Med anledning av att bloggrannen Lars Wilderäng (även känd som Cornucopia) nu utkommit med del två (med titeln "Stjärnfall") av sin undergångsromanserie tänkte jag lite senkommet recensera del ett, som heter "Stjärnklart".
"Stjärnklart" handlar om vad som händer med vårt samhälle när vår teknologiska infrastruktur fallerar. Vi får följa ett antal olika personer och hur de reagerar och vad de gör när samhället bryter samman omkring dem. En politiker, en trebarnsfamilj i ett villaområde, en "prepper", en polisman, två militärer, en forskare. Vi får följa deras öden i separata trådar, men flera av bokens karaktärer länkas så småningom samman på olika vis.
"Stjärnklart" bjuder på många perspektiv på vad som skulle kunna hända när samhällsstrukturen faller ihop. Alla personer agerar utifrån sina tidigare erfarenheter, kunskaper och böjelser - ödet har därmed mycket olika lotter i beredskap åt dem. Wilderäng backar inte för att låta personer man följt genom berättelsen plötsligt dö, vilket ger trovärdighet åt det scenario han målar upp.
Även om boken är en beskrivning av undergången för världen så som vi känner den, slutar den ändå i en något mer positiv anda. Efter allt elände finns ändå hopp om ett drägligt liv för dem som lyckats klara sig. Mänskligheten har en inbyggd förmåga att bilda samhällen präglade av samarbete, lag och ordning - om än inte i den form vi är vana vid i dagens demokratiska högteknologiska Sverige.
Vad som särskilt får mig att tänka efter är berättelsen om preppern Filip, som förberett sig på alla typer av katastrofscenarion han kan tänka sig, men ändå överraskas av just den form av kris som inträffar i "Stjärnklart" och till en början agerar minst sagt suboptimalt. "Preparatus supervivet" (latin för "den som är förberedd överlever") skrev Lars Wilderäng i mitt exemplar av "Stjärnklart", men jag skulle vilja lägga till ett "forsitan" (kanske) - "preparatus supervivet forsitan". Den som är förberedd på krissituationer har oftast ett bättre utgångsläge än den oförberedde, men vid en riktigt allvarlig kris behövs också en portion tur. Det finns mycket som kan gå fel. Den som tänker som en prepper måste också vara beredd på att tänka kreativt och improvisera hyfsade strategier i helt oväntade situationer. Samtidigt ska man i en krissituation hålla i åtanke att det finns många personer som har olika psykiska störningar, ibland av det mindre trevliga slaget.
Detta är en tänkvärd bok, som jag rekommenderar alla att läsa.
Slutligen måste jag säga att "Stjärnklart" är oerhört spännande och det är mycket svårt att släppa boken när man väl börjat läsa. Jag kunde inte sluta läsa förrän alldeles för sent på natten.
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
2015-08-11
2012-09-12
Recension: Den svarta svanen
I våras kom äntligen en svensk översättning av Nassim Nicholas Talebs omtalade bok "The Black Swan". Jag läste boken på engelska då den kom 2007 och jag har nu läst den igen på svenska. Den var väl värd att läsa två gånger, då jag blev påmind om en mängd detaljer i Talebs resonemang.
Det genomgående temat i boken är hur "osannolika" och "oväntade" händelser (som Taleb kallar "svarta svanar") påverkar och driver historien och får en mängd oväntade effekter. En typisk "svart svan" är jordbävningen med åtföljande tsunami förra året i Japan. Till att börja med såg den bara ut att vara en ovanligt kraftig naturkatastrof, men den visade sig få en mängd effekter, där vi troligen ännu inte sett slutet. Bland annat fick den Europas största ekonomi Tyskland att göra en radikal omläggning av sin energipolitik genom att besluta om nedläggning av kärnkraften. De indirekta följdeffekterna fortsätter, exempelvis genom att Vattenfall nu bygger ut kolkraft i Tyskland. Historien kryper inte framåt, den hoppar framåt genom händelser av typen "svarta svanar".
En viktig sak som Taleb tar upp i boken är skillnaden mellan olika sorters slump - man får stifta bekantskap med de områden som han kallar för Mediokristan och Extremistan. I Mediokristan är slumpen "snäll" och normalfördelad enligt gausskurvan - i Extremistan är slumpen "vild" och enstaka mätvärden kan vara extrema. Människors längd och vikt hör exempelvis hemma i Mediokristan, medan människors förmögenhet hör hemma i Extremistan (jämför Bill Gates med miljarder av fattiga). I Extremistan finner man också mätvärden som hur många exemplar en författare säljer - eller antalet läsare på bloggar, för den delen. Sveriges mest lästa ekonomiblogg Cornucopia har lika många besökare per vecka som de följande drygt tjugo ekonomibloggarna har sammanlagt.
Taleb tar också upp många andra begrepp som har kopplingar till "svarta svanar", t.ex. den narrativa förvanskningen, ludiska misstag och överlevarbias. Det kan inte ha varit lätt att översätta denna bok med sitt rika språk, många referenser till olika ämnesområden och många nymyntade begrepp, men den svenska översättningen är mycket välgjord och gedigen.
En annan sak som Taleb skriver om är hur orimliga de förutsägelser är som många välbetalda personer sysslar med, t.ex. när Konjunkturinstitutet och andra försöker att gissa hur Sveriges ekonomi kommer att utvecklas de närmaste åren, vilket går bra så länge utvecklingen går åt ett håll, men blir groteskt fel vid vändpunkter som 2008. Dessutom gör de sina förutsägelser av BNP-utvecklingen med en decimals noggrannhet! Det räcker med en "oväntad" händelse för att stjälpa hela den genomarbetade prognosen.
Nu finns det inte bara svarta svanar, utan även grå svanar, som är händelser som många förutser, men där de flesta bedömare missar dem. Finanskrisen 2008 är ett praktexempel på en grå svan, där många (inklusive mig själv) bara väntade på att det skulle hända, även om den exakta tidpunkten och detaljerna var oklara i förväg.
"Den svarta svanen" hamnar definitivt på min tio-i-topplista av alla böcker jag läst och är en bok som jag anser att alla borde läsa. Den är en av de böcker som har fått mig att se på världen på ett nytt vis. En bonus är att man då och då får sig ett gott skratt.
"Den svarta svanen" i svensk översättning ges ut av förlaget Pontes.
Det genomgående temat i boken är hur "osannolika" och "oväntade" händelser (som Taleb kallar "svarta svanar") påverkar och driver historien och får en mängd oväntade effekter. En typisk "svart svan" är jordbävningen med åtföljande tsunami förra året i Japan. Till att börja med såg den bara ut att vara en ovanligt kraftig naturkatastrof, men den visade sig få en mängd effekter, där vi troligen ännu inte sett slutet. Bland annat fick den Europas största ekonomi Tyskland att göra en radikal omläggning av sin energipolitik genom att besluta om nedläggning av kärnkraften. De indirekta följdeffekterna fortsätter, exempelvis genom att Vattenfall nu bygger ut kolkraft i Tyskland. Historien kryper inte framåt, den hoppar framåt genom händelser av typen "svarta svanar".
En viktig sak som Taleb tar upp i boken är skillnaden mellan olika sorters slump - man får stifta bekantskap med de områden som han kallar för Mediokristan och Extremistan. I Mediokristan är slumpen "snäll" och normalfördelad enligt gausskurvan - i Extremistan är slumpen "vild" och enstaka mätvärden kan vara extrema. Människors längd och vikt hör exempelvis hemma i Mediokristan, medan människors förmögenhet hör hemma i Extremistan (jämför Bill Gates med miljarder av fattiga). I Extremistan finner man också mätvärden som hur många exemplar en författare säljer - eller antalet läsare på bloggar, för den delen. Sveriges mest lästa ekonomiblogg Cornucopia har lika många besökare per vecka som de följande drygt tjugo ekonomibloggarna har sammanlagt.
Taleb tar också upp många andra begrepp som har kopplingar till "svarta svanar", t.ex. den narrativa förvanskningen, ludiska misstag och överlevarbias. Det kan inte ha varit lätt att översätta denna bok med sitt rika språk, många referenser till olika ämnesområden och många nymyntade begrepp, men den svenska översättningen är mycket välgjord och gedigen.
En annan sak som Taleb skriver om är hur orimliga de förutsägelser är som många välbetalda personer sysslar med, t.ex. när Konjunkturinstitutet och andra försöker att gissa hur Sveriges ekonomi kommer att utvecklas de närmaste åren, vilket går bra så länge utvecklingen går åt ett håll, men blir groteskt fel vid vändpunkter som 2008. Dessutom gör de sina förutsägelser av BNP-utvecklingen med en decimals noggrannhet! Det räcker med en "oväntad" händelse för att stjälpa hela den genomarbetade prognosen.
Nu finns det inte bara svarta svanar, utan även grå svanar, som är händelser som många förutser, men där de flesta bedömare missar dem. Finanskrisen 2008 är ett praktexempel på en grå svan, där många (inklusive mig själv) bara väntade på att det skulle hända, även om den exakta tidpunkten och detaljerna var oklara i förväg.
"Den svarta svanen" hamnar definitivt på min tio-i-topplista av alla böcker jag läst och är en bok som jag anser att alla borde läsa. Den är en av de böcker som har fått mig att se på världen på ett nytt vis. En bonus är att man då och då får sig ett gott skratt.
"Den svarta svanen" i svensk översättning ges ut av förlaget Pontes.
2012-01-24
Kollaps innebär inte apokalyps
Författaren och journalisten David Jonstad har just gett ut en bok med titeln "Kollaps" och undertiteln "Livet vid civilisationens slut", utgiven på Ordfront förlag. Jag fick ett recensionsexemplar för ett tag sedan, som jag läste med stort intresse, då mycket av det som han tar upp är sådant som jag skrivit om på denna blogg.
Först tänkte jag dock anmäla jäv. David är en trevlig prick som jag har träffat ett antal gånger under det senaste året och lärt känna så smått. Dessutom var jag på släppfest för boken igår och fick en öl som muta av förlaget, samt tillfälle att prata med flera intressanta personer som också var på släppfesten. Trots denna jävssituation tänkte jag nu recensera boken.
"Kollaps" är en viktig bok därför att den tar upp heta frågor som oftast förträngs i politik, media och den allmänna debatten. Det är också väldigt bra att någon tar sig för att skriva om ämnet på svenska. David Jonstad tar ett brett grepp om "de tre e:na" - energi, ekonomi och ekologi. Inom vart och ett av dessa områden finns kriser som var och en för sig riskerar att stjälpa de stora framtidsplanerna för vårt samhälle och att göra att framtiden blir något helt annat än vad de rådande myterna intalat folk att den ska bli.
"Kollaps" punkterar framstegsmyten och tillväxtmyten, men hänger sig samtidigt inte åt apokalypsromantik, utan David Jonstad delar också ut en känga till alla som tagit till sig undergångsmyten som kontrast till framstegsmyten. Verkligheten är ju oftast varken svart eller vit, utan består av många olika färger, vilket tydligt förmedlas i "Kollaps". Joseph Tainters "Collapse of Complex Societies" är en självklar grund för den som skriver om kollaps och David Jonstad poängterar Tainters definition av kollaps - att det innebär en varaktig förenkling av samhället. En kollaps innebär inte med nödvändighet en apokalyps, utan det rör sig oftast om betydligt mindre dramatiska skeenden - ett gradvis förfall av samhällsinstitutioner. Ett EU som faller sönder i sina beståndsdelar kan vara ett exempel.
Romarrikets kollaps varade i flera hundra år och de som levde under denna tid uppfattade det troligen inte som en kollaps utan bara som en tid då det inträffade många tråkiga och jobbiga händelser. David Jonstad har uppenbarligen liksom jag läst John Michael Greer som ser industrisamhällets kollaps som en utdragen process: "The Long Descent". Vi ser förresten redan den begynnande kollapsen genom den kris som har drabbat EU och framförallt Grekland. Likheterna med Romarriket är slående - i båda fallen bringar usla statsfinanser imperiet på fall.
David Jonstad har av den digra källförteckningen att döma gjort en grundlig research inför denna bok och det är en av de saker som gör den intressant. Boken är späckad med fakta inom ett brett spektrum av ämnesområden. Även om man inte håller med om allt som han skriver är boken ett bra diskussionsunderlag när det gäller att se hur vår framtid kan se ut och vad man bör göra för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Jag kan alltså rekommendera alla att läsa den, även de som är hängivna tillväxtkramare. Med tanke på att boken bara är på 207 sidor (plus noter och källförteckning) är den också lagom stor att läsa utan att det ska kännas övermäktigt att ge sig i kast med den.
I bokens tredje del tar David Jonstad upp en mängd olika idéer om vad man kan göra för att förbereda sig för en osäker framtid, men jag tycker denna del är ganska spretig och i vissa fall känns det nästan som om han motsäger det han själv skrivit tidigare. Trots det är denna del också intressant, då den väcker en hel del tankar, även om ens egna slutsatser ibland kan bli motsatta dem som författaren för fram.
I bokens första delar retade jag mig på en del mindre faktafel, men det är inget som förtar helhetsintrycket. Exempelvis "Colosseum, som den döptes till" - nej, romarna kallade den "Amphitheatrum Flavium" och namnet "Colosseum" fick denna jättearena först flera hundra år efter romarrikets fall.
Som jag skrivit ovan så tycker jag att "Kollaps" är en viktig och intressant bok, men jag tycker tyvärr inte att den är fängslande - i betydelsen så välskriven att man känner att man inte vill sluta läsa. Jag läser mest faktaböcker av olika slag och de som varit riktigt fängslande är förutom att de beskriver intressanta saker även rika välskrivna berättelser med ett personligt uttryck. Jag känner det som att det personliga uttrycket i "Kollaps" är lite blekt. Jag tror inte att det beror på att jag skulle vara blasé på de ämnen som David Jonstad tar upp, men kanske den som är nykomling inom området kan uppfatta "Kollaps" på ett annat vis.
Den som vill få lite smakprov kan läsa förordet till "Kollaps" samt de första 35 sidorna av boken. På Effekts hemsida finns också en video där David Jonstad talar om framstegsmyten och kollaps. Den som vill läsa mer av David Jonstad kan också läsa hans många artiklar på Effektbloggen samt i tidningen Effekt, som han är redaktör för. Han har tidigare även skrivit boken "Vår beskärda del".
Jag hoppas att "Kollaps" kan skapa en debatt om de frågor som boken tar upp. Uppenbarligen finns ett visst intresse från mainstream-media - se intervjun med David Jonstad om "Kollaps" i TV4:s Nyhetsmorgon. Jag hoppas också att debatten kan bli sansad och att man inte bara avfärdar sannolikheten för (partiell) samhällskollaps som något som kommer från yrande apokalyptiker.
Först tänkte jag dock anmäla jäv. David är en trevlig prick som jag har träffat ett antal gånger under det senaste året och lärt känna så smått. Dessutom var jag på släppfest för boken igår och fick en öl som muta av förlaget, samt tillfälle att prata med flera intressanta personer som också var på släppfesten. Trots denna jävssituation tänkte jag nu recensera boken.
"Kollaps" är en viktig bok därför att den tar upp heta frågor som oftast förträngs i politik, media och den allmänna debatten. Det är också väldigt bra att någon tar sig för att skriva om ämnet på svenska. David Jonstad tar ett brett grepp om "de tre e:na" - energi, ekonomi och ekologi. Inom vart och ett av dessa områden finns kriser som var och en för sig riskerar att stjälpa de stora framtidsplanerna för vårt samhälle och att göra att framtiden blir något helt annat än vad de rådande myterna intalat folk att den ska bli.
"Kollaps" punkterar framstegsmyten och tillväxtmyten, men hänger sig samtidigt inte åt apokalypsromantik, utan David Jonstad delar också ut en känga till alla som tagit till sig undergångsmyten som kontrast till framstegsmyten. Verkligheten är ju oftast varken svart eller vit, utan består av många olika färger, vilket tydligt förmedlas i "Kollaps". Joseph Tainters "Collapse of Complex Societies" är en självklar grund för den som skriver om kollaps och David Jonstad poängterar Tainters definition av kollaps - att det innebär en varaktig förenkling av samhället. En kollaps innebär inte med nödvändighet en apokalyps, utan det rör sig oftast om betydligt mindre dramatiska skeenden - ett gradvis förfall av samhällsinstitutioner. Ett EU som faller sönder i sina beståndsdelar kan vara ett exempel.
Romarrikets kollaps varade i flera hundra år och de som levde under denna tid uppfattade det troligen inte som en kollaps utan bara som en tid då det inträffade många tråkiga och jobbiga händelser. David Jonstad har uppenbarligen liksom jag läst John Michael Greer som ser industrisamhällets kollaps som en utdragen process: "The Long Descent". Vi ser förresten redan den begynnande kollapsen genom den kris som har drabbat EU och framförallt Grekland. Likheterna med Romarriket är slående - i båda fallen bringar usla statsfinanser imperiet på fall.
David Jonstad har av den digra källförteckningen att döma gjort en grundlig research inför denna bok och det är en av de saker som gör den intressant. Boken är späckad med fakta inom ett brett spektrum av ämnesområden. Även om man inte håller med om allt som han skriver är boken ett bra diskussionsunderlag när det gäller att se hur vår framtid kan se ut och vad man bör göra för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Jag kan alltså rekommendera alla att läsa den, även de som är hängivna tillväxtkramare. Med tanke på att boken bara är på 207 sidor (plus noter och källförteckning) är den också lagom stor att läsa utan att det ska kännas övermäktigt att ge sig i kast med den.
I bokens tredje del tar David Jonstad upp en mängd olika idéer om vad man kan göra för att förbereda sig för en osäker framtid, men jag tycker denna del är ganska spretig och i vissa fall känns det nästan som om han motsäger det han själv skrivit tidigare. Trots det är denna del också intressant, då den väcker en hel del tankar, även om ens egna slutsatser ibland kan bli motsatta dem som författaren för fram.
I bokens första delar retade jag mig på en del mindre faktafel, men det är inget som förtar helhetsintrycket. Exempelvis "Colosseum, som den döptes till" - nej, romarna kallade den "Amphitheatrum Flavium" och namnet "Colosseum" fick denna jättearena först flera hundra år efter romarrikets fall.
Som jag skrivit ovan så tycker jag att "Kollaps" är en viktig och intressant bok, men jag tycker tyvärr inte att den är fängslande - i betydelsen så välskriven att man känner att man inte vill sluta läsa. Jag läser mest faktaböcker av olika slag och de som varit riktigt fängslande är förutom att de beskriver intressanta saker även rika välskrivna berättelser med ett personligt uttryck. Jag känner det som att det personliga uttrycket i "Kollaps" är lite blekt. Jag tror inte att det beror på att jag skulle vara blasé på de ämnen som David Jonstad tar upp, men kanske den som är nykomling inom området kan uppfatta "Kollaps" på ett annat vis.
Den som vill få lite smakprov kan läsa förordet till "Kollaps" samt de första 35 sidorna av boken. På Effekts hemsida finns också en video där David Jonstad talar om framstegsmyten och kollaps. Den som vill läsa mer av David Jonstad kan också läsa hans många artiklar på Effektbloggen samt i tidningen Effekt, som han är redaktör för. Han har tidigare även skrivit boken "Vår beskärda del".
Jag hoppas att "Kollaps" kan skapa en debatt om de frågor som boken tar upp. Uppenbarligen finns ett visst intresse från mainstream-media - se intervjun med David Jonstad om "Kollaps" i TV4:s Nyhetsmorgon. Jag hoppas också att debatten kan bli sansad och att man inte bara avfärdar sannolikheten för (partiell) samhällskollaps som något som kommer från yrande apokalyptiker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
