Bolåneökningen minskar

Idag kom november månads finansmarknadsstatistik från SCB, som inte oväntat visade att ökningstakten för hushållens lån fortsätter att dämpas och nu bara ligger på 5,3 procent i årstakt, jämfört med 5,5 procent i oktober 2011 och hela 8,4 procent i november 2010.

Det är tydligt att vi verkar ha sett lånetillväxtens topp och efter en upprekyl andra halvåret 2009 så fortsätter hushållens lånetillväxt att dämpas stadigt. Som jag skrev i våras så känns den avmattade ökningstakten som en minskad BNP-stimulans från det efterfrågetillskott som hushållens lån ger. Tittar man på BNP-siffrorna bekräftas det, ser det ut som.

Hushållens bidrag till BNP-ökningen har krympt ihop det senaste kvartalet. Det som räddar Sveriges BNP-tillväxt just nu är nettoexporten, men blir det kris i omvärlden (t.ex. eurokris) så faller den faktorn också bort.

Den främsta effekten av den sjunkande lånetillväxten syns i bostadspriserna, som nu sjunker så sakteliga, vilket jag skrev om för två veckor sedan. Det krävs en hög tillväxttakt för bolånen för att hålla igång en ökning av bostadspriserna på de höga nivåer där vi ligger idag och denna lånetillväxt har vi alltså inte nu. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli någon trendvändning uppåt vad gäller lånetillväxten och därmed kommer vi troligen att fortsätta med sjunkande bostadspriser. Det förtjänar åter att påpekas att bostadsbubblor inte spricker plötsligt, utan det blir snarare en pyspunka under flera år.

En uppgift som emotsäger det jag skrivit ovan är att detaljhandeln oväntat ökade i november. Frågan är om det var en tillfällig effekt.

Idag meddelade Nordea att de sänker sina bolåneräntor - dock inte tremånadersräntan. Det kan därför vara intressant att återigen se på hur bolåneräntorna sett ut historiskt. Swedbank har historiska data långt bak, så jag tar dem.

En sak som slår mig i detta diagram är att hösten 2005 till hösten 2008 var räntorna så oerhört sammanpressade. Från slutet av 2008 ökade så spridningen mellan olika löptider. Den mest intressanta utvecklingen på senare tid är att tremånadersräntan stigit snabbt och att bolåneräntorna därmed har tryckts samman igen. Hösten 2008 när Riksbanken sänkte reporäntan och Riksgälden köpte upp bostadsobligationer lyckades man åter trycka ner framförallt de korta bolåneräntorna. Frågan är om man lyckas med samma trick igen. Bolåneräntorna är ju beroende av bankernas finansieringsmöjligheter. Nedan kan ni se ett diagram över femårig och tremånaders bolåneränta tillsammans med reporäntan och interbankräntan tremånaders Stibor.

Avståndet mellan tremånaders bolåneränta och tremånaders Stibor är just nu tämligen normalt (eller något högt) för lågränteperioden från 1996 och framåt. Detta trots att många idag klagar på bankernas marginaler. Det som inte är normalt är att den femåriga bolåneräntan ligger så nära tremånaders. Frågan är på vilket sätt detta kommer att räta ut sig - om de långa bolåneräntorna stiger eller de korta sjunker. Det beror bland annat på finansvärldens förtroende för de svenska bankerna på kort och lång sikt.

P.S. Jag borde också ha lagt in räntan på femåriga bostadsobligationer i det sista diagrammet, då det är de som styr bolåneräntan. Jag återkommer till det.