Global livsmedelskris kommer

En konsekvens av Rysslands invasionskrig i Ukraina kommer att bli en global livsmedelskris. Det handlar i dagsläget inte om huruvida vi kommer att få se en global livsmedelskris, utan om hur stor den kommer att bli. För även om Rysslands krig mot Ukraina skulle stoppas idag (vilket det definitivt inte ser ut som) så kommer en mängd effekter att finnas kvar. Men först lite bakgrund. Ukraina är en av världens största livsmedelsproducenter och en av de största exportörerna. Östeuropas kornbod. Några siffror:

• Största åkerarealen av alla Europas länder
• Världens 7e största veteproducent (3,7% av global produktion) och världens 5e största veteexportör (9%)
• Världens 7e största kornproducent (5,2%) och världens 4e största kornexportör (11,8%)
• Världens 5e största majsproducent (3,1%) och världens 4e största majsexportör (8,2%)
• Världens största producent av solrosfrö och solrosolja
• Världens 4e största potatisproducent (5,4%) dock inte stor exportör
• Världens 7e största rågproducent (3,2%) och 6e största rågexportör (3%)

I princip all export sker via hamnar i Svarta havet, som nu är helt stängda. Och motsvarande siffror för Ryssland:

• Världens 3e största veteproducent (9,7% av global produktion) och världens största veteexportör (18%)
• Världens största kornproducent (12%) och 3e största kornexportör (12,1%)
• Världens 13e största majsproducent (1%) och 6e största majsexportör (2,8%)
• Världens näst största producent av solrosfrö och solrosolja
• Världens 3e största potatisproducent (6,3%) dock inte stor exportör
• Världens 3e största rågproducent (15,6%) och 4e största rågexportör (5%)

Även Rysslands export sker via hamnar i Svarta havet, och även om de inte är stängda som de ukrainska hamnarna, så lär nog inga fraktfartyg våga sig dit så länge kriget pågår.

Vete är ett av de viktigaste spannmålsslagen i världen och Ryssland och Ukraina står tillsammans för runt 27 procent av den globalt tillgängliga exporten. För korn står Ryssland och Ukraina för omkring 24 procent av exporten och för majs står de för 11 procent. Dessa tre är tillsammans med ris de viktigaste spannmålsslagen i världen. Som synes står Ryssland och Ukraina för en så stor del av den globala marknaden att även ett delvis bortfall kommer att ha mycket stora priseffekter.

Vad gäller solrosfrö och solrosolja är det lite mer komplicerat, då olika matfetter i viss mån kan ersätta varandra. Ukraina och Ryssland producerar båda var och en för sig mer solrosfrö än vad EU-länderna gör sammanlagt. Solrosfrö blir förstås till stor del solrosolja och Ukraina och Ryssland står tillsammans för 53 procent av global produktion av solrosolja. Solrosolja är dock mindre globalt än de mest producerade matoljorna. Störst är palmolja med 73,5 miljoner ton, därefter sojaolja med 50 miljoner ton, sen rapsolja med 25 miljoner ton och därefter kommer solrosolja med 18,5 miljoner ton. Ukrainas och Rysslands solrosolja står alltså för nästan 6 procent av den globala matfettsproduktionen. Eftersom priserna sätts på marginalen kommer dock även här bortfall av ukrainsk och rysk export att ha kraftig prispåverkan.

Så vad kommer nu att hända? Det mesta vetet i Ukraina är höstsått och jag tror att det är samma för Ryssland. Här är alltså årets skörd redan på tillväxt. Frågan är här mest hur länge kriget kommer att fortgå och vilka effekter det får på skörd och utskeppning. Det kan exempelvis gälla militära aktioner i området som stör arbetet, brist på arbetskraft eller brist på bränsle. Fortsätter kriget länge kommer det att påverka skörden kraftigt för Ukraina, men däremot troligen inte för Ryssland.

Det som kommer att vara mest kritiskt i övrigt är om vårsådden kommer att störas. Det gäller majs, solrosor, korn och potatis. Kommer det att finnas bränsle och arbetskraft? Kommer lantbrukarna att kunna arbeta utan att riskera att hamna i korseld? Kan lantbrukare drabbas av plundringar från ryska soldater? Vi vet ännu inte något av detta och därmed vet vi inte heller hur effekterna kommer att bli. 

Dessutom är Ryssland till stor del beroende av importerat utsäde. Hur det ser ut med importen (t.ex. är årets utsäde redan på plats) och hur det är för Ukraina vet jag inte. Vad gäller solrosor är det dock lokalt utsäde som gäller, eftersom Ryssland och Ukraina är ledande där. Om årets utsäde redan finns på plats är det dock osäkert hur det blir nästa år. Med tanke på att den ryska rubeln fallit så kraftigt kan man undra hur mycket utsäde lantbrukarna kommer att ha råd med.

Sedan behöver lantbruksmaskiner underhållas och ibland bytas ut och Ryssland är till stor del beroende av importerade jordbruksmaskiner. Kommer dessa maskiner och deras reservdelar att påverkas av sanktioner? Troligen.

Vi ska inte heller glömma att många ryska bönder kan behöva krediter och den ryska finansmarknaden har drabbats hårt av sanktioner. Normal låneränta för ryska företag ligger nu på 27 procent! 

Världsmarknadspriset på vete har ökat 62% sedan årsskiftet och är det högsta på 14 år. FAO:s globala livsmedelsprisindex steg med 3,9 procent från januari till februari och låg 20,7 procent över förra årets nivå. Och då hann kriget knappt att ha någon påverkan i februari. För mars lär det bli betydligt högre. Redan innan kriget var livsmedelsprisindexet inflationsjusterat högre än när höga livsmedelspriser orsakade den "arabiska våren" för elva år sedan.

Många länder, framförallt i Mellanöstern och Nordafrika, är kraftigt beroende av vete från Ukraina. Länder som Libanon, Jemen, Tunisien, Libyen och Marocko importerar en stor del av sitt vete från Ukraina och vete är basmat i dessa länder. Flera av dessa börjar redan nu få brist på mjöl och bröd, t.ex. Egypten, Jemen och Libanon. Även om man skulle skeppa vete från andra stora exportörer (såsom Australien, Argentina, USA eller Kanada) så tar det en eller flera veckor bara i transporttid.

Lägg sedan till att många i fattigare länder inte har råd med högre matpriser. Se t.ex. denna undersökning av viktiga importörer av vete från Ukraina och Ryssland, samt hur stor andel av deras befolkning som inte haft tillräckligt med pengar till mat någon gång under de senaste tolv månaderna.

	Veteimport från Ukraina	Veteimport från Ryssland	Total veteimport från U & R	Andel som saknat pengar till mat
Nigeria	4%	27%	31%	71%
Kenya	10%	24%	34%	69%
Filippinerna	15%	3%	18%	68%
Myanmar	9%	2%	11%	58%
Marocko	20%	11%	31%	56%
Turkiet	10%	65%	75%	51%
Egypten	15%	55%	70%	41%
Thailand	26%	0%	26%	39%
Indonesien	26%	3%	29%	35%
Tunisien	48%	4%	52%	32%

Redan innan kriget hade antalet människor globalt som riskerar svält stigit från 80 till 276 miljoner de senaste fyra åren. Högre matpriser kommer förstås att orsaka en hel del missnöje i många fattigare länder och troligen även någon eller några revolutioner.

Situationen på världsmarknaderna för livsmedel har också lett till att flera länder infört exportbegränsningar. Exempelvis meddelade Serbien att de stoppar all export av vete, majs och matoljor och Ungern stoppade all spannmålsexport förra veckan. Indonesien ökade andelen palmolja som måste säljas inom landet från 20 till 30 procent och detta kommer att ligga kvar i minst ett halvår. Det leder förstås till rejäla prisökningar på matfett globalt.

För att ytterligare förvärra situationen så meddelades att Kinas höstveteskörd kan bli "historiens sämsta" i år. Det kommer förstås att leda till att Kina behöver importera mer vete och Ryssland lär inte säga nej.

På lite längre sikt (men även för i år) är det också oroande att tillgången på konstgödsel också drabbas.

Yara, ett av världens största konstgödselföretag meddelade idag att de tillfälligt stänger ner sin kvävegödselproduktion i Italien och Frankrike på grund av de höga gaspriserna. Redan tidigare denna vinter har olika kvävegödselfabriker stoppats då och då på grund av höga gaspriser. Ryssland, Belarus och Ukraina är också stora vad gäller kvävegödselexport och bara Ryssland står för omkring 15 procent av världshandeln.

Vad gäller kaligödsel så står Ryssland och Belarus för en tredjedel av den globala marknaden. Totalt kommer omkring en fjärdedel av konstgödselkomponenterna i Europas lantbruk från Ryssland.

Ryska regeringen uppmanar nu sina producenter att stoppa export av konstgödsel på grund av transportföretagens "uppförande".

Dyrare livsmedel och livsmedelsbrist alltså och även dyrare konstgödsel och gödselbrist. Det är inte en övergående situation, utan kommer att vara åtminstone i år och även nästa år.

Jag läser för övrigt att EU vill skala upp matproduktionen, men jag undrar hur det ska vara möjligt. Istället kommer många lantbrukare att lägga ner produktion då kalkylen inte går ihop när priserna på insatsvaror såsom gödsel och bränsle ökar så kraftigt. Jag har redan läst om flera exempel på lantbrukare i Sverige som väljer att lägga ner eller lägga om en del produktion i år. Så det är akut nu. Regeringen måste göra något åt lantbrukarnas ekonomiska situation snarast, för att säkerställa Sveriges livsmedelssäkerhet.

Källor: 

https://en.wikipedia.org/wiki/International_wheat_production_statistics https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_wheat_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Barley https://www.worldstopexports.com/barley-exports-by-country/ https://en.wikipedia.org/wiki/Maize https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_maize_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Helianthus https://en.wikipedia.org/wiki/Sunflower_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Rapeseed https://en.wikipedia.org/wiki/Palm_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Soybean_oil https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_potato_production https://www.exportgenius.in/blog/global-potato-exports-world-top-export-countries-of-potato-444.php https://en.wikipedia.org/wiki/Rye

"Det finns inget militärt hot från Ryssland"

https://jakubmarian.com/wp-content/uploads/2016/06/military-expenditures-gdp.jpg

Oljepriset kraschar under 2008 års botten!

För drygt en vecka sedan kraschade oljepriset (Brent) under de 36 dollar per fat som noterades som lägst i december 2008. I skrivande stund ligger priset på Brentoljan runt 29 dollar per fat, vilket är första gången på tolv år som oljepriset är under 30 dollar per fat. (Klicka på diagrammet nedan för att förstora det.)

Detta kommer att ställa till ännu större problem för världens oljeproducenter (och i viss mån för andra energislag), som jag skrivit om förut.

• Varför Saudiarabien måste låna
• Saudiarabien, Ryssland, oljepriset och gas
• Nordsjöoljans problem
• Lågt oljepris negativt för förnybar energi
• USA:s skifferolja får lönsamhetsproblem
• Oljepriset dyker - drabbar oljeproducenter

I den sistnämnda artikeln från oktober 2014 skrev jag följande (när oljepriset låg på 85 dollar per fat).

Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:

• Iran $140
• Venezuela $121
• Algeriet $121
• Nigeria $119
• Ecuador $117
• Irak $106
• Angola $98
• Saudiarabien $93
• Libyen $90
• Kuwait $75
• Förenade Arabemiraten $70
• Qatar $65

Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.

Och nu är oljepriset såpass mycket lägre - det kommer snart att bli en akut situation för många av dessa länder. Och Norge:

Sammantaget kommer alltså Norges näringsliv att drabbas dels av minskad oljeproduktion, dels av minskade olje- och gasinvesteringar. Vi kan alltså förvänta oss sjunkande BNP och det är svårt att se något som skulle vända situationen, förutom ett stigande oljepris.

Högst upp på norska Dagens Næringsliv ser jag krigsrubriken "Så mange norske oljejobber har forsvunnet" och hashtaggen #oljesmellen. Sedan augusti 2014 handlar det om cirka 28000 jobb som försvunnit i den norska oljebranschen.

"Kuttperioden vil foregå frem til selskapene ser bedring i oljepris og underliggende markeder. Med en oljepris på 30 dollar fatet er det foreløpig lite stabilisering i sikte."

Och därunder nästa krigsrubrik "Prisen på Nordsjøolje falt under 29 dollar fatet". Hos NRK konstaterar en analytiker att "Nå er nesten ingenting på norsk sokkel lønnsomt".

Och DN.no säger att 2016 kan bli ett vanskligt år för plånboken för norrmännen och kommer med goda råd hur man kan leva snålare. Ett grundproblem för Norge är att det finns så stor skuldsättning i samhället, på grund av deras enorma bostadsbubbla. Denna skuldsättning kommer att slå hårt när ekonomin backar på grund av lågt oljepris.

Knappast överraskande att Turkiet sköt ner ryska planet

Få har väl missat att Turkiet idag sköt ner ett ryskt stridsflygplan nära den syriska gränsen. Turkiet hävdar att det ryska flygplanet var inne i turkiskt luftrum och först varnades upprepade gånger innan det sköts ner. Ryssland hävdar att flygplanet hela tiden var på den syriska sidan om gränsen och inte kränkte turkiskt luftrum.

Mycket talar dock för att den turkiska versionen är sann. Den 3 och 4 oktober kränkte ryska stridsflygplan Turkiets luftrum vid gränsen mot Syrien i samma område som dagens incident. Ryssland har erkänt dessa två kränkningar och även sagt att de var misstag. Vid minst en av dessa kränkningar låste det ryska flygplanet radar på turkiskt jaktflyg som var uppe för att avvisa det - en aggressiv handling.

Om det var frågan om felnavigering i början av oktober och idag betyder det att det ryska flygvapnets navigeringssystem antingen är usla, eller så blåljuger ryssarna. Till saken hör också att man åtminstone idag inte kan skylla på dåligt väder, då bilderna från nedskjutningen visar en helt klar himmel.

Man kan också fråga sig vad Turkiet skulle ha att vinna på att skjuta ner ett ryskt stridsflygplan inne över Syrien. Inte mycket såvitt jag kan bedöma. Den enda möjliga "vinsten" för Turkiets regering skulle vara att kunna avleda uppmärksamheten från inrikes problem genom att skaffa en yttre fiende. Där finns dock ingen brist på yttre fiender i närområdet, så det argumentet känns inte heller hållbart.

Det mesta talar alltså för att det inte var ett misstag att det ryska flygplanet korsade gränsen, utan att det var en medveten kränkning, om så än bara för att ta en genväg.

Det borde inte heller komma som någon överraskning för ryssarna att Turkiet till slut bestämmer sig för att markera hårt och till slut skjuter ner ett främmande stridsflygplan som kommit in över dess territorium.

Turkiet har vid ett flertal tillfällen skjutit ner syriska stridsflyg som kommit över gränsen (där kan man dock tro på att det var av misstag som de korsade gränsen). 2013 sköts en syrisk helikopter och ett syriskt Mig-23-flygplan ner. I mars 2014 sköts ytterligare en syrisk Mig-23 ner.

Sedan ska vi inte glömma det obemannade drönarflygplan som sköts ner på turkiskt territorium 16 oktober, men vars nationalitet ännu inte fastställts, fast Turkiet säger att det mesta pekar på att det var rysktillverkat.

Dessutom har Syrien faktiskt skjutit ner turkiska stridsflygplan som råkat komma in i syriskt luftrum. Nu har ju Turkiet bevisligen genom NATO tillgång till mycket avancerade navigationssystem, så man kan verkligen fråga sig hur dessa flygplan hamnade på fel sida gränsen.

Hursomhelst är gränsen mellan Turkiet och Syrien en het zon även i luften, så de stridsmakter som är involverade i området borde vinnlägga sig om en utökad försiktighet, något som jag också tror kommer att ske efter dagens incident.

Syrien och ISIS - förenklade förklaringar

Göran Greider skrev häromdagen i ETC att "Flyktingkatastrofen är ingen naturkatastrof". En enkel förklaring levereras:

"det är ingen tvekan om att IS snabba expansion och ofta chockerande militära effektivitet aldrig hade kommit till stånd utan den amerikanska invasionens ödeläggelse av det irakiska samhället.

När jag ibland nämner att den amerikanska invasionen och den irakiska statens och samhällets kollaps är huvudförklaringen till IS framgångar märker jag att människor stirrar förvånat på mig."

Flyktingkatastrofen är alltså enligt Greider en fördröjd följdeffekt av USA:s invasion av Irak år 2003. Detta är enligt mig en alltför förenklad och till stor del felaktig förklaring till flyktingströmmarna som nu kommer in genom sydöstra Europa.

Jag håller helt med Greider om att IS snabba expansion och nuvarande styrka möjliggjordes av att Irak var svagt och dess armé illa motiverad, vilket i sin tur berodde på USA:s invasion, som slog sönder landets maktstrukturer och öppnade för olika rebellgrupper och extremister. Utan att ha tagit nordvästra Irak med dess tillgångar (bland annat Mosuls centralbank samt en mängd militär materiel) skulle IS ha varit en betydligt svagare aktör.

Men folk skulle ha flytt från Syrien även om inte IS blivit så starka. De flesta flyr nämligen från inbördeskriget i sig (där många andra grupper deltar förutom IS) och framför allt från Bashar al-Assads regims hårdhänta nedklubbande av rebellerna, vilket sker utan hänsyn till civilbefolkningen. Det är alltså inte IS i sig och inte dess framfart i Irak som är orsaken till den stora mängden flyktingar från Syrien.

Inbördeskriget i Syrien beror i sin tur på den svåra torka som drabbade stora delar av landet 2006-2011. Torkan ledde i sin tur till att utfattigt folk från landsbygden strömmade in till städerna. Till slut blev det protester, som slogs ner brutalt av al-Assads regim, vilket i sin tur ledde vidare till inbördeskrig. Bakgrunden förklaras väl i denna serie på Upworthy. (Tack till S för att ha tipsat mig om den.) Serien slutar i att det troligen är av mänskligheten framkallade klimatförändringar som orsakat torkan i Syrien.

Men även klimatförändringarna är en alltför förenklad förklaring. Det finns fler faktorer bakom inbördeskriget.

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna. Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994. 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.

Med alltför stor befolkning krävdes inte mycket klimatvariation för att tippa landet över kanten. Hade Syrien haft en mindre befolkning hade torkan inte gett lika stor effekt, då det isåfall hade funnits mer buffertkapacitet i området.

Vad som inte heller nämns i serien är att de globala matpriserna steg kraftigt 2006-2011, vilket troligen bidrog till den svåra situationen i Syrien - höga matpriser var den viktigaste faktorn bakom den så kallade "arabiska våren".

En annan orsak till inbördeskriget är förstås al-Assads hårdföra regim. Hur har den fått och kunnat behålla sin maktposition? Jo, genom stöd från Sovjetunionen och senare Ryssland.

Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.

1. Torkan i Syrien 2006-2011
2. Syriens kraftiga befolkningstillväxt sedan 1960
3. Bashar al-Assads hårdföra regim uppbackad av Sovjet/Ryssland

Notera att varken IS eller USA är med på denna lista.

Det Syriska inbördeskriget har orsakat vad som troligen är den största flyktingmängden av alla nu pågående konflikter i världen. I mars i år beräknade Al-Jazeera att nästan 11 miljoner syrier, alltså nästan halva befolkningen, var på flykt inom eller utom landet. Totalt har över 4 miljoner människor flytt landet. Av dessa befinner sig 1,8 miljoner i Turkiet, 1,2 miljoner i Libanon och 0,6 miljoner i Jordanien. Grannländerna har alltså fått ta den absolut största flyktingvågen. Endast en rännil når Europa.

Så avslutar vi med en flygbild av flyktinglägret Zaatari i Jordanien, särskilt tillägnad alla som klagar på en "stor" flyktingförläggning i sitt närområde.

Tillägg: Cornucopia noterar att Ryssland nu åter aktivt stödjer al-Assads regim i Syrien, bland annat med rysk trupp med toppmodern utrustning.

Tillägg 2: Här finns mer om Rysslands inblandning med stridsplan och soldater i Syrien.

Ryska soldater i Ukraina - "Follow the Money"

Ryssland förnekar som bekant officiellt att ryska soldater skulle strida i östra Ukraina, men det är svårt att dölja. President Putin har fastslagit att ryska stupade "i fredstid" är en statshemlighet. Familjer till stupade soldater får därför inte avslöja detta. Trots detta har ryska människorättsorganisationer bekräftat hundratals ryska soldater som stupat i östra Ukraina.

Men det går inte att dölja hur länge som helst. Som vanligt gäller "follow the money" - "följ pengarna". Det betalas ut pengar till stupade soldaters familjer och till skadade soldater.

Av misstag råkade tidskriften Delovaja Zhizn, som normalt rapporterar om marknader, finans, företagsamhet och fritid, i en artikel med titeln "Ökningar i betalning för militären under 2015" avslöja vad som verkar vara officiella siffror på antal ryska soldater som dödats eller blivit invalidiserade i östra Ukraina. Den ryska censuren plockade nyligen bort siffrorna ur artikeln, men den hade redan cachats på andra ställen, t.ex. Archive.org. Artikeln fanns enligt Archive.org redan i mars i år, men det är först nu den har uppmärksammats.

Paul Roderick Gregory på Forbes har översatt det relevanta stycket av artikeln. (Min översättning från engelska till svenska nedan)

Kompensation till militär personal som deltagit i de militära aktionerna i Ukraina 2014-2015

Dessutom har den ryska regeringen, i ett beslut om betalning till militär personal som deltagit i militära aktioner i östra Ukraina, godkänt betalning till familjer till militär personal som dödats när de deltagit i militära aktioner i Ukraina med tre miljoner rubel [cirka 370 000 SEK]. För dem som har blivit invalider under militära aktioner är kompensationen en och en halv miljon rubel [cirka 165 000 SEK]. En betalning av 1800 rubel [cirka 220 SEK] föreslås till kontrakterade "stridande" för varje dag de varit i konfliktzonen. Totalt fram till 1 februari 2015 har betalningar gjorts till mer än 2000 familjer till stupade soldater och till 3200 militär personal som fått allvarliga skador och som erkänns som invalider.

Så var den saken klar - 2000 stupade och 3200 krigsinvalider på ryska sidan i östra Ukraina fram till 1 februari i år. Detta är förstås bara en bekräftelse av något vi redan visste, men inte hade belägg för. Ryssland bedriver krig mot Ukraina. Det är även uppenbart av den mängd militär materiel (ofta av nyare modeller) som den ryska sidan i Donetsk och Luhansk förfogar över. Och det rör sig inte bara om ryssar som rest till Ukraina rent privat för att strida som volontärer, utan de är faktiskt betalda av Ryssland.

Kommentarer från ryska psyops och "nyttiga idioter" följer nedan...

Imperieambitioner

I dagens värld kan vi se ett antal större makter som har ambitionen att bygga vidare på eller upprätthålla sina imperier.

Störst av dem alla är förstås Amerikas förenta stater USA (eller USAmerika som Grönköpings veckoblad så fyndigt kallar det), ett land med en militärbudget av en storlek som övriga stormakter bara kan drömma om och dessutom innehavare av världens reservvaluta, vilket ger dem oerhörda ekonomiska muskler (uppbackade av militärmakt om så skulle behövas) för att pumpa resurser från stora delar av världen till imperiets centrum. USA har ett slags demokratiskt styrelseskick, även om maktens cirklar till största delen befolkas av personer med stora finansiella tillgångar eller deras representanter.

När USA ser sina intressen i världen hotade är de inte främmande för att gå in med militär makt när de kalkylerar att fördelarna överväger nackdelarna (exempelvis i Irak och Afghanistan) eller ägna sig åt undergrävande verksamhet genom sin stora spioneriorganisation.

USA:s bytesbalans 1980-2015

USA är beroende av att världen fortsätter att acceptera dess valuta som reservvaluta och även att övriga världen fortsätter att köpa dess skuldförbindelser (obligationer), då landet sedan början av 1980-talet haft underskott i bytesbalansen på i genomsnitt över två procent av bruttonationalprodukten. Att de lyckats hålla sig med så stora underskott under nu över trettio år är ett konststycke och det har möjliggjort för USA att importera resurser från hela övriga världen till imperiets centrum. USA:s ekonomi uppvisar dock en mängd tecken på senilitet, där det krävs en ständig uppblåsning av nya finansiella bubblor och krediter för att lyckas fortsätta på den utstakade vägen. Den dag det finansiella system som ger USA dess fördel av tillgång till resurspump slutgiltigt brakar ihop kommer USA:s makt att försvagas avsevärt. Emellertid sitter USA fortfarande på några av jordens största energitillgångar i olja, kol och gas och kommer även efter ett finansiellt sammanbrott att vara en storspelare att räkna med.

Kinas kolproduktion 1950-2012

Ett land som håller på att utvidga sina imperieanspråk är Kina, en auktoritär enpartistat som öppnat upp sitt tidigare planekonomiska system för kapitalistisk marknadsekonomi, om än med starka inslag av statlig inblandning. Denna ekonomiska omställning har på det stora hela varit en stor framgång, som lyft folkets levnadsstandard och därmed undvikit för makteliten oönskade folkliga uppror. Kina har också genom sin tillverkningsindustri lyckats tillskansa sig import av stora delar av världens resurser i form av råvaror, även om slutresultatet av tillverkningen till stor del exporteras som färdiga varor till andra länder. En grund i Kinas framgång har varit landets enorma koltillgångar, vilka gjort att man kunnat driva sina industrier med billig el från smutsig koleldning. Kinas ekonomiska tillväxt och resursförbrukning har gjort att landet de senaste årtiondena inte bara har kunnat bygga upp en massa infrastruktur, utan också har kunnat stärka sin militärmakt. Kinas styrande ser på sitt land som Mittens rike, vars roll i världshistorien även i framtiden borde vara som medelpunkt.

Kinas kolimport 2005-2013

Kina står inför ett antal problem som till stora delar är bieffekter av den kraftiga ekonomiska tillväxten. Sedan 2009 räcker landets egen kolproduktion inte längre till för dess glupande aptit och den fördel de hade av billig el från inhemskt kol minskar därför.

Föroreningar är också ett stort problem Kina, både i luft, vatten och mark.

Kina har parallellt med den ekonomiska tillväxten också byggt upp en kreditbubbla av monumentalt slag - Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder.

Den senaste tiden har Kina också fått en ny börsbubbla, nästan lika stor som hösten 2007.

När Kinas kreditbubbla slutligen spricker med alla de effekter det kommer att få för investeringar, arbetslöshet med mera kommer Kinas styrande att vara i starkt behov av en yttre fiende för att avleda folkets uppmärksamhet.

Ett annat land med ökande imperieanspråk är Ryssland, som efter Sovjetunionens kollaps försvagades kraftigt, men som de senaste femton åren under Vladimir Putins järnhand åter stärkts både ekonomiskt och militärt. Detta har genomförts på bekostnad av landets demokratiska utveckling, där Ryssland idag har en mycket auktoritär regim och placerar sig lågt på rankningen enligt demokratiindex. Genom att utnyttja och exportera de enorma energiresurser som Ryssland sitter på i form av olja och gas har Putin fått ekonomisk möjlighet att bygga upp militärmakten. Denna militärmakt har vid flera tillfällen testats både inom landet (i Tjetjenien) och mot grannländer (Georgien och Ukraina). I Ukraina har Ryssland etablerat en ny form av krigföring, där man inte officiellt startar ett krig mot ett grannland eller officiellt stöder rebellgrupper i grannlandet, utan istället ägnar sig åt att inofficiellt skicka mängder av ryska soldater som "turister" samt beväpna rebellgrupperna i Donetsk och Luhansk, så att dessa nu exempelvis har mer än dubbelt så många stridsvagnar som något annat europeiskt land förutom Ryssland och Polen.

Ryssland står dock även de inför ett antal stora problem som kommer att påverka deras ekonomiska och militära makt. Ett av de största problemen är Rysslands demografi med just nu kraftigt sjunkande antal i den för militären viktigaste kategorin unga män. För närvarande har antalet män i åldrarna 20-24 år sjunkit kraftigt och kommer att fortsätta att göra så det närmsta decenniet - se befolkningspyramiden till höger. Rysslands demografi kommer även att ställa till problem för ekonomin då antalet personer i arbetsför ålder framöver kommer att minska.

Slutligen finns eventuellt ett fjärde block i världen med imperieanspråk, nämligen Europeiska unionen EU, som dock är ett imperium på dekis. EU kan på många vis ses som en filial till USA:s imperium. Det är särskilt tydligt då större delen av EU:s medlemsstater även ingår i USA:s militärallians NATO. Även andra ekonomiskt starka länder såsom Japan, Kanada, Australien, Israel och Saudiarabien ingår också i USA:s maktsfär. Israel och Saudiarabien har också Mellanösterns starkaste krigsmakter.

För tillfället befinner sig de tre imperiernas ambitioner på kollisionskurs på ett antal ställen i världen. Något som svenska media nästan helt tycks ha missat är konflikten i Sydkinesiska havet (beläget mellan Kina, Vietnam, Filippinerna och Malaysia). Jojje Olsson har igår skrivit en utförlig artikel om läget i denna konflikt, med fokus på händelserna runt de obebodda Spratly-öarna.

Förra veckan beslutade sig USA för att flyga ett spaningsplan över Spratlyöarna, vilka utgörs av ett hundratal obebodda atoller mellan Vietnam och Filippinerna.

Enligt alla gällande konventioner omges Spratly av internationellt luftrum och vatten. Men inte enligt Kinas utrikesministerium, som gör anspråk på området och fördömde den amerikanska flygningen i kraftiga ordalag
[...]
Spaningsflyget tog flera fotografier av hur långt Kina har kommit i bygget med konstgjorda öar vid Spratly. Fem av områdets atoller innehåller nu nya öar av en storlek på 800 hektar, varav 600 hektar byggts bara i år.

Bland annat har kineserna nu flygplats och landningsbana på Spratly, vilka kan användas av såväl militärt som civilt flyg.

Kina har nu också placerat militär på de konstgjorda öarna i Spratly. Viktigt att känna till i denna konflikt är att en mycket stor del av världens handel passerar Sydkinesiska havet på fraktfartyg. Hur denna konflikt kommer att utvecklas återstår att se, men den är definitivt värd att bevaka.

Ett annat område där imperiernas intressen kommer i konflikt är såklart Mellanöstern, där Ryssland länge stött al-Assad-regimen i Syrien och även levererat vapensystem till Iran, Saudiarabiens värsta konkurrent om makten i området. USA å sin sida stödjer öppet flera länder i området, framförallt Saudiarabien, Israel, Egypten och Turkiet.

Den senaste tiden har det blossat upp en konflikt i Jemen, där Saudiarabien gått in militärt medan Iran stödjer de shiitiska Huthi-rebellerna. Det kan ses som en konflikt mellan USA-imperiets och det ryska imperiets allierade. Dessutom är Jemen strategiskt beläget vid en av världens viktigaste handelsleder, genom att det ligger vid infarten till Röda havet (och vidare till Suezkanalen) vid Bab el-Mandeb.

USA och Ryssland har dock gemensamma intressen att kväsa starka islamistiska rörelser såsom Daesh (IS) och al-Qaida, där Ryssland stödjer deras motståndare Syrien och USA deras motståndare Irak och kurdiska staten.

Vad gäller Ukraina så har USA hittills inte blandat sig i konflikten särskilt mycket. USA:s filial EU har i och för sig starka intressen att Ryssland inte utvidgar sin maktsfär, men än så länge har USA:s och EU:s stöd i konflikten mest inskränkt sig till retorik. Man anser troligen inte att fördelarna överväger nackdelarna när det gäller ytterligare inblandning, bland annat för att Ukraina är ett fattigt land som har starkare ekonomiska band med Ryssland än med EU.

Saudiarabien, Ryssland, oljepriset och gas

Bloggrannen Olja för blåbär skriver idag om hur Saudiarabien har ökat sin oljeproduktion till rekordnivå i mars. Detta trots att oljepriset då låg på 52-62 dollar per fat mot runt 120 dollar per fat vid senaste rekordnoteringen i april 2013. Saudierna verkar alltså på allvar försöka att svälta ut sina konkurrenter och då framförallt de som har högre produktionskostnader per fat, såsom USA:s skifferolja (som redan kraschat). Samtidigt straffar man också de investerare som eventuellt skulle vara sugna på att investera i den skifferoljebransch som nu är en förlustbransch.

En annan bloggranne, Den hälsosamme ekonomisten, noterar att ryska gasbolaget Gazproms vinst nästan är utraderad och "Gazproms försäljning minskat från 4 600 miljarder rubel till 3 099 miljarder rubel. Med hänsyn tagen till växelkursen är det ett tapp på 65 procent".

Gazprom producerar även olja, framförallt genom dotterbolaget Gazprom Neft och är Rysslands tredje största oljebolag. Vinsten för Gazprom Neft föll 32 procent förra året.

Största ryska oljebolaget Rosneft (till 70 procent statsägt) fick se sin vinst falla med 10 procent för 2014. Sista kvartalet ökade vinsten jämfört med tredje kvartalet, men det berodde på ett bokföringstrick där bolaget ignorerar valutakursrisker.

Näst största ryska oljebolaget Lukoils vinst föll med 39 procent förra året.

Även det statsägda oljetransportföretaget Transnefts vinst minskade förra året.

De ryska oljebolagens minskade vinster är självklart orsakade av att oljepriset fallit kraftigt. Rysslands oljeproduktion var 2014 den största sedan Sovjettiden med 10,58 miljoner fat per dag. Trots detta föll exporten med 5 procent. Samtidigt ökade oljeexporten till Kina med 43 procent - det blir då mindre olja över till oss i Europa.

Oljan och gasen påverkar Rysslands ekonomi starkt och landet är på väg mot recession. "Rysslands BNP beräknas - räknat i US-dollar - minska med 40 procent från 2011 till 2015" påpekar Den hälsosamme ekonomisten. Omkring hälften av Rysslands statsbudget finansieras av olja och gas. Att det går dåligt för Ryssland är för Saudiarabien en positiv bieffekt av låga oljepriser, då Ryssland är lierade med och vapenleverantör till bland annat ärkefienden Iran.

P.S. Johan och Robert som skriver bloggen Olja för blåbär har nyss gett ut en bok med samma namn. Jag har börjat läsa den och återkommer med en recension när jag läst färdigt, men redan nu kan jag säga att boken är att rekommendera för den som vill ha något lättläst om världens oljehistoria och nuvarande oljeknipa. Kanske en bra födelsedagspresent till dina tillväxttroende vänner?

Donetsks ledare försöker nedvärdera motståndaren

Ledaren för den ryska marionettregimen i Donetsk, Alexander Zachartjenko, sade i måndags att de styrande i Kiev är "bedrövliga representanter för det mäktiga judiska folket". Detta blir särskilt intressant när den ryska sidan annars brukar anklaga regeringen i Kiev och dess militär för att vara nazister. Nu är de inte bara nazister, utan även judar! Det är alltså uppenbart att båda benämningarna bara används för att misskreditera motståndaren.

Vad gäller att det är rysk militär i östra Ukraina så är det vid det här laget helt klarlagt att Ryssland skickat in en hel del militär materiel. Det finns nämligen gott om fotobevis för ryska militärfordon i östra Ukraina, bland annat hos Bellingcat.com och hos ConflictReport.info.

Det skulle också vara högst anmärkningsvärt om det som den ryska propagandan påstår vore sant, nämligen att "rebellerna" Donetsk och Luhansk, som ungefär kontrollerar det brunröda området i kartan nedan, skulle ha lyckats stå emot den reguljära ukrainska armén i åtta månader och aldrig fått slut på utrustning, ammunition eller manskap. Det är uppenbart att de försörjs från Ryssland.

Volatilitet: Rubeln!

Som jag skrev igår så verkar något ha "gått sönder" på de finansiella marknaderna. Vi ser mycket större volatilitet (fluktuationer upp och ner både inom dagen och över längre tid) än tidigare i år.

Vi börjar från grunden: oljepriset. I slutet av juni började oljepriset att falla och gick därmed in i en ny prisfas. Brentoljan (se diagram nedan) har nu till och med fallit under 60 dollar per fat. Som jag skrivit tidigare så drabbar detta oljeexporterande länder (både statsfinanser och bytesbalans) och även USA:s skifferoljebolag.

Ryssland är ett av de värst drabbade länderna och får nu problem med statsbudgeten, inflation, valutan och ekonomin i allmänhet.

Framförallt har den ryska valutan rubeln haft en enorm volatilitet och fallit kraftigt i värde. Nedan ser ni ett dagsdiagram, där rubeln nu synes ha övergått i ett närmast exponentiellt fall (uppåt i diagrammet innebär svagare rubel). Sedan i somras har rubeln halverats i värde gentemot dollarn och tappat omkring 45 procent mot euron.

Dagsdiagrammet ger dock inte hela sanningen. Nedan ser ni ett entimmesdiagram - notera hur de senaste dagarna skiljer ut sig.

I måndags hade rubeln tappat omkring 15 procent över helgen. Därefter gick den ryska centralbanken ut igår och chockhöjde sin styrränta från 10,5 till 17 procent, vilket stärkte rubeln med omkring 16 procent, bara för att sedan återta sitt fall och tappa omkring 26 procent i värde, för att sedan rekylera och stärkas med 15 procent. De tre sistnämnda för en valuta jättelika rörelserna alltså inom samma dag! Idag är rörelserna i rubeln fortfarande stora, med hittills 14 procent från topp till botten.

De stora rörelserna i rubeln har fått bankerna att stoppa handeln i USD/RUB. Ryssland är alltså nu till stor del avstängt från det internationella finansiella systemet, inte på grund av några sanktioner, utan på grund av de finansiella aktörernas skräck för den volatila valutan och risken att Ryssland inför kapitalkontroller. Detta kommer troligen snart att yttra sig som likviditetsproblem för ryska banker och andra företag.

Den andra effekten av den fallande rubeln blir förstås prisinflation på importerade varor. Därför är det inte oväntat att de ryssar som har pengar sparade passar på att handla varor för pengarna innan valutafallet slår igenom på priserna. Bland annat hos svenska IKEA har köerna ringlat långa.

Cornucopia har utnämnt spridningseffekter till dagens tema och vi kommer säkerligen att få se dem vad gäller Ryssland. Vem sitter eller satt med exponering mot den ryska valutan eller ryska företag och banker? Vilka företag har normalt en stor andel försäljningsintäkter från Ryssland? Geely, Volvo personvagnars ägare, verkar redan pressat av valutaförluster. Vissa svenska företag såsom Volvo personvagnar och IKEA kanske kommer att se en tillfällig försäljningstopp i Ryssland nu när ryssarna försöker spendera sina pengar, men de kommer därefter troligen att få rejäla tapp och dessutom troligen valutaförluster när de ska få ut sina pengar.

Vissa europeiska banker har stor exponering mot Ryssland. Franska Société Générale har 25 miljarder euro, italienska UniCredit har 18 miljarder euro, österrikiska Raiffeisen har 15 miljarder euro. Även tyska Commerzbank, nederländska ING samt svensk-finska Nordea har stor exponering mot Ryssland. Dessa bankers aktier klubbades också ner på börserna igår. Nordeas aktie sjönk, men inte på långt när lika mycket som exempelvis Raiffeisen, som har störst exponering mot Ryssland i förhållande till sin storlek. Dock föll Nordea mer än övriga svenska banker.

Någonting verkar ha gått sönder...

Någonting verkar ha "gått sönder" på de finansiella marknaderna den senaste tiden. Den "panikbotten" på aktiemarknaderna som vi fick i oktober följdes av ett rejält börsrally upp till rekordnivåer för de amerikanska indexen och högsta nivån sedan år 2000 på den svenska börsen. (Minns ni den? IT-bubblan med efterföljande krasch.)

Under tiden som detta börsrally pågick försämrades dock situationen på många vis. Oljepriset fortsatte att falla, liksom valutorna för många länder. Framförallt oljeexporterande länders valutor drabbades, t.ex. Ryssland. Även börserna i oljeländer föll. Kinas börs drabbades däremot av en mindre spekulationshysteri. I USA försämrades situationen kraftigt för skifferoljebolagen och deras obligationer.

Sedan drygt en vecka bär det neråt igen i full fart på börserna - se diagram hos Cornucopia idag. Nedgången är nu betydligt snabbare än vad den var i september-oktober.

Och som sagt verkar något ha "gått sönder". Panikåtgärder börjar sättas in, nu senast att Rysslands centralbank chockhöjer sin styrränta från 10,5 till 17 procent. Detta är den största enskilda höjningen sedan Rysslands kris 1998. Att centralbanken höjde räntan med en procentenhet så nyligen som 11 december hjälpte föga och frågan är hur länge den senaste chockhöjningen kommer att ha effekt. Som jag skrev häromdagen går Ryssland nu mot valutakris, budgetkris och BNP-kris. Vi är dock inte ännu i den akuta fasen, utan detta är bara början. I längden kan det leda till en politisk kris i Ryssland.

Nu kommer vi förstås framöver också att få se vilka hedgefonder, banker med flera aktörer på de finansiella marknaderna som har exponering mot Ryssland. Eller vilka som har exponering mot amerikanska oljebolags skräpobligationer. Eller mot Grekland, vars börs kraschade förra veckan och vars statsobligationer nu drabbas av stigande ränta och inverterad avkastningskurva. Eller vilka som sitter på "fel sida" av valutaspekulationer. Då kan den finansiella smittan spridas vidare. Håll i hatten!

Fast under tiden fortsätter våra svenska bostadsrättspriser uppåt till nya rekordnivåer. Ännu har inte den finansiella smittan nått dit.

Ryssland får budgetproblem, valutaproblem, BNP-problem

Nu kommer bekräftelse på att Ryssland får underskott i statsfinanserna på grund av det fallande oljepriset. Jag skrev i oktober om hur ett lågt oljepris drabbar oljeexporterande länder.

Den ryska börsens RTS-index har mer än halverats sedan senaste toppen 2011. Bara sedan i somras har det fallit nästan 40 procent och ingen botten är ännu i sikte, se diagrammet nedan.

Den ryska rubeln har fallit 33 procent i värde mot euron sedan årets början, se diagram nedan.

Notera hur valutans försvagningstakt blivit allt snabbare de senaste månaderna. Mot dollarn har rubeln fallit 39 procent i år. Den fallande valutakursen ger förstås inflation i Ryssland. Årstakten för prisinflationen i Ryssland var i november 9,1 procent och till nästa år spekuleras det i tvåsiffriga inflationstal. Inflationen driver förstås även på räntorna för lån, vilket påverkar ekonomin negativt. De flesta bedömare räknar nu med att Rysslands BNP backar nästa år.

Inflationen skapar folkligt missnöje. Den fallande valutakursen ger missnöje hos den lilla rika klassen (de som vi ser här och i andra västländer som ryska turister). Ryssland kan alltså stå inför en budgetkris, en valutakris, en ekonomisk kräftgång och en politisk kris. Då får vi se hur regimen (eller eventuell ny regim som tar över efter Putin och kompani) agerar utrikespolitiskt. Kommer man att stoppa kostsamma operationer mot grannländer såsom Ukraina, eller kommer man att distrahera den missnöjda befolkningen med yttre fiender?

Oljepriset i ny fas

Jag skrev för något år sedan om oljeprisets fasskiften sedan 1965. Nu har Euan Mearns och hans medarbetare Roger Andrews uppmärksammat att oljepriset verkar ha gått in i en ny fas med fallande pris, efter att ha legat på en platå med högt pris och sakta ökande produktion de senaste åren. Följande diagram visar detta - notera de grå punkterna till höger (som bygger på preliminära för de senaste månaderna).

Det är detta prisfall som jag tidigare påpekade drabbar de oljeproducerande ländernas statsbudgetar. För de flesta större oljeproducentländer ligger oljepriset redan en bra bit under den nivå de behöver för att statsbudgeten inte ska gå back. Det är nu bara Kuwait, Förenade Arabemiraten och Qatar som klarar sina statsbudgetar - deras gränser ligger på 75, 70 respektive 65 dollar per fat.
OPEC:s tolv medlemsländer ska träffas imorgon för att diskutera eventuella produktionsneddragningar för att åter driva upp oljepriset. Det är tveksamt om de kommer att lyckas att komma överens. Iran har deklarerat att man inte kommer att sänka sin oljeproduktion och säger att det krävs samarbete även från de stora oljeexportörer som inte är med i OPEC. Saudiarabien misslyckades dock igår att komma överens med Ryssland, Venezuela och Mexiko om att dra ner oljeproduktionen.

De oljeexporterande länderna drabbas inte bara av underskott i statsfinanserna, de har också fått problem med att deras valutor fallit snabbt, med alla de bieffekter detta får på världsekonomin.

Förutom de oljeexporterande länderna så drabbas som jag skrev nyligen även USA:s skifferolja av lönsamhetsproblem när oljepriset har fallit.

Ett oljeexporterande land som fått problem är Afrikas folkrikaste nation Nigeria, som igår tvingades devalvera sin valuta med 8 procent mot dollarn och höja centralbankens styrränta från 12 till 13 procent.

Från Ryssland läser jag att dess största oljebolag Rosneft kan få problem med sina lån. Rosneft har 21 miljarder dollar i lån som ska återbetalas innan april nästa år och som till största delen är noterade i utländska valuta. Med tanke på att den ryska rubeln har fallit 30 procent under året skapar det problem för Rosneft, som troligen kommer att behöva något slags stöd från staten, något som president Putin sade att han skulle bistå med. Rosneft drabbas förutom av det fallande oljepriset även av sanktionerna mot Ryssland med anledning av dess aggression i Ukraina. Sanktionerna har gjort det svårare för ryska företag att få lån och utgivningen av företagsobligationer i Ryssland har minskat med 64 procent sedan förra året. Det verkar dock som om bedömarna inte ser någon risk för att Rosneft skulle ställa in betalningarna, eftersom man räknar med att staten kommer att hjälpa företaget. Det blir dock ytterligare en belastning på en statsbudget som redan går back på grund av det låga oljepriset.

Det låga oljepriset leder som jag skrivit tidigare även till att oljebolagens investeringar i ny produktion minskas. Därmed kan vi räkna med lägre produktion på längre sikt, men för tillfället hålls produktionsöverskottet uppe av redan gjorda investeringar.

Oljepriset dyker - drabbar oljeproducenter

Det har som bekant varit brant utförsbacke på många finansiella marknader den senaste tiden. Stockholmsbörsen var idag som lägst tio procent ner från toppnoteringen för knappt en månad sedan. En av de viktigaste marknaderna är dock den för olja.

Brentoljan har från 2011 för det mesta legat en bit över 100 dollar per fat, men har sedan noteringen på 115 dollar per fat i mitten av juni sjunkit till nu runt 85 dollar per fat, alltså en nedgång på över 25 procent på fyra månader.

Ett lägre oljepris leder till att många oljeproducerande länder får problem med statsfinanserna. Oljepriset har nu sjunkit såpass lågt att flera länder redan får problem. Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:

• Iran $140
• Venezuela $121
• Algeriet $121
• Nigeria $119
• Ecuador $117
• Irak $106
• Angola $98
• Saudiarabien $93
• Libyen $90
• Kuwait $75
• Förenade Arabemiraten $70
• Qatar $65

Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.

Iran har redan problem på grund av sanktionerna mot dem.

Venezuela har redan svåra problem med inflation och brist på varor i butikerna som inte blivit bättre sedan jag senast skrev om dem i januari. Venezuela ser nu ut att ha fått panik och vill ha ett extra OPEC-möte för att stoppa prisfallet på oljan. Om det överhuvudtaget blir något extra OPEC-möte lär det få svårt att enas om produktionsnedskärningar för att hålla oljepriset uppe. Alla länder vill exportera så mycket som möjligt för att få in så mycket inkomster som möjligt.

Irak har redan ett gigantiskt problem i form av Daesh (IS) som intagit stora delar av landet.

Saudiarabien kan säkerligen klara en viss tid av lägre oljepris bättre än många av de andra länderna på denna lista, men i längden måste de ha ett högt oljepris för att finansiera de förmåner de ger sin befolkning för att hålla dem lugna.

Ryssland får det svårt att upprätthålla sin status som aggressiv översittare mot grannländerna om deras statsbudget urholkas.

Även USA kommer att drabbas av ett lägre oljepris. Som ni säkert vet har USA de senaste åren haft en boom för så kallad fracking, alltså att utvinna olja ur skifferformationer. En förutsättning för att detta ska vara lönsamt är att oljepriset är tillräckligt högt - det krävs en bra bit över 100 dollar per fat. De bolag som ägnar sig åt fracking är högt belånade och det kan bli en hård smäll för USA:s ekonomi när denna bubbla spricker. Även fracking-bolagens aktier har fallit hårt den senaste tiden.

Och så ska vi inte glömma Kanada, vars utvinning av olja ur tjärsand också kräver ett högt oljepris för lönsamhet, om än inte lika högt som för fracking. Kanada har en av världens få ännu ospräckta bostadsbubblor och en nedgång för deras oljebransch kan bli en utlösande faktor för ett spräckande av bubblan.

På närmare håll har vi Norge, där oljeproduktionen minskat med nästan 50 procent sedan år 2001. Deras ekonomi har bara räddats av ett högt oljepris. Nu skär de norska oljebolagen ner. Statoil säger att de kan komma att lägga till 500 tjänster till de tidigare aviserade mellan 1100 och 1400 tjänster som ska bort. Även andra mindre norska oljebolag har lagt varsel om nedskärningar i personalen. Den norska bostadsbubblan sprack inte denna gång, utan bostadspriserna gick upp igen efter nedgången i början av året. Kommer de att klara även en prisnedgång på oljan?

Överhuvudtaget kommer ett lägre oljepris att leda till att många oljeprospekterings- och oljeutvinningsprojekt skrinläggs, då de kräver ett alltför högt oljepris för att vara lönsamma. Detta har exempelvis Gail Tverberg (Our Finite World) påpekat länge att det kommer att hända och hon har även skrivit utförligt om de dynamiska effekterna för världsekonomin av energipriser kombinerat med skuldsättning.

För Sveriges del kommer troligen ett lägre oljepris att leda till lägre "importerad" prisinflation, vilket leder till att konsumentprisindex faller mer utöver vad det redan fallit.

Ryssland, Ukraina, propaganda, sanktioner och ekonomi

Det är nu helt klarlagt att rysk militär materiel levererats till rebellerna i östra Ukraina. Bloggaren Wiseman presenterar bland annat en video från rebellerna som visar hur de inspekterar en rysk stridsvagn av typen T-72B3 som de erövrat tillbaka från ukrainska styrkor, som i sin tur erövrat den från rebellerna. T-72B3 är en tämligen ny modell som Ukraina inte har i sin armé. Därför måste denna stridsvagn ha kommit in i Ukraina från Ryssland. Antingen har ryssarna fantastiskt dålig koll på sin militärmateriel så att moderna stridsvagnar kan komma på avvägar till ett grannland (knappast troligt) eller också har de levererat den till rebellerna (mycket troligt).

Alla "ryska troll" och svenska "nyttiga idioter" i kommentarsfält på bloggar samt Twitter och Facebook får alltså äta upp sina uttalanden om att ryska vapenleveranser till rebellerna skulle röra sig om NATO-propaganda.

Rebellerna i östra Ukraina visar också återigen sin klantighet genom att filma en stridsvagn som uppenbarligen levererats från Ryssland och därmed undanröja den tveksamhet om bevisläget som den ryska propagandan kunnat spela på. De visar förstås också sin klantighet genom att låta regeringsstyrkorna erövra en stridsvagn. Ryssland borde vid det här laget också ha förstått att det inte är propagandamässigt möjligt att dölja leveranser av krigsmateriel till halvbra organiserade rebellgrupper i andra länder, men gjort är gjort. Frågan är hur Ryssland kommer att agera i fortsättningen.

Det lär vara en vapenvila mellan de ukrainska regeringsstyrkorna och separatisterna, men tydligen rasade häftiga strider i närheten av flygplatsen i Donetsk så sent som igår onsdag. Men något slags vapenvila råder tydligen ändå, då Mariupol inte längre bombarderas såvitt jag kan läsa. Jag läser också att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) planerar att dubbla antalet observatörer som övervakar vapenvilan.

Vad som kommer att hända framöver är svårt att sia om - vi får helt enkelt följa utvecklingen.

Ukrainas president Petro Porosjenko är idag i Washington för att möta Barack Obama, kongressrepresentanter med flera. Troligen kommer han att be om mer stöd.

Häromdagen inleddes USA-ledda militärövningar i västra Ukraina, inkluderande 15 länder. Långt bort från konfliktzonen, men ändå en styrkedemonstration från NATO med uppenbar adress till Ryssland.

Samtidigt förstärker Ryssland militärt på Krim och i södra Ryssland. Det pågår alltså en uppladdning på båda sidor. Än så länge finns dock inga tecken på att den skulle gå överstyr.

Viktigare är just nu vad som händer på sanktionsfronten. EU och USA har ju infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland med anledning av annekteringen av Krim och dessa sanktioner i kombination med allmän osäkerhet på grund av Ukrainasituationen har påverkat Rysslands ekonomi negativt.

Den ryska rubeln har fallit kraftigt och har nu nått sin lägsta nivå mot dollarn sedan 1998. Detta kan driva upp inflationen i Ryssland, som redan har en hög årstakt på 7,7 procent. Finansministern uppmanar folket att inte få panik, vilket är en varningssignal som brukar betyda att det är dags för panik. Lyckas Ryssland hålla ihop ekonomin, eller går landet mot en allvarlig ekonomisk kris?

Ytterligare ett tecken på ekonomiska bryderier för Ryssland är att man i den nya budgeten för 2015-2017 lägger in en krishanteringsfond som tar av reserver. Man räknar med ett litet budgetunderskott, men statens inkomster är till stor del beroende av energiexporten och tydligen bygger den nya budgeten på en optimistisk prognos för oljepriset.

Ryssland har inte stängt av gasleveranserna, men av "tekniska skäl" har Gazprom dragit ner på leveranserna. Vi får se hur detta utvecklas framöver.

Visserligen lovar Rysslands energiminister att de inte kommer att minska gasleveranserna till Europa, men vi vet hur mycket löften från ryska staten är värda.

Än så länge har det såvitt jag kan se inte varit några protester i Ryssland, men tar inflationen fart och även nedgången i ekonomin kan den ryska regeringen tvingas hantera kraftigt folkligt missnöje.

Hur långt kan sanktionerna gå?

Nu blir det riktigt intressant att se hur EU och Ryssland agerar mot varandra, när EU i måndags kväll beslutade om utökade sanktioner mot Ryssland, även om själva införandet verkar dröja några dagar, då man väntar och ser hur den nuvarande vapenvilan i östra Ukraina fortlöper.

Listan över "personer under sanktioner" utökas och den viktigaste åtgärden från EU:s sida är att stoppa finansiering (alltså lån) från EU till ryska energibolag. Detta drabbar de ryska energijättarna hårt.

Ryssland har kommit med ett mycket smart motdrag, nämligen att stoppa flygningar över Ryssland. Detta drabbar inte Ryssland direkt ekonomiskt, men skulle slå mycket hårt mot europeiska flygbolag. Ett flygstopp är mycket smartare än att stänga av gasen till EU, vilket visserligen skulle drabba EU oerhört hårt, men samtidigt skulle drabba Ryssland hårt ekonomiskt, då deras gasexport är så stor andel av deras BNP.

Skulle flygstoppet bli verklighet skulle det ställa till kaos på många sätt. Självklart skulle flygbolagen drabbas ekonomiskt, men även många branscher som är beroende av flygtransporter av exempelvis komponenter från Asien skulle kunna drabbas av leveransstörningar och i förlängningen betydligt dyrare transporter.

Rysslands importstopp för många livsmedel påverkar redan många av EU:s jordbruk. Just jordbrukspolitiken är en central del av EU och en av de mest genomreglerade och subventionerade verksamheterna inom EU. Rysslands styrande förstår hur de ska slå mot EU:s känsligare delar. Visserligen kan högre matpriser leda till missnöje inom Ryssland, men protesterande EU-bönder vore mumma för Ryssland, liksom kaos i EU:s jordbrukspolitik.

Vad gäller eventuellt flygstopp får vi dock vänta några dagar för att se om det blir verklighet som en hämnd för EU:s nya (ännu icke ikraftträdda) sanktioner.

Frågan är hur mycket dessa sanktioner kan trappas upp. Det extremaste vore förstås ett stopp för gasleveranserna från Ryssland. Som jag nämnde ovan skulle detta troligen sänka EU helt. Frågan är dock om det för Ryssland är värt uteblivna exportinkomster. Ett gasstopp skulle troligen sänka hela världsekonomin och framförallt krascha Moskvabörsen och rubeln.

Det behöver emellertid inte gå så långt som att Ryssland stänger av gasen. Det skulle räcka med drastiska prishöjningar för att ställa till det för EU.

Vi ska inte heller glömma att EU importerar runt 90 procent av sin olja, varav större delen kommer från Ryssland.

Det kan bli en utrikespolitiskt mycket spännande höst, men denna typ av spänning är förstås inget som aktiebörserna brukar gilla.

För övrigt noterar jag att det nu kommit en rapport från haverikommissionen angående MH17 som sköts ner över östra Ukraina i somras, där det inte oväntat är tydligt att planet skjutits ner av en luftvärnsrobot och att många av de "alternativa teorier" som kommit från ryska media och ryskt officiellt håll är rena fabrikationer. Dessa "alternativa teorier" har redan från början närmast haft ett löjets skimmer över sig, då de varit lätta att hitta fel i och i många fall innehållit uppenbara orimligheter. Ändå har "nyttiga idioter" sett till att fortsätta att sprida dem i sociala medier, förutom alla betalda ryska psyops som förstås också spritt dem.

Det jag skrev i juli angående bevisläget för nedskjutningen av MH17 gäller alltså fortfarande och bekräftas av haverikommissionens rapport.

Bevisläget MH17:s nedskjutning över Ukraina

Det cirkulerar nu så mycket förvirrande uppgifter vad gäller nedskjutningen av trafikflyget MH17 över Ukraina i torsdags att det är dags för en ordentlig genomgång av vad vi vet. Jag försöker att sålla ut fakta från propaganda.

Vad gäller vad som orsakat flygkraschen verkar det stå klart att MH17 sköts ner av något slags vapensystem. Ingen påstår något annat (förutom möjligtvis förvirrade konspirationsteoretiker som påstår att det var en sprängladdning ombord). Så frågan är då vilket vapensystem och vem som sköt. Det finns tre rimliga alternativ till vem som sköt: ukrainsk militär, ukrainska rebeller och rysk militär. Hade en missil kommit från längre avstånd eller annat land så hade det uppmärksammats. Ukrainska militären och de ukrainska rebellerna var de som hade militär kontroll över olika områden runt nedskjutningsplatsen.

Såvitt jag kan se av kartan skulle det teoretiskt sett eventuellt vara möjligt att en BUK-missil avfyrad från Ryssland skjutit ner MH17, förutsatt att den stod precis vid gränsen. Då skulle dess räckvidd på 35 km möjligen räcka för att nå den punkt där MH17 befann sig. Teoretiskt sett skulle det också kunna vara missilsystem med längre räckvidd från ryskt territorium. Det är dock ingen som har påstått att en missil skulle ha kommit från Ryssland och detta skulle också ha synts tydligt för USA:s satelliter, så detta kan vi utesluta.

Då är frågan om det var en markbaserad luftvärnsmissil eller en missil från ett flygplan. Rebellerna har inga flygplan, så detta alternativ kan uteslutas. Enligt ryska flygvapenchefens presentation igår skulle det ha funnits ukrainska jaktplan i närheten. Detta har förnekats av Ukraina och USA, som säger att alla ukrainska jaktplan stod på marken just då, men det kan man förstås inte lita på i detta ömsesidiga propagandakrig. Att det skulle ha varit ett ryskt jaktplan får nog anses uteslutet, då ingen har påstått det och det skulle vara sensationellt om Ryssland blandade sig i konflikten direkt på ett så korkat sätt - de har ju hela tiden sett till att officiellt hålla sig utanför och bara agera i det fördolda.

Ryssarna säger att det var ukrainska SU-25 som flög i närheten av MH17. Dessa har enligt Wikipedia en högsta flyghöjd (utan last) på 7000 meter (5000 meter med full beväpning). MH17 befann sig på 10000 meter, vilket ger en höjdskillnad på 5000 eller om SU-25:an inte var fullt beväpnad kanske 4000 meter. SU-25 kan vara utrustad med jaktrobotar av typen R-60, som har en praktisk räckvidd på 4000 meter (eller enligt "reklambroschyren" möjligtvis så mycket som 8000 meter). Frågan är dock hur stor räckvidden är i höjdled - jag hittar inga uppgifter om det, men den borde vara betydligt mindre än den totala räckvidden. Det verkar alltså eventuellt kunna finnas en liten teoretisk möjlighet att en SU-25 skulle kunna skjuta ner ett trafikflygplan på 10000 meters höjd, men det verkar inte troligt. Den ryske flygvapenchefen far även med osanning när han påstår att SU-25 kan komma upp till 10000 meters höjd. Visserligen har ukrainska flygvapnet även stridsflyg som mycket väl skulle kunna skjuta ner ett flygplan på 10000 meters höjd, exempelvis MIG-29, men ingen har uppgett att något sådant stridsflyg skulle ha funnits i närheten.

Att det just är SU-25 som Ukrainas flygvapen använt i inbördeskriget är förstås ingen slump, då den används för attacker mot markmål. En SU-25 sköts för övrigt i onsdags ner av rebellerna från förhållandevis låg höjd med ett enklare luftvärnssystem (MANPADS).

Det verkar alltså inte vara troligt att MH17 sköts ner av en jaktrobot från ett stridsflygplan, varför det måste ha varit något slags luftvärnsmissil. Det är inte möjligt att skjuta ner flygplan på 10000 meters höjd med enklare luftvärnsmissiler (MANPADS), utan det krävs mer avancerade system, t.ex. BUK.

USA säger att deras satelliter har sett att missilen kom från rebellkontrollerat territorium mellan Snizjne och Torez några mil öster om Donetsk. Ryssarna håller för troligt att missilen kom från territorium som kontrollerades av den ukrainska staten. Ingen av dem har dock ännu presenterat bildbevis utan bara sagt att de har sådana (fast ryssarna har inte preciserat varifrån missilen skulle ha kommit). Troligen vill ingen av dem avslöja hur kapabla deras spionsatellitsystem är.

Ukrainas militär har BUK-system och har även enligt ryska satellitfoton haft dem stationerade tillräckligt nära det aktuella området. Ryssarna säger att den 17 juli stod ett ukrainskt BUK-system 50 km öster om Donetsk och 8 km söder om Sjaktyorsk (som ligger en mil väster om Torez). Ryssarna frågar varför Ukraina har dessa luftvärnssystem placerade där, när det är känt att rebellerna inte har något flyg. Svaret på frågan är väl uppenbart - Ukraina är förstås oroade för en attack från Ryssland. Men det skulle alltså tekniskt sett kunna vara en luftvärnsmissil från den ukrainska sidan som sköt ner MH17.

Rebellerna i Donbass erövrade i slutet av juni en BUK-enhet från den ukrainska militären, vilket de då skröt om och vilket även ryska media rapporterat, t.ex. Vesti. Även Ukraina sade att denna enhet erövrats av rebellerna, men det sades dock från båda sidor att detta var en enhet med något tekniskt fel som gjorde den oanvändbar. Enligt exempelvis denna nyhetssajt skulle dock denna enhet kunna repareras med hjälp från Ryssland. Uppenbarligen fick de igång denna enhet, då rebellerna sköt ner ett ukrainskt militärt transportflygplan av typen An-26 på 6500 meters höjd måndag 14 juli. Detta var alltför högt för att kunna vara utfört med någon enklare typ av luftvärnssystem. Ukraina påstår att det var en missil avfyrad från den ryska sidan av gränsen, men det finns inget som talar för detta. USA borde isåfall ha bekräftat det, då deras satelliter skulle ha sett det.

Rebellernas "premiärminister" Alexander Borodai säger att de inte har den tekniska möjligheten att skjuta ner MH17, något som alltså motbevisas av att de sköt ner en An-26 på hög höjd några dagar tidigare. Det finns även foton och video från 17 juli av en BUK-vagn på rebellkontrollerat område. Dels av när den står uppställd i Snizjne, dels när den körs mellan Torez och Snizjne. Varför skulle förresten rebellerna slösa bränsle och tid på att köra omkring med vagnen om den vore trasig? Dessutom finns en video av hur en BUK-vagn där två av fyra missiler saknas transporteras iväg dagen efter. Dessa foton och videor är såvitt jag kan bedöma äkta (kanske med undantag för den sista, som visar en passerande transport på en svåridentifierad plats).

Det har sagts att det behövs ett stort välutbildat manskap för att använda ett BUK-system, men detta gäller vid användning mot stridsflygplan och med full kapacitet att identifiera mål. Ett trafikflygplan som flyger rakt fram kan man skjuta ner betydligt enklare. Även Finland har BUK-system och flera finländare med erfarenhet har de senaste dagarna skrivit om nedskjutningen av MH17 ur ett tekniskt perspektiv. James Mashiri har skrivit om det och hans kommentar citeras av Cornucopia:

Jag kan t.ex köra BUK och lägga på radarn. Har bara fått utbildning i #T72, senast kört 2001. Hur kan jag? Jag har varit inne i en BUK under drift ett par timmar och fått lite skolning på samma gång.

Jag skulle så klart inte kunna använda systemet taktiskt rätt och uppträda under fiendehot, men jag skulle få vagnen igång, kunna köra den till en åker. Parkera den, lägga på radar, ta lås och avfyra. Det mesta av detta även ensam, bara de sista faserna behöver två personer. Du kunde vara min sidekick, ingen expertis nödvändig.

Läs även "Corporal Frisks" mer detaljerade beskrivning.

Det räcker alltså med en person med relativt enkel utbildning samt några outbildade hantlangare för att kunna avfyra en BUK-missil mot ett civilflygplan. Varje BUK-vagn har en enklare radarenhet för att följa det tilltänkta målet. Med denna enhet kan man dock inte upptäcka och identifiera mål. I det aktuella fallet kan det dock vara möjligt att man har "identifierat" målet visuellt, t.ex. "titta där kommer ett jäkla ukrainskt transportflygplan igen - vi skjuter ner det", för att sedan rikta BUK-vagnens radar rätt och avfyra en missil.

Hade då rebellerna utbildning nog för att kunna hantera en BUK-vagn? Det borde i östra Ukraina finnas gott om personer med åtminstone grundläggande utbildning på BUK-systemen och åtminstone någon av dessa borde ha hamnat på rebellsidan. Om inte annat kan rebellerna mycket väl ha värvat över någon ryss som kunde systemet - de har ju en hel del ryska "frivilliga" med i andra funktioner och till och med deras befälhavare är Moskvabo.

Det är alltså säkert att både rebellsidan och regeringssidan i Ukraina hade den tekniska möjligheten att skjuta ner MH17.

Det slängs för övrigt omkring en mängd anklagelser. Idag sade Ukrainas informationssäkerhetschef i en intervju att det var en "rysktränad, välutrustad, välutbildad officer" som "tryckte på knappen avsiktligt". Det behöver alltså inte vara så, utan det kan mycket väl ha varit någon ukrainare med grundläggande utbildning på det aktuella vapensystemet.

Från västsidan har USA:s president Obama, Storbritanniens premiärminister Cameron med flera sagt att rebellerna inte kunde ha skjutit ner ett trafikflygplan på hög höjd utan vapen och utbildning från Ryssland, något som emotsägs av det jag skrivit ovan om att rebellerna erövrat en ukrainsk enhet samt att det i Donbass troligen finns gott om personer med utbildning på BUK-systemet. Visserligen bör dock reservdelar till den trasiga enheten på något vis ha kommit från Ryssland. Huruvida detta var sanktionerat av ryska staten eller om delarna smugglades vet vi inte. Det finns inte heller några övertygande indicier för att rebellerna skulle ha haft tillgång till mer än en BUK-vagn (den som de erövrade från ukrainska militären) och därför verkar det inte troligt att Ryssland skulle ha levererat några sådana system till rebellerna.

Så hur är det då med motiv för att skjuta ner ett civilflygplan? Varken rebellerna eller Ryssland skulle kunna vinna något på det så vitt jag kan se. Ukraina skulle kunna vinna något på att göra en falsk flagga-operation i syfte att lura omvärlden att rebellerna eller Ryssland utfört ett illdåd som måste hämnas. Jag har dock svårt att tänka mig att de skulle anse att "nyttan" med ett sådant dåd skulle vara större än skadan. Jag kan även tänka mig många andra sätt att utföra en falsk flagga-operation som skulle vara betydligt mer fördelaktiga för Ukraina. Risken för storskandal om sanningen skulle avslöjas skulle vara alltför stor.

Det rör sig alltså troligen om ett misstag.

Kan Ukrainas militär ha begått ett misstag? Ja, det är fullt möjligt. 2001 sköt ukrainskt luftvärn ner ett ryskt civilt passagerarflygplan över Svarta Havet. Detta skedde under en övning, då missilen missade sitt mål och istället låste på passagerarflyget. Ukraina förnekade då till att börja med att de var skyldiga, men erkände senare och betalade ut ersättning till de anhöriga. I det aktuella fallet med MH17 har dock ingen (varken USA, Ryssland eller Ukraina) sagt att det skulle ha pågått någon luftvärnsövning, så jag ser det som möjligt men inte sannolikt.

Kan då Ukrainas luftvärn ha trott att det var ett militärflygplan? Knappast, då de visste att rebellsidan inte hade något flyg och det aktuella flygplanet kom västerifrån, inte österifrån från Ryssland.

Kan rebellerna ha gjort ett misstag? De hade bara en BUK-vagn utan det kompletta systemet för identifiering av mål och utan någon koppling till andra radarsystem eller civil flygledning. Med enbart visuell identifiering är det stor risk att de trodde att det återigen rörde sig om ett ukrainskt transportflygplan som kom flygande västerifrån.

Vi vet också att den ryskfödde befälhavaren för Donetsk-rebellerna Igor Girkin (även känd som Igor Strelkov) skröt i sociala medier om att de skjutit ner ännu ett An-26, men raderade raskt meddelandena när han insåg att de skjutit ned ett civilt passagerarflygplan. Detta rapporterades även av ryska media, t.ex. ITAR-TASS. Strelkov förnekar att han någonsin skulle ha haft ett konto på den aktuella sajten, men det verkar vara en efterhandskonstruktion.

Så som kunskapsläget ser ut idag pekar alltså det mesta mot att rebellsidan sköt ner MH17 av misstag, dock med en viss möjlighet att det var ukrainskt luftvärn som sköt av misstag.

Några invändningar? Motivera dem isåfall med referenser!

Risk att flyga över krigszoner såsom Ukraina

Ingen har väl vid det här laget missat dagens största nyhet att ett flygplan med 280 passagerare sköts ner över östra Ukraina.

Som Cornucopia påpekar är det fråga om mycket avancerad luftvärnsutrustning. Videon nedan visar den aktuella typen av mobilt luftvärn, Buk-M2 SAM-11. I videon kan man se lite glimtar från kontrollrummet och förstår då att ett sånt här system tar flera månader att lära sig och att man antingen måste vara väldigt bra på att läsa manualerna eller också ha tillgång till instruktörer. Troligen det senare - vi vet att ryska specialister och specialtrupper med största sannolikhet finns i östra Ukraina. Det räcker inte heller med enstaka utbildade personer, det behövs tiotals personer för att hantera ett system såsom detta.

Cornucopia länkar även till ett uttalande av en ledare för rebellerna/terroristerna i östra Ukraina där han bekräftar att man skjutit ner vad han trodde var ett av ukrainska militärens transportflygplan. Det hela ser alltså ut att ha varit ett tragiskt misstag.

Frågan är varför civilflyget har tagit risken att fortfarande flyga över Ukraina. Flera militärflygplan har skjutits ner i området för inbördeskriget och man vet att rebellerna/terroristerna sedan flera månader tillbaka förfogat över avancerat luftvärn som de erövrat från den ukrainska militären. I en het krigssituation där mycket är oklart är risken stor för att det sker misstag, ibland med katastrofala konsekvenser. Närmaste vägen från Amsterdam till Kuala Lumpur går dock tydligen över Ukraina och då vill inte flygbolagen slösa bränsle, tid och pengar på att ta en omväg. Nu lär de dock plötsligt ändra uppfattning och jag gissar att inga civilflyg kommer att flyga över östra Ukraina på ett bra tag. Även om de skulle försöka kommer säkerligen många oroliga passagerare att fråga om flygrutten och vägra flyga med om det skulle röra sig över östra Ukraina, vilket skulle tvinga flygbolagen att välja annan rutt.

Detta inlägg kan komma att uppdateras senare om det dyker upp annat som jag vill kommentera.

Tillägg kl 20:57: Mycket riktigt meddelar flera flygbolag nu att de kommer att undvika luftrummet över Östra Ukraina.

Cornucopia länkar även till ett foto av ett luftvärnssystem av typ BUK som har stått i Snizjne (Snezjnoje på ryska) (se denna karta) i östra Ukraina på rebellkontrollerat territorium. Detta stämmer för övrigt bra med den lägesangivelse "i området Toreza" som rebelledaren för "Donbass folkmilis" Igor Girkin (som för övrigt är rysk medborgare) angivit - Snizjne ligger omkring en mil öster om Torez/Toreza. Kraschplatsen Hrabove (Grabovo) ligger drygt en mil norr on Torez. Alla dessa ställen ligger några mil öster om Donetsk och bara någon mil från gränsen till Ryssland.

Wikipedia har mer information om incidenten, men ta den med en nypa salt då det är en pågående händelse och många vill peka finger och hitta syndabockar.

Tillägg kl 21:40: Här är en video av ett BUK-fordon som kör mellan Torez och Snizjne. Påstås vara från tidigare idag. Huruvida detta fordon kapats av rebellerna från den ukrainska militären eller om det levererats från Ryssland är oklart.

Tillägg kl 22:04: Läs försvarsbloggaren Wisemans kommentarer om incidenten.

Tillägg kl 22:25: Ryska nyhetsbyråer rapporterade nyligen om hur rebellerna i östra Ukraina erövrat BUK-fordon, t.ex. Vesti 29/6. Google-översättning:

Donetsk milis fångade militära försvaret del A-1402. Point försvar är en division av Missile Forces och utrustade med självgående luftvärnsmissilsystem "Buk". Detta är den andra divisionen av flygvapnet, som passerade under kontroll av miliser under de senaste dagarna. En del överlämnade sig frivilligt, för det andra bedrivs många timmars strid, RIA "Novosti".

Det var alltså inte för flera månader sedan, som jag felaktigt skrivit ovan, utan alltså bara för någon vecka sedan. Det var väldigt skickligt av rebellerna att lära sig hantera detta avancerade vapensystem så snabbt (avsiktlig ironi).

Tillägg kl 23:22: Det börjar redan klarna vad som hänt. I slutet av juni erövrade rebellerna i Donbass minst en luftvärnsenhet av BUK-typ från den ukrainska militären. Enligt denna sajt var det dock något tekniskt fel på den, men den kunde repareras med hjälp från Ryssland och den användes för att skjuta ner ett ukrainskt militärt transportflygplan av typen An-26 på 6000 meters höjd i måndags 14 juli samt ett Su-25 igår. Idag trodde rebellerna felaktigt att det kom ännu ett An-26 flygande västerifrån och sköt ned flygplanet. Den ryskfödde befälhavaren för Donetsk-rebellerna Igor Girkin (även känd som Igor Strelkov) skröt om detta i sociala media, men raderade raskt meddelandena när han insåg att de skjutit ned ett civilt passagerarflygplan.

Det som blir intressant nu är att se hur efterspelet till detta blir. Gissningsvis lär de skyldiga klantskallarna bland Donetsk-rebellerna straffas obarmhärtigt - av Ryssland eller Donetsks "regering". Rysslands Putin och Medvedev är säkert ursinniga på de klantiga rebellerna som ställt till en sån här skandal. Kommer Ryssland att avbryta sin illa maskerade hjälp till rebellerna? Ryssland har gjort en stor propagandaförlust genom de klantiga rebellerna. Hur ska de nu få rätsida på sitt propagandakrig? Hur kommer Ukraina att agera militärt mot rebellerna fortsättningsvis? Rebellerna har proklamerat vapenvila medan man utreder flygkraschen - kommer Ukraina också att observera vapenvila? Skulle ryssarna stänga av stödet till rebellerna skulle de troligen vara ganska chanslösa.

Sista tillägg: Ryska media rapporterade tidigare idag rebellernas uppgifter att det var en An-26 som sköts ner, t.ex. ITAR-TASS. Det tyder på att de noga följer vad rebellerna rapporterar. Först något senare började de att rapportera om att det var ett civilt flygplan.