2011-05-02

Sjunkande lånetillväxt känns

I fredags rapporterade SCB att Hushållens lånetillväxt avtar.
Fortfarande ökar utlåningen, med 7,3 procent i mars jämfört med mars i fjol. Men i februari var ökningstakten 7,5 procent och i fjol vid den här tiden 9,3 procent, enligt nya siffror från SCB.

Tillväxttakten på bolån var i mars 7,5 procent, en minskning från 7,9 procent i februari.
SEB:s Robert Bergqvist säger att han "tror att Riksbanken nu helst vill se hushållens kredittillväxt sjunka under de 5 procent som kan anses vara en rimlig ökningstakt över tid". Rimlig ökningstakt? 5 procents årlig kredittillväxt innebär en fördubbling på cirka 14 år. Hur länge tror ekonomerna att det kan fortgå så?

Läs även bloggrannen Kvantitativts kommentar där han beskriver hur han ser på framtidsutsikterna för bostadskrediterna.

Här tänkte jag ta upp hur förändringar av kreditmängden påverkar konjunkturen. Jag har tidigare i inlägget "Pengar är skulder" tagit upp den australiske ekonomen Steve Keen och hans artikel "The Roving Cavaliers of Credit", där han beskriver ett sätt att se på hur pengar skapas som skiljer sig från hur beskrivningar av "Fiat-pengar" brukar beskriva saken. Jag kan också rekommendera Chris Martensons intervju med Steve Keen. Så här enkelt skapas pengar i dagens samhälle - banken skriver ett avtal där någon låntagare förbinder sig att betala tillbaks det lån de just fått från banken. Inga reserver krävs egentligen vid långivningstillfället, utan dem letar man upp efteråt.

En av de viktigaste saker som Keen påtalar är att kredittillväxten (eller dess motsats kreditkrympning) har starka effekter på ekonomin. Detta är egentligen självklart och är något som troligen alla ekonomer kan skriva under på. Keen påpekar också att förändringar i tillväxttakten också har stark påverkan på BNP. Detta gäller framförallt när krediterna är stora i förhållande till ekonomins storlek.

Ett viktigt begrepp är Aggregerad efterfrågan, som definieras som konsumtionsvaruefterfrågan + investeringsefterfrågan + efterfrågan på offentliga varor och tjänster + exportvaruefterfrågan - importefterfrågan (ja, den har stark släktskap med BNP). Det viktiga är att efterfrågan på konsumtionsvaror inte enbart beror av folks inkomster, utan även av deras möjlighet att låna pengar till konsumtion. Så länge den totala lånevolymen är liten i förhållande till BNP har förändringar av mängden krediter inte några större effekter på landets ekonomi, men i dagens samhälle, där de svenska hushållens lån ligger runt 82 procent av BNP blir påverkan stark. Motsvarande gäller förstås investeringsefterfrågan och företagens totala lånevolym, som idag ligger runt 85 procent av BNP.

Exempel: Om hushållens totala lån skulle ligga på 10 procent av BNP och öka med 7,3 procent i årstakt skulle det ge ett positivt BNP-tillskott på endast 0,7 procentenheter. Om hushållens lån istället ligger på 82 procent av BNP (som idag) och ökar med 7,3 procent i årstakt kommer det att ge ett positivt BNP-tillskott på 6,0 procentenheter! Inte konstigt att det känns som om det går bra här i Sverige när vi får en sådan saftig BNP-stimulans från hushållens skuldtillväxt.

Nu kommer inte alla nyskapade "skuldpengar" att gå rakt in i att köpa varor och tjänster, utan en hel del kommer att gå till att buda upp priserna på olika tillgångar, exempelvis aktier eller bostäder. Dessa pengar hamnar dock i slutändan på kontot hos säljarna, som sen i sin tur kan sätta sprätt på de nyskapade pengarna.

Det värsta är när skuldberget börjar krympa. Om hushållens lån av någon anledning skulle börja krympa istället för att växa, så kommer för det första krediternas BNP-stimulans på 6 procentenheter att försvinna och för det andra får man istället en smärtsam neddragning av den aggregerade efterfrågan. Då får man en recession.

Men även förändringar i tillväxttakten för krediterna känns och även här mer ju större den totala lånevolymen är i förhållande till BNP. I mars 2009 ökade hushållskrediterna med 9,3 procent, vilket ger en BNP-stimulans på 7,6 procentenheter, medan de i mars 2010 bara ökade med 7,3 procent, vilket "bara" ger en BNP-stimulans på 6,0 procentenheter. Denna uteblivna BNP-stimulans känns för dem som producerar, importerar och säljer varor till konsumenterna som en avmattning. Mycket riktigt, som Kvantitativt skrev igår så mattas nu konjunkturen. Han skrev också i lördags med hur småhustillverkare nu drar ner.

Så vad skulle hända om hushållskrediterna plötsligt stannade upp och inte längre växte? Med Sveriges nivå på krediterna skulle vi få en sådan straffeffekt på konsumtionsvaruefterfrågan att det skulle överstiga den rekordhöga BNP-tillväxt vi hade 2010. Vi skulle alltså få en krympande ekonomi bara av att skulderna stod still (om vi antar att den "organiska tillväxten" i ekonomin håller sig på samma nivå som förut). Det är därför som skuldberget aldrig fär sluta växa, som David Jonstad skrev i förra veckan. Vi har alltså byggt upp ett ekonomiskt system och penningsystem som kräver evig tillväxt för att fungera. Jag och många med mig anser att ekonomisk tillväxt inte är möjlig på längre sikt när energitillgången krymper (vilket somliga inte tror på), men vid dagens skuldsättningsnivå ger alltså även stillastående hushållskrediter så allvarliga effekter på ekonomin att den krymper. Och ju mer skuldsättningsnivån fortsätter att växa, desto allvarligare blir effekten när kredittillväxten till slut avstannar. Vilket ska vi välja? Smärta nu eller smärta om något år? Det ser ut som om marknadens osynliga hand väljer smärta snart åt oss genom att ökningstakten för hushållskrediterna nu sjunker stadigt.

15 kommentarer:

  1. Vi närmar oss "väggen", eller "stupet", vilket man vill. Tillväxten kan omöjligt fortsätta som hittills och då inträffar de beskrivna konsekvenserna. Och den värsta av dem är den ökande arbetslösheten. Blir inte kul för de drabbade. Vi kommer alla få betala för det.

    Är väl därför finansministern framställs som alltmer nervös trots rapporterad bäst-i-klassen-siffror. Han har börjat inse vad som väntar.
    /Grönvita

    SvaraRadera
  2. Eller översatt till svenska: "Den svenska tigerekonomin beror i princip enbart på att svenska privatpersoner och företag ökar sina skulder."

    SvaraRadera
  3. Kul att se hur du närmar dig Marx

    /Freddy

    SvaraRadera
  4. Makro e kul2011-05-02 22:03

    Cornu: Mja, den svenska tigerekonomin beror ju också på att Sverige är en exportberoende nation med företag som råkat vara väl positionerade för att dra nytta av t.ex. tillväxten i utvecklingsländer. "Enbart" är lite väl starkt.

    Flute: bra inlägg!

    SvaraRadera
  5. Det här är en viktig fråga att analysera och min 'gut feeling' är att kraftig kredittillväxt är destabiliserande. Men dina beräkningar låter lite konstiga.

    1) kredittillväxt matchas ju av ett ökat sparande (varje lånad krona är en sparad krona). Svårt att få en 1-till-1-effekt på konsumtionen då...

    2) alla tillväxttakter är nominella. Det är väl egentligen bara real tillväxt som är relevant?

    SvaraRadera
  6. Nåja. Det finns i alla fall företag som försöker hitta nya nischer för att öka på kredittillväxten. T.ex. Hypotekspension som erbjuder äldre människor med lågt belånade fastigheter att skuldsätta sig utan några löpande amorteringar eller räntebetalningar - räntan läggs istället på den växande skulden. Här kan man verkligen prata om att använda huset som bankomat.

    http://www.hypotekspension.se/

    SvaraRadera
  7. Precis, mängden pengar i omlopp kommer inte att öka nå mer, vilket kommer strypa allting.

    SvaraRadera
  8. @Kalle Hypotekspension är ett skrämmande exempel på sjukt det finansiella systemet är. "Hypotekspension® är ett hypotekslån utan löpande räntebetalningar eller amorteringar som frigör pengar tack vare värdestegringen på din villa, din bostadsrätt eller ditt fritidshus."
    Styrelseordförande: Erik Åsbrink *suck*

    @Makro är kul Det finns nog en anledning till att Cornu skrev...i princip enbart...

    Strålande inlägg som vanligt Flute. Det är en fröjd att läsa...

    SvaraRadera
  9. Om hushållens skuldökningstakt minskar så avtar tillväxten. Så långt är jag med.

    Men jag förstår inte varför en avtagande tillväxttakt skulle innebära att ekonomin krymper

    SvaraRadera
  10. Freddy:
    Vilken Marx? Karl eller Groucho ;-)

    Anonym 2011-05-02 22:05:
    1) Varje lånad krona är inte en sparad krona. När banken skapar ett lån ur tomma luften blir motposten bara en tillgång på bankens balansräkning.

    2) Visst är real tillväxt ofta mer intressant, men de siffror jag tog med var för att exemplifiera vad jag menade. Jag orkade inte sitta och räkna om allt till realt.

    Anonym 2011-05-03 11:17:
    Nej, inte på kort sikt, men i längden känns en avtagande tillväxttakt som en strypning. Läs Steve Keens mer utförliga exempel.

    SvaraRadera
  11. Respekt, Flute!
    Steve Keen gjorde en enkel bra exempelräkning på "agrregate demand" här som kan vara intressant:
    http://www.debtdeflation.com/blogs/2010/08/29/what-bernanke-doesn%E2%80%99t-understand-about-deflation/

    SvaraRadera
  12. Underbart att hitta ytterligare en Österrikare på nätet!! Denna sida ska jag fortsätta följa. Och "@Freddy" detta är inte Marxs lära. Detta är Hayeks lära. Enl. vår syn är det kreditexpansion som orsaker kriser. Det leder till dålig resursallokering och felaktiga investeringar. Konjunkturnedgångar är ett sätt för "marknaden" att rensa ut obalanserna. Därför måste man ta bort punschskålen innan festen börjat, dvs. inte öka utbudet av pengar och hålla räntan på en (för samtida) hög nivå. Ytterst är det sparande och produktion som skapar verklig tillväxt. Lån och konsumtion skapar bubblor.

    SvaraRadera
  13. Jag ska inte försöka låtsas att jag begriper mig på såna här ekonomiska djupsinnigheter. Men ställa en fråga kan jag väl ändå!

    Om det nu är så att vår BNP-tillväxt är en chimär som beror på att folk lånar pengar, och om detta lånande snart kan förväntas minska så pass att BNP börjar krympa istället - gör det då något? Det är ju fortfarande bara "plastpengar" som far omkring. Inga reella faktorer ändras väl?

    Vad det här inlägget egentligen visar oss är väl mest att BNP inte är ett vettigt mått över hur ekonomier mår, att det är dags att hitta på något bättre mätverktyg. Eller förstår jag helt fel?

    SvaraRadera
  14. 1. Detta med att bankerna skapar pengar ur tomma luften (mer eller mindre), varför leder inte det till en stegrande och accelererande inflation?

    2. Hur kan man skydda sig rent privatekonomiskt mot kommande krasch/kris?

    SvaraRadera
  15. Österrikaren2011-05-05 12:51

    1. Jo, det leder till stigande inflation, dvs. pengar tappar värde. Inflation i en mer klassisk mening är utbudet av pengar mätt i ex. M2. KPI är egentligen bara en indirekt effekt av ökad penningmängd. Men det har inget med inflation att göra. Och eftersom produktionskostnaderna minskar (bla pga Kina), pressar det KPI, vilket gör att världens centralbanker sätter räntan för låg när de försöker hålla KPI på 2%. Det ger i sin tur kreditexpansion och bubblor. Tvärt om vad moderna ekonomer säger, är det i grunden positivt om priser faller. Det gjorde det när den amerikanska ekonomin gick som starkast, under industrialismen. Dvs. före Keynes spred sin lära. Man måste alltså skilja på KPI och M2. Tycker jag.

    2. En bolånekrasch är det mest smärtsamma en dopad ekonomi går igenom. Det tog fem år mellan att FED sänkte räntan i början av 2000-talet innan deras bolånemarknad kraschade. Sett utifrån den enkla observation - och med tanke på den bizarra skuldsättningen - kan 2014 bli ett kämpigt år. Privatekonomiskt är det förtåss bra att inte vara skuldsatt och se till att ha kvar jobbet. Råvaror är bra så länge FED och andra centralbanker pumpar ut pengar i systemet och håller realräntan negativ. Skog växer också oavsett konjunkturer. Jag är också mer försiktig på börsen nu, helt enkelt eftersom en genomsnittlig konjunkturcykel varar 4,6 år. I genomsnitt varar en uppgång 38 månader och en nedgång 17 månader. Sålunda har vi 14 månader till nästa nedgång. Rent statistiskt. Men jag gillar att minimera risker. Ett vanligt räntekonto duger gott, även om räntorna är låga, i väntan på nästa köpläge. Det är ju alltid bra att ha endel reserver i rent guld, eftersom det är en valuta som inte tappar i värde över tid. Samma mängd guld som räckte till en kostym under romarriket, räcker ex. till en kostym idag.

    3. BNP är ett helt värdelöst mått. Säger ju inget om hur ekonomin mår. Det är ju inga nettosiffor och tar inte hänsyn till lånestocken. Jag tycker att det är mer intressant att titta på rena produktionssiffror och lånestock när man skapar sig en uppfattning om hur en ekonomi mår. Enligt oss Österrikare finns det inte ens något som heter makroekonomi. Det är en pseudovetenskap och framtiden är omöjlig att räkna på, eftersom det finns så många fjärilseffekter. Hayek och grabbarna avskydde ekonometri. Det enda man vet är att kreditexpansion och hög lånestock är väldigt dåligt.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.