Även i Finland har bostadspriserna drivits upp de senaste årtiondena med hjälp av krediter, men inte alls lika mycket som i Sverige.
Förutom att finländarna har lägre bolån, så har de också i genomsnitt mindre bostäder än i Sverige.
Ränteläget på bolån i Finland ser ut att vara lägre än i Sverige och även finländarna får göra ränteavdrag på skatten, vilket borde göra det attraktivt att ta stora bolån även i Finland. Men ändå finns det en skillnad i synen på bolån i Sverige och i Finland. Man får väl förklara det som något slags kulturell skillnad i inställningen till lån, men den kan visa sig vara avgörande för hur framtiden ser ut. Ett boprisfall i linje med Danmarks på runt 30 procent skulle få mycket olika konsekvenser i Sverige respektive Finland.
Apropå räntor läser jag att ordförande i riksbanksfullmäktige Johan Gernandt bemöter vice riksbankschefen Lars E O Svenssons uttalanden om att det borde vara fler ekonomiprofessorer i Riksbankens direktion. Svensson anser att (enligt teoretiska beräkningar) har 40 000 fler varit arbetslösa i Sverige än vad som hade varit fallet om räntan varit lägre. Frågan är dock hur en lägre ränta hade påverkat Sveriges redan höga skuldsättningsnivå. Vad skulle det få för långsiktiga effekter? Vi ser redan hur låga räntor drivit på den svenska bostadsbubblan. Men Svensson anser inte att vi har en bostadsbubbla, så det är då inget problem med låga räntor. Vi får se hur väl hans teoretiska modeller och tvärsäkra åsikter håller om några år.
Jag är håller med Johan Gernandt om att "Det vore inte bra med bara professorer i direktionen". Den hälsosamme ekonomisten gör en längre utläggning i ämnet och konstaterar
Att centralbanker med enbart professorer i makroekonomi lyckas bättre än centralbanker med en mer blandad sammansättning tror jag därför återstår att bevisa. Om professorerna inte lyckas övertyga lekmännen om att de har rätt i en fråga som de är experter på så kanske de snarare borde gå tillbaka och fundera över varför deras argument inte biter.Att kalla de ledamöter som inte råkar vara professorer i ekonomi för "lekmän" känns dock lite konstigt, då det rör sig om personer med bred och djup ekonomisk kompetens och kunskap. Bara det att de inte råkar vara professorer.
...
Man bör heller inte utesluta att lekmännen har en annan syn på Riksbankens mål än experterna. Kanske är det så att experterna gör sitt jobb i snäv bemärkelse (stabilisera inflationen), medan lekmännen undermedvetet låter andra faktorer spela in?
Inlägg
Jag skulle vilja ha in en riktigt snål företagsledare i Riksbanken. Typ. Kamprad eller liknande.
SvaraRaderaJag hade en professor som handledare när jag studerade. Maken till okunnig och otrevlig man får man leta efter. Har nog färgat min syn på professorer...
/ Lowrisk
Finns några alternativa svar på frågan varför finländarna amorterar:
SvaraRadera1. Finländrarna är korkade medan svenskarna är smarta.
2. Finländrana är förståndiga med en realistisk inställning till skulder, medan svenskarna ....
"Man får väl förklara det som något slags kulturell skillnad i inställningen till lån, [...]"
SvaraRaderaJovisst. Såsom kommande från annat europeiskt land så kan jag bekräfta att man under barndomen har lärt sig att spara först och spara sen samt köpa till sist. Kontant, kreditkort var okända. Själv har jag t.ex. sparat pengar under fyra år för att därefter köpa sig en cykel. Allt detta innan jag var tonåring! Det sitter i blodet. Resultat? I Sverige, när jag skaffade en liten bostadsrätt i en liten ort så vist tog jag lån men den återbetalade jag i förtid. Samma gör jag med studielånet.
Idag är mitt gamla hemland med i EU och resultat är därefter - folk lever på kredit, man skaffar lån och vid återbetalningssvårigheter tar man nya lån för att återbetala gamla lån.
Jag vill påstå att vi utlänningar av det gamla gardet kommer att psykiskt klara intåg av peak oil bättre än svenskar. Vi vet hur det är att leva fattigt, det blir återgång till den bekanta barndomen. Vi blir också en stor kunskapsbank i och med detta.
Inte bara "utlänningar". Själv har jag alltid ansett att det är bättre att spara än att låna. Kan ha att göra med att min farfar var sparbanksdirektör.
RaderaFrån en krönika av Pekka Kääntä på Placera.nu:
SvaraRadera"Vi kan inte låta bli att avsluta med en liten kommentar kring Lars E O Svenssons uttalanden i DN kring bristande kompetens i riksbanksdirektionen. Det kan i sammanhanget vara värt att påminna sig om en av de större missbedömningar som Riksbanken gjort sedan den fick en mer oberoende ställning.
Den 10 september 2008 höjde Riksbanken sin styrränta från 4,50 till 4,75 procent trots att den finansiella krisen redan hade slagit ut i full blom. Röstsiffrorna för respektive emot en räntehöjning blev 3-3 och Stefan Ingves utslagsröst blev avgörande för att det till slut blev en räntehöjning.
Läser man protokollet från mötet står det dock klart att det var Lars E O Svensson som var den starkaste rösten för en räntehöjning. Så lite klädsam ödmjukhet kring sin egen och akademiska meriters förträfflighet avseende förandet av en lämplig räntepolitik borde nog vara på sin plats för professor Svensson."
Jag tror vi kan skita i vad professor Svensson säger.
Intressant observation!
Radera- För att de vill vara skuldfria?
SvaraRaderaHela situationen är absurd, men det är ingen som reagerar.
SvaraRaderaVi har alltså en statlig myndighet där ett gäng planekonomer samlas med jämna mellanrum för att bestämma priset på en vara utifrån diverse statlig ihopsamlad statistik... Frågan är nu om det i denna klubb av centalplanerare ska finnas fler professorer...
Snälla, inse att priset ska bestämma av marknaden, av utbud och efterfrågan. Centralbanken ska avskaffas. Vill många låna så kommer räntan stiga och om många vill spara så kommer den att sjunka. Helt självreglerande. Detta självklara faktum är det inte en enda nationalekonom, professor eller ej, som påpekar.
Man blir så trött.
Svenska staten är politiskt korrupt. Svenska folket är kulturellt degenererat. Största bevisen för det är födslotalen, acceptansen av den förda invandringspolitiken, kriminaliteten, försvarspolitiken, skolpolitiken, genuspolitiken. I Finland är det annorlunda på dessa områden (osäker på födslotalen i Finland).
SvaraRaderaMed tanke på att alla dessa professorer svär vid oändlig ökning av ekonomin och att man kan få något ur ingenting är det ytterst tveksamt att man bör ha några av de där.
SvaraRaderaHela systemet är ett pyramid spel så att få det stabilt är omöjligt oberoende av vad ekonomers ego säger.
Som finlandssvensk bosatt i Sverige hade jag den subjektiva erfarenheten att bostadspriserna var lägre i Sverige än i Finland. Så jag kollade vad statistiken säger och tydligen hade jag helt fel: kvadratmeterpriset är ca 25% högre i Sverige. Räknat med en 10-års genomsnittskurs på 9,3 sek/€, idag står kursen på 8,3 sek/€ vilket ger ett ca 40 % högre kvadratmeterpris för Sverige. Lägger man till att genomsnittssvensken tydligen har behov av ca 20% mera boendeyta än vi finländare så förstår man varför räntemarginalen är högre i Sverige.
SvaraRaderaSverige (www.kvadratmeterpris.nu)
Hela landet: 25000 kr/kvm ≈ 2670 €/kvm
Stockholm regionen: 38800 kr/kvm ≈ 4170 €/kvm
Finland (www.stat.fi)
Hela landet 2160 €/kvm
Huvudstadsregionen: 3470 €/kvm
Att jag hade en "känslan" av att det var billigare i Sverige skyller jag på att kursen stod på 11 sek/€ när jag flyttade till Sverige. Och möjligen har finlandssvenska områden har en högre prisbild in finska områden i Finland. Vi finlandssvenskar gillar ju ta åt oss av de svenska nymodigheterna, t.ex. har finlandssvenska skolor sämre resultat än finskspråkiga.
Exempel från en finlandssvensk i Vasa, Finland.
SvaraRaderaJag har ca 166 000 euro i bostadslån. Tog lånet 2006 och har amorterat så väl jag kunnat. I två omgångar har jag haft amorteringsfritt på ett år vardera (Att be om amorteringsfritt är något som jag gör med viss skam i kroppen, men bankan har alltid kommit mig till mötes).
Min amorteringsrat är 820 euro per månad, av det amorterar jag ca 650 euro och resten utgörs av ränta. Lånetiden är på 30 år.
När jag tog lånet för sex år sedan låg räntan på ca 4 procent. Då amorterade jag ca 300 euro och resten var ränta. Innan lågkonjunkturen steg räntan ytterligare och då var amorteringens andel av 820 euro endast ca 100 euro.
En fråga till er som vet: hade jag haft amorteringsfritt hela tiden om jag hade bott i Sverige? Det vill säga att jag fortfarande skulle ha samma lånesumma kvar som när jag lyfte lånet?
Det skulle alltså ha inneburit att jag nu - när räntan är låg - endast skulle betala ca 150 euro i ränta i stället för 820 euro per månad?
Vilket härligt grannland jag har!
Men varför vill ni inte betala av lånet och på sikt äga bostaden? Vill banken inte ha tillbaka sina pengar av er? Oroar ni er inte om det inträffar en kraftig räntehöjning på sikt inom några år? Då betalar ni enbart räntor och klarar inte av ens att amortera.
Ja, men ni behöver ju inte amortera.
Lustigt. Förstår det inte alls.