De senaste dagarna har det kommit dåliga nyheter om industriproduktionen i Europa.
Bland de värsta är förstås Grekland, där industriproduktionen sjönk med rekordstora 7,3 procent från september 2011 till september 2012. Att den ökade med 2,2 procent från augusti till september förklaras av att semestern var slut för de greker som ännu inte är arbetslösa.
Spanien ligger inte långt efter med en nedgång på 7 procent på årsbasis. Den sedvanliga ökningen efter semestern från augusti till september var den lägsta som registrerats under de senaste fem åren.
I Italien sjönk industriproduktionen i september med 4,8 procent jämfört med förra året och med 1,5 procent jämfört med augusti (som var semestermånad). Detta var dock ungefär som analytikernas förväntningar.
Även i Frankrike sjönk industriproduktionen i september, med 2,1 procent jämfört med förra året och med 2,7 procent jämfört med augusti. Frankrikes centralbank väntar sig nu en krympning av Frankrikes BNP med 0,1 procent under fjärde kvartalet, och med en krympning på 0,1 procent även för tredje kvartalet skulle det innebära officiell recession i Frankrike. Detta har inte regeringen Hollande räknat med. Deras prognoser talar istället om en svag tillväxt. Hollande tvingas troligen lägga om sitt politiska program för Frankrike p.g.a. detta, då det borde ge mindre skatteintäkter.
För att övergå till Tyskland, så sjönk industriproduktionen där med 1,8 procent i september jämfört med augusti, och med 1,2 procent jämfört med föregående år, vilket var betydligt under analytikernas förväntningar.
Även Storbritanniens industriproduktion sjönk 1,7 procent i september, jämfört med föregående månad. Jämfört med samma månad föregående år minskade produktionen med 2,6 procent. Även detta var mycket sämre än analytikernas gissningar.
Därför ser vi att den stora nedgången för svensk industriproduktionen i september är en del av en mer utbredd europeisk trend. Sveriges industriproduktion sjönk i september med 4,1 procent jämfört med augusti (korrigerat för säsongseffekter). Analytikerna förväntade sig en nedgång med enbart 1,0 procent. Jämfört med september 2011 var minskningen 5,0 procent (kalenderkorrigerat). Enligt SCB så är nedgången "den största sedan januari 2009, bortsett från en tillfällig produktionsstörning i februari tidigare i år". Nu var nedgången i Sverige betydligt större än den i Tyskland - ett land vi gillar att jämföra oss med - och kan snarare jämföras med Italien.
Sammanfattningsvis ser det alltså ut som om även de delar av Europa som ännu inte drabbats nu är på väg in i recession. Hur går det då med alla räddningspaket, som bygger på prognoser om att framtida tillväxt ska dra krisekonomierna ur träsket?
Tittar vi däremot österut ser vi att Kinas industriproduktion ökade 9,6 procent under oktober, jämfört med samma månad föregående år - även om man ska ta kinesisk statistik med en nypa salt. De europeiska länderna kom med sina industriproduktionssiffror för september i veckan, medan Kina lyckade med konststycket att bara drygt en vecka efter månadens slut komma med siffrorna för oktober. Den kinesiska statistikmyndigheten kanske kan lära de europeiska hur man får fram statistiken så snabbt...
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
16 timmar sedan
Klok ekonom bryr sig inte om siffror från Kina. Allt som kommer ut därifrån är manipullerat och saknar egentligt värde som statistik.
SvaraRaderaKina är en ballong, och ballongen var fylld med billiga exportvaror som staplades i lådorna hemma hos familjerna i väst - billiga saker vi i många fall inte behövde.
Gör ett tankeexperiment - namn en Kinesisk vara du inte kan vara utan. Soya finns annan än från Kina. Något annat?
Nu när våra ekonomier börjar gå dåligt, det första vi slutar köpa är lågprisvaror som egentligen inte behövs och dessa kommer från Kina.
Puff The magic dragon, och så sprack ballongen
Vad klok ekonom bör hålla ögonen på denna vinter är följande - oljepriset - priset på livsmedel och inflation - dollar och guld. Men det viktigaste av allt blir hur politikerna ska kunna skjuta eländet framför sig vidare.
Aktiemarkanden saknar betydelse för den är idag styrd av bankerna, och de tillåter inga stora fall. Deras affärer tål det inte och därför köper man av varandra på börserna för att hålla upp kurserna - helt mot lagarna men vem bryr sig!
Personligen med den erfarenhet jag har så är vi nu på väg mot just vägens slut.
Därför en allvarlig varning om att stora rörelser inom politik ekonomi kommer att utlösa krig denna vinter,
Orglasse
Mycket klokt men faktum är att mycket av de viktiga produkter vi behöver tillverkas i Kina om inte annat delar och moduler till dessa viktiga produkter. Allt från skruvar till motorer och hela maskiner.
RaderaDet är inte endast lågpris skräpprodukter som görs där.
För övrigt är 20% av lägenheterna i Shanghai tomma spekulationslägenheter som ökat flera hundra procent i värde på några år. Hållbart? Skulle inte tro det.
Jag blir också mer och mer orolig för att vi har ett storkrig på gång. Det ligger i luften.
Helt enligt Romklubbens prognos "limits to growth".
SvaraRaderaSnart följer mat,om några år service och sedan befolkningen...
/ Anders
Det är räntor som är problemet: It’s the Interest, Stupid! Why Bankers Rule the World
SvaraRaderaEtt citat: "In the 2012 edition of Occupy Money released last week, Professor Margrit Kennedy writes that a stunning 35% to 40% of everything we buy goes to interest. This interest goes to bankers, financiers, and bondholders, who take a 35% to 40% cut of our GDP. That helps explain how wealth is systematically transferred from Main Street to Wall Street. The rich get progressively richer at the expense of the poor, not just because of “Wall Street greed” but because of the inexorable mathematics of our private banking system."
Kanske det bästa som kan hända är att Kina kraschar totalt, då blir väst tvungna att ta tillbaka produktionen igen.
SvaraRaderaAnonym 2012-11-10 13:14: fantastisk intressant länk!
Kanske kan låta som ett mantra, men det Nicole Foss sa för 2 år sedan verkar inträffa. Vi är inne en omfattande recession ( som kommer att pågår 10-15 år), även om Anders B inte förstått detta eftersom Alliansen medicinerat vår svenska ekonomi med jobbskatteavdrag och spätt på konsumtionen och på detta sätt gjort ett illusionsnummer av att ha koll på ekonomin! Vad händer nu, jo svensk ekonomi som hållits igång på ett konstlat sätt genom bl a jobbskatteavdragen och ökad penningmängd far rätt ner i källaren. Det är inte så svårt att förstå, men Alliansen tvärtomspråk förvillar oss! Som sagt Nicole Foss får rätt, dessvärre, men vem lyssnar till en medelålders överviktig kvinna med doktorsgrad från Cambridge?
SvaraRaderaTar man bort lånen o deras 'köp i förtid'-effekt, så har vi nog ingen riktig BNP ökning.
SvaraRadera'På den gamla tiden', 'min tid' så var ett lån ett förskott på framtiden, och som återbetalades inom livstiden.
Idag verkar det som att lån är en driftsform.
Ja alltså, nu är det återbetalningsdags, inge mera lån av våra barnbarns framtida resurser.
RaderaOrsaken till att Kineserna lyckas prestera sina siffror så snabbt är att man bara kopierar centralplanerarnas målsiffror för tillväxten till utfallssiffror.
SvaraRaderaKina är en kommunistisk planekonomi. Peking kräver en viss tillväxt från varje region och får den (på papper).
Hursomhelst så visar "krisen" hur sårbar en ekonomi som är beroende av export är för störningar i omvärden.
Därför behöver vi i Sverige (liksom Kineserna) minska både export och import och bli självförsörjande och självstyrande.
Jag struntar fullständigt i statistikdebatten kring Kina. Poänget är givet och dey är nämligen så att ingen ekonomi kan växa utan produktion. När all industri försvinner från vårt land är det hög tid att ta till protektionism i alla de möjliga och omöjliga hyckleriformer som vi kan tillämpa för att rädda det som är kvar och inte sålt till nära och fjärran grannar. Rädda det som räddas kan.
SvaraRaderaIn an article (http://www.ratio.se/media/43604/privat%20och%20offentlig%20sysselsattning.pdf) published in the Swedish Economics Association's journal Ekonomisk Debatt in 2009, Ratio Institute economists Bjuggren and Johansson show the sad truth. Relying on public data from the government agency Statistics Sweden ("SCB" in Swedish, an acronym standing for the Central Bureau of Statistics) and using a new classification system to denote ownership, they found that there has been no job creation at all in the private sector from 1950 to 2005.
RaderaYes, you read that correctly: there was no net increase in the number of jobs in the private sector in Sweden over a period of 55 years. In other words, starting five years after the end of the Second World War, the Swedish economy was at a complete standstill.
Källa:http://mises.org/daily/4936/Stagnating-Socialist-Sweden
Mycket bra kommentar som visar på problemet.
RaderaI bild kan man jämföra filmen En dag i Linnaryd med dagens Sverige. Man kan även notera att även när filmen gjordes fanns en blind tro på att utvecklingen har sin gång och det inte går att påverka.