Igår gick SvD igenom Stockholmsbörsens största bolag och kom fram till att närmare hälften tänker höja utdelningen till aktieägarna i år, trots krisen.
LO-basen Wanja Lundby-Wedin upprörs och tycker att det är "ett väldigt kortsiktigt tänkande". Vänsterbloggaren Svensson upprörs över mer pengar till kapitalisterna och Röda Malmö över att kapitalisterna skor sig.
Men vad de upprörda glömmer (eller i Wanjas fall väljer att inte tala om) är att dessa utdelningar till största delen kommer tillbaka till det arbetande folket, och inte går till några kapitalister. Fonder, försäkringsbolag med flera äger nämligen stora delar av de svenska börsföretagen. Vad gäller TeliaSonera så kommer den höjda utdelningen även allas vår statskassa till del, då svenska staten är största ägare.
Hos SCB hittar man aktieägarstatistik för OMX Stockholm Large Cap.
Värdepappersfonder, försäkringsföretag, offentlig sektor, staten, socialförsäkring samt hushålls icke-vinstdrivande organisationer äger totalt drygt 30% av Sveriges största börsföretag. Utdelningar till dessa gagnar alltså vanligt folk, deras pensioner eller statskassan. Eventuellt döljer sig dock några kapitalister bland fondägarna. 29% av aktierna ägs av finansiella företag, icke-finansiella företag, banker, finansinstitut m.fl. och ger alltså inga vinster till några kapitalister utan det är fråga om korsvis ägande inom näringslivet. Hushållen äger cirka 10% av aktierna i storföretagen, och det är väl här kapitalisterna till största delen finns, eftersom aktieägandet inte är jämnt fördelat. Eventuellt döljer sig några kapitalister i kategorin investmentbolag, som äger drygt 3,6% av storföretagen. Men även dessa ägs till stor del av fonder med flera "folkliga" ägare. I Industrivärden äger Lundbergs bara drygt 11%, i Investor äger familjen Wallenberg och stiftelser knappt 23%, i Kinnevik är privata storägare kanske totalt drygt 7%. Sista kategorin möjliga kapitalister är då de utländska ägarna med 27% av storföretagen. Där är det lite svårt att bena ut vilka de är, men även där är nog merparten utländska fonder och försäkringsbolag. Dessutom kompenseras detta utlandsägande av att svenskar äger utländska aktier direkt eller genom fonder.
Vi kan alltså konstatera att större delen av utdelningarna i de svenska storföretagen inte går till några kapitalister, utan till folket, pensionerna och statskassan. Maximalt går kanske några procent av utdelningarna till kapitalister. Så vänsterbloggare och fackföreningsledare får hitta något annat att vara upprörda över - det finns mängder av mer verkliga orättvisor. Lärdom - kolla alltid lite grundläggande fakta innan du går ut och är offentligt upprörd.
Som Cornucopia påpekar är också utdelningar det som aktieägare får som kompensation för sitt risktagande med att satsa pengar i företaget - motsvarigheten till ränta på bankkontot alltså.
[Andra bloggar om aktier, aktiefonder, fonder, pensioner]
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
4 timmar sedan
Oh Vad fantastiskt Du målar upp det !
SvaraRaderaRiktigt så trevligt blir det dock inte för vanliga svenska arbetare, och visst är det konstigt rent ekonomiskt att dela ut mycket under rådande omständigheter.
Att aktieutdelning skulle vara någon sorts återbetalning till aktieägarna för att de "lånar" ut sina pengar till bolagen är bara nonsens då det endast är den ursprungliga köparen som köpte aktierna när de emiterades ut för måmga herrans år sedan som verkligen lånade ut sina pengar till bolaget.
SvaraRaderaAktieutdelningen finns för att aktieägarna inte skall rösta bort bonusar och arvoden till styrelseledamöterna på bolagstämmorna , man kliar varandras ryggar och vore det inte så skulle bolag istället satsa på långsiktiga vinster istället för som nu på en kvartalsekonomi driven av kortsiktig girighet.
@Härliga utdelningar: om du köper en obligation av någon så är det du som lånar ut oavsett vem som köpte den från början, samma sak med aktier. Utdelningar håller företagen ärliga. Hur många av IT-bubblans bubbelföretag hade utdelningar? Klart att ägarna måste få avkastning på något annat sätt än att sälja sina andelar till en svarte Petter, särskilt i en ekonomi med sjunkande tillväxt. Att få del av vinsten är liksom hela poängen med att vara andelsägare, men tillväxtparadigmet har fått alla att glömma bort det.
SvaraRadera