2013-03-20

Skuldkedjor och krympande säkerheter

Fallet Cypern illustrerar tydligt vad som håller på att hända i vår överskuldsatta värld. Skulderna är alldeles för stora i förhållande till de underliggande säkerheterna som dessutom krymper.

En skuld har alltid någon form av underliggande antagande om något slags säkerhet. Ett enkelt fall är om en kompis ber att få låna 500 kronor som vederbörande lovar att betala tillbaka när nästa lön kommer. Min säkerhet för lånet är i detta fall att jag vet att kompisen har ett arbete och kommer att få lön den 25:e.

Ett bolån har en säkerhet dels i form av värdet på bostaden, som är pantsatt, dels i form av att bolåntagaren har en inkomst och i avtalet lovar att betala en viss summa på lånet varje månad - månadsbetalningen består av ränta och ofta även av amortering.

Ett konsumtionslån för att köpa exempelvis en bil eller en teve har i motsats till bolån ingen större säkerhet i form av påtagliga prylar, då andrahandsvärdet på bilen eller teven sjunker snabbt, men däremot en säkerhet i form av låntagarens lön. Ett företags lån har på liknande sätt en säkerhet i form av företagets lönsamhet och inkomster. En statsobligation har på samma vis en säkerhet i form av statens förväntade skatteintäkter.

Nu är det förstås så att varje skuld motsvaras av en tillgång för någon annan. Ditt bolån är en skuld för dig, men en tillgång för banken. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men en tillgång för mig.

I dagens värld är skulder och tillgångar hoplänkade till långa kedjor, där man ofta har svårt att se vad den underliggande reella säkerheten egentligen är. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men bankens inlåning (alltså bankkonton) och upplåning (t.ex. bostadsobligationer) motsvaras på andra sidan av bankens balansräkning av tillgångar i form av exempelvis bolån, företagslån och statsobligationer. Om man äger andelar i en penningmarknadsfond så består de av obligationer utgivna av banker, företag och staten. Bankens obligationer har som säkerhet bankens inkomstflöden från de lån den gett ut till privatpersoner och företag. Dessa inkomstflöden på lånen har i sin tur som säkerhet privatpersonernas respektive företagens inkomster. Ännu längre kedjor blir det när man börjar blanda in finansiella derivat.

I och med att en stor del av skulderna (krediterna) i vårt globala samhälle har underliggande inkomstflöden som säkerheter är krediternas värde i slutändan beroende av någons förmåga att betala ränta och amortering på sina skulder.

När inkomstflödena av någon anledning krymper, så rubbas balansen mellan mängden skulder och de underliggande säkerheterna i slutet av skuldkedjan. Om det till exempel blir en lågkonjunktur och många blir av med jobbet, så kommer många inte att kunna leverera de förväntade inkomstflödena som håller krediternas värde uppe. Detsamma gäller förstås företag som går i konkurs. En lågkonjunktur påverkar också statens skatteintäkter negativt och har staten stora skulder kan det uppstå en osäkerhet om hur mycket staten faktiskt förmår betala på sin statsskuld.

Krediter som har mer påtagliga säkerheter, exempelvis lån där en fastighet är pantsatt, kan också drabbas av att värdet på den underliggande säkerheten sjunker. Detta hänger också ofta samman med en lågkonjunktur, där folks möjligheter att buda upp priserna på fastigheter inte längre är lika stora.

Nicole Foss (som skriver The Automatic Earth och varit på föreläsningsturnéer bland annat i Sverige) brukar likna det som händer när de underliggande säkerheterna försvinner vid den kända leken "hela havet stormar". De som dansar runt är de som anser att de har finansiella tillgångar av något slag och stolarna är de underliggande säkerheterna. När en stol försvinner och musiken slutar spela blir någon utan stol. Så fortsätter det medan stolarna försvinner en efter en. Det finns fler krediter än vad det finns säkerheter, så i slutändan måste någon bli utan. Det blir kreditdeflation när krediterna försvinner, vilket i sin tur innebär en deflation av penningmängden (då pengar skapas som krediter).

Vad vi ser i fallet Cypern är att cypriotiska banker hade stora innehav av grekiska statsobligationer på tillgångssidan. Bankernas skulder var de pengar som satts in dels av Cyperns egna invånare, dels av utlänningar (exempelvis ryska oligarker). De grekiska statsobligationerna hade som säkerhet den grekiska statens skatteintäkter, som i sin tur var beroende av förmågan hos grekiska företag och hushåll att betala skatt. Grekiska staten hade emellertid tagit på sig alldeles för stora skulder i förhållande till samhällets skattebetalningsförmåga. Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008, vilket försämrade skatteintäkterna. Grekland har därefter bara fortsatt i en ond nedåtspiral av krympande ekonomi och därmed krympande skatteintäkter. Grekiska staten tvingades att skriva ner en stor del av sin statsskuld i mars 2012, vilket drabbade tillgångssidan för de cypriotiska bankerna hårt. I och med att Cypern har en så stor banksektor (sammanlagda tillgångar på över sju gånger årlig BNP) så klarar inte staten att rädda bankerna, ens om de tar över dem helt. Dessutom har Cypern redan en ganska stor statsskuld, som de inte kan skriva ner utan att sänka bankerna ännu mer, då bankerna (som i alla länder) även har stora innehav av det egna landets statsobligationer.

Om cypriotiska staten tar emot nödlån från andra EMU-länder och IMF (eller Ryssland) ökar det dock på landets statsskuld i en rent katastrofal omfattning. Det behövs i dagsläget runt 17 miljarder euro för att rädda bankerna, vilket är nästan lika mycket som Cyperns årliga BNP på drygt 18 miljarder euro! Med tanke på att landets statsskuld redan idag är över 80 procent av årlig BNP skulle de isåfall gå om Grekland och ligga tvåa i världen (efter Japan) vad gäller statsskuld i förhållande till BNP. Ekvationen blir omöjlig och därmed återstår inte så många andra utvägar.

En utväg är förstås den som föreslogs i helgen, nämligen att tala om för dem som har konton i bankerna att deras tillgångar saknar en del av sina underliggande säkerheter och att beslagta (eller skriva ner) en del av tillgångarna. Det var dock ganska korkat att ta med även småsparare i borttagandet av en stol i "hela havet stormar". Dessutom ger det kedjeeffekter då det raserar förtroendet för bankmedel och förtroende är grundbulten för bankernas verksamhet. Detta kan som jag skrev i förrgår även ge smittoeffekter på eurozonens övriga skuldkrisländer.

En annan utväg skulle vara att Cypern gör en nedskrivning av sin statsskuld. Detta skulle som sagt totalt sänka landets banker, så det är inte ett attraktivt alternativ. Det vi sett av tidigare statsbankrutter (t.ex. Argentina) är också att det leder till åratal av rättsliga processer från fordringsägare och en utfrysning ur de globala kreditmarknaderna. Det är också ytterst tveksamt om Cypern skulle kunna kvarstå i eurosamarbetet efter en statsbankrutt.

En tredje utväg är att Cypern lämnar eurosamarbetet. Detta vill förstås övriga euroländer till varje pris undvika, då det skulle förlöjliga alla prestigefyllda uttalanden om att eurosamarbetet är "oåterkalleligt". Dessutom skulle det rasera eventuellt kvarstående förtroende för eurosamarbetets övriga svaga länder, t.ex. Grekland. Kan ett land lämna euron, så kan fler göra det. Även om Cypern alltså är pyttelitet i sammanhanget, med 0,2 procent av EU:s totala BNP, så kan det ändå sätta igång en finansiell lavin.

Om Cypern skulle lämna eurosamarbetet och återinföra det cypriotiska pundet skulle de också tvingas att omnotera alla bankinnehav och statsobligationer i cypriotiska pund, som snabbt skulle tappa i värde. Annars skulle Cypern och dess banker stå med skulder till omvärlden noterade i euro, som skulle vara fullständigt omöjliga att återbetala. Även detta skulle leda till åratal av rättsliga processer samt en utfrysning från kreditmarknaderna.

Det finns dock en sista utväg, nämligen att andra länder inte ger lån till Cypern, utan istället skänker pengar. Så altruistiska lär dock inte Tyskland och Ryssland vara utan att få något tillbaka. Kan Ryssland skänka pengar mot att Gazprom får rättigheter till gasutvinning och prospektering? Vad skulle Tyskland kunna få i utbyte?

Cypernfrågan är alltså fortfarande öppen för spekulation och vi får se vartåt det barkar de närmaste dagarna. Vilken "lösning" det än blir lär den ge negativa effekter som sprider sig som ringar på vattnet via euroområdet och över hela världsekonomin. Den enda "lösningen" som möjligtvis skulle kunna undvika detta är den sista, men som jag skrev i förrgår är skadan på förtroendet redan gjord.

När Cyperns banker åter kommer att öppna är fortfarande osäkert. Den "bank holiday" som från början bara skulle ha innefattat måndagen förlängdes till att bankerna skulle öppna idag onsdag eller imorgon torsdag. Senaste beskedet är nu att de cypriotiska bankerna kommer att hålla stängt hela denna vecka, och då nästa måndag är en helgdag på Cypern innebär det att de inte kommer att öppna förrän på tisdag. Cyperns regering och parlament har därmed tid på sig att vidta diverse nödåtgärder såsom kapitalkontroller. De måste på något sätt begränsa de kapitalutflöden från bankerna som garanterat kommer den dag de åter öppnar. Men det brådskar också att hitta en "lösning". Ju längre det dröjer, desto mer osäkerhet som smittar av sig på övriga skuldkrisländer. Framförallt Grekland kan drabbas. Många greker har också konton i cypriotiska banker.

P.S. Cypern fanns på min "radar" redan i augusti 2011.


P.P.S. Jag söker fortfarande bostad i Stockholm. Jag har fått några bra tips, men ännu har jag inget klart erbjudande och ännu mindre något påskrivet kontrakt. Visserligen skrev jag att jag inte kommer att skriva något mer här på bloggen förrän jag löst min bostadssituation, men det som sker nu i världen är alldeles för intressant för att inte skriva något. Det kommer dock att bli glesare mellan blogginläggen än vad det varit tidigare.

21 kommentarer:

  1. Det verkar som att Hugh Hendry´s farhågor är på väg att besannas.
    Hugh Hendry may 2, 2012
    ”The thing that I fear is confiscation. Confiscation of my assets, confiscation of my clients’ assets. I fear that this thing could get out of [control].

    http://articles.businessinsider.com/2012-05-02/wall_street/31528389_1_banking-sector-assets-banking-system

    SvaraRadera
  2. Lösningen här ligger i de gasfält man så lämpligt funnit utanför Cyperns kust.
    Dock har inte någon gas producerats eller för den delen byggts några anläggningar för att ta upp den och att rena den och att göra den till LNG.

    Att genomföra dessa projekt nu när priserna på gas kommer att sjunka då allt fler anläggningar producerar allt mer till en marknad som så här länge växt dåligt.

    Frågan är också vad småshjekerna runt persiska viken anser om att deras guldkalv försvinner. De äger ju idag stora delar av denna marknad som LNG är.

    Det finns dessutom bara drygt 330 gastankers byggda så här långt.

    De som ställer upp med pengar till Cypern lär få vänta länge på att få igen dessa.

    Däremot en Rysk flottbas i Limassol det kunde ge snabba cash det.

    Men då roterar väl många av de politiska intressen som finns i närområdet uppemot samma varvtal som en Ferrari har.

    Spännande tider men lite underhållande också när de stora "hjärnorna" visa sig vara ALLT ANNAT ÄN STJÄRNOR.

    SvaraRadera
  3. Mänsklighetens stora predikament - och som avspeglas i alla mindre delproblem - är vår stora exergiskuld till naturen. Den kan inte betalas med aldrig så mycket pengar (som vissa tycks tro), nej den kan inte betalas av oss ö h t. Och det beror på att naturens exergi (=resurser) byggs upp av exergin i solljuset. Vi kan sedan bara förbruka vad som byggts upp i naturen.
    De flesta funderingar om läget tar inte upp detta faktum (kanske inte ens är bekant?) utan diskuterar bara dessa underliggande delproblem som består i penningbekymmer o dyl. Vi är så vana vid cykeln "låna - betala tillbaka - låna mera osv" att vi tror att det går bra att fortsätta så. Vi förstår tydligen inte att naturen är den yttersta gränsen för denna verksamhet. Och om vi börjar ana lite grann att det inte håller i längden, så hittar vi på nya raffinerade argument som döljer verkligheten och låter oss fortsätta på samma vis.
    Att låna innebär ett löfte om framtida återbetalning och vi tycks tro att naturen är oändlig eftersom det är resurser därifrån som vi då intecknar (kanske vi inte inser det heller?). Att stanna upp och verkligen fundera på vårt läge skulle kunna avslöja hur katastrofal vår kurs är och något sådant tillåter inte våra stenåldershjärnor oss (av genetiska skäl) att inse, varför vi följaktligen tittar åt ett annat håll och fortsätter mot undergången.
    Det senaste tricket som ger oss hopp är att skylla på tillväxten, om den upphör så klarar vi biffen. Att vi även utan tillväxt förbrukar groteskt mycket mer från naturen än som där förnyas har då blivit ett ickeproblem. Det första hindret på vår väg mot en ljus framtid blir Peak Oil, ett naturens sätt att handfast visa på dess begränsningar, något som vi då inte riktigt vill inse utan försöker förneka/förringa betydelsen av.
    Naturen går inte under för att en art beter sig som vi gör, nej då hade nog livet på planeten varit utplånat för länge sen. Nej, den förändras till något som innebär nya och annorlunda livsbetingelser än de vi är anpassade till och alltså kommer att gynna andra livsformer. Det är så naturen fungerat ända från början.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, mkt bra formulerat! Tänk om fler kunde läsa det du skriver och börja reflektera över vad som är hönan och vad som är ägget. I vanlig ordning förleds vi att tro att allt går att lösa. Det må vara med gasfyndigheter eller en rysk örlogshamn, för Cyperns del.
      Men som du så riktigt framhåller handlar vår stora skuld (förutom den lilla finansskulden som är stor), att vi lånar av naturen om löfte om framtida betalning, om ett predikament som vi inte kan lösa, nämligen vår exergiskuld till naturen!
      Kan det vara så att våra stenåldershjärnor inte förmår att inse vilken knipa vi försatt oss i och att utveckling måste ha sin gång.
      Det innebär en förskräcklig framtid som väntar oss. Miljön som så många bekymrar sig för går inte under, däremot är frågan vad som händer med oss människor i miljön.

      Radera
    2. Bästa ANONYM! Håll hååårt för öronen: APPLÅÅÅDÅSKOOORRRRRRRRRRRRRRR!!! - FÖR "FULLTRÄFF PÅ SPIKENS HUVUD!!!"

      Vid en orädd Problemanalys, med hänsyn till däri samtliga problemskapande parametrar, framkommer konklusionen, glasklar:

      Vägen mot Framtid för mänskligheten öh.t är farbar endast med häst & vagn, då Framtiden = genuint självhushåll ... över hela vår jord.

      Radera
    3. Wow, vilken analys. Det skulle vara uppfriskande om debatten handlade mer om det perspektiv du anlägger, istället för hur man kortsiktigt skall kunna lösa arbetslösheten eller hur man skall få folk att konsumera mera.

      Detta säger jag som yrkesverksam inom finansbranschen.

      Radera
  4. Fantastisk bra sammanfattning, Fluke. Du nämnde ingenting om den isländska lösningen, att helt enkelt kk:a bankerna som vilket annat företag som helst, och sedan åtala de som åtalas bör. Men så länge EU:s politikerna går i god för bankernas aktieägare lär cirkusen fortsätta.

    Sista (?) akten var försöket med robberiet av spararnas pengar för att rädda bankernas aktieägare.

    SvaraRadera
  5. självt tycker jag att man skulle ställa högre krav på dem som så vidlyftigt sitter och lånar ut andras ihop arbetade pengar, troligen för att öka på balansomslutningarna och den egna bonusen, vore det sina egna pengar man varit så generös med hade jag inte sagt något. Detta borde kriminaliseras på något sätt för en form av stöld är det ju, gärna då retroaktiva lagar så att inför framtiden ser att så här beter man sig inte åt, och det alltid bakefter kan komma en reprimand.

    SvaraRadera
  6. Är det inte bättre att lavinen går i dag än att en ännu större finansiell lavin går i morgon?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Magnus, för en MITT - i - PRICKARE som borde inses, men som rädda inte vågar inse!

      Vi står vid vägs ände. Vägval måste göras NU. Babblandets tid är förbi! Festen är över. Diskningen och städningen är oss övermäktig. Jordens liv i symbios fixar det - OM det lämnas ifred, dvs OM vi människor återgår till att leva i samklang med övrigt levande inom nämnd symbios!

      Häst & Vagn & genuint självhushåll = mänsklighetens ENDA livboj!

      Radera
  7. Nu är det naturliga, som Flute inte nämner, att EU och IMF på vanligt sätt lånar ut ännu mer. Att ta spararnas pengar och minska penningmängden går tvärt emot den allmänna ordningen. Jag menar att ju mer som lånas ut desto bättre eftersom pengarnas värde försvinner snabbare. Som nu kan de korrupta makthavarna bestraffa Cypern och Ryssland. Pengar kan tas utanför EU och detta gagnar EU.

    ”Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008” Det är ingen lågkonjunktur, utan början på en permanent nedgång av dyrare naturresurser. Hade oljan fortsatt ner i pris till 10 USD per fat och allt annat hade det också så hade det kanske varit en lågkonjunktur. Om pedagogiken utvecklas kanske detta kan kallas en kollapsantydning.

    Men felet finns förstås inom de kära pengarna. Folket har en skuld. Alla har köpt för mycket onödiga prylar och slösat för mycket. De och deras makthavare har varit oansvariga. De har lånat för mycket och pantsatt senare generationer, som måste betala allt tillbaka. På detta kan man moralisera och undvika att analysera. Det bästa vore faktiskt att dela ut säg fem årsinkomster på skattekontot till alla för att sätta sprätt på och sen blir det andra bullar.

    SvaraRadera
  8. Flute vill verkligen berömma dig för en eminent beskrivning av vad som "händer i vår överskuldsatta värld." Och liknelsen som Nicole Foss använder känns så definitiv. När musiken tystnar finns bara en stol med en vinnare kvar. Resten är förlorare!

    Och sen börjar vi om och nollställer ekonomin och alla får en stol igen. Ungefär som under antiken då ekonomin nollställdes vart 50:e år och samhället började om på ny kula. Till och med fängelserna tömdes.
    Detta påminner lite om IMF-ekonomen Mikael Kumhofs lösning av finanskrisen - stryk skuld- och tillgångsposterna på balansräkningarna - globalt. En samtidig och gemensam skuld- och tillgångsredaktion. Men detta hjälper ju inte för att komma tillrätta med exergipredikamentet, dessvärre!

    http://www.asposverige.se/2013/01/socialisera-skapandet-av-pengar-imf-ekonomen-michael-kumhof/#more-7940

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle kunna få många samhällen att sluta bränna resurser på att hålla igång det ohållbara och därmed möjliggöra mer investeringar i energikällor osv med låg EROEI så samhällets fysiska produktionsförmåga så att säga kan mjuklanda.

      Radera
  9. Provocerande fråga: varför var Cyperns förslag med skatt på sparkapital fel? Visst är småspararna(?) på banken de sista som bör ta smällen men:

    1. Banken har inte pengar att garantera alla spararnas insättningar, därmed slår en konkurs hårdare mot spararna än en engångsskatt.
    2. Att kompensera spararna med aktier är en rimlig kompensation som dessutom straffar bankens ägare då värdet på deras befintliga aktier minskas, vilket känns fullt rimligt.

    Jag förstår oron för bank run, men den här och andra bloggar tala hela tiden om att banker måste få gå i konkurs och nu helt plötsligt gör ni helt om.

    Säg mig då: vad är lösningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, "vad är lösningen?", Finns ingen lösning! Bara sätt att flytta fram kollapsen, som ökar magnitud i relation till tiden som går!

      Radera
    2. Tja, så kan man ju tycka, men då kan vi lika gärna köpa konserver, sprit, vapen och ammunition redan nu :-)

      Tror trots allt de flesta här lever som människor generellt lever, dvs som nyttiga idioter i ett dödsdömt system. Varför ens diskutera? Varför inte bara acceptera kollapsen och göra nåt annat under tiden?

      Radera
    3. Om människan skulle "acceptera kollapsen" så kommer hon ändå att försöka mildra och stoppa den. Bakgrunden kommer in inom allt som har med pengar att göra och en del annat också. Om man flyr till någon isolerad plats i Amazonas djungel så kanske man klarar sig. Men många kan inte räddas på det viset.

      Annars är nog köp av konserver, sprit, vapen och ammunition för tidigt. I varje fall har inte jag gjort några sådana fysiska förberedelser. På liknande sätt verkar det vara med Flute när han jagar en lägenhet i Stockholm.

      Radera
  10. Det handlar inte om att förskansa sig med en knippe konserver inl en tvåpipiga bössa och amunition, utan att acceptera faktum och försöka anpassa och förhålla sig till ett annorlunda situation vi ställs inför i en process mot ett helt annorlunda samhälle. En globalisering som ersätts med lokalisering och så småningom genomsyras av liten tillgång av energi bla fossila bränslen av en allt sämre energikvalitet. Det är ngt helt annat än vad man normalt förknippar med kollaps. Kollapsen har redan startat, förresten. Det har varit en lång och utdragen process som på alla sätt har motverkats men kommer att följas av stegvis plötsliga tvärstopp, som blir oerhört besvärliga för samhället och människorna. Att försöka motverka denna omställning som nu pågår innebär tror jag att bygga upp en spänning som kommer att göra omställning oerhört smärtsam. Hur ska vi ställa om livsmedelsförsörjning, sjukvård, boendet och infrastrukturen i samhället som kommer att lida brist på energi och kapital? Hur många av oss som lever nu har en aning om hur ett samhälle omdanas i en skulddeflation? Inga nu levande medborgare. Ju tidigare vi inser detta desto bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Martin, för tankar inifrån insikt vävd av oräddhet och logik!!!

      Vi står vid vägs ände. Vägval måste göras NU. Babblandets tid är förbi! Festen är över. Diskningen och städningen är oss övermäktig. Jordens liv i symbios fixar det - OM det lämnas ifred, dvs OM vi människor återgår till att leva i samklang med övrigt levande inom nämnd symbios!

      Häst & Vagn & genuint självhushåll = mänsklighetens ENDA livboj!

      Radera
  11. Vill man ha en liten struktur på den pågående kollapsen och vad som kanske kommer att hända så kan jag rekommendera den här nya boken av Dmitry Orlov. Det är definitivt ingen feelgood bok utan attackerar din komfortzon utan pardon. Här uppmanas läsaren att ta det för givet att kollapsen kommer att inträffa. I stället för att slösa tid på det ”vi måste göra”, beskrivs varje skede av vad kollapsen kommer att innebära och vilka anpassningar och mekanismer som visat sig effektiva för att försöka överleva kollapsens konsekvenser. I detta sammanhang tycker jag den passar in på ett bra sått. Ska vi som sagt fortsätta hänga kvara vid "vad vi måste göra"?
    http://www.asposverige.se/2013/03/de-som-overlever-kollapsen-liknar-inte-dig-ny-bok-dmitry-orlov/

    SvaraRadera
  12. Det här var en av de mest intressanta diskussioner jag någonsin läst. Tack för bloggen, tack för boktipset!

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.