Mellanskog ger upp, men inte Nordkalk

Skördare transporteras bort. Foto från Facebookgruppen Ojnareskogen.

Igår meddelade Mellanskog att de avbryter avverkningen i Ojnareskogen. Mellanskog väljer alltså att bryta kontraktet med Nordkalk, bland annat efter protester från många av de egna medlemmarna, där flera valt att lämna den ekonomiska föreningen. Detta visar att missnöjesyttringar kan vara verkningsfulla.

Det är dock ännu för tidigt att blåsa faran över för Ojnareskogen, eftersom Nordkalk avser att fortsätta sitt arbete med förberedelser för kalktäkten. Det kan kanske bli svårt att fortskrida med trädfällning, då aktivisterna i Ojnareskogen nu tagit till tuffare metoder - igår blandade sig Greenpeace i och några aktivister därifrån kedjade på morgonen fast sig i skogsmaskinerna. Flera andra demonstranter tog sig också innanför avspärrningarna och satte sig också framför maskinerna. Frågan är nu om någon annan entreprenör är villig att skaffa sig en massa badwill genom att ta på sig ett trädfällningsuppdrag i Ojnareskogen. Frågan är också om någon annan entreprenör vill arbeta under de smått kaotiska förhållanden som hittills rått runt avverkningarna.

Eva Franchell skriver i Aftonbladet om hur politikerna offrade Ojnareskogen. I denna artikel finns också en bra karta som visar hur det tilltänkta täktområdet ligger inklämt mellan Natura2000-områden, men som av en händelse har inte just Ojnareskogen gjorts till Natura2000-område, trots att det fanns planer på det.

Jonas Sjöstedt skriver att frågan om kalkbrottet nu inte bara är rättslig, utan även politisk.

Det aktuella området borde ha skyddats när de angränsande områdena fick sitt skydd för några år sedan. Unika naturvärden, hotade arter och färskvattnet står på spel.

Jag skulle vilja säga att den politiska vägen just nu ser mer framkomlig ut än den rättsliga. EU-kommissionären för miljö Janez Potočnik överväger enligt Europaportalen att ta kontakt med Sveriges miljöminister Lena Ek (C).

Sedan början på året har EU-kommissionen haft kontakt med miljödepartementet i frågan och har ställt kritiska frågor kring det planerade kalkbrytningen. I och med att skogsavverkningen inletts har ärendet ställt på sin spets
...
På EU-kommissionen analyseras just nu den korrespondens som har förts med Sverige de senaste månaderna. En slutsats kan komma inom några dagar. Anser man inte att Sverige har givit tillfredsställande svar på kommissionens frågor kan man inleda ett överträdelseförfarande som innebär att frågan kan gå till EU-domstolen. Kommissionen har tidigare ställt sig frågande till att ingen domstol i Sverige har vänt sig till EU-domstolen för att få hjälp med tolkningen av EU-rätten. Men ett avgörande i EU-domstolen tar tid.
– Tyvärr kan det ta ett tag innan vi kan få ett tillfälligt stopp för en aktivitet som verkar vara skadlig. Så i det här läget har vi tyvärr inga andra medel än att lyfta upp det på politisk nivå, säger källan på EU-kommissionen.

Nordkalk rätar ut en del felaktig information som figurerat runt kalkbrottet. De fall där EU-domstolen skulle kunna bli inblandad skulle vara dels om svenska Högsta domstolen begär ett förhandsbesked därifrån, dels om EU-kommissionen beslutar att väcka talan. Något annat kan inte komma på fråga, alltså kan inget överklagas till EU-domstolen. I dessa sakupplysningar har Nordkalk rätt, men de passar också på att klaga lite.

Kommissionen har här helt okritisk tagit allt vad som påståtts av miljörörelsen för givet och aldrig ens efterfrågat Nordkalks syn på saken.

Hans Lööf, professor i nationalekonomi på KTH, skrev häromdagen på SvD Opinion om hur lite Gotland egentligen får av inkomsterna från kalkbrottet.

Ett enkelt räkneexempel visar att Gotland förlorar på kalkbrottet i Ojnareskogen. När Nordkalk så småningom tackar för sig är jobben borta. Kvar finns ett ödelagt landskap och i värsta fall förstört vatten.

Kalken är värd runt 20 miljarder kronor, men till Gotland kommer bara en bråkdel, ungefär som när u-länder säljer sina råvaror. Lööf sågar också SGU:s bedömning.

Den enda expertinstans som gett Nordkalk sitt stöd är Sveriges geologiska undersökningar. SGU dock inte gjort någon egen studie utan enbart bedömt Nordkalks beräkningsmodell av hur sprängningar djupt ner i kalkberget påverkar den närliggande vattenreservoaren Bästeträsk, som skall försörja hela norra Gotland. Problemet är att SGU tidigare gjort en rad felaktiga bedömningar i området, exempelvis beträffande val av provbrott, liksom läget för kommunens provpumpning av vatten. Samtidigt har den pågående brytningen i angränsande områden tvärtemot Nordkalks utfästelser just gjort vattnet saltbräckt och odrickbart för både människor och djur.

Hur bra Nordkalk är på det där med miljöhänsyn kan man ana av uppgifterna om att företaget polisanmälts för att ha dumpat miljöfarligt avfall i det närbelägna kalkbrottet Klinthagen.

Så vad kan man göra som upprörd privatperson? Det är för det flesta omöjligt p.g.a. jobb, familj m.m. att ta sig till Gotland för att protestera på plats.

Det finns två namninsamlingar att skriva på. En riktad till miljöminister Lena Ek och en riktad till EU-kommissionären Janez Potočnik. Sen kan man förstås själv skicka brev till olika politiker och andra inblandade.

Mest effektivt är kanske att "rösta med plånboken". Nordkalk är lite svårt att påverka med köpbojkott, eftersom privatpersoners kalkinköp är en spott i havet jämfört med industrins. Däremot är det så att Nordkalks ägare familjen Rettig även är ägare till Strömma, som bland annat kör skärgårdsbåtar i Stockholm och Göteborg, sightseeingbåtar i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt kanalkryssningar på Göta kanal. De har också de så kallade Cinderellabåtarna i skärgården. Strömma driver också busstrafik under varumärkena Ekmanbuss, Fjällexpressen, Interbus och Strömma Expressbussar. De har en skidort Hemavan Tärnaby och dessutom aktiviteter som konferenser, event, fester på Vaxholms kastell, Nya Älvsborgs fästning och i Birka. Strömma och alla dess dotterbolag kan alltså vara lämpliga måltavlor för bojkotter och protester. Det kanske skulle få Nordkalks ägare att reagera.

Läs även vad jag skrev i måndags om bland annat bakgrunden till historien om det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen.