2014-09-20

Hur snabbt måste skulderna växa?

Pengar skapas idag (som de flesta säkert känner till) till helt övervägande delen som krediter, alltså att hushåll, företag och offentlig sektor sätter sig i skuld till bankerna. Långt över 90 procent av penningmängden består av krediter och kontanter utgör endast en pytteliten del. Detta är fallet inte bara i Sverige, utan i alla andra utvecklade länder. Vi lever alltså i ett samhälle där ekonomin är skuldbaserad eller kreditbaserad. En följd av de kreditbaserade pengarna är förstås att nästan alla pengar belastas med ränta.

Bill Gross, CIO på PIMCO, världens största obligationsfond, skriver i sin senaste krönika om hur en ekonomi med skuldbaserade pengar kräver att skulderna växer tillräckligt snabbt för att kunna betala räntorna på skulderna. Annars går ekonomin i baklås. Han beräknar att på de omkring 58 biljoner dollar i skulder som idag finns i USA:s finansiella system behövs med 4,5 procents genomsnittlig ränta en årlig kredittillväxt på runt 2,5 biljoner dollar. Doug Noland citerar Gross i sin senaste Credit Bubble Bulletin, men kritiserar samtidigt hans beräkning, då den även inkluderar de finansiella företagens skulder, vilket leder till en hel del "dubbelräkning". Noland tycker istället att man bara ska räkna på de totalsumman av skulder för hushållen, staten och de icke-finansiella företagen, vilket jag håller med om. Men i princip har Gross rätt, även om man med Nolands något förändrade definition kommer fram till en lägre siffra - Noland brukar skriva att USA:s finansiella system behöver en årlig kredittillväxt på (fortfarande sanslöst stora) omkring 2 biljoner dollar för att inte råka i kris.

Så hur mycket kredittillväxt behöver Sveriges finansiella system? Vid årsskiftet uppgick de totala skulderna för hushåll, offentlig sektor och de icke-finansiella företagen till 7842 miljarder kronor.

Hur hög den genomsnittliga räntan är får bli en kvalificerad gissning. Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik ligger den genomsnittliga räntan för nya lån till hushållen på 2,44 procent och de icke-finansiella företagens genomsnittsränta låg på 2,24 procent. En hel del av dessa lån är dock bundna till högre räntor för flera år sedan - så sent som för ett år sedan låg genomsnittsräntorna för hushålls och icke-finansiella företags nytecknade lån på 2,99 respektive 2,82 procent. Sedan har vi den minsta tårtbiten i de svenska krediterna, nämligen offentlig sektor. Statslåneräntan ligger idag på 1,39 procent, men medelvärdet under året är 1,84 procent. Låt oss anta en genomsnittsränta för den icke-finansiella sektorns skulder på 4 procent (rätta mig om jag är ute och cyklar). Då skulle det krävas en årlig kredittillväxt på minst 4 procent eller 314 miljarder kronor för den icke-finansiella sektorn för att Sveriges finansiella system ska fungera.
Tillväxttakt, utlåning till hushåll och icke-finansiella företag
Hushållens skulder har återigen så smått ökat sin tillväxttakt efter en botten år 2012 och för närvarande är årstakten 5,5 procent. De icke-finansiella företagens skulder hade en botten tidigare i år, men sedan en botten på runt nolltillväxt i våras har deras skulder nu snabbt ökat till en årlig tillväxttakt på 3,2 procent. Notera att bottnen kom en bra bit innan Riksbanken sänkte reporäntan.

För tillfället ser det alltså ut som om det svenska kreditsystemet klarar sig med en viss marginal (fast det såg dåligt ut i våras), men man ska vara vaksam på om utlåningens tillväxttakt åter börjar sjunka - sjunker den för långt kommer finanskrisen som ett brev på posten. Då kan det för att undvika skadliga effekter av kreditförluster hos bankerna behövas att staten rycker in och ökar sin upplåning så som man exempelvis gjort i USA sedan finanskrisen 2008. Alternativet är att bankerna säckar ihop. Vilket av två onda ting kommer svenska staten i ett sådant fall att välja? Det kan bero på vilka politiker som för tillfället sitter på regeringsmakten och hur de påverkas av lobbyorganisationer.

Att sänka marknadsräntorna (genom att Riksbanken sänker reporäntan) kan förstås också hjälpa upp en situation med alltför låg kredittillväxt, även om det mest hjälper nya lån - befintliga låns ränta påverkas till stor del inte, med undantag av dem med rörlig ränta.

Bill Gross avslutar sin krönika med följande sammanfattning (min översättning):
Håll tummarna, kredittillväxt är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för ekonomisk tillväxt. Ekonomisk tillväxt beror på den produktiva användningen av kredittillväxt, något som inte sker nu.
Notera för det första att kredittillväxten är en nödvändig förutsättning för ekonomisk tillväxt och för det andra att denna förutsättning inte är tillräcklig - det krävs även andra förutsättningar. Notera slutligen att kredittillväxten måste användas till produktiva investeringar för att på sikt ge ekonomisk tillväxt.

I Sverige går större delen av dagens kredittillväxt till hushållens bostadsköp och konsumtion, vilka båda är icke-produktiva användningsområden - de är inga investeringar som ger avkastning, till skillnad från många1 av företagens användningar av krediter. I längden leder detta till en ohållbar situation med bostadsbubbla och överkonsumtion, vilket förr eller senare kommer att straffa sig.


1. Jag skriver "många" av företagens användningar av krediter, eftersom det alltid finns en viss andel felsatsningar.

29 kommentarer:

  1. Intressant blogginlägg men håller inte helt med om att all satsning på fastigheter för privatpersoner är konsumtion. Min villa som i år fyller 100 är stabilt byggd och bör hålla länge än men vi valde att tilläggsisolera husets utsidor och har nu 4-glas. Inför 2000 byggde vi modernaste kakelugn och eldar en del i den när det är minusgrader ute. Meta av veden kommer från trädgården. Dessa investeringar har sänkt elförbrukningen avsevärt.

    Den gamla spruckna vedspisen åkte ut förra sommaren när vi renoverade köket möjligen lite tidigt efter renoveringen för 35 år sedan. Vi kan laga mat utan el under en längre tid utan vedspis. Denna sommar blev det ny toa uppe och nästa år planeras ny nere samt 15 kvadratmeter utbyggnad. Dessa senare investeringar minskar inte driftkostnaderna men ökar troligen fastighetsvärdet.

    Vi kan välja att bosätta oss permanent på lantstället som fått två luftvärmepumpar och en effektivare spisinsats i den gamla öppna spisen.

    Tror att liknande åtgärder sker på många håll och genom lägre driftskostnader är det investeringar och möjligen genom höjd standard om försäljning sker högre pris. Har börjat se på möjligheterna av solceller på taken. Fått en sorts offerter men valt att avvakta lite till med tanken att det troligen blir billigare närmaste året.

    För 35 år sedan var det väldigt kreditfinansierat men nu är lånen i princip lösta och några aktier säljs om inte de vanliga månadsinkomsterna räcker till dagens utgifter. Kommer troligen inte att ta några lån i närtid utan kreditexpansionen får ske utan min hjälp.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i att en viss andel av ökningen av hushållens skulder består av produktiva investeringar exempelvis av de slag du nämner. Skulle dock tro att större delen inte är det. Större delen verkar gå till att buda upp bostadspriserna. Även "investeringar" med lånade pengar i upprustning av bostäder består i många fall av att riva ut fullt fungerande inredning och ersätta den med ny.

      Radera
  2. Penningmängden behöver inte öka pga räntebetalningar iom att samma "pengar" kan betala ränta om och om igen.
    Amortering däremot dödar krediter /penningmängd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amortering innebär en flytt av pengar om man tänker att den som får pengarna kan använda dem till annat.

      Radera
    2. Anonym2014-09-21 07:01:
      Det stämmer inte. Amortering innebär INTE flytt av pengar. Det innebär att pengar (som skapats som en kredit) "dödas av" genom en återbetalning av en kredit (ordet är släkt med latinets mortis=död). Läs på om hur pengar skapas.

      Kalle anka:
      Ja, i princip kan man använda pengarna flera gånger under ett år för att betala räntan. Därför kan systemet troligen överleva vid en penningmängdstillväxt mindre än totala räntan. I viss mån måste dock penningmängden öka för att systemet ska fungera (förutsatt att räntan > 0).

      Radera
    3. I den mån det amorterade beloppet används för att "säkra" ny belåning innebär det en flytt av pengar.

      Radera
    4. Nuvarande system med elastiska pengar styr en större del av hushållens disponbla inkomst till finansiell sektor än system med oelastiska pengar. Systemet är naturligtvis designat till detta.





      Radera
    5. Håller med Kalle Anka:
      Det finns många tankefel, räknefel och referenser till allt för förenklad mytbildning i inlägget.

      1) Ränta betalas normalt sett från någon TILL någon. Dvs någon får mer pengar och någon annan får mindre. På samma sätt som pengar betalas från någon till någon när man köper en säck potatis. Har aldrig hört någon säga att man behöver kredittillväxt för att vi ska kunna fortsätta att köpa potatis.

      2) Denna TILL nämnd ovan, ofta en bank, får in pengar varje månad, betalar ut det som lön till sina anställda och de betalar i sin tur sina lån nästa månad, eller beställer tjänster av den som ursprungligen betalade räntan som i sin tur kan använda pengarna igen till att betala räntor. Inga krav på kredittillväxt här heller.

      3) Någon sitter med motsvarande tillgång som motsvarar skulden som skapats när pengarna skapats genom krediten. Denne någon får normalt sett varje månad del av de räntor som betalas in och kan använda dessa pengar enligt 2).

      Summa summarum. Samband mellan räntor och nödvändig kredittillväxt är absolut inte så enkel som inlägget ovan beskriver. Av det jag själv känner till verkar det faktiskt inte finnas något samband alls, dvs pengar skapade genom krediter kräver inte fortsatt tillväxt av penningmängden för att fungera.

      Radera
    6. Istället för att resonera om vad man bör göra med dessa pengar -symboler för verkligheten - är det väl lika bra att inse att dessa inte på något sätt förändrar denna (verkligheten alltså), bara på sin höjd fördröjer våra insikter om att vi inte kan lura den. Om vi nu kan tänka så långt...

      Det finns många sätt att lura verkligheten men inget som fungerar.
      /Robban

      Radera
  3. Enligt Bill Gross' krönika är den springande punkten i ekonomisk tillväxt tydligen " den produktiva användningen av kredittillväxt", men därefter upphör också kontakten med den fysiska verkligheten. Hur mycket vi än producerar av varor och tjänster - skapar mervärde enligt gängse ekonomiska teorier - så kan vi aldrig öka den totala resursmängden på planeten. I den fysiska verkligheten är en resurs något som karakteriseras genom sitt exergiinnehåll och exergi kan bara konsumeras, ej skapas, allt enligt termodynamikens andra huvudsats. Att exergin i naturen ökat sedan miljarder år på planeten beror uteslutande på exergiflödet från solen till jorden men denna exergi (=resurser) kan sedan bara konsumeras av oss.
    Det är genom att vi i vår föreställning bytt ut verkliga resurser (=exergi) mot pengar (=endast symboler för verkliga värden) som gjort det möjligt för oss att tro på denna fantastiska evighetsmaskin. I stället för att begripa att exergi är något vi måste hushålla med, belönar vi varandra med pengar när vi förbrukar exergi.
    Och naturen förstår sig inte på pengar, den vet bara vad exergi är och kan bara bete sig därefter.
    /Robban

    SvaraRadera
  4. En skuld eller kredit är en tillgång i en annan ände t.e.x från något pensionsinstitut. Och bankerna håller ju som bekant inte så mycket eget verkligt kapital, kanske något att tänka på för de värsta kreditförespråkarna, jobba till 75 blir väl mera regel än ett undantag, men vad gör det, chickenrace med andras pengar tänker nog de som bestämmer, själva ser de nog till att hålla sig skadelösa, så är det, gäller bara precis veta när man skall köpa den där guldtackan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, guldpriset har sjunkit med ungefär en tredjedel sedan sin topp och för dem som köper idag kan det mycket väl sjunka ytterliga en tredjedel för att sen ligga där för överskådlig tid med en och en annan pik, ett bankkonto är kanske för den vanliga det bästa ändå,om man inte har något att lån att försiktigt amortera på.

      Radera
    2. Jag citerar Buffet vad gäller gud:

      "I will say this about gold. If you took all the gold in the world, it would roughly make a cube 67 feet on a side…Now for that same cube of gold, it would be worth at today's market prices about $7 trillion – that's probably about a third of the value of all the stocks in the United States…For $7 trillion…you could have all the farmland in the United States, you could have about seven Exxon Mobils (NYSE:XOM) and you could have a trillion dollars of walking-around money…And if you offered me the choice of looking at some 67 foot cube of gold and looking at it all day, and you know me touching it and fondling it occasionally…Call me crazy, but I'll take the farmland and the Exxon Mobils."

      Radera
  5. Dubbleringstiden för 4,5 procent är cirka 15 år!!

    SvaraRadera
  6. Att vi måste sluta låna pengar till bostäder och istället satsa på produktiva investeringar är klart.

    Men hur når vi dit? Vi har ett berg av överbelånade hushåll. Vilken politiker berättar de goda nyheterna för dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog mera så att vi behöver ett lagstadgat väl försiktigt avmätt amorteringstvång på den översta biten av lånet, sedan kan det nog vara klokt att stimulera nybyggen som i sin tur kan hålla prisbildningen i schack, ett sätt kan vara att sänka bolånetaket till typ några procent, kanske mot en statlig garanti så att vi slipper att ha dessa riskerna i banksystemen, bara man amortera på sina lån är detta ju också produktivt.

      Radera
    2. Med en snabb skuldtillväxt, och negativa effekter på en redan klen BNP-tillväxt när den privata skuldsättningen skall hejdas, så pratar vi inte om någon "försiktigt avmätt amorteringstvång på den översta biten av lånet". Något sådant ger helt enkelt ingenting.

      För att få effekt på skuldstockens storlek behöver alla amortera på hela beloppet, detta eftersom det inte finns någon amorteringskultur kvar. Det skulle annars bli en helt orimlig takt på amorteringen av de topplån som finns.

      En annan trevlig effekt av rak amortering på hela beloppet är att låntagaren vet vilka belopp det rör sig om framöver. Att amortera ex. 25% av ett husvärde på 10 år kan lätt bli i praktiken 40-50% av husvärdet på 10 år vid måttligt fallande priser pga åtstramning av långivning. Hur kul är det? Stabilitet bör vara målet.

      Radera
  7. Vad tror ni om det här: economicedge.blogspot.com/ 2010/ 03/ most-important-chart-of-century.html

    Citat: "This is a very simple chart. It takes the change in GDP and divides it by the change in Debt. What it shows is how much productivity is gained by infusing $1 of debt into our debt backed money system."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det första diagrammets trend visar mycket riktigt att något, eller ganska mycket, är fel i USAs ekonomi. Fast om de lyckas med tillväxt i BNP samtidigt som utlåningen minskar blir kvoten också negativ även om det vore kanonbra, så det är trenden man ska titta på.

      Artikeln kanske är skriven av en hip-hoppare snarare än en ekonom. "The elephant in the room that nobody sees or can describe." :)

      "... each dollar of new debt now SUBTRACTS 45 cents from GDP!" Snarare räcker inte kreditökningen för att vända minskningen i BNP till plus.

      "This is mathematical PROOF that debt saturation has occurred."
      Han vet i alla fall inte vad matematik är. Matematiska bevis kan vara bevis för att en modell ger ett rätt eller tillräckligt bra svar enligt någon norm, givet att alla antaganden och startvärden stämmer. När modellen sedan tillämpas på verkligheten går det inte längre att bevisa något.

      Radera
  8. Tack Flute för att du påminner oss om vad det nyss genomförda riksdagsvalet och EU-valet också för delen, egentligen borde ha handlat om! Vart tog den kredittillväxten, skuldbubblan och överkonsumtionen vägen i valdebatten? En ödesfråga där vi redan nu känner till att vi kommer att nå slutstationen! Nog borde våra svenska politiker innerst inne förstå vart vi är på väg!? Är detta skälet till att trojkan Borg&Reinfeldt och Norman avgår? Det vet vad som komma skall och att det är bäst att någon annan får tvätta byken?

    SvaraRadera
  9. Läste någonstans att någon yrade om att unga familjer kan börja slås ut om ett obligatoriskt amorteringskrav införs, tjena, man undrar, hur har då den kreditgivningen sett ut.

    SvaraRadera
  10. Hmm, man kan ju undra hur bankerna själva tänker, vill man inte ha tillbaka pengarna man lånar ut, helt klart kommer det här skapa stora surdegar inför framtiden, hade jag varit bankägare så skulle jag nog se över vad jag har för folk styrelserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, tillfällig profit kan nog bli lika med långsiktig likvidation, hur mycket ägarvärde finns det då kvar, och då oräknat allt lidande man kan ha tillfogat tillfogat "mången" unga familjer genom en vårdslös kreditgivning.

      Radera
    2. "Anonym" skrev om "bankerna"; "vill man inte ha tillbaka pengarna man lånar ut". [?]
      Vid amortering raderas pengar. De tillfaller inte banken. Banken tjänar pengar på räntan, som är inkomst.

      Därför är amorteringsfria lån (eller fördröjd amortering) på kort sikt en fördel för banken. Då kan folk lägga mer pengar på ränta. Plus att ränta räknas på hur mycket som är kvar att betala.

      På längre sikt medför amorteringsfria lån att det finns mer pengar i samhället. (Som generell tumregel) Enligt lagen om tillgång och efterfrågan, blir då lån inte lika intressanta. Teoretiskt blir det svårare att ta ut hög ränta.

      Radera
  11. "skapa stora surdegar"

    På Södermalm lämnar man in sin surdeg på hotell, har jag hört.

    I alla fall, länkningen blev fel så jag provar igen. The Most Important Chart of the Century. Det handlar om hur mycket tillväxt varje utlånad dollar ger upphov till.

    SvaraRadera
  12. Men det är ju bara amortering som försvinner ur ekonomin. Räntan finns kvar. Så frågan är vart bankerna skickar sina ränteinkomster. Skickas de till "vanligt" folk, så behöver inte så många nya lån tas. Skickas de till några få, så uppstår penningbrist hos den stora massan.

    När det gäller att det mesta av vanligt folks lån går till att betala bostad, (vilket någon här angav som improduktivt/ utan avkastning) så stannar ju aldrig pengarna i bostaden. Köpeskillingen går direkt från köpare till säljare. Säljaren kanske köper ny bostad, eller konsumerar, eller köper aktier... Så bostadspriser skickar pengar någon annanstans.

    SvaraRadera
  13. Borde inte bytesbalansen påverka ekvationen? En positiv bytesbalans borde rimligtvis minska behovet av ökad upplåning för att täcka räntekostnaderna?

    Det blir iofs ett större "hål" i något annat land, som kräver ännu mer lån...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae, det går inte att räkna såhär, se mitt inlägg: 2014-09-23 16:45

      Radera
  14. Kroppsspråk säger allt?
    Se när Michael Wolf får frågan hur Swedbank klarar sig om det blir föreslagna amorteringskrav.
    Armarna i försvarsställning på en gång!

    http://www.svd.se/naringsliv/michael-wolf-vi-behover-fler-nya-bostader_4029775.svd

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.