Øystein Noreng och peak oil

Jag skrev igår att Øystein Noreng, professor i petroleumekonomi vid Handelshøyskolen BI, fått i uppdrag av svenska Finansdepartementet genom Expertgruppen för miljöstudier att skriva en rapport om peak oil. Kjell Aleklett skriver:

Noreng är pappa till den norska oljefonden och redan 2004 träffades vi på en konferens i Abu Dhabi. Han förklarade då att han inte trodde på Peak Oil och då jag läser hans rapport kan jag konstatera att han inte har ändrat sig.

Jag frågade Kjell vad hans roll vid rapportsläppet kommer att vara och han svarade:

Den 30 mars så kommer Noreng att först presentera rapporten, sedan har några personer blivit inbjudna att kommentera rapporten och sedan följer en debatt om rapporten där även publiken kan ställa frågor. Jag har fått rapporten för genomläsning och arbetar nu med att förbereda mig för de 10 minuter som jag inledningsvis får till mitt förfogande. Problemet är att det finns så många blottor i argumentationen så att 10 minuter är ganska lite tid. Jag hoppas att de journalister som är där tar sig tid att utforska problemen mer i detalj.

Eftersom jag inte har tillgång till rapporten, så googlade jag lite och fann bland annat en artikel från 2007 och en presentation från 2006 från ett seminarium på Polyteknisk forening med titeln "Er Peak Oil en realitet? Hva blir konsekvensene for Norge og verden?". Att peak oil är en realitet torde vara svårt att förneka. Varje ändlig råvara måste per definition någon gång under historien nå ett utvinningsmaximum. Diskussionen borde istället handla om när peak oil inträffar samt konsekvenserna.

Hursomhelst antar jag att Noreng kommer att säga liknande saker i den rapport som snart presenteras, så det är lika bra att bemöta en hel del redan nu utifrån vad han sagt tidigare.

• Noreng refererar först till ett antal tidigare prognoser som han anser inte slagit in. Bara för att olika försök att prognosticera oljeproduktionen slagit fel tidigare betyder inte att det inte kommer en topp. Metoderna för prognoserna har dock utvecklats de senaste åren, t.ex. genom forskning från Globala energisystem vid Uppsala universitet. Noreng påstår att den berömda "Limits to Growth" från 1972 förutspådde att oljan skulle ta slut på 1980-talet, vilket vad jag förstår måste vara en missuppfattning, då de placerade resurstoppen nånstans runt år 2000.
• Noreng påpekar att stora områden inte varit föremål för grundlig oljeletning och nämner bland annat Mellanöstern och Ryssland. Det må vara så, men sannolikheten för att man ska finna något nytt "elefantfält" där ser ut att vara liten. Visst kommer man att finna nya fält, men de lär vara små.
• Noreng pekar på en större effektivitet i oljeutvinningen (med ny teknologi). Problemet är dock att mer effektiv utvinning ser ut att ge betydligt brantare nedgång när oljefältets produktionstopp väl har passerats - t.ex. för Cantarell-fältet i Mexiko.
• Till "stationärt bruk" kan olja ersättas av kol, gas och kärnkraft, men alla är ändliga råvaror. Kol och gas lär dessutom också nå sina globala produktionstoppar senast inom 10-20 år. Kärnkraftverk byggs för närvarande inte alls ut i den takt som skulle behövas för att ge något påtagligt energitillskott och det är inte troligt att vi kommer att se någon större utbyggnad. Dessutom är kärnkraftverk beroende av vattentillgång, vilket starkt begränsar möjliga placeringar.
• För "mobilt bruk" kan bensin och diesel från olja teoretiskt ersättas av syntetiska bränslen framställda från kol eller gas. Detta ger för det första energiförluster (särskilt för kol) och för det andra kommer ökad användning av kol och gas att skynda på uttömningen av även dessa fossila tillgångar. För det tredje är det viktigt att se på hur mycket flytande drivmedel som kan framställas per dag från dessa källor. Det måste byggas enorma Fischer-Tropsch-anläggningar för att motsvara den vikande oljeproduktionen och det syns inga tecken på att ens tillnärmelsevis så stora anläggningar är under uppbyggnad.
• Noreng kan ha en poäng när han pekar på hur oljebolagens finansiella struktur förändrats, och att det lett till mindre investeringar och oljeletning. Frågan är dock hur återkopplingen mellan världsekonomin och oljebranschen kommer att påverka investeringsviljan och oljeletningen framöver. De oljefält som finns kvar att finna ligger på ställen som är dyra både vad gäller letning och investering i anläggningar och kräver därför ett högt oljepris för att bli lönsamma. Å andra sidan medför ett högt oljepris en "straffskatt" på världsekonomin som gör att tillgången till kredit och riskkapital avtar och att oljepriset kan sjunka igen på grund av att världsekonomin krymper som 2008, vilket i sin tur gör att den dyra oljeletningen inte längre blir lönsam. När oljepriset låg som högst 2008 motsvarade det 8 procent av global BNP.
• Noreng anser att Saudiarabiens oljereserver är "ytterst forsiktig" beräknade, men det håller de flesta andra bedömare inte med om. Den "magiska" reservtillväxten under 1980-talet, då OPEC:s produktionskvoter baserade sig på ländernas oljereserver, talar snarare för att Saudiarabiens oljereserver är överskattade.
• Noreng framhåller mycket riktigt att Irak har stor potential. Huvudproblemet där är dock den instabila politiska situationen och säkerhetsproblem. Risken är överhängande att stora delar av Iraks olja kommer att bli liggande i marken under överskådlig tid.
• Noreng ansåg att Iran hade möjlighet att fördubbla sin utvinning, förutsatt att de får tillgång till kapital och expertis samt att sanktionerna upphävs. Inget av detta synes vara troligt.
• Noreng refererar till CERA:s prognoser, som varit notoriskt felaktiga. Enligt vad han säger skulle världens utvinningskapacitet öka från 86 till 100 miljoner fat per dag från 2005 till 2010. Facit blev en marginell ökning från 85 till 87 miljoner fat per dag.
• Noreng tar upp att vid dagens oljepriser blir utvinning av olja från tjärsand lönsam. Problemet här är att det inte är särskilt intressant hur stor balja man har, utan istället hur tjockt sugröret är. Oljesandsutvinningen i Kanada begränsas bland annat av tillgången på vatten och man har inte lyckats komma högre än 1,5 miljoner fat per dag, trots optimistiska prognoser om 5 miljoner fat per dag.
• Till slut hoppas Noreng på att Norge likt Storbritannien skulle kunna få en "dubbeltopp" i oljeutvinningen, men några sådana tecken syns inte alls. Det är möjligt att det görs något sensationellt stort fynd i det inte lika utforskade Barents hav, men det ser än så länge inte ut så. Det är farligt att bygga framtidsplaner på att mirakel inträffar.

Från oljeexperten Olve Torvangers presentation vid samma seminarium har jag tagit följande diagram över utvinning kontra oljefynd globalt, som tydligt visar problemet från ett fysiskt perspektiv som inget ekonomiskt teoritiserande kan råda bot på.

Globalt förbrukar vi betydligt mer olja än vad som hittas varje år - i längden en omöjlig ekvation.

Från Cruel Crudes kommentar till Finansdepartementets kommande rapport lånar jag följande bild över Storbritanniens och Norges oljefynd kontra utvinning.

Den vikande fyndtakten är tydlig och följs efter några decennier obönhörligen av vikande produktion. Fysiken vinner över ekonomin.

Läs även Cornucopias kommentar.