Jag läser idag att en rysk och en amerikansk satellit krockat 80 mil över jordens yta. Det var inte helt oväntat att något sådant skulle hända förr eller senare. Det finns idag massor med objekt som ligger i banor runt jorden - många aktiva satelliter förstås, men även rent rymdskrot såsom pensionerade satelliter, utbrända raketsteg, delar av sönderbrutna satelliter, m.m.
Dagens händelse var första gången som två hela satelliter kolliderade av misstag - tidigare krockar har varit med mindre skrotbitar. Den amerikanska satelliten tillhörde satellittelefonbolaget Iridium, som tydligen ändå klarar sin täckning genom att flytta om några andra satelliter.
Omkring 500 vrakdelar spreds ut i dagens krasch. Stora delar av dessa kommer förstås att falla ner i atmosfären och brinna upp, men en del blir kvar i omloppsbanor. Även om det bara blir säg hundra bitar som ligger kvar i omloppsbana har man plötsligt hundra föremål istället för två som utgör potentiella hot mot andra satelliter. Som ESA berättar på sin informationssida om rymdskrot så kan även centimeterstora bitar vara förödande om de smäller in i en satellit eller rymdfarkost, eftersom farterna är så höga (tusentals kilometer i timmen). Idag har man fullt sjå med att hålla koll på större föremål i banor runt jorden för att se till att satelliter och rymdfarkoster inte krockar med dem. Vid flera tillfällen har undanmanövrer behövts. Problemet blir större med bitar som bara är några centimeter stora, eftersom det inte finns någon möjlighet att hålla koll på dem.
I januari 2007 orsakade Kina stort rabalder genom att skjuta upp en missil som sprängde sönder en av deras egna satelliter - helt enkelt för att bevisa att man kunde göra det och därmed bättra på sin maktposition i världen. Enligt Wikipedia orsakade detta över 2300 spårbara föremål (större än en golfboll) i omloppsbana, vilket var en ökning av totalantalet med 22%.
Vad vissa nu är rädda för är att man en dag när omloppsbanorna är fyllda med tillräckligt mycket småbitar kan få en lavineffekt - när hundratals delar sprids ut från en krock så krockar i sin tur några av dem med andra större föremål som slås sönder och sprider fler småbitar. I slutändan skulle en stor del av de befintliga satelliterna slås sönder. Detta skulle slå ut en mängd viktiga system - kommunikationslänkar via satellit, satellittelefon, satellitteve, GPS, militära spaningssatelliter. Kommer det att hända? Svårt att sia om - vissa anser att det bara är en tidsfråga innan det händer, andra att det är ett överdrivet katastrofscenario. Det hänger också på några faktorer. Dels hur många nya föremål som dyker upp (genom t.ex. explosioner, krockar och slarv) i förhållande till hur mycket som försvinner då de ramlar ner i jordatmosfären. Dels vad man lyckas göra åt problemet genom att t.ex. ta ner uttjänta satelliter på ett kontrollerat sätt, även om det inte löser problemet med småbitarna.
P.S. Läs mer om rymdskrot på Wikipedia.
2009-02-13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.