Nuläget och framtiden

SCB rapporterade att bostadsbyggandet rasade med 45 procent under årets första halvår jämfört med samma period i fjol. Enligt SCB har vi inte haft en lika låg nivå på byggstarterna sedan 1993-1994 och det finns ingen tendens till vändning uppåt, men det kan dock stanna upp på denna låga nivå och inte sjunka mer. Orsaken till det anemiska byggandet är dels att byggbolagen är osäkra vad gäller konjunkturläget, dels att det är svårt att få lån.

Trots denna negativa nyhet har det ju även strömmat in en hel del statistik som talar för att nedgången i den svenska ekonomin åtminstone stannat upp. Detta fick vice riksbankschef Svante Öberg att i ett tal igår se ljusare på framtiden. Han ser framför sig "en något starkare BNP-utveckling än vi har räknat med, men arbetsmarknaden fortsätter att försvagas och inflationen är låg". Det låter ju lite smått positivt. Han räknar dock inte med någon snabb återhämtning. Från vissa europeiska länder har det också kommit in en del positiva signaler.

Roubini om framtidsutsikterna
Läser man istället vad ärkebjörnen Nouriel Roubini skrev häromdagen får man mindre positiva tongångar. Han anser att industriländerna kommer att ha en mycket svag tillväxt i några år framöver. För det första för att hushållen måste minska sina lånebördor och spara mer. För det andra för att det finansiella systemet är allvarligt skadat och svårigheterna att få lån kommer att hämma privatkonsumtion och investeringar. För det tredje eftersom det fortfarande finns en överkapacitet hos företagen, vilket kommer att leda till dålig tillväxt, deflationstryck och uteblivna investeringar. För det fjärde riskerar de stora offentliga lånebehoven att tränga ut den privata sektorns lånebehov. Dessutom kommer effekten av alla stimulanspaket att ebba ut i början av nästa år.

Roubini ser också en risk för en "double-dip recession". För det första så finns det ett problem i hur stater och centralbanker ska komma ur sina stimulanser. Om man tar budgetunderskotten på allvar och höjer skatterna och minskar utgifterna samtidigt som centralbanken stramar åt riskerar man att underminera en redan svag återhämtning. Om man istället behåller de stora budgetunderskotten och centralbanken fortsätter sitt stöd kan man få en "revolt" på obligationsmarknaderna, med ökade inflationsförväntningar och högre långa räntor, vilket också kan underminera återhämtningen. Roubini är också orolig för att snabbt stigande priser på olja, energi och livsmedel kan hämma återhämtningen.

Roubinis farhågor ligger i linje med mina. Även om vi kan få en viss långsam återhämtning framöver, så är risken överhängande att vi får förnyad kris under början av 2010.

Kinas tillväxt ifrågasatt
Kina har ju varit på tapeten som en ekonomi som fortfarande växer, trots krisen, och skulle kunna hjälpa till att dra resten av världen ur krisen. Men allt är kanske inte så bra som det ser ut. "jn70" tipsade om en mycket intressant artikel om Kinas motsägelsefulla ekonomiska statistiska uppgifter. Kinas BNP växte enligt de officiella siffrorna 7,1% under första halvåret i år. Men samtidigt sjönk Kinas export med häftiga 21,8%. Hur går dessa siffror ihop i en tidigare så exportberoende ekonomi? Ännu konstigare blir det att industriproduktionen steg med 7% under första halvåret, samtidigt som genererad elkraft minskade med 1,7%. Att man skulle kunna energieffektivisera så raskt verkar osannolikt. Det rapporteras också om en ökning av kolutvinningen med 8,7%, trots att mängden elkraft genererad från kol har minskat. Även Financial Times har uppmärksammat den icke-konsistenta kinesiska statistiken i en artikel. Några av Kinas siffror är uppenbarligen felaktiga. Frågan är vilka. Frågan är också varför det blivit fel - fabricerar man siffror efter politikernas önskemål, eller har man helt enkelt för dålig koll på vad som händer i en ekonomi med 1,3 miljarder människor? Kanske en kombination av båda?

Läs andra bloggar om byggbranschen, bostäder, bnp, prognos, kina