Idag vägrade Islands president Olafur Ragnar Grimsson intressant nog att skriva på den lag som skulle ge utländska investerare ersättning för förlorade pengar. Presidenten tog hänsyn till den starka folkliga oviljan mot lagen - en fjärdedel av valmanskåren hade skrivit under ett upprop mot den. Nu blir det istället folkomröstning om IceSave-lagen. Statsministern är inte oväntat arg på presidenten. Vi får väl se hur den politiska krisen på Island utvecklar sig vidare.
Nu är det så att det inte är några enskilda sparare som förlorar pengar till islänningarna. Spararna har redan fått ersättning från sin respektive stat (Storbritannien och Holland). Det är istället brittiska och holländska staten som nu kräver pengarna från Island.
Som Cornucopia påpekar så är det orimligt höga belopp som brittiska och holländska staten kräver av islänningarna i förhållande till deras betalningsförmåga. Dessutom verkar utländska (framförallt brittiska) banker ha dumpat finansiella skräppapper hos de isländska bankerna. Kanske islänningarna borde komma med motkrav?
Slutligen kan man fråga sig hur någon kan tro att man ska kunna få 15 procents riskfri ränta på ett konto. Är man så korkad att man tror att världen är sådan får man stå ut med risken att pengarna försvinner.
Det verkar kunna bli kris mellan EU och Island p.g.a. dagens presidentbeslut. Jag hoppas att svenska regeringen inte ställer sig på de brittiska utsugarnas sida, utan på islänningarnas.
Om statliga bankgarantier
Christoffer Stockman tar tanken om isländska högräntekonton ett steg längre och undrar om statliga garantier för bankkonton verkligen är bra i alla lägen. Vissa svenska finansbolag såsom Sveadirekt och Bluestep lånar ut pengar till närmast ockerränta, även till folk med betalningsanmärkningar eller osäker inkomst. Samtidigt har de sparkonton med förhållandevis hög inlåningsränta vilka möjliggör utlåningen. Utan statlig insättningsgaranti skulle dessa högräntesparkonton troligen inte alls locka lika många kunder. Jag anser att den statliga insättningsgarantin skapar en moralisk fara och möjliggör ockerverksamhet. Idén med insättningsgaranti är på något vis bra i grunden för att skydda småsparare, men den borde åtföljas av vissa begränsningar, t.ex. hur hög räntan får vara i förhållande till reporäntan. Då skulle osunda finansverksamheter rensas ut. Samtidigt borde kanske det garanterade beloppet vara mindre än idag. Nu kan man inte införa förändringar i insättningsgarantin över en natt, men gradvis borde den kunna reformeras.
[Andra bloggar om insättningsgarantin, banker, island, statsskuld, ränta, storbritannien, ocker]
Inlägg
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
4 timmar sedan
Det man borde göra är att avskaffa sedelmonopolet och den statliga centralbanken Det är när Riksbanken pumpar ut en massa krediter utan att det finns några sparare bakom som bubblorna skapas.
SvaraRaderaMed en valuta som var uppbackad, tex. av guld, så skulle obalanserna inte kunna uppstå. För varje guldkrona som ska lånas så skulle någon annan i ekonomin behöva spara. En enskild långivare kan gå på stöten, men ekonomin som helhet skulle vara intakt.
I ett sådant system skulle räntan sättas av utbud och efterfrågan, dvs spar- och lånevilja i ekonomin. Vill många låna går ränta upp, vill många spara så går den ner.
Så enkelt, men ack så svårt att få folk att förstå.
Neoliberal Agenda:
SvaraRaderaAntingen har jag missuppfattat vad du skriver eller så har du missuppfattat hur pengasystemet fungerar.
Sedlar är ju bara någon procent av pengamängden, så sedelmonopolet är inte något problem som jag ser det.
Det är ju inte Riksbanken som pumpar ut det mesta av pengarna. Det är ju bankerna som skapar de elektroniska pengarna när de ger ut lån.
Även med guldbaserad valuta kan svåra obalanser uppstå. I början av 1900-talet var det guldmyntfot, men trots det kom 1930-talskrisen. Innan dess fanns depressionen 1873-1879.
Krisen 1930 kom efter avskaffandet av guldmyntfot.
SvaraRaderaPenningexpansion sker även i banker pga fractional reserve banking-systemet, tvingar man dem att ha allt de lånar ut i faktiska ändliga tillgångar så är därmed penningexpansion olaglig.
S.k Bankruns uppstog för att man kom på eller misstänkte att någon bank just hade lånat ut pengar de inte hade i tillgångar och därmed tog spararna ut sina pengar eftersom ingen insättningsgaranti fanns då.
En transparant banksektor blir ett krav från konsumenten om vi återgår till detta och det är inte en rättighet att få ränta på sparat kapital utan en risk.
"Antingen har jag missuppfattat vad du skriver eller så har du missuppfattat hur pengasystemet fungerar. Sedlar är ju bara någon procent av pengamängden, så sedelmonopolet är inte något problem som jag ser det."
SvaraRaderaVisst, det var bara ett exempel på sådant som försvårar skapande av alternativa valutor(tex. sådana som är uppbackade av guld) Att affärer måste acceptera kronor som betalningsmedel och att man är tvungen att betala in skatten i kronor är annat.
"Det är ju inte Riksbanken som pumpar ut det mesta av pengarna. Det är ju bankerna som skapar de elektroniska pengarna när de ger ut lån."
Ja, men om inte bankerna kunde låna av Riksbanken(till en helt orimligt låg ränta) så skulle vi få se bank runs. Bankerna behöver Riksbanken kreditmöjligheter för att hålla på som de gör.
Även med guldbaserad valuta kan svåra obalanser uppstå. I början av 1900-talet var det guldmyntfot, men trots det kom 1930-talskrisen. "
Det är inte en statlig knytning av valutan till guld som jag efterfrågar. Staten kan ju fortfarande trycka mer pengar än vad som finns i förhoppning att inte alla ska kräva ut sitt guld samtidigt. Det jag vill ha är en valuta som är helt uppbackad. Sedeln ska fungera som ett certifikat för en given mängd guld. Jämför med att du inte får skriva ut två lagfarter för samma tomt och sen sälja dessa.
Do you, people, realize that the Icelandic government has already approved to repay the British and Dutch government, but they want more and they are making sure that the Icelandic government or its citizens have no legal rights what so ever in the matter?
SvaraRaderaThere is already legislation in place that says Iceland will pay up - but on terms that protects Iceland both legally and economically. British and Dutch governments were not happy with this and forced the Icelandic government to amend the legislation and remove some of the protection that Icelanders feel is necessary. The change of the amendments is what the president wants the people in Iceland to vote for.
What many foreign people might not understand is that Icelanders feel betrayed by the UK government. When the Icelandic banks ran into trouble in late 2008 the Labour government added insult to injury by invoking the UK anti-terrorist act, freezing all Icelandic assets in the UK – which ultimately drove all the banks into the ground. This act brought down Iceland largest bank (Kaupthing) and caused tremendous economic damage to the country. Icelanders therefore find the idea that they should foot the whole bill alone difficult to swallow.
And there is also a HUGE legal twist. The EU directive upon which the UK and the Dutch base their claim is rather unclear. It stipulates only that states are obliged to set up special deposit-guarantee schemes. It does not speak of a state guarantee. Many people in Iceland are frustrated by the fact that the British and the Dutch have refused our claim for an impartial court to rule on the issue.
The general perception in Iceland is that our government has been bullied by an overwhelming foreign power into signing an unjust agreement. It is generally accepted that our government and the parliament only accepted the deal to achieve other ends, rather than feeling an obligation to pay out. It was simply a necessary evil to gain access to the IMF, and ultimately also to the EU – and thereby the euro. Whatever the reality might be, it is widely thought that the UK has been throwing its weight around so as to hinder Iceland from obtaining international help.
And then there is the cost. £3.4bn might seem a small figure by international standards but divided by Iceland's small population the bill amounts to more than £10,000 per head, or over £40,000 per household. Anyone can see that this places a devastating burden on an already debt-ridden population.
And please remember this. The Landsbanki was a privately owned bank. It was not a bank owned by the state, it was a bank owned by private investors. Icesave online bank in the UK was a branch from the Icelandic Landsbanki. It's interesting to note that Alistair Darling has said that depositors in Guernsey and Isle of Man who had money in local branches of UK based banks should not be compensated by the UK depositors insurance scheme - because they don't pay taxes in the UK!!! These are still British citizens and these islands are not really foreign countries. So why do Icelandic taxpayers have to cover lost deposits in the UK if the UK government has this position on depositors in Guernsey and Isle of Man? Talk about double standard.
The Icelandic taxpayers didn't cause this and are not happy to take the full blame. Is that so hard to understand? Being an Icelandic citizen I can tell you this, I do not remember borrowing any British or Dutch earned money, nor has anyone in my family, most of the money you talk about (the savings from British and Dutch citizens) were lent back out to British and Dutch companies, so we the "Icelandic nation/state/people" did not borrow nor did we steal money from British or Dutch citizens.
Eddie Willers:
SvaraRaderaVad jag menade var att hela uppbyggnaden av kreditbubblan som ledde fram till 1930-talskrisen skedde under guldmyntfot. 1920-talet alltså. Vad som sen hände under själva krediturblåsningen är en annan sak.
Birgir Örn Birgisson:
SvaraRaderaTack för ditt informativa inlägg!
Birgir,
SvaraRaderaYou forgot to mention that your govt repaid all your citizens who had money saved in Landsbanki, etc. But treated foreign savers differently. Hey, i think you got a rough deal, but it would have been easier if Icelandic banks had borrowed money using bonds. It's easier to default on them than screwing over old-age pensioners and county councils, as you are now finding out.
For example, I expect when Ireland's bank guarantee expires in Oct 2010, that the banks' bondholders will take a big haircut. I think it's between 20-30% of their 300+ billion liabilities. Nobody will complain too loudly.