den svenska bostadsmarknaden där följande diagram finns om hur bostadsmarknaden påverkar makroekonomin.
Bostadsmarknaden i sig påverkas av reala, institutionella och finansiella faktorer, såsom den demografiska utvecklingen, skatter och kreditutbud. Penningpolitiken påverkar bostadsmarknaden främst genom att den får effekter på kostnaderna för hushållens bolån. Det som händer på bostadsmarknaden påverkar i sin tur makroekonomin, exempelvis sysselsättningen, BNP-utvecklingen och inflationen, via två kanaler som kan benämnas konsumtionskanalen och stabilitetskanalen.När Riksbanken förklarar det så bra behöver jag inte orda vidare om det själv.
Konsumtionskanalen
Förändringar i bostadspriser påverkar hushållens konsumtion på olika sätt. När bostadspriserna stiger, ökar hushållens förmögenhet. När hushållen på detta sätt blir rikare upplever de att utrymmet att konsumera ökar. Bostaden kan också fungera som säkerhet för lån, och om värdet på bostaden ökar kan det bli lättare för hushållen att låna och de kan låna till bättre villkor. Om bostadspriserna faller är mekanismerna förstås de motsatta – hushållens förmögenhet minskar och de får svårare att ta lån och villkoren för lånen försämras.
Om uppgångsfasen i huspriserna präglats av en alltför optimistisk bild av den
framtida utvecklingen kan det dessutom vara så att ett kraftigt fall i bostadspriserna
kan få hushållen att justera ner den nivå på skulderna som de i längden känner sig
bekväma med att hålla. Konsumtionen minskar därför inte bara på grund av att
bostäderna minskar i värde och hushållen får svårare att låna, utan också därför att
hushållen prioriterar att amortera ner sina skulder.
Stabilitetskanalen
Ett fall i bostadspriserna kan dock leda till större problem för makroekonomin än enbart ett bortfall i konsumtionen. Vid ett prisfall på bostadsmarknaden kan det uppstå en situation där hushållens bostadslån överstiger värdet på bostaden. Om detta sker samtidigt som hushållens förmåga att återbetala lånen kraftigt försämras, till exempel till följd av arbetslöshet, uppstår förluster i de kreditgivande instituten på det sätt som var fallet i många länder under den senaste finanskrisen. Om förlusterna är tillräckligt omfattande för att orsaka solvensproblem hos instituten finns en risk för att det finansiella systemets stabilitet hotas.
Det behöver dock inte gå så långt att det uppstår faktiska solvensproblem i
kreditinstituten för att det ska bli stabilitetsproblem. Det kan räcka med att institutens finansiärer, på grund av utvecklingen på bostadsmarknaden, ser en betydande osäkerhet kring sina placeringar för att de ska dra tillbaka sin finansiering. Om det sker kan resultatet bli en ansträngd likviditetssituation i hela det finansiella systemet. Även detta var något som inträffade på en del håll under den senaste finanskrisen.
Oavsett hur stabilitetsproblemen tar sig uttryck finns det en risk för att detta
leder till att kreditförsörjningen i ekonomin drabbas av utbuds- och prisstörningar
eller att det finansiella systemets funktionssätt hotas. I denna kanal är det alltså inte fråga om makroekonomiska störningar i form av en efterfrågechock utan snarare i
form av friktioner i utbudet av finansiella tjänster.
Inlägg
Riksbanken är den största skurken av alla. Deras pengar har ett värde enkom för att staten har bestämt att det ska vara så, men staten är inte folket. Folket valde aldrig bort guld och silver, men är nu i en situation där det inte finns något golv för valutans värde eller tak för priset på metaller. Riksbankens sista åtgärd kan mycket väl bli att införa trämynt i Sverige, när alla metaller har blivit för dyra att använda för mynttillverkning. Det borde åtminstone vara mer ekonomiskt än att elda med trämynt än med sedelbuntar. Men folket kommer att vara så djupt skuldsatt att bankerna äger i princip allt som går att äga. Det är följderna av att leva under en centralbank.
SvaraRaderaMvh Guldnisse
En bra figur som man tagit fram, men den viktigaste pilen saknas. Dvs pilen som går mellan "konsumtionskanalen" eller eventuellt "makroekonomin" tillbaka till de "Reala faktorerna".
SvaraRaderaDvs det finns en återkoppling i det ekonomiska systemet där den ökade konsumtionen som är resultatet av bostadsbubblan har medfört en artificiellt låg arbetslöshet under uppgångsfasen.
När skuldmättnaden når ekonomin och kreditgivningen avtar återbalanseras arbetsmarknaden och de artificiella, lånefinansierade via bobubblan, arbetstillfällerna förvinner.
Det är med andra ord inte OM vi får ökad arbetslöshet utan hur stor den kommer bli. Och det är den effekten som sänker konsumtionen ytterligare i en negativ spiral och som till sist leder till stabilitetsproblem i den finansiella sektorn.