Ryska militärens största problem

Nedan ser ni en bild som kan ge Rysslands militärledning många sömnlösa nätter.

Den ryska militärmakten är just nu inne på den sista omgången unga män som föddes innan Sovjetunionens kollaps. I samband med kollapsen sjönk födelsetalen dramatiskt -1990 födde varje rysk kvinna i genomsnitt 1,89 barn - 1999 var denna siffra nere på rekordlåga 1,16. Fertiliteten har visserligen återhämtat sig något sedan dess, men var 2009 fortfarande så låg som 1,54 barn per kvinna.

Effekten av den snabba nedgången i fertiliteten blir att om några år kommer Ryssland att ha mycket färre unga män att värva soldater från. Åldersgruppen 20-24 år är den som nya soldater kommer från och den gruppen sjunker snabbt. Om tio år kommer hela åldersgruppen 20-30 år att ha minskat med cirka 35 procent! Den ryska ledningen ställs alltså inför ett svårt val.

• Ska man minska antalet soldater? Då minskar Rysslands militära styrka.
• Ska man istället fortsätta att ha en lika stor armé och därmed ta ut en större andel av de unga till soldater? Detta skulle få svåra effekter på landets ekonomi i längden, då fler i gruppen 20-24 år då inte skulle kunna få tillfälle till högre studier eller att börja arbeta i den produktiva ekonomin. Redan de minskande unga årskullarna i sig kommer att ställa till ekonomiska problem.
• Ska man istället ha en åldrande skara militärer? Inte heller något bra alternativ, då äldre soldater genomsnittligt har sämre fysisk status och dessutom ofta hunnit skaffa familj. Unga soldater som ännu inte hunnit skaffa barn är betydligt bättre ur militär synpunkt.

Bloggrannen Cornucopia brukar ofta skriva om Rysslands militära ambitioner och hur de ökar sin militära slagkraft med diverse moderna vapensystem, exempelvis nyligen att de ökar marininfanteriet med 60 procent i Östersjön. Moderna krigsmaskiner i all ära, men hur ska Ryssland bibehålla sin militära makt med den kommande allvarliga bristen på en av de viktigaste ingredienserna, nämligen soldater?

Hursomhelst är Lars Wilderängs (Cornucopias) bok Midvintermörker en spännande militär saga som visar hur illa det skulle kunna gå för Sverige mot ett idag fullständigt överlägset Ryssland. En viss MÖP-varning är på sin plats, men till och med mitt militärt ointresserade ex tyckte att boken var bra. Frågan är dock hur länge man kommer att kunna behålla en sådan slagkraft i Östersjöområdet.

När mängden soldater minskar tvingas Ryssland troligen att prioritera var man vill sätta in sina styrkor. Det oroliga Kaukasus vid sydgränsen kommer troligen att sluka en stor del. I öster har man ett grannland som även det har supermaktsambitioner, nämligen Kina. Deras befolkningspyramid har visserligen också på grund av ettbarnspolitiken en avsmalnande bas, men inte lika drastiskt som för Ryssland.

Ryssland sitter som bekant på stora råvarutillgångar, framförallt olja och gas, vilket ger ett stort plus i det globala maktspelet. Frågan är om inte energivapnet kommer att visa sig vara viktigare för ryssarnas maktambitioner än den militära slagkraften.