Vart går EU?

Dagens EU-möte slutade i en halvmesyr, men Merkel är ändå nöjd.

Tio timmars förhandlingar, avslutade under natten till fredagen, slutade med att de 17 euroländerna och sex andra EU-länder (Sverige och Storbritannien var ett par av de länder som inte godkände förslaget i natt) enades om ta fram ett mellanstatligt avtal för ökad budgetdisciplin.

Sverige hade genom EU-nämnden fått grönt ljus för fördragsändring. Nu blev det bara ett mellanstatligt avtal i stället fördragsändringar (efter nej från Storbritannien), men Sverige är tydligen med på detta. Enligt Reuters måste fortfarande Riksdagen säga ja (liksom Ungerns och Tjeckiens parlament) vilket i och för sig bara är en formsak. De riktiga viktiga besluten tas inte längre av våra folkvalda, utan av EU-nomenklaturan. Riksdagen har sedan bara att godkänna.

Det blev tydligen också ett beslut om tidigareläggande av den permanenta räddningsfonden för euroländerna (ESM). Det är dock fortfarande för lite och för sent. Även beslutet om automatiska sanktioner mot EU-medlemmar som bryter mot stabilitetspakten kommer alldeles för sent - man skulle ha tänkt på det för tio år sedan. Det skulle dock inte politiskt ha gått då, eftersom EU:s största medlemsstater Tyskland och Frankrike flitigt har brutit mot budget- och statsskuldsreglerna.

I SvD:s artikel nämns "EU:s valde ordförande Herman van Rompuy". Van Rompuy är knappast vald och definitivt inte folkvald, men istället som de flesta EU-bossar utsedd. Förvirrande information, alltså.

Vad beslutet (eller icke-beslutet) från EU:s toppar visar är hur enigheten inom EU är på väg att spricka. Trots att det arbetas på åtgärder för att få ihop unionen och talas om att fördjupa samarbetet till en fiskal union så visar verkligheten något helt annat.

Det finansiella lapptäcket håller också på att bli mer komplicerat genom det förslag som nu finns om stöd genom IMF. Bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gick emot det i EU-nämnden. Heder åt dem för att ha gått emot detta vansinne!

– Lånet till den internationella valutafonden uppgår till 200 miljarder euro. Det anmärkningsvärda är att bara vi gick emot att ett antal miljarder ska ösas in till euroländerna utan att man vet hur många miljarder det handlar om. Det fanns ingen summa, inget underlag och inga villkor men ändå gav man detta mandat. Det är oansvarigt att använda skattebetalarnas pengar till det, säger Jonas Sjöstedt (V) till TT.

– Det här riskerar att bli pengar man förlorar om euron bryter ihop.

Avtalet om budgetdisciplin är som jag ser det betydligt mindre viktigt (i grunden är det en sund idé). Det som framförallt måste stoppas är dock att svenska skattebetalare ska slänga sina pengar i ett svart hål genom lån till IMF som vidarebefordras till PIIGS-länderna.

Samtidigt som EU alltså brottas med gigantiska interna problem som är så allvarliga att både eurozonen och EU självt riskerar att falla sönder så talar man fortfarande inte bara om fördjupning utan även om utvidgning.

EU-ländernas ledare och Kroatien skrev på fredagen under landets anslutningsfördrag om medlemskap i EU. Röstar de kroatiska medborgarna ja i en kommande folkomröstning kan landet bli EU:s 28:e medlem den 1 juli 2013.

Detta är helt absurt! Det var inte länge sedan Kroatien under stora våndor lämnade den jugoslaviska unionen och nu ska man alltså in i en union som är på väg att falla sönder. Nigel Farage berättar nedan hur han ser på hur EU mutar in Kroatien i unionen.

Den politiska debatten om EU-inträdet verkar vara närmast obefintlig i Kroatien.

Samtidigt noterar jag att EU-ledarna skjutit upp beslutet om att ge Serbien kandidatstatus i EU. Det är nog bäst för Serbien om det hela skjuts upp så länge att EU börjar falla samman på allvar och de slipper EU-medlemskap.

Turkiet vill fortfarande också bli EU-medlem och känner sig förolämpade över dröjsmålen i förhandlingarna (som startade redan 2005).