Idag noterar jag att norska konstgödselproducenten Yara gjorde ett betydligt sämre resultat för årets första kvartal än för första kvartalet förra året. Närmare bestämt mer än halverad vinst. Konstgödselmarknaden föll ihop i slutet av 2008, men börjar enligt Yara att hämta sig något. Yaras totala produktion föll med 15% under första kvartalet och man räknar med en halvering under andra kvartalet för att minska lagren. Som tur är för Yara så kompenseras lantbrukarnas minskade köplust för konstgödsel av att energipriserna fallit. För konstgödselframställning är energiintensivt. För den som vill förstå mer om det här med NPK och framställningsprocesserna har Yara mycket bra förklaringar på sin hemsida.
För den som inte vet det så är Yara världens största konstgödselproducent. Apropå det så pågår hittills fruktlösa uppköpsförsök bland Yaras konkurrenter i Nordamerika. Agrium har lagt bud på CF Industries, som i sin tur lagt ett bud på Terra Industries. Här har vi trots allt en bransch där företagen fortfarande har förhållandevis gott om pengar.
Förra veckan varnade dock även kanadensiska konstgödselproducenten Potash för kraftigt minskad vinst i år.
Orsaken bakom dessa vinstras för konstgödselproducenterna är de kraftigt sänkta priserna på jordbruksprodukter som vete, majs och sojabönor, vilka försatt många lantbrukare i en svår sits. De måste då spara in på utgifterna, där konstgödsel utgör en stor del. Detta kommer i sin tur att medföra lägre skördar, men de låga spannmålspriserna motiverar inte gödselinköp. Priset på kalium (eng. potash) ökade något under första kvartalet, medan fosfat- och kvävegödselpriserna föll 48% respektive 40%. Nordamerikanska bönder kommer trots dessa prissänkningar att skära kraftigt i sin gödselanvändning, ända ner till 1982-83 års nivåer.
I Brasilien och Argentina har man redan skurit ner på sin konstgödselanvändning, vilket i sin tur ger lägre skördar.
Allt detta bäddar för att vi får se betydligt högre priser på spannmål och sojabönor i höst igen, trots ekonomisk kris. För äta måste folk ändå alltid göra. Tydligen har en sådan kraftig nedgång i den globala matproduktionen som vi troligen får se i år aldrig inträffat förr. Skördarna 2007 och 2008 var rekordstora, men 2009 blir en helt annan sak.
Svängigt värre även på livsmedelstråvarumarknaderna alltså, men vi börjar ju vänja oss så smått vid helt vansinniga svängningar på alla finansiella marknader.
Apropå gödsel så skrev Cornucopia intressant om "näringspumpen" häromdagen och även synpunkter som jag också kan skriva under på angående Marit Paulsens utspel om ekologiskt jordbruk.
2009-04-28
Banker under stress
Bakom allt tal i media om svininfluensan så händer det saker i banksektorn. Det cirkulerar uppgifter om det stresstest som de amerikanska bankerna genomgått och vars resultat ännu inte publicerats - de kommer först nu på måndag 4 maj. Men eftersom resultaten är så katastrofala så låter man dem tydligen läcka ut lite gradvis för att slippa panik på finansmarknaderna. Idag hänvisar DI till en artikel i Wall Street Journal om att jättebankerna Bank of America och Citigroup behöver mer kapital. Det var väl egentligen ingen nyhet - de som har lite insikt, t.ex. Mike Shedlock har länge påpekat att dessa banker egentligen är konkursmässiga, men döljer problemen så gott det går med kreativ bokföring.
Bank of America behöver enligt artikeln flera miljarder dollar i nytt kapital. Bloomberg rapporterar mer detaljerat, nämligen att Bank of America behöver 60-70 miljarder dollar i nytt kapital. Eftersom det knappast lär gå att hitta någon villig investerare för sådana summor till en fallfärdig bank i dagens läge är statligt kapital enda alternativet.
Den amerikanske kändisrasisten Hal Turner presenterade för någon vecka sedan vad han påstod vara resultat som läckt ut från stresstestet *. Han må ha minst sagt otrevliga politiska åsikter, men här har han nog prickat rätt, eftersom han har goda kontakter i inflytelserika kretsar. Det är inga kul resultat som han presenterar - 16 av USAs 19 största banker är tekniskt konkursmässiga - som sagt ingen nyhet för den insatte, men nu verkar det snart finnas svart på vitt på detta. Ingen av dessa banker kommer att klara sig utan statligt stöd om situationen förvärras aldrig så lite på något område. Med tanke på att kreditkrisen nu spridit sig från de sämsta till de "bästa" bolånen och även kommersiella fastigheter så är en förvärring av läget så gott som säkerställd.
Vad värre är, så räcker det att två av dessa 16 storbanker går under för att helt radera ut den amerikanska bankgarantins (FDIC) pengar. Detta var heller ingen nyhet egentligen - vem som helst kunde räkna ut det genom att titta på hur mycket pengar FDIC har och hur stor inlåning bankerna har. Därmed kommer amerikanska staten med största sannolikhet att behöva gå in med mer pengar till FDIC, och det är inga småbelopp som behövs.
De fem största bankerna har så dåligt med kapital i förhållande till sin storlek att det är tveksamt om de kan fortsätta sin verksamhet på sikt. Egentligen ingen nyhet heller. Dessa bankkolosser behöver splittras upp för att kunna fungera. En annan intressant punkt är att fem storbanker pekas ut för sin enorma risktagning i finansiella derivat - Bank of America, JPMorgan Chase, Goldman Sachs, HSBC America och Citigroup.
Det värsta är egentligen att detta stresstest av de amerikanska bankerna bygger på ganska snälla antaganden i sitt "pessimistiska" scenario. Bland annat räknar man med 8,9% arbetslöshet vid slutet av 2009 och 10,3% vid slutet av 2010. Mike Shedlock påpekar att arbetslösheten redan nu raskt är på väg mot sådana siffor. I december var arbetslösheten på 7,2%, i mars 8,5% och med denna ökningstakt når USA över 10% officiell arbetslöshet redan om fyra månader. I onsdags körde två förvaltare på Westwood Capital sitt eget stresstest med de parametrar som läckt ut och kom fram till att det skulle radera ut 56% av bankernas primärkapital. Hur ser det då ut om det blir ännu värre?
Jag skrev häromveckan om de amerikanska storbankernas vinster under första kvartalet 2009 och att de troligen var av engångskaraktär. Nu ser vi att underliggande fundamenta för bankerna fortfarande är kass.
Förutom storbankerna finns det i USA en mängd småbanker som ligger risigt till - FDICs problemlista tar nu upp över 1800 banker. Senast i fredags stängdes fyra banker ner. Därmed är trenden stigande igen både vad gäller antalet stängda banker per månad och deras totala kapital.
Eftersom bankstängningarna sker på fredagar, så har vi nu fått resultatet för april månad. Sen får vi se hur maj blir.
Inte bara USA
Nu är det ju inte bara i USA som bankerna har problem - många europeiska banker har som jag berättat förut gett ut stora lån till Östeuropa och befinner sig därför i riskzonen. Irland och Storbritannien har ju också sina problem och båda har pumpat in mångmiljardbelopp i sina banker för att rädda dem. I torsdags rapporterades att Storbritanniens statliga nota för bankerna nu uppgår till 1,4 biljoner pund, en siffra som ser ut att fortsätta stiga. Då frågar man sig vilka banker som är exponerade mot framförallt den större av dessa ekonomier - Storbritannien. Enligt BIS' siffror från i somras är de mest exponerade länderna Tyskland, Frankrike, Spanien, Schweiz, USA och Irland. Betänk att Irlands BNP är betydligt lägre än för de första fem, så förstår ni att Irlands banker kan få ännu svårare problem framöver. Häromdagen nämnde jag att även svenska Handelsbanken har affärer i Storbritannien.
Allt detta är förstås olika delar av den globala kreditbubblan som jag talat om förut.
Bloggaren "In the End We're All Debt" undrar varför bankerna konsekvent lyckas felprissätta risk och därmed orsaka kraftiga svängningar i den "verkliga" ekonomin, beroende på hur svårt eller lätt det är att få lån. Han frågar sig om banker i sin nuvarande form verkligen fyller någon vettig funktion i det moderna samhället. Läsvärt även för den som inte håller med. Någon form av kapitalförmedling måste vi ju ha, men frågan är hur den ska vara konstruerad.
* Jag länkar inte till Hal Turner, eftersom jag inte vill skänka honom några Google-poäng. Men googla på "hal turner stress test" så hittar ni det han skrev.
Bank of America behöver enligt artikeln flera miljarder dollar i nytt kapital. Bloomberg rapporterar mer detaljerat, nämligen att Bank of America behöver 60-70 miljarder dollar i nytt kapital. Eftersom det knappast lär gå att hitta någon villig investerare för sådana summor till en fallfärdig bank i dagens läge är statligt kapital enda alternativet.
Den amerikanske kändisrasisten Hal Turner presenterade för någon vecka sedan vad han påstod vara resultat som läckt ut från stresstestet *. Han må ha minst sagt otrevliga politiska åsikter, men här har han nog prickat rätt, eftersom han har goda kontakter i inflytelserika kretsar. Det är inga kul resultat som han presenterar - 16 av USAs 19 största banker är tekniskt konkursmässiga - som sagt ingen nyhet för den insatte, men nu verkar det snart finnas svart på vitt på detta. Ingen av dessa banker kommer att klara sig utan statligt stöd om situationen förvärras aldrig så lite på något område. Med tanke på att kreditkrisen nu spridit sig från de sämsta till de "bästa" bolånen och även kommersiella fastigheter så är en förvärring av läget så gott som säkerställd.
Vad värre är, så räcker det att två av dessa 16 storbanker går under för att helt radera ut den amerikanska bankgarantins (FDIC) pengar. Detta var heller ingen nyhet egentligen - vem som helst kunde räkna ut det genom att titta på hur mycket pengar FDIC har och hur stor inlåning bankerna har. Därmed kommer amerikanska staten med största sannolikhet att behöva gå in med mer pengar till FDIC, och det är inga småbelopp som behövs.
De fem största bankerna har så dåligt med kapital i förhållande till sin storlek att det är tveksamt om de kan fortsätta sin verksamhet på sikt. Egentligen ingen nyhet heller. Dessa bankkolosser behöver splittras upp för att kunna fungera. En annan intressant punkt är att fem storbanker pekas ut för sin enorma risktagning i finansiella derivat - Bank of America, JPMorgan Chase, Goldman Sachs, HSBC America och Citigroup.
Det värsta är egentligen att detta stresstest av de amerikanska bankerna bygger på ganska snälla antaganden i sitt "pessimistiska" scenario. Bland annat räknar man med 8,9% arbetslöshet vid slutet av 2009 och 10,3% vid slutet av 2010. Mike Shedlock påpekar att arbetslösheten redan nu raskt är på väg mot sådana siffor. I december var arbetslösheten på 7,2%, i mars 8,5% och med denna ökningstakt når USA över 10% officiell arbetslöshet redan om fyra månader. I onsdags körde två förvaltare på Westwood Capital sitt eget stresstest med de parametrar som läckt ut och kom fram till att det skulle radera ut 56% av bankernas primärkapital. Hur ser det då ut om det blir ännu värre?
Jag skrev häromveckan om de amerikanska storbankernas vinster under första kvartalet 2009 och att de troligen var av engångskaraktär. Nu ser vi att underliggande fundamenta för bankerna fortfarande är kass.
Förutom storbankerna finns det i USA en mängd småbanker som ligger risigt till - FDICs problemlista tar nu upp över 1800 banker. Senast i fredags stängdes fyra banker ner. Därmed är trenden stigande igen både vad gäller antalet stängda banker per månad och deras totala kapital.
Eftersom bankstängningarna sker på fredagar, så har vi nu fått resultatet för april månad. Sen får vi se hur maj blir.
Inte bara USA
Nu är det ju inte bara i USA som bankerna har problem - många europeiska banker har som jag berättat förut gett ut stora lån till Östeuropa och befinner sig därför i riskzonen. Irland och Storbritannien har ju också sina problem och båda har pumpat in mångmiljardbelopp i sina banker för att rädda dem. I torsdags rapporterades att Storbritanniens statliga nota för bankerna nu uppgår till 1,4 biljoner pund, en siffra som ser ut att fortsätta stiga. Då frågar man sig vilka banker som är exponerade mot framförallt den större av dessa ekonomier - Storbritannien. Enligt BIS' siffror från i somras är de mest exponerade länderna Tyskland, Frankrike, Spanien, Schweiz, USA och Irland. Betänk att Irlands BNP är betydligt lägre än för de första fem, så förstår ni att Irlands banker kan få ännu svårare problem framöver. Häromdagen nämnde jag att även svenska Handelsbanken har affärer i Storbritannien.
Allt detta är förstås olika delar av den globala kreditbubblan som jag talat om förut.
Bloggaren "In the End We're All Debt" undrar varför bankerna konsekvent lyckas felprissätta risk och därmed orsaka kraftiga svängningar i den "verkliga" ekonomin, beroende på hur svårt eller lätt det är att få lån. Han frågar sig om banker i sin nuvarande form verkligen fyller någon vettig funktion i det moderna samhället. Läsvärt även för den som inte håller med. Någon form av kapitalförmedling måste vi ju ha, men frågan är hur den ska vara konstruerad.
* Jag länkar inte till Hal Turner, eftersom jag inte vill skänka honom några Google-poäng. Men googla på "hal turner stress test" så hittar ni det han skrev.
2009-04-25
Intresset för guldinvestering ökar
Enligt World Gold Council har intresset för guld som investering ökat kraftigt den senaste tiden. Börshandlade guldfonder (s.k. gold ETF) fortsatte att öka under första kvartalet 2009. Investerare köpte 469 ton guld genom börshandlade fonder, vilket är ett rekord som slog det förra med god marginal - det var från tredje kvartalet 2008, då 145 ton guld handlades genom ETF-er. Vid slutet av första kvartalet 2009 var totala mängden guld i ETFer 1658 ton till ett värde av knappt 49 miljarder dollar.
"One reason the financial crisis has been so devastating for investors is that many alternative assets did not deliver on the promise that they would provide portfolio diversification," said Natalie Dempster, Head of Investment, North America for World Gold Council and author of GID. "The same cannot be said for gold. Gold has been one of the few assets that has genuinely provided investors with diversification throughout the financial crisis."
2009-04-24
Kina har ökat sin guldreserv
Idag uppger den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua att Kina har ökat sin guldreserv med 76% sedan 2003 och nu har världens femte största nationella innehav. De har nu 1054 ton guld och har därmed passerat Schweiz, som har 1040 ton. Kinas guldreserv har till dagens kurs ett värde av knappt 31 miljarder dollar, att jämföra med deras valutareserv på 1950 miljarder dollar, vilken är världens största.Tack vare Kinas blomstrande export de senaste sex åren har deras valutareserv sexfaldigats under denna tid. Samtidigt har guldpriset (i dollar) trefaldigats.
Nå, vad har hänt med Sveriges Riksbanks guldreserv under dessa år? Jo, man startade med 185 ton guld och har gradvis sålt av guld sedan 2004, så att man i slutet av augusti 2008 bara hade 142 ton kvar - en minskning med 23%. Vad har man gjort med pengarna man fick in på försäljningen? Jo, köpt utländska värdepapper (mest statsobligationer). Så här skrev man i ett pressmeddelande 2008-08-26:
Riksbanken avser att sälja upp till 15 ton av guldreserven under perioden 27 september 2008 till 26 september 2009. Försäljningen sker inom ramen för det guldavtal – Central Bank Gold Agreement (CBGA) – som tecknats mellan 15 europeiska centralbanker och som trädde i kraft den 27 september 2004. Avtalet löper på fem år och ger Riksbanken möjlighet att sälja upp till 60 ton guld fördelat över avtalsperioden. Riksbanken har hittills sålt totalt 45 ton guld, 15 ton under avtalets första år och 10 ton under det andra, tredje och fjärde året. Riksbankens guldreserv uppgår för närvarande till 142 ton guld.En grov uträkning ger att Riksbanken gått miste om drygt fyra miljarder kronor i utebliven värdestegring på det guld de sålt av de senaste åren, vilket är mer än 12% av den nuvarande guldreservens värde på 32 miljarder kronor. Om det inte vore allas våra pengar de lekte med skulle jag skratta åt deras tokiga affärer.
Intäkterna från försäljningen kommer att återinvesteras i valutareserven; det vill säga, i värdepapper i utländsk valuta.
Syftet med att minska andelen guld är att förbättra den riskjusterade avkastningen, det vill säga att avkastningen på lång sikt förväntas bli lika hög eller högre och samtidigt stabilare, på Riksbankens tillgångar. Guld kommer även fortsättningsvis att vara en viktig del av Riksbankens tillgångar.
P.S. USA har världens största guldreserv med 8134 ton, följt av Tyskland med 3413 ton, Frankrike med 2487 ton och Italien med 2452 ton. IMF har 3217 ton.
2009-04-23
Rekordunderskott i brittisk budget
Den brittiske finansministern Alistair Darling lade igår fram en budget med det största underskottet någonsin, vilket kommer att kringskära hans möjligheter att komma med åtgärder mot krisen. Budgetunderskottet beräknas bli över 12% av BNP. Så sent som i november räknade Darling med endast 8% underskott. Prognoserna ändras snabbt, men man har ju börjat vänja sig vid det under den här krisen.
220 miljarder pund i statspapper behöver nu den brittiska staten ge ut för att finansiera årets underskott, vilket är 50% mer än förra årets rekord. Storbritannien riskerar därmed att gå en liknande väg som Östeuropa. Redan så har ju flera brittiska storbanker krisat ihop och behövt jättelika statsunderstöd för att överleva.
Darling förutspår att BNP krymper med 3,5% under 2009, för att sedan växa med 1,25% under 2010. Tyvärr stämmer detta inte med IMFs prognos, som är mer pessimistisk och gissar på 4,1% krympning 2009 och 0,4% krympning 2010.
Idag rapporterades också att arbetslösheten i Storbritannien gjorde en rekordökning i mars till hela 6,7%. För första gången på tolv år är nu över 2 miljoner arbetslösa.
För svensk del ska vi inte glömma bort att Handelsbanken tydligen har lånat ut en hel del i Storbritannien.
220 miljarder pund i statspapper behöver nu den brittiska staten ge ut för att finansiera årets underskott, vilket är 50% mer än förra årets rekord. Storbritannien riskerar därmed att gå en liknande väg som Östeuropa. Redan så har ju flera brittiska storbanker krisat ihop och behövt jättelika statsunderstöd för att överleva.
Darling förutspår att BNP krymper med 3,5% under 2009, för att sedan växa med 1,25% under 2010. Tyvärr stämmer detta inte med IMFs prognos, som är mer pessimistisk och gissar på 4,1% krympning 2009 och 0,4% krympning 2010.
Idag rapporterades också att arbetslösheten i Storbritannien gjorde en rekordökning i mars till hela 6,7%. För första gången på tolv år är nu över 2 miljoner arbetslösa.
För svensk del ska vi inte glömma bort att Handelsbanken tydligen har lånat ut en hel del i Storbritannien.
Obetalda skulder ökar
Häromdagen rapporterade Kronofogden om den oroande trenden att ansökningarna till Kronofogden om obetalda skulder ökade med 38% på årsbasis i mars. De som för första gången fått en betalningsanmärkning var 20% fler under första kvartalet än under samma period året innan. 20500 personer var det.
Med tanke på hur det ser ut med arbetslöshetsprognoser lär vi få se dessa siffror öka framöver. Rikskronofogde Eva Liedström Adler är med rätta orolig.
Många drabbas nu hårt av den slappa utlåning vi haft de senaste åren, då banker och finansbolag gjort sitt bästa för att lura på folk så mycket lån som möjligt. Att vändningen neråt blev så plötslig för Sveriges del gör att många inte heller haft tid att inse allvaret och reda upp sin ekonomi.
Fortfarande verkar många leva i tron att låneekonomin kan fortsätta - senast igår morse fick jag frågan från en vän om det inte är läge att låna pengar nu när räntorna sänkts så mycket. Nej, mitt råd till alla är att försöka sanera sina eventuella lån så snabbt som möjligt.
Tyvärr fanns inte den kommande krisen i folks medvetande förrän alltför sent. Redan hösten 2006 var det uppenbart vart vi var på väg, men media förstod inte och rapporterade fortfarande om goda tider. Visserligen kom de klassiska pliktskyldiga varningarna för att skuldsätta sig alltför mycket, men ingen kris fanns i sikte. De stora mörka molnen från världshistoriens största kreditbubbla verkar ha varit långt under svensk medias radar.
Apropå kristecken så rapporterades för någon vecka sedan att företagskonkurserna nu ökar i en takt som vi inte sett sedan 1990-talet. I mars gick 85 procent fler bolag i konkurs än samma månad 2008. Detta är ju också ett utslag av skulder som inte kan betalas.
Och idag varslades ytterligare 1500 på Volvo AB (alltså lastvagnar med mera). Hur många av dessa sitter snart i skuldfällan?
För den som undrar är obetalda skulder och konkurser på intet sätt några inflationsdrivande saker - tvärtom.
Med tanke på hur det ser ut med arbetslöshetsprognoser lär vi få se dessa siffror öka framöver. Rikskronofogde Eva Liedström Adler är med rätta orolig.
Många drabbas nu hårt av den slappa utlåning vi haft de senaste åren, då banker och finansbolag gjort sitt bästa för att lura på folk så mycket lån som möjligt. Att vändningen neråt blev så plötslig för Sveriges del gör att många inte heller haft tid att inse allvaret och reda upp sin ekonomi.
Fortfarande verkar många leva i tron att låneekonomin kan fortsätta - senast igår morse fick jag frågan från en vän om det inte är läge att låna pengar nu när räntorna sänkts så mycket. Nej, mitt råd till alla är att försöka sanera sina eventuella lån så snabbt som möjligt.
Tyvärr fanns inte den kommande krisen i folks medvetande förrän alltför sent. Redan hösten 2006 var det uppenbart vart vi var på väg, men media förstod inte och rapporterade fortfarande om goda tider. Visserligen kom de klassiska pliktskyldiga varningarna för att skuldsätta sig alltför mycket, men ingen kris fanns i sikte. De stora mörka molnen från världshistoriens största kreditbubbla verkar ha varit långt under svensk medias radar.
Apropå kristecken så rapporterades för någon vecka sedan att företagskonkurserna nu ökar i en takt som vi inte sett sedan 1990-talet. I mars gick 85 procent fler bolag i konkurs än samma månad 2008. Detta är ju också ett utslag av skulder som inte kan betalas.
Och idag varslades ytterligare 1500 på Volvo AB (alltså lastvagnar med mera). Hur många av dessa sitter snart i skuldfällan?
För den som undrar är obetalda skulder och konkurser på intet sätt några inflationsdrivande saker - tvärtom.
Från subprime till prime till kommersiella fastigheter
Idag kom nyheten att uteblivna lånebetalningar bland de mest kreditvärdiga bolåntagarna i USA ökade med 50% från december till januari. Antalet prime-låntagare som låg efter med minst 60 dagar på lån utgivna eller garanterade av Freddie Mac och Fannie Mae ökade från 497 000 i december till 744 000 i januari, vilket är nästan dubbelt så många som i oktober. Allt enligt FHFA. Freddie Mac och Fannie Mae äger eller garanterar 56% av alla bolån i USA.
Vad som började som en smitta bland subprime-lånen sommaren 2007 har nu alltså spridit sig en bra bit in bland prime-lånen också. Dessa lån till de mest kreditvärdiga bostadsköparna har setts som mycket säkra, men nu är de plötsligt inte det längre.
Kommer vi att få se en liknande utveckling i Sverige också framöver? Hur säkra är egentligen svenska bostadsobligationer?
Apropå det så har Freddie Macs tf finanschef begått självmord tidigt i morse. Om det finns någon koppling till läget för bolånen är oklart.
Jag noterade förra veckan också att antalet utmätningar i USA slog rekord under första kvartalet i år. Totalt var det drygt 803 000, en ökning med 24% på ett år. Bara i mars var det 341 000.
Allt detta är inte konstigt när den officiella arbetslösheten i USA stigit till 8,5% och över 600 000 jobb försvinner varje månad.
Smittan sprider sig även till kommersiella fastigheter. General Growth Properties, USAs näst största köpcentrumägare, gick i konkurs för en vecka sedan, vilket är den största fastighetsbolagskonkursen i USAs historia. Inte oväntat med tanke på bolagets höga belåningsgrad - 27,3 miljarder dollar i skulder och 29,5 miljarder dollar i tillgångar. Jag kommer ihåg att Reggie Middleton redan i början av 2008 analyserade GGP och fann dem vara en stark konkurskandidat.
Även GGPs konkurs pekar ut hur framtiden kan se ut för svenska fastighetsbolag. Några högbelånade kandidater här, tro?
Vad som började som en smitta bland subprime-lånen sommaren 2007 har nu alltså spridit sig en bra bit in bland prime-lånen också. Dessa lån till de mest kreditvärdiga bostadsköparna har setts som mycket säkra, men nu är de plötsligt inte det längre.
Kommer vi att få se en liknande utveckling i Sverige också framöver? Hur säkra är egentligen svenska bostadsobligationer?
Apropå det så har Freddie Macs tf finanschef begått självmord tidigt i morse. Om det finns någon koppling till läget för bolånen är oklart.
Jag noterade förra veckan också att antalet utmätningar i USA slog rekord under första kvartalet i år. Totalt var det drygt 803 000, en ökning med 24% på ett år. Bara i mars var det 341 000.
Allt detta är inte konstigt när den officiella arbetslösheten i USA stigit till 8,5% och över 600 000 jobb försvinner varje månad.
Smittan sprider sig även till kommersiella fastigheter. General Growth Properties, USAs näst största köpcentrumägare, gick i konkurs för en vecka sedan, vilket är den största fastighetsbolagskonkursen i USAs historia. Inte oväntat med tanke på bolagets höga belåningsgrad - 27,3 miljarder dollar i skulder och 29,5 miljarder dollar i tillgångar. Jag kommer ihåg att Reggie Middleton redan i början av 2008 analyserade GGP och fann dem vara en stark konkurskandidat.
Även GGPs konkurs pekar ut hur framtiden kan se ut för svenska fastighetsbolag. Några högbelånade kandidater här, tro?
2009-04-22
Utför i Baltikum
Estlands BNP väntas i år enligt deras centralbank rasa med 12,3%. Prognosen låg tidigare på minus 5,5%. Det går alltså utför i rekordfart - knappast positivt för vissa svenska banker. För 2010 gissar man på en BNP-tillväxt runt nollstrecket, men jag finner det otroligt att nedgången för den estniska ekonomin skulle tvärbromsa på det viset. Glädjeprognos med andra ord.
Dessutom kommer även Estland med i deflationsklubben - konsumentpriserna beräknas i år falla med 0,5% och med ytterligare 2,9% nästa år.
Även Litauen rapporterar dåliga siffror - industriproduktion rasade med 6,3% i mars jämfört med februari och 17,9% på årsbasis.
Det allvarliga stadiet av Baltikums kris närmar sig nu med stormsteg och därmed också det allvarliga testet av de svenska bankerna med sin exponering mot Baltikum. Hur man ska kunna undvika stora kreditförluster kan inte jag se, med tanke på hur snabbt de baltiska ekonomierna dyker.
Tillägg kl 22:40: Lettlands ekonomi förväntas krympa 13% i år.
Estlands BNP beräknas bli runt 21 miljarder dollar i år (179 miljarder SEK).
Tydligen har man även ett worst-case-scenario där Estlands BNP krymper med hela 15% i år och ett optimistiskt scenario där den bara krymper med 8,4%.
Dessutom kommer även Estland med i deflationsklubben - konsumentpriserna beräknas i år falla med 0,5% och med ytterligare 2,9% nästa år.
Även Litauen rapporterar dåliga siffror - industriproduktion rasade med 6,3% i mars jämfört med februari och 17,9% på årsbasis.
Det allvarliga stadiet av Baltikums kris närmar sig nu med stormsteg och därmed också det allvarliga testet av de svenska bankerna med sin exponering mot Baltikum. Hur man ska kunna undvika stora kreditförluster kan inte jag se, med tanke på hur snabbt de baltiska ekonomierna dyker.
Tillägg kl 22:40: Lettlands ekonomi förväntas krympa 13% i år.
Estlands BNP beräknas bli runt 21 miljarder dollar i år (179 miljarder SEK).
Tydligen har man även ett worst-case-scenario där Estlands BNP krymper med hela 15% i år och ett optimistiskt scenario där den bara krymper med 8,4%.
Fler deflationstendenser
Häromdagen meddelade ICA att de sänker priserna på 2000 varor med mellan 2 och 10 procent. Trots detta tror t.ex. Konjunkturinstitutet att matpriserna kommer att fortsätta att stiga i år. Vi får väl se hur trenden fortsätter under året.
Igår rapporterades också att Storbritannien har gått in i prisdeflation för första gången på nästan 50 år. RPI (retail price index, som motsvarar Sveriges KPI) har sjunkit på årsbasis. Storbritanniens CPI (som närmast motsvarar KPIX i Sverige, dvs exklusive boendekostnader) är dock fortfarande positivt, 2,9% på årsbasis. Guardian rapporterade också att en tredjedel av brittiska företag har fått igenom frysta löner de senaste månaderna och vissa har sänkt lönerna. Honda och Toyota har sänkt lönerna med runt 10% vid sina brittiska fabriker.
Igår rapporterades också att Storbritannien har gått in i prisdeflation för första gången på nästan 50 år. RPI (retail price index, som motsvarar Sveriges KPI) har sjunkit på årsbasis. Storbritanniens CPI (som närmast motsvarar KPIX i Sverige, dvs exklusive boendekostnader) är dock fortfarande positivt, 2,9% på årsbasis. Guardian rapporterade också att en tredjedel av brittiska företag har fått igenom frysta löner de senaste månaderna och vissa har sänkt lönerna. Honda och Toyota har sänkt lönerna med runt 10% vid sina brittiska fabriker.
AbitibiBowater i rekonstruktion
AbitibiBowater, en av världens största pappersmasseproducenter, ansökte om konkursskydd häromdagen. Jag nämnde dem i december, då de hotats av beslagtagna skogar i Kanada. Därmed drabbas en av Kanadas basnäringar hårt, då AbitibiBowater har cirka 11000 anställda i Kanada, varav 7500 i Quebec. AbitibiBowater har stora lån som de med sjunkande efterfrågan på papper inte lyckats betala av och nu har långivarna tröttnat. De har försökt sälja av skogsmark, stänga ner pappersbruk och även försökt öka sin export, men som väntat så har de inte klarat sig ändå.
Konkursen för bolaget med det lustiga namnet drabbar många orter i Kanada hårt, då de är den helt dominerande arbetsgivaren där. Kanske kan denna kris återuppväcka Quebecs självständighetssträvanden? Senast frågan var uppe till folkomröstning 1995 klarade sig Quebec kvar i unionen med bara en procents röstmarginal.
Konkursen för bolaget med det lustiga namnet drabbar många orter i Kanada hårt, då de är den helt dominerande arbetsgivaren där. Kanske kan denna kris återuppväcka Quebecs självständighetssträvanden? Senast frågan var uppe till folkomröstning 1995 klarade sig Quebec kvar i unionen med bara en procents röstmarginal.
2009-04-21
Mer om Riksbanken
Chatten med Riksbankschefen Stefan Ingves gav inget sensationellt. Mest ganska diplomatiska svar som inte var någon nyhet för någon insatt. Min fråga blev i alla fall besvarad:
Några av de andra svaren förtjänar att kommenteras.
Apropå Riksbanken och dess styrränta, så har nu Sloped Curve satt ihop ett verktyg där man kan se förväntningarna på Riksbankens styrränta uträknad utifrån dagspriset på RIBA-terminerna, som sedan en tid tillbaka handlas på Nasdaq OMX. Just nu ser vi ut att få näranollränta (0,5% eller under) året ut, för att sedan få en långsam stigning. Det ska bli intressant att se hur detta förändras framöver. Som Sloped Curve påpekade idag, så har Riksbanken nu presenterat en helt annan räntebana än vid förra mötet, varför även RIBA-terminerna borde förändras framöver så att de speglar denna nya räntebana.
ECB-styrgruppsmedlemmen Axel Weber sade i förra veckan att om ECB skulle sänka sin styrränta under 1% riskerar man stillestånd på interbankmarknaden. Vad är din kommentar till detta översatt till svenska förhållanden?Inget om hur han ser på denna risk, bara ett allmänt uttalande om att man kommer att hålla koll på det. Risken är ju, som jag sade i förra inlägget, att bankerna inte vill låna ut till varandra, eftersom konkurrensen från Riksbankens låga ränta blir övermäktig.
Svar: Det här är en fråga vi kommer att analysera ytterligare. Vid den låga räntenivå vi nu har kommer marknadernas funktionssätt att vara i stort fokus framöver.
Några av de andra svaren förtjänar att kommenteras.
Tror du de Svenska bankerna kommer ta sig helskinnade ur denna kris?Visst kommer banksystemet på något sätt att komma igenom även denna kris, men hur ser det ut efteråt? Se vad som hände i början av 1990-talet - kartan över det svenska bankväsendet och dess ägande ritades till stor del om. Den nuvarande krisen är dessutom global och mycket kraftigare - hur stora blir förändringarna då? "En del kreditförluster" var väl en kraftig underdrift. Jag skulle snarare säga att det finns en överhängande risk för gigantiska kreditförluster framöver. Jag skulle vilja slå vad med Stefan Ingves om hur stora kreditförlusterna blir, men han kanske inte vågar satsa emot?
Svar: Ja, allt kommer nog att rätta till sig den här gången också. En del kreditförluster lär det bli men det kommer bankerna att klara av.
Vad tror du att Riksbankens svåraste uppgift blir under 2009?"Kalibrera" penningpolitiken - den gillar jag! Det får det att låta som om det Riksbanken ägnar sig åt är något slags exakt och noggrann styrning av ekonomin. Det kunde knappast vara längre ifrån sanningen. Istället gissar Riksbanken friskt hur det kommer att gå framöver och bestämmer sig sedan för vad de tycker borde vara rätt ränta för de händelser de kan förutse (eller önska sig). Tyvärr har de bara ett huvudverktyg för penningpolitiken, nämligen reporäntan, och det är ungefär lika finkalibrerat som en knölpåk. Idag har de bankat ner reporäntan med två knölpåksslag à 0,25 procentenheter styck. Nu får vi se hur ekonomin reagerar på detta. Oturligt nog ser vi inte många av effekterna förrän efter några månader, och de är då dessutom svåra att skilja från övriga händelser i ekonomin. Till exempel - hur stor andel av den uppgång vi sett i bostadspriserna den senaste tiden beror faktiskt på Riksbankens räntesänkningar och hur stor andel beror på andra faktorer? Eller - hur stor andel av kronans försvagning det senaste halvåret beror på Riksbankens räntesänkningar och hur stor andel beror på andra faktorer, t.ex. rädsla för svenska bankers öststatsengagemang eller flykt till stora valutor?
Svar: Att kalibrera penningpolitiken på ett sådant sätt att vi stöder efterfrågan i Sverige, klarar inflationsmålet på några års sikt, samtidigt som vi tillhandahåller tillräckligt med utlåning till bankerna så att marknaderna fungerar.
Varför säljer riksbanken guld?Det vore ju intressant med en följdfråga här, nämligen varför Riksbanken anser att de haft för mycket guld i reserven. Vilka andra tillgångar "behöver" de då köpa. Jo, mestadels olika utrikiska statspapper enligt deras hemsida. Vilket anser ni är mest riskfyllt i dagens läge - guld eller amerikanska statspapper? Mer om detta någon annan gång...
Svar: För att vi har haft för mycket guld under lång tid i valutareserven och behöver placera i andra tillgångar.
Apropå Riksbanken och dess styrränta, så har nu Sloped Curve satt ihop ett verktyg där man kan se förväntningarna på Riksbankens styrränta uträknad utifrån dagspriset på RIBA-terminerna, som sedan en tid tillbaka handlas på Nasdaq OMX. Just nu ser vi ut att få näranollränta (0,5% eller under) året ut, för att sedan få en långsam stigning. Det ska bli intressant att se hur detta förändras framöver. Som Sloped Curve påpekade idag, så har Riksbanken nu presenterat en helt annan räntebana än vid förra mötet, varför även RIBA-terminerna borde förändras framöver så att de speglar denna nya räntebana.
Riksbanken halverar räntan igen
Inte oväntat så meddelade Riksbanken idag på morgonen att man sänker sin styrränta från 1% till 0,5%. Tydligen hade marknaderna prisat in risken för att man skulle ta i med hela 0,75 procentenheters sänkning, eftersom den svenska kronan stärktes något efter beskedet - från 8,74 till 8,60 kronor per US-dollar och från 11,29 till 11,14 kronor per euro.
Som jag sagt förut anser jag att Riksbanken gått alldeles för snabbt fram vad gäller räntesänkningarna och risken finns att man i sina försök att blåsa upp den spruckna bubblan istället gjort situationen värre på längre sikt. Vad vi behövde just nu var inte ökande bostadspriser, utan ett lugnande av nedgången till en rimlig takt. Visst måste Riksbanken försöka staga upp de svajande finansmarknaderna, men man måste också göra det försiktigt för att inte orsaka alltför svåra bieffekter.
Riksbanken räknar med att hålla kvar en låg ränta åtminstone fram till början av 2011 och anser att det finns en "viss sannolikhet" för att man kommer att sänka ytterligare. På presskonferensen sade man att beslutet togs för att skjuta på i den svenska ekonomin. Man anser också att man även måste "vidta andra åtgärder för att värna den svenska ekonomin".
Den som är intresserad kan följa Riksbankens chat med Stefan Ingves klockan 13.30 idag. Vi får se om jag lyckas få med min fråga relaterad till följande:
När vi ändå håller på kan vi ta en titt på Riksbankens balansräkning.
Som ni ser är vi fortfarande kvar på samma uppsvällda nivå som i höstas. Därmed kan man säga att ingenting i grunden har blivit bättre under de senaste månaderna, även om det kan kännas så när man tittar på andra indikatorer, t.ex. bostadspriser eller börskurser. Ekonomin är fortfarande långt ifrån ett "normalläge".
Sen tänkte jag titta på lite historiskt perspektiv på Riksbankens styrränta kontra prisinflationen.
Som synes har styrräntan de senaste 22 åren med undantag av någon enstaka månad alltid legat över inflationstakten på årsbasis mätt med KPI. Annat är ju orimligt, eftersom vi då skulle få en negativ realränta. Vi kan därför förvänta oss en inflationstakt på årsbasis på högst 0,5% den närmsta tiden, alltå ingen alls eller negativ, d.v.s. deflation. Frågan är bara hur kraftig deflationen blir. Nu är ju Riksbankens ränta redan nära noll och kan därmed inte sänkas så mycket mer, varför trycket på den svenska kronans kurs kontra andra valutor torde avta. Detta borde i längden leda till lägre priser på importerade varor.
Notera också hur kraftigt fallet på slutet av kurvan är.
Som jag sagt förut anser jag att Riksbanken gått alldeles för snabbt fram vad gäller räntesänkningarna och risken finns att man i sina försök att blåsa upp den spruckna bubblan istället gjort situationen värre på längre sikt. Vad vi behövde just nu var inte ökande bostadspriser, utan ett lugnande av nedgången till en rimlig takt. Visst måste Riksbanken försöka staga upp de svajande finansmarknaderna, men man måste också göra det försiktigt för att inte orsaka alltför svåra bieffekter.
Riksbanken räknar med att hålla kvar en låg ränta åtminstone fram till början av 2011 och anser att det finns en "viss sannolikhet" för att man kommer att sänka ytterligare. På presskonferensen sade man att beslutet togs för att skjuta på i den svenska ekonomin. Man anser också att man även måste "vidta andra åtgärder för att värna den svenska ekonomin".
Ytterligare hjälpmedel kan istället bli ytterligare utlåning från Riksbanken, köp av statsobligationer för att hålla nere långa räntor och köpa bostadsobligationer för att på så sätt påverka bostadsobligationer.Kvantitativa lättnader alltså, vilket kan leda till ett oerhört inflationstryck senare, när deflationsfasen är avklarad.
Riksbanken motiverar sitt scenario med en normalisering på kreditmarknaden, som man menar kommer att stimulera konsumtionen.Då kan man fråga sig vad en normal kreditmarknad egentligen är. De senaste årtiondena har ju präglats av en jättelik global kreditbubbla. Är det detta tillstånd man vill återfå så tror jag man hoppas på för mycket. Världen måste istället för att fåfängt försöka blåsa upp kreditbubblan igen istället på ett kontrollerat sätt få ner den totala kreditmängden till en rimlig nivå.
Den som är intresserad kan följa Riksbankens chat med Stefan Ingves klockan 13.30 idag. Vi får se om jag lyckas få med min fråga relaterad till följande:
European Central Bank council member Axel Weber said cutting the bank’s benchmark interest rate below 1% risks bringing the interbank money market to a standstill. 'I'm critical of reducing the main refinancing rate below 1%' because there would be practically no incentive for banks to lend to each other, Weber said... 'Therefore, the risk exists that the private interbank market would become completely paralyzed.'Jag undrar nu hur det kommer att gå med den svenska interbankmarknaden. När Riksbanken har så låg styrränta finns ingen anledning för bankerna att ta risken att låna ut till varandra, eftersom de då måste konkurrera genom att ge låg ränta och då själva ta på sig risk till liten riskpremie. Vi hamnar då i samma situation som USA nu, där Federal Reserve gått från att vara "lender of last resort" till "lender of only resort".
När vi ändå håller på kan vi ta en titt på Riksbankens balansräkning.
Som ni ser är vi fortfarande kvar på samma uppsvällda nivå som i höstas. Därmed kan man säga att ingenting i grunden har blivit bättre under de senaste månaderna, även om det kan kännas så när man tittar på andra indikatorer, t.ex. bostadspriser eller börskurser. Ekonomin är fortfarande långt ifrån ett "normalläge".Sen tänkte jag titta på lite historiskt perspektiv på Riksbankens styrränta kontra prisinflationen.
Som synes har styrräntan de senaste 22 åren med undantag av någon enstaka månad alltid legat över inflationstakten på årsbasis mätt med KPI. Annat är ju orimligt, eftersom vi då skulle få en negativ realränta. Vi kan därför förvänta oss en inflationstakt på årsbasis på högst 0,5% den närmsta tiden, alltå ingen alls eller negativ, d.v.s. deflation. Frågan är bara hur kraftig deflationen blir. Nu är ju Riksbankens ränta redan nära noll och kan därmed inte sänkas så mycket mer, varför trycket på den svenska kronans kurs kontra andra valutor torde avta. Detta borde i längden leda till lägre priser på importerade varor.Notera också hur kraftigt fallet på slutet av kurvan är.
2009-04-16
Mer deflation
Igår rapporterades att USA nu har prisdeflation på årsbasis för första gången sedan 1955. Jämfört med mars ifjol sjönk konsumentprisindex med 0,4%.
Även i Sverige ligger enligt SCB inflationen mätt med konsumentprisindex nära noll på årsbasis, närmare bestämt på 0,2%. Visserligen tar KPI också hänsyn till ränteläget, vilket är borträknat i inflationsmåtten KPIF och KPIX för underliggande inflation. Tittar man på pressmeddelandet från SCB ser man att dessa mått ännu har en bra bit kvar till deflation (1,9% respektive 1,5% på årsbasis), men de sjunker ändå snabbt - de var på 2,3% respektive 1,9% i februari och den underliggande inflationen på årsbasis har alltså sjunkit med 0,4 procentenheter på en månad.
"Inflationen har fallit snabbare än väntat" sägs det, men jag skrev redan i början av oktober förra året att vi måste se upp för deflation. Inte snabbare än väntat för mig, alltså. Enligt SEBs prognos får vi se deflation på årsbasis redan i maj i år. Det kan jag också skriva under på.
Riksbanken förväntas nu försöka reflatera genom att sänka den redan rekordlåga styrräntan till 0,5 procent i nästa vecka. Men därmed är räntevapnet i princip slut och endast den underliggande deflationstrenden återstår. Som jag sagt tidigare är risken stor att dessa kraftiga räntesänkningar leder till oönskade bieffekter som förvärrar situationen på sikt. Riksbanken försöker visserligen kämpa emot deflationstrenden, men kan bara skjuta upp det oundvikliga, som vi ser av exemplet USA, som ligger före oss på kurvan och nu har kommit till prisdeflation på årsbasis.
Vad gäller priserna fanns följande intressanta kommentar från en analytiker på SEB:
Deflation brukar ju utmålas som något farligt för ekonomin, då det sägs kunna leda till en nedåtspiral då konsumenternas förväntningar om lägre priser framöver gör att de skjuter upp sina inköp. Här kan man dock ifrågasätta orsakssambandet - det kan lika gärna vara så att butikerna sänker priserna eftersom de sitter på för stora lager och förväntar sig lägre konsumtion framöver på grund av konsumenternas sjunkande köpkraft. Grundorsaken är i så fall sjunkande inkomster kopplat till ett överutbud av varor. Vad kommer först - hönan eller ägget?
En varning är dock på sin plats - att vi är i ett deflationsskede just nu utesluter inte att vi får inflation framöver. Det är i dagsläget oerhört svårt att göra några förutsägelser om när vändningen kommer, men när det händer kan det gå snabbt. Det är just de snabba vändningarna i ekonomin som gör det svårt att i dagsläget investera långsiktigt i någonting. Endast snabbfotade aktörer med järnkoll lyckas göra vinster i dagens marknader, och flera av dem har säkert också drabbats av storförluster.
Ambrose Evans-Pritchard (domedagsanalytiker på brittiska Telegraph) kommenterade i förra veckan att Schweiz blev det första västlandet att officiellt halka in i deflation då konsumentpriserna föll 0,4% på årsbasis. Något som också till stor del hamnat under nyhetsradarn är att även Kina befinner sig i prisdeflation (KPI -1,6% i februari).
Apropå snabba vändningar så noterar jag att Zimbabwe, som för inte så länge sedan hade den smått osannolika inflationstakten på 231 miljoner procent på årsbasis nu har gått in i prisdeflation. Det beror på att man helt enkelt har slopat sin egen värdelösa Zimbabwe-dollar och sedan januari tillåtit användandet av utländsk valuta. Nu faller istället konsumentpriserna i Zimbabwe med runt 3% per månad.
P.S. Ta en titt på bilden av en 50-miljardersedel i Zimbabwe-artikeln!
Även i Sverige ligger enligt SCB inflationen mätt med konsumentprisindex nära noll på årsbasis, närmare bestämt på 0,2%. Visserligen tar KPI också hänsyn till ränteläget, vilket är borträknat i inflationsmåtten KPIF och KPIX för underliggande inflation. Tittar man på pressmeddelandet från SCB ser man att dessa mått ännu har en bra bit kvar till deflation (1,9% respektive 1,5% på årsbasis), men de sjunker ändå snabbt - de var på 2,3% respektive 1,9% i februari och den underliggande inflationen på årsbasis har alltså sjunkit med 0,4 procentenheter på en månad.
"Inflationen har fallit snabbare än väntat" sägs det, men jag skrev redan i början av oktober förra året att vi måste se upp för deflation. Inte snabbare än väntat för mig, alltså. Enligt SEBs prognos får vi se deflation på årsbasis redan i maj i år. Det kan jag också skriva under på.
Riksbanken förväntas nu försöka reflatera genom att sänka den redan rekordlåga styrräntan till 0,5 procent i nästa vecka. Men därmed är räntevapnet i princip slut och endast den underliggande deflationstrenden återstår. Som jag sagt tidigare är risken stor att dessa kraftiga räntesänkningar leder till oönskade bieffekter som förvärrar situationen på sikt. Riksbanken försöker visserligen kämpa emot deflationstrenden, men kan bara skjuta upp det oundvikliga, som vi ser av exemplet USA, som ligger före oss på kurvan och nu har kommit till prisdeflation på årsbasis.
Vad gäller priserna fanns följande intressanta kommentar från en analytiker på SEB:
Framför allt steg inte klädpriserna så mycket som förväntat vilket antyder att handlarna inte kan eller vill kompensera sig för den svaga kronan, enligt Kopelman.Det låter högst rimligt. När konsumenterna har ebb i plånboken kan man helt enkelt inte höja priserna. Istället för att sitta med kostsamma osålda lager tvingas då handlarna att hålla låga priser och ta förlusten själva. Detta kommer vi att få se mer av framöver - detaljhandeln kommer att drabbas hårt av denna kris. Vi får säkert se förluster (eller åtminstone kraftigt sjunkande vinster) och utslagning av svagare aktörer. Därmed drabbas på sikt också fastighetsbranschen, som ju har satsat hårt på t.ex. köpcentra de senaste åren. Till en del för lånade pengar...
- Klädhandlarna har svårt att höja priserna, säger hon.
Deflation brukar ju utmålas som något farligt för ekonomin, då det sägs kunna leda till en nedåtspiral då konsumenternas förväntningar om lägre priser framöver gör att de skjuter upp sina inköp. Här kan man dock ifrågasätta orsakssambandet - det kan lika gärna vara så att butikerna sänker priserna eftersom de sitter på för stora lager och förväntar sig lägre konsumtion framöver på grund av konsumenternas sjunkande köpkraft. Grundorsaken är i så fall sjunkande inkomster kopplat till ett överutbud av varor. Vad kommer först - hönan eller ägget?
En varning är dock på sin plats - att vi är i ett deflationsskede just nu utesluter inte att vi får inflation framöver. Det är i dagsläget oerhört svårt att göra några förutsägelser om när vändningen kommer, men när det händer kan det gå snabbt. Det är just de snabba vändningarna i ekonomin som gör det svårt att i dagsläget investera långsiktigt i någonting. Endast snabbfotade aktörer med järnkoll lyckas göra vinster i dagens marknader, och flera av dem har säkert också drabbats av storförluster.
Ambrose Evans-Pritchard (domedagsanalytiker på brittiska Telegraph) kommenterade i förra veckan att Schweiz blev det första västlandet att officiellt halka in i deflation då konsumentpriserna föll 0,4% på årsbasis. Något som också till stor del hamnat under nyhetsradarn är att även Kina befinner sig i prisdeflation (KPI -1,6% i februari).
Apropå snabba vändningar så noterar jag att Zimbabwe, som för inte så länge sedan hade den smått osannolika inflationstakten på 231 miljoner procent på årsbasis nu har gått in i prisdeflation. Det beror på att man helt enkelt har slopat sin egen värdelösa Zimbabwe-dollar och sedan januari tillåtit användandet av utländsk valuta. Nu faller istället konsumentpriserna i Zimbabwe med runt 3% per månad.
P.S. Ta en titt på bilden av en 50-miljardersedel i Zimbabwe-artikeln!
Bedrägliga boprisökningar
Bostadspriserna i Sverige fortsätter uppåt, påeldade av Riksbankens räntesänkningar, som nu slagit igenom ut till bolåneräntorna. Men flera bedömare (inte bara jag) tror att denna ökning bara är tillfällig och att vi får prisfall framöver, när "ränteknarket" tagit slut. Visserligen tror de stora mäklarföretagen på "stabila priser framöver", men de talar ju i egen sak, då höga bopriser gynnar dem. SvD talar om prisfall på 10% i höst, men med en ekonomi som beräknas krympa med runt 4% i år och stigande arbetslöshet tror jag att vi får se prisfall redan innan sommaren, och dessutom betydligt mer än 10% fram till årets slut. Jag har redan tidigare i år gjort en sammanställning av varför bopriserna kommer att falla framöver och jag ser ingen anledning att revidera mina prognoser. Även DN anser att bostadsmarknaden är dopad och att när dopingen är slut återstår inget annat än prisfall.
Finansminister Anders Borg kom med dystra prognoser igår i samband med vårbudgeten och påpekade att 90% av världens ekonomier backar. Han uteslöt inte ens att man skulle behöva stärka statens finanser med skatteökningar framöver, även om det inte är aktuellt ännu. Hur tror ni detta skulle slå mot bostadspriserna?
Vad gäller arbetslösheten tar DNs Maria Crofts upp undersökningar från TCO som visar att många inte har rätt till ersättning från a-kassan, även om de är medlemmar, och därför är hänvisade till socialbidrag om de blir arbetslösa. Dessutom får runt 25% lägre än 80% av lönen i a-kassa. Till råga på allt gäller inte fackliga inkomstförsäkringar om man inte samtidigt har rätt till a-kassa. Sammantaget kommer detta att leda till genomsnittligt betydligt lägre disponibla inkomster, vilket kan leda till kraftiga fall för bopriserna då det inte längre finns lika många potentiella budgivare. Än så länge har vi inte sett många tvångsförsäljningar av bostäder i Sverige, men med dessa siffror i åtanke är risken stor för att många drabbas av det.
Fastighetsmäklarna drabbas självklart hårt av fallande priser och mindre antal försäljningar på bostadsmarknaden. Antalet mäklare har redan minskat med runt 6%. Mäklarna kommer troligen desperat att försöka prata upp priserna även framöver. Se på vad som hänt i USA, som ligger långt före oss vad gäller spräckandet av boprisbubblan. Där har deras mäklarförbund NAR konsekvent pratat om "stabilisering" och "botten" under hela den kraftiga nedgång som varit de senaste åren.
Jag anser fortfarande att Riksbankens våldsamma räntesänkningar det senaste halvåret kommer att få alltför stora dåliga effekter på längre sikt. Visserligen räddade de tillfälligt bankerna ur en knipa, men bieffekten blev en återuppblåsning av bostadsbubblan i ett läge när priserna borde ha fortsatt att sjunka tillbaka till sundare nivåer. Ännu ett argument mot att centralbanker inte borde lägga sig i hur marknaden sätter räntor. Cornucopia argumenterade läsvärt i saken igår, även om han i mitt tycke slog över lite när han kallade marknadsstyrningsförsöken för socialism. Man löser hursomhelst inte grundläggande problem i ekonomin som orsakats av för lågt pris på pengar (ränta) med att sänka priset på pengar. Det gör bara att kreditbubblan blåses upp lite till och att den slutgiltiga spräckningen blir desto smärtsammare. Det gäller inte bara bostäder, utan allt som finansierats med lånade pengar.
Ännu har det inte varit särskilt mycket tal om den kommersiella fastighetsmarknaden, alltså t.ex. kontor, lokaler och butiker. Här kommer vi dock framöver säkert att få se stora problem, särskilt som många aktörer där är belånade till högkonjunkturnivåer.
Finansminister Anders Borg kom med dystra prognoser igår i samband med vårbudgeten och påpekade att 90% av världens ekonomier backar. Han uteslöt inte ens att man skulle behöva stärka statens finanser med skatteökningar framöver, även om det inte är aktuellt ännu. Hur tror ni detta skulle slå mot bostadspriserna?
Vad gäller arbetslösheten tar DNs Maria Crofts upp undersökningar från TCO som visar att många inte har rätt till ersättning från a-kassan, även om de är medlemmar, och därför är hänvisade till socialbidrag om de blir arbetslösa. Dessutom får runt 25% lägre än 80% av lönen i a-kassa. Till råga på allt gäller inte fackliga inkomstförsäkringar om man inte samtidigt har rätt till a-kassa. Sammantaget kommer detta att leda till genomsnittligt betydligt lägre disponibla inkomster, vilket kan leda till kraftiga fall för bopriserna då det inte längre finns lika många potentiella budgivare. Än så länge har vi inte sett många tvångsförsäljningar av bostäder i Sverige, men med dessa siffror i åtanke är risken stor för att många drabbas av det.
Fastighetsmäklarna drabbas självklart hårt av fallande priser och mindre antal försäljningar på bostadsmarknaden. Antalet mäklare har redan minskat med runt 6%. Mäklarna kommer troligen desperat att försöka prata upp priserna även framöver. Se på vad som hänt i USA, som ligger långt före oss vad gäller spräckandet av boprisbubblan. Där har deras mäklarförbund NAR konsekvent pratat om "stabilisering" och "botten" under hela den kraftiga nedgång som varit de senaste åren.
Jag anser fortfarande att Riksbankens våldsamma räntesänkningar det senaste halvåret kommer att få alltför stora dåliga effekter på längre sikt. Visserligen räddade de tillfälligt bankerna ur en knipa, men bieffekten blev en återuppblåsning av bostadsbubblan i ett läge när priserna borde ha fortsatt att sjunka tillbaka till sundare nivåer. Ännu ett argument mot att centralbanker inte borde lägga sig i hur marknaden sätter räntor. Cornucopia argumenterade läsvärt i saken igår, även om han i mitt tycke slog över lite när han kallade marknadsstyrningsförsöken för socialism. Man löser hursomhelst inte grundläggande problem i ekonomin som orsakats av för lågt pris på pengar (ränta) med att sänka priset på pengar. Det gör bara att kreditbubblan blåses upp lite till och att den slutgiltiga spräckningen blir desto smärtsammare. Det gäller inte bara bostäder, utan allt som finansierats med lånade pengar.
Ännu har det inte varit särskilt mycket tal om den kommersiella fastighetsmarknaden, alltså t.ex. kontor, lokaler och butiker. Här kommer vi dock framöver säkert att få se stora problem, särskilt som många aktörer där är belånade till högkonjunkturnivåer.
2009-04-15
Amerikanska storbankers vinster i januari-februari
De amerikanska storbankerna JPMorganChase och Citigroup meddelade glatt för en månad sedan att de gjort vinster i januari-februari i år. Häromdagen kom också Goldman Sachs' senaste kvartalsrapport, som visade större vinst än väntat, 1,8 miljarder dollar.
Nu frågar sig alla nyfikna varför de amerikanska storbankerna plötsligt gick med vinst. En teori med indicier kommer från Tyler Durden på Zero Hedge, som har skrivit två blogginlägg om detta. Det första tar upp ett meddelande han fått från en värdepappershandlare och det andra en intervju med Blackrocks Peter Fisher. Det verkar som om vinsterna var av engångskaraktär och bestod i att försäkringsjätten AIG likviderade jättelika värdepappersportföljer till priser som gjorde att storbankerna kunde ta hem stora tradingvinster. Detta kunde AIG göra eftersom det ändå var "kört" och de skulle behöva mer statliga pengar.
För närvarande har AIG ett börsvärde på futtiga 4,1 miljarder dollar, vilket är en nedgång från sommaren 2007 på omkring 98%. Samtidigt har amerikanska staten gått in med runt 173 miljarder dollar i bolaget, vilket är nästan lika mycket som bolagets börsvärde på drygt 190 miljarder dollar sommaren 2007. Man kan fråga sig varför AIG är så systemviktigt. Jo, det är så att de har "försäkrat" krediter av alla möjliga slag genom att ställa ut kreditswappar (CDS) som de sålt till storbanker, inte bara i USA, utan i hela världen. Därför har, som rapporterats förut, en mycket stor del av statsstödet till AIG gått vidare till storbankerna. Nicolas Rapp har gjort snygg grafik över vart AIG-pengarna tagit vägen.
Slutsatsen blir dock att eftersom de amerikanska storbankernas vinster för första kvartalet var av engångskaraktär så är de stora procentuella uppgångarna för deras aktier de senaste veckorna av övergående slag, om man inte lyckas trolla fram nya vinster som en kanin ur hatten. Citigroup och Bank of America har de senaste veckorna fyrfaldigat sitt värde från $1 resp. $2½ till $4 resp. $10 per aktie, JPMorganChase dubblats $15 till $30 och Goldman Sachs har ökat från $74 till $115. Citigroup var på väg att bli "frimärksaktie" och skulle snart ha slängts ut ifrån börsen, men nu har de räddats kvar ett tag till.
Fortfarande återstår dock enorma mängder med dåliga lån som de amerikanska bankerna gett ut. Tyler Durden på bloggen Zero Hedge gjorde i förra veckan en intressant sammanställning av alla räddnings- och stödpaket hittills i USA - totalt 8,8 biljoner dollar i stöd, lån och garantier. Denna är kombinerad med en sammanställning av bankernas balansräkningar. Intressant att notera är att bankerna gett ut drygt 8 biljoner dollar i lån, vilket trots allt är mindre än USAs statsskuld. FDIC (amerikanska bankgarantin) har bakom sig en statlig garanti på 5,1 biljoner dollar. Frågan är nu hur stor del av denna som kommer att behöva utnyttjas och vad det innebär för USAs statsskuld.
Nu frågar sig alla nyfikna varför de amerikanska storbankerna plötsligt gick med vinst. En teori med indicier kommer från Tyler Durden på Zero Hedge, som har skrivit två blogginlägg om detta. Det första tar upp ett meddelande han fått från en värdepappershandlare och det andra en intervju med Blackrocks Peter Fisher. Det verkar som om vinsterna var av engångskaraktär och bestod i att försäkringsjätten AIG likviderade jättelika värdepappersportföljer till priser som gjorde att storbankerna kunde ta hem stora tradingvinster. Detta kunde AIG göra eftersom det ändå var "kört" och de skulle behöva mer statliga pengar.
För närvarande har AIG ett börsvärde på futtiga 4,1 miljarder dollar, vilket är en nedgång från sommaren 2007 på omkring 98%. Samtidigt har amerikanska staten gått in med runt 173 miljarder dollar i bolaget, vilket är nästan lika mycket som bolagets börsvärde på drygt 190 miljarder dollar sommaren 2007. Man kan fråga sig varför AIG är så systemviktigt. Jo, det är så att de har "försäkrat" krediter av alla möjliga slag genom att ställa ut kreditswappar (CDS) som de sålt till storbanker, inte bara i USA, utan i hela världen. Därför har, som rapporterats förut, en mycket stor del av statsstödet till AIG gått vidare till storbankerna. Nicolas Rapp har gjort snygg grafik över vart AIG-pengarna tagit vägen.
Slutsatsen blir dock att eftersom de amerikanska storbankernas vinster för första kvartalet var av engångskaraktär så är de stora procentuella uppgångarna för deras aktier de senaste veckorna av övergående slag, om man inte lyckas trolla fram nya vinster som en kanin ur hatten. Citigroup och Bank of America har de senaste veckorna fyrfaldigat sitt värde från $1 resp. $2½ till $4 resp. $10 per aktie, JPMorganChase dubblats $15 till $30 och Goldman Sachs har ökat från $74 till $115. Citigroup var på väg att bli "frimärksaktie" och skulle snart ha slängts ut ifrån börsen, men nu har de räddats kvar ett tag till.
Fortfarande återstår dock enorma mängder med dåliga lån som de amerikanska bankerna gett ut. Tyler Durden på bloggen Zero Hedge gjorde i förra veckan en intressant sammanställning av alla räddnings- och stödpaket hittills i USA - totalt 8,8 biljoner dollar i stöd, lån och garantier. Denna är kombinerad med en sammanställning av bankernas balansräkningar. Intressant att notera är att bankerna gett ut drygt 8 biljoner dollar i lån, vilket trots allt är mindre än USAs statsskuld. FDIC (amerikanska bankgarantin) har bakom sig en statlig garanti på 5,1 biljoner dollar. Frågan är nu hur stor del av denna som kommer att behöva utnyttjas och vad det innebär för USAs statsskuld.
2009-04-11
Hänt i USA i påskveckan
Nu är jag tillbaks från en skön semestervecka och tänkte kommentera lite av veckans händelser och hur läget ser ut så här i påskhelgen. Jag börjar med navet i världsekonomin - USA.
Som jag nämnt förut så faller mindre amerikanska banker som käglor - i genomsnitt över 5 banker per månad sedan september 2008. Detta har inte uppmärksammats särskilt i svenska media, men idag kom en notis i DN om detta, med anledning av att New Frontier Bank, en av delstaten Colorados största banker, stängdes av FDIC (USAs bankgaranti) igår. Med 2 miljarder dollar i tillgångar var detta den största amerikanska banken som gått omkull sedan bankerna Downey och PFF stängdes i slutet av november 2008. Annars kan man se av diagrammet nedan att efter en intensiv period i februari var mars lite lugnare, både vad gäller antal banker och deras totala storlek. Frågan är nu hur fortsättningen blir - vad gäller bankernas totala storlek slår april redan mars.
Jag noterar under avdelningen veckans vansinnigheter att Barack Obama försöker hjälpa de amerikanska biltillverkarna genom att tidigarelägga regeringens köp av 17600 bränslesnåla bilar till innan 1 juni. Ett tämligen meningslöst slöseri med amerikanska statens lånade pengar. 285 miljoner dollar är en spottstyver jämfört med de mångmiljardbelopp som General Motors och Chrysler gör i förlust under dessa månader. Om det överhuvudtaget ska vara någon långsiktig ekonomisk vits med att slänga ut statens lånade pengar så ska de gå till investeringar som ger något utbyte framöver, t.ex. i infrastruktur. Om man försöker argumentera med miljöskäl för dessa "bränslesnåla bilar" ska man ha i åtanke att man räknar med att det grovt räknat går åt ungefär lika mycket energi för att producera en bil som en normalbil drar i bränsle under sin livstid. Inköp av nya "miljöbilar" ger alltså inget plus för miljön, bara ytterligare resursförbrukning. Cornucopia noterade också detta miljöbilarnas produktionskostnadsdilemma i måndags. Siffrorna finns att läsa på flera håll, och inkluderar förutom energi för att driva själva bilfabriken t.ex. gruvbrytning för råvaror till bilen.
President Obama var som bekant ute och luftade sig i världen i samband med G20-mötet och kom med följande förnuftiga uttalande:
Till råga på eländet i USA så noterar Cornucopia att USAs officiella arbetslöshetsmått nu överstiger de 8,1% som krävs för att Obamas budgetprognoser ska gå ihop. Senaste officiella siffran (U3) är på 8,5%. Lägg sen till att det mer realistiska arbetslöshetsmåttet (U6) ligger på hela 15,8% för mars. Att vi får se långt över 10 procents officiell arbetslöshet i USA måste väl ses som oundvikligt i dagens läge. För ingen tror väl att amerikanska företag plötsligt kommer att sluta avskeda (senast över sexhundratusen per månad enligt de officiella siffrorna) och istället börja anställa en masse - det vore smått sensationellt. Kom ihåg att det krävs drygt hundratrettiotusen nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Hur kommer då den verkliga icke-friserade arbetslösheten (U6) att se ut framöver? Alltså den som folk upplever på riktigt. Långt över 20 procent! Risken för social oro är överhängande i ett sånt läge, som jag ser det. Många frustrerade och arga människor blir det i alla fall.
Apropå arbetsmarknad så rapporterade Moody's i onsdags att 35 företag ställde in skuldbetalningarna (åtminstone delvis) under mars - den högsta siffran sedan 1930-talet. Hittills i år har 79 företag som betygssatts av Moody's ställt in skuldbetalningarna helt eller delvis, varav alltså nästan hälften bara under mars. Ingen trendvändning i sikte här heller, alltså.
Jag önskar uppriktigt sagt att jag istället hade positiva nyheter att kommentera så här på vårkanten, men världsläget ser tyvärr ut som det gör, och det är bättre att se sanningen i vitögat än att gå omkring med skygglappar.
Sätt nu inte äggen i vrångstrupen! Det är åtminstone fint väder att njuta av och enligt SMHI ska det bli soligt på söndagen också, om än svalare än idag. Glad påsk!
Som jag nämnt förut så faller mindre amerikanska banker som käglor - i genomsnitt över 5 banker per månad sedan september 2008. Detta har inte uppmärksammats särskilt i svenska media, men idag kom en notis i DN om detta, med anledning av att New Frontier Bank, en av delstaten Colorados största banker, stängdes av FDIC (USAs bankgaranti) igår. Med 2 miljarder dollar i tillgångar var detta den största amerikanska banken som gått omkull sedan bankerna Downey och PFF stängdes i slutet av november 2008. Annars kan man se av diagrammet nedan att efter en intensiv period i februari var mars lite lugnare, både vad gäller antal banker och deras totala storlek. Frågan är nu hur fortsättningen blir - vad gäller bankernas totala storlek slår april redan mars.
Jag noterar under avdelningen veckans vansinnigheter att Barack Obama försöker hjälpa de amerikanska biltillverkarna genom att tidigarelägga regeringens köp av 17600 bränslesnåla bilar till innan 1 juni. Ett tämligen meningslöst slöseri med amerikanska statens lånade pengar. 285 miljoner dollar är en spottstyver jämfört med de mångmiljardbelopp som General Motors och Chrysler gör i förlust under dessa månader. Om det överhuvudtaget ska vara någon långsiktig ekonomisk vits med att slänga ut statens lånade pengar så ska de gå till investeringar som ger något utbyte framöver, t.ex. i infrastruktur. Om man försöker argumentera med miljöskäl för dessa "bränslesnåla bilar" ska man ha i åtanke att man räknar med att det grovt räknat går åt ungefär lika mycket energi för att producera en bil som en normalbil drar i bränsle under sin livstid. Inköp av nya "miljöbilar" ger alltså inget plus för miljön, bara ytterligare resursförbrukning. Cornucopia noterade också detta miljöbilarnas produktionskostnadsdilemma i måndags. Siffrorna finns att läsa på flera håll, och inkluderar förutom energi för att driva själva bilfabriken t.ex. gruvbrytning för råvaror till bilen.
President Obama var som bekant ute och luftade sig i världen i samband med G20-mötet och kom med följande förnuftiga uttalande:
"In order for growth to be sustainable, it can't be based on speculation, it can't be based on overheated financial markets or overheated housing markets, or US consumers maxing out on their credit cards, or us sustaining nonstop deficit spending as far as the eye can see. The whole point is to move from a borrow-and-spend economy to a save-and-invest economy. There is probably going to need to be a rebalancing of who is spending, who is saving, what are the overall trade patterns."Jag kunde inte ha sammanfattat det bättre själv! Synd bara att han inte lever som han lär. Hittills har han ju inte visat några tecken på åtstramning av det amerikanska budgetunderskottet - tvärtom!
Till råga på eländet i USA så noterar Cornucopia att USAs officiella arbetslöshetsmått nu överstiger de 8,1% som krävs för att Obamas budgetprognoser ska gå ihop. Senaste officiella siffran (U3) är på 8,5%. Lägg sen till att det mer realistiska arbetslöshetsmåttet (U6) ligger på hela 15,8% för mars. Att vi får se långt över 10 procents officiell arbetslöshet i USA måste väl ses som oundvikligt i dagens läge. För ingen tror väl att amerikanska företag plötsligt kommer att sluta avskeda (senast över sexhundratusen per månad enligt de officiella siffrorna) och istället börja anställa en masse - det vore smått sensationellt. Kom ihåg att det krävs drygt hundratrettiotusen nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Hur kommer då den verkliga icke-friserade arbetslösheten (U6) att se ut framöver? Alltså den som folk upplever på riktigt. Långt över 20 procent! Risken för social oro är överhängande i ett sånt läge, som jag ser det. Många frustrerade och arga människor blir det i alla fall.
Apropå arbetsmarknad så rapporterade Moody's i onsdags att 35 företag ställde in skuldbetalningarna (åtminstone delvis) under mars - den högsta siffran sedan 1930-talet. Hittills i år har 79 företag som betygssatts av Moody's ställt in skuldbetalningarna helt eller delvis, varav alltså nästan hälften bara under mars. Ingen trendvändning i sikte här heller, alltså.
Jag önskar uppriktigt sagt att jag istället hade positiva nyheter att kommentera så här på vårkanten, men världsläget ser tyvärr ut som det gör, och det är bättre att se sanningen i vitögat än att gå omkring med skygglappar.
Sätt nu inte äggen i vrångstrupen! Det är åtminstone fint väder att njuta av och enligt SMHI ska det bli soligt på söndagen också, om än svalare än idag. Glad påsk!
2009-04-03
Bloggarkväll på Handelskammaren
Stockholms Handelskammare ordnade igår en bloggarkväll, där förutom femton bloggare av mycket skiftande inriktning även Peter Wallenberg var inbjuden. Kvällen bjöd på intressanta diskussioner, även om det för mig var tydligt att "politikerbloggarna", såsom varande mer vana ifråga om talad debatt, dominerade kvällen. I bloggandets värld är det ju annorlunda - här behöver man inte komma med en kommentar på en gång, utan kan ta sig tid att skriva och formulera sig.
Det var kul att Handelskammaren nu uppmärksammar bloggarna på ett sätt som tidigare varit förbehållet mer traditionella media. Man hade också valt att lägga evenemanget på kvällstid, eftersom man tänkte att Handelskammarens pressträffar är på dagtid, vilket kanske inte passar alla bloggare. Kanske inte så konstigt att man nu riktar sig mot bloggare, då Handelskammarens informationschef själv är bloggare (se nedan). Eftersom det inte fanns något givet ämne för kvällen, drev diskussionen omkring, med mycket fokus kring Peter Wallenberg och hans syn på saker och erfarenheter från olika områden.
Intressant var att både Peter Wallenberg och Handelskammarens VD Peter Egardt inte ansåg att konjunkturbotten var nådd ännu, och att Stockholm verkar ligga lite efter tidsmässigt i konjunkturnedgången. Jag avhöll mig från mina vanliga ekonomiska domedagsprofetior, utan ägnade mest kvällen åt att lyssna och pejla läget. Peter Wallenberg nämnde dock att många är rädda för att detta är ett nytt 1930, då vi fick en stor börsuppgång mitt i den jättelika nedgången, vilket lurade många. Jag kommer framöver säkert att återkomma till annat intressant som togs upp under denna kväll, bl.a. handelsministerns Marockobesök och direktörsbonusar.
Det brokiga gänget av bloggare bestod av Alexandra Einerstam, Björn Fridén, Dick Erixon, Edvin Alam, Erik Laakso, Fredrik Westerlund, Jesper Svensson, Johan Ingerö, Josefin Deiving, Merit Wager, Paul Lindquist, Per Ankersjö, Per Gudmundson, Rosmarie Södergren och så jag då. Även Handelskammarens informationschef Andreas Krohn bloggar, både på sin egen blogg och på Handelskammarens blogg. Några av dessa bloggar har jag studsat förbi någon gång förut, men de flesta var nya för mig. Vi får se om jag återkommer till dem senare.
Och så ska vi inte glömma att Peter Wallenberg gav ett mycket sympatiskt intryck - en man som propagerar för utbildning, forskning och långsiktigt ägande.
Så - då har jag klarat av berättelsen om detta - åter till "financial doom". Jag skrev ju nyligen om den globala kreditbubblan, men snart ska jag skrämma er ännu mer när jag skriver om jättebubblan i finansiella derivat, bland annat kreditswappar.
Det var kul att Handelskammaren nu uppmärksammar bloggarna på ett sätt som tidigare varit förbehållet mer traditionella media. Man hade också valt att lägga evenemanget på kvällstid, eftersom man tänkte att Handelskammarens pressträffar är på dagtid, vilket kanske inte passar alla bloggare. Kanske inte så konstigt att man nu riktar sig mot bloggare, då Handelskammarens informationschef själv är bloggare (se nedan). Eftersom det inte fanns något givet ämne för kvällen, drev diskussionen omkring, med mycket fokus kring Peter Wallenberg och hans syn på saker och erfarenheter från olika områden.
Intressant var att både Peter Wallenberg och Handelskammarens VD Peter Egardt inte ansåg att konjunkturbotten var nådd ännu, och att Stockholm verkar ligga lite efter tidsmässigt i konjunkturnedgången. Jag avhöll mig från mina vanliga ekonomiska domedagsprofetior, utan ägnade mest kvällen åt att lyssna och pejla läget. Peter Wallenberg nämnde dock att många är rädda för att detta är ett nytt 1930, då vi fick en stor börsuppgång mitt i den jättelika nedgången, vilket lurade många. Jag kommer framöver säkert att återkomma till annat intressant som togs upp under denna kväll, bl.a. handelsministerns Marockobesök och direktörsbonusar.
Det brokiga gänget av bloggare bestod av Alexandra Einerstam, Björn Fridén, Dick Erixon, Edvin Alam, Erik Laakso, Fredrik Westerlund, Jesper Svensson, Johan Ingerö, Josefin Deiving, Merit Wager, Paul Lindquist, Per Ankersjö, Per Gudmundson, Rosmarie Södergren och så jag då. Även Handelskammarens informationschef Andreas Krohn bloggar, både på sin egen blogg och på Handelskammarens blogg. Några av dessa bloggar har jag studsat förbi någon gång förut, men de flesta var nya för mig. Vi får se om jag återkommer till dem senare.
Och så ska vi inte glömma att Peter Wallenberg gav ett mycket sympatiskt intryck - en man som propagerar för utbildning, forskning och långsiktigt ägande.
Så - då har jag klarat av berättelsen om detta - åter till "financial doom". Jag skrev ju nyligen om den globala kreditbubblan, men snart ska jag skrämma er ännu mer när jag skriver om jättebubblan i finansiella derivat, bland annat kreditswappar.
2009-04-02
Bästa aprilskämtet
"Hellasious" med bloggen Sudden Debt skrev igår (1 april) följande lilla betraktelse, som jag tagit mig friheten att översätta till svenska.
Ett annat aprilskämt som jag tyckte om var från DN, som skrev att SL skulle införa ett "gräddfilskort" som gav garanterad sittplats på tunnelbana och pendeltåg samt företräde vid påstigning på bussar. Först blev jag rasande arg i två minuter, sen började jag gapskratta. Precis som det ska vara med aprilskämt.
Även min sambo blev rasande och tänkte ringa SL och protestera mot orättvisan - ända tills hon såg tidningens datum.
Jag hade själv tänkt skriva nånting liknande igår, men hann aldrig göra det, eftersom jag var på bloggarkväll på Stockholms Handelskammare - mer om den senare.
- De finansiella marknaderna har prisat in en bister global framtid, liknande den stora depressionen. Titta bara på aktiekurser eller kreditspreadar. Spekulanterna har övergått till massiv blankning.
- Dock är detta INTE 1930-talet - ingen guldmyntfot, mer internationellt finansiellt och politiskt samarbete, samt bättre förståelse för penningpolitik.
- I sin kamp mot krisen har USAs Federal Reserve och finansdepartement tillhandahållit, lånat ut eller garanterat $13 biljoner i nytt kapital - motsvarande nästan 100% av USAs BNP. Denna enorma ekonomiska stimulans i fredstid saknar fullständigt motstycke i storlek och omfattning. Den kommer att få effekt.
- Därför kommer vi inte inte att få en upprepning den Stora Depressionen. Inte ens i närheten.
- Därför har marknaderna överdrivit på nersidan.
Ett annat aprilskämt som jag tyckte om var från DN, som skrev att SL skulle införa ett "gräddfilskort" som gav garanterad sittplats på tunnelbana och pendeltåg samt företräde vid påstigning på bussar. Först blev jag rasande arg i två minuter, sen började jag gapskratta. Precis som det ska vara med aprilskämt.
Även min sambo blev rasande och tänkte ringa SL och protestera mot orättvisan - ända tills hon såg tidningens datum.