Sysselsättningshistorik för Sverige

När jag i söndags skrev om hur illa det står till med USA tyckte någon kommentator att det var orättvist att titta på antalet personer med jobb som andel av den vuxna befolkningen. Jag vet inte jag... det är inte särskilt svårt att titta på motsvarande siffror för andra länder. Dessa siffror går inte, till skillnad från arbetslösheten, att manipulera genom att definiera om vilka som ingår i "arbetskraften". Jag har tittat på sysselsättningsgraden för Sverige förut. Här kommer nu ett uppdaterat diagram över sysselsättningsgraden för Sverige, där jag med hjälp av SCB och Ekonomifakta har lyckats pussla ihop data från 1950 och framåt. Att kurvan ser hackig ut från 1976 beror på att jag innan dess har årsdata, därefter kvartalsdata.

Som ni ser har Sverige alltid haft en betydligt större andel sysselsatta än vad USA har haft. Sysselsättningsandelen är bland de högsta inom OECD, och bara Schweiz, Island, Nederländerna, Norge och Danmark hade högre sysselsättningsandel än Sverige år 2009.

Andelen sysselsatta i Sverige ökade under 1970- och 1980-talen när många kvinnor kom in på arbetsmarknaden. Sedan sjönk andelen kraftigt under krisen i början av 1990-talet, då drygt en halv miljon arbetstillfällen försvann. Därefter har det repat sig något, men aldrig återkommit till siffrorna innan krisen. Lärdomen blir att stora ekonomiska kriser ska man försöka undvika. Allt som politikerna gör för att försöka påverka sysselsättningen blir ganska futtigt i jämförelse med effekterna av stora kriser.

När vi ändå jämför kan vi också se på hur stor andel av befolkningen som får socialbidrag. Numera kallas socialbidrag på politiskt korrekt svenska för "ekonomiskt bistånd", vilket självklart leder till att det är mycket mindre stigmatiserande att ta emot dessa bidrag, precis som städare får betydligt högre status av att kallas lokalvårdare.

Nu är ju inte svenskt socialbidrag direkt jämförbart med amerikanska "matkuponger", men vi kan ändå konstatera att när krisen var som värst i Sverige 1996 fick 8,5% socialbidrag, att jämföra med de 14% av USA:s befolkning som nu får "food stamps". Numera är andelen socialbidragstagare nere på låga 4,5% av Sveriges befolkning.

Fattiga amerikaner

I torsdags rapporterade amerikanska jordbruksdepartementet att var nionde amerikan fick matkuponger i mars, närmare bestämt 33 miljoner människor. Antalet matkupongmottagare är för fjärde månaden i rad rekordstort och ökade med 2% sedan månaden innan. Man förväntar sig mer ökningar framöver, p.g.a. arbetsmarknadssituationen.

Som en jämförelse kan nämnas att enligt SCB så fick 2007 cirka 2,8% av svenskar över 18 år socialbidrag (eller som det numera heter på politiskt korrekt nyspråk - ekonomiskt bistånd). Jämförelsen går dock inte att göra rakt av, eftersom arbetslöshetsförsäkringen och det övriga sociala skyddsnätet är mycket bättre här i Sverige. Men det sätter ändå lite perspektiv på hur stor andel riktigt fattiga amerikaner det finns.

I torsdags rapporterade även amerikanska Bureau of Economic Analysis att bidrag i olika former nu står för en sjättedel av amerikanernas inkomster, vilket är den högsta andelen sedan mätningarna började 1929. Det handlar om "social security", matkuponger, arbetslöshetsbidrag och hälsovårdsbidrag (Medicare och Medicaid). Amerikanska statens kostnader för bidrag blir för 2009 över 2 biljoner dollar. Första kvartalet 2009 steg kostnaden i en årstakt av 19%.

Dessa snabbt ökande utgifter gör ju inte precis budgetsituationen bättre för USA och dess delstater. Kalifornien har nu ett budgetunderskott på 24 miljarder dollar och problemen där blir snabbt värre och kräver delvis rättså drastiska åtgärder, såsom att släppa ut en massa fängelsekunder för att spara pengar.

Bloggrannen Cornucopia ironiserar över gårdagens "glada jobbsiffror i USA". Egentligen är siffrorna miserabla - rubriksättaren på SvD saknar totalt kontakt med verkligheten, verkar det som. Sysselsättningen enligt den friserade officiella statistiken sjönk förra månaden "bara" med 345 000 jobb. Alltså inte lika illa som för någon månad sedan, då det var hela 600 000. Men ändå en katastrofsiffra, om man betänker att innan Lehman-konkursen så var den sämsta siffran i denna kris minus 175 000 jobb per månad. 345 000 förlorade jobb är också betydligt värre än tidigare recessioner - som värst 2001 förlorades 325 000 jobb per månad, som värst 1990-91 var det minus 306 000 jobb per månad. Glöm inte heller att det behöver tillföras runt 130 000 nya jobb varje månad i USA bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Man ska inte heller glömma i sammanhanget att antalet jobb inte är hela sanningen. Även antalet arbetade timmar per anställd minskar i USA.

Frågan är hur länge USAs befolkning står ut innan situationen urartar i social oro.