Olivier Blanchard, IMF:s chefsekonom, skrev nyligen:
"Vi inom området tänkte faktiskt på ekonomin som ganska linjär, hela tiden föremål för olika chocker, ständigt fluktuerande, men att den naturligt återvände till sitt stabila tillstånd med tiden. Istället för att tala om fluktuationer använde vi allt mer termen "konjunkturcykel". Till och med när vi senare utvecklade tekniker för att hantera icke-lineariteter så fortsatte denna generellt godartade syn på fluktuationer att vara dominerande."
Modellerna som utvecklades av de makroekonomiska utövarna återspeglade denna i huvudsak linjära syn. Blanchard fortsatte med att observera att även om makroekonomerna inte ignorerade möjligheten till extrema händelser av "den långa svansens risk", såg de dem som en sak från det förgångna i utvecklade länder... Om du får dina policy-inställningar rätt kommer de linjära modellerna att fungera.
Förutom att de inte kommer att göra det. Och det är för att dessa modeller inte är en realistisk syn på hur ekonomin verkligen fungerar. Representativa agenter är i själva verket inte representativa för någon. Rationella förväntningar drivs lika mycket av känslor som av logik...
Att banker utelämnades ur de ekonomiska modellerna, eller (ännu värre) att deras pengaskapande funktion modellerades felaktigt, gjorde det omöjligt för mainstream-ekonomer att förstå betydelsen av den uppbyggnad av krediter som ledde till Finanskrisen. Varningarna kom främst från människor utanför ekonomins huvudfåra, särskilt Hyman Minskys efterföljare. Efter krisen blev Minskys "finansiella instabilitetshypotes", som länge hade förpassats till en dammig hylla i ett mörkt skåp, plötsligt heta nyheter. Det var inte förvånande, eftersom vi just hade genomlevt något som såg väldigt mycket ut som ett "Minsky-ögonblick".
Uppenbarligen var uteslutandet av finansindustrin ur de makroekonomiska modellerna en stor försummelse. Lika uppenbarligen var det faktum att de flesta makroekonomer inte förstod (och fortfarande till stor del inte förstår) mekanismerna för hur pengar skapas och sprids i den moderna penningekonomin ett stort, stort problem. Centralbankerna lägger nu till finanssektorn till de befintliga DSGE-modellerna, men detta börjar inte ens att ta itu med den grundläggande icke-lineariteten hos penningekonomier vars hjärta är ett finansiellt system som inte bara ibland utan för det mesta är långt från jämvikt. Tills makroekonomerna förstår detta kommer deras modeller att förbli bristfälliga.
Några av de mest inflytelserika människorna inom makroekonomi har tillbringat sina liv med att utveckla teorier och modeller som har visat sig att vara i bästa fall bristfälliga och i värsta fall farligt felaktiga. Olivier Blanchards upprop för beslutsfattare att sätta sin policy på så sätt att linjära modeller fortfarande kommer att fungera ska ses för vad det är - ett desperat rop från en åldrande ekonom som upptäcker att grunderna som han har byggt sin karriär på är gjorda av sand. Han är långt ifrån ensam.
Inlägg
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
17 timmar sedan
Ökonomi, som norrmännen säger, låter som ett öknamn på ekonomi.
SvaraRaderaDom som är rika blir allt rikare. Kapitalägarna blir allt desperatare när dom skall investera. Att räntan är så låg beror på att det finns kapital i överskott. Men lönerna har sackat efter produktionen under lång tid. Dessutom är löntagarna hårt skuldsatta p.g.a. bostadsbubblan. Klart ekonomin sackar när inte folk har råd att köpa det som produceras. Men sådana teorier ligger inte för ekonomerna. Dom är ju betalda av kapitalägarna. Det enda som roar kapitalägarna är att tjäna ännu mer. Det som skulle behövas är rejäla skatter på kapital så staten kunde satsa på infrastruktur mm. Så pengarna kommer i omlopp igen. Löneförhöjningar som svara mot produktionshöjningen är ju inte heller fel. eller kanske med tanke på ändliga resurser så höjer vi inte lönerna utan sänker arbetstiden i stället.
SvaraRaderaDina kommunistförslag kommer inte att hjälpa. Se Japans enorma satsningar på infrastruktur. Broar som ingen använder... Man kan lika gärna satsa på att gräva hål i marken och sedan fylla igen dom. Japan är snart i konkurs.
RaderaInget annat än ren kapitalism fungerar, det kommer vi snart bli varse om.
Fel
RaderaLönerna stiger med raketfart. I Kina.
Vi måste anpassa oss efter detta och justera ned vår levnadsstandard när vi inte kan konkurrera med Kina. Eller i alla fall inte motivera 10 ggr så höga löner här som där. Problemet är att vi försöker undvika denna anpassning genom att låna.
I Kina är problemet att CPC har byggt upp ett system som kräver en fortsatt tillväxt på 7-8% per år. För att kunna behålla status quo så håller man nere sin valuta och driver på exporten. Det kommer inte att hålla hur länge som helst utan en krasch kommer förr eller senare.
Kapitalismen fungerar men efter en högkonjunktur så kommer alltid en lågkonjunktur när felinvesteringar orsakar konkurser och förlusterna måste tas av någon. När politiker försöker skjuta upp en lågkonjunktur så blir kraschen värre. För den kommer förr eller senare,
Problemet är att pengarna har hamnat hos ett litet fåtal som inte vet vad dom ska göra med dom. Jag är förvånad att inte någon ekonom berör detta fenomen. Om det blir fart i ekonomin och folk har råd att handla så kan vi väl kalla det för kommunism om Markus S tycker det.
SvaraRaderaMenar du att konsumtionen har fallit? Tror jag inte. Däremot har du rätt i att pengarna hamnar i fickorna på ett fåtal, men det är ju tack vare den låga räntan...
RaderaNu får du ge dig Anonym, det är inte en låg ränta som placerar pengar i någons ficka utan ren girighet. Tragiskt uttalande.
RaderaFel
RaderaDen globala medelklassen har aldrig varit så stor.
Nyrika indier och kineser har inget problem med att veta hur de ska konsumera sina pengar. Förvånansvärt mycket satsar man på utbildning av sina barn.
Problemet är att det har gjorts för mycket pengar, som har skapat felinvesteringar och bubblor i ekonomin. En övergång från hittepå-pengar till riktiga råvarupengar (metaller) kan rädda ekonomin, men det kommer bli tufft.
SvaraRaderaEkonomer i allmänhet tror att ekonomi är en vetenskap. *fniss*
SvaraRaderaI en riktigt vetenskap, som kemi, fysik eller matematik, så är ju kravet på repeterbarhet absolut.
SvaraRaderaI ekonomi så räcker det att visa att teorin funkat en gång.
Nej, ekonomi är ingen vetenskap, det är nutidens svar på medeltidens häxdoktorer.
Så är det allt ekonomi förutom ren och skär bokföring borde inte få kallas vetenskap. Men nu är vi där och i händerna på 1000-tals bankekonomer, börsanalytiker som knappast vet hur pengar skapas såsom Nordeas chefsekonom Winsth!
RaderaDet mesta som människan sysslar med går ut på att veta hur man gör något utan att förstå hur verkligheten bakom fungerar. I penningekonomin t ex belönar vi varandra med pengar när vi förbrukar naturen (kallas passande för ekonomisk tillväxt). Vi vänder alltså något negativt (allt större exergiförbrukning från naturen) till något positivt (mer klirr i kassan). Finns där ett bättre recept för en kommande katastrof?
Radera/Robban