Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.
Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.
Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.
Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.
Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.
En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.
Visar inlägg med etikett statsbankrutt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett statsbankrutt. Visa alla inlägg
2016-03-12
2015-07-05
Grekland mot okända vatten
Nu ser det ut som om grekerna röstat nej till kreditorernas bud. När 64 procent av rösterna är räknade leder nejsidan med 61 procent mot jasidans 39 procent.
Vad innebär ett nej? Det vet vi ännu inte riktigt ikväll, utan vi får se imorgon när finansmarknaderna åter öppnar. De grekiska bankerna ska enligt planen inte öppna förrän på tisdag, men det är i dagsläget högst tveksamt om de kommer att öppna då heller och isåfall med vilka begränsningar.
Det grekiska banksystemet har bara cirka 500 miljoner euro kvar i kontanter - sen är det slut på kontantuttag. Många bankomater har sänkt uttagsgränsen från 60 euro per dag till 50 euro, eftersom 20-eurosedlarna börjar ta slut.
Grekland har alltmer gått över till att vara ett samhälle som använder kontanter, då många bensinstationer, restauranger och mindre affärer slutat ta kortbetalningar.
Det rapporteras även om ett pappersbruk i Thessaloniki, som planerar att börja ge de anställda betalt i skuldsedlar, som de sedan kan använda på de lokala snabbköpen. Vägen mot parallella valutor börjar. Vilka fler kommer att ge ut skuldsedlar? Kommer lokala handlare att låta folk handla på kredit? Hur länge håller det? Alltmer av det grekiska samhället lär stängas ner allt eftersom situationen förvärras.
En annan sak som händer är att alla försöker betala sina räkningar och fakturor så snabbt som möjligt, eftersom man vill ha så lite pengar som möjligt på sitt bankkonto i händelse av en bankkris. Det spekuleras nämligen i att man för att rädda bankerna kommer att ta 30 procent av alla bankkonton med innehav större än 8000 euro. Detta skulle dock vara ett solklart brott mot EU:s insättningsgaranti på 100 000 euro, men Cornucopia spekulerar i att det kan göras som en engångsbeskattning för att därmed gå runt insättningsgarantin. Siffrorna på 30 procent och 8000 euro är dock än så länge rena spekulationer - hur mycket av kontoinnehaven som måste beslagtas beror på hur mycket Europeiska centralbanken ECB stramar åt likviditetsstödet till de grekiska bankerna.
Cypern gjorde ju för drygt två år sedan så att de tog en viss andel av alla konto med innehav över 100 000 euro. I Greklands fall skulle det dock troligen inte räcka till - i de cypriotiska bankerna fanns bland annat stora innehav från ryska oligarker. Vi vet inte hur det nu ser ut i de grekiska bankerna, men vid slutet av 2012 stod konton med mindre än insättningsgarantins 100 000 euro för 75 procent av kontoinnehaven i de grekiska bankerna. Sedan dess lär knappast konton med stora innehav ha ökat. Det ser alltså ut som man kommer att bli tvungen att ta även av konton med mindre innehav.
Det är inte heller säkert att ECB kommer att strama åt eller stänga av likviditetsstödet till de grekiska bankerna, eftersom ECB faktiskt har ett uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroländerna. Så länge Grekland är kvar i euron kvarstår även detta ECB:s uppdrag. Skulle ECB gå fram alltför hårt så skulle de för det första förlora förtroende, och för det andra även bryta mot sina regler, något som Greklands premiärminister Tsipras har meddelat att han isåfall kommer att dra till EU-domstol.
Man kan också spekulera i vad som händer om den grekiska regeringen hanterar bankkrisen utan att ta hänsyn till ECB. De grekiska bankerna har fått likviditetsstöd (ELA) på sammanlagt 120 miljarder euro från ECB och man kan tänka sig en omstrukturering av bankernas skulder där man räcker långfingret åt ECB och säger att det grekiska folkets insättningar är viktigare än ECB:s fordringar. Då skulle man dock vara i öppen strid mot ECB och därmed sannolikt också bli avklippt från eurosamarbetet. Ett legalt problem är dock att det inte finns några utträdesparagrafer för euron, men skulle Grekland bryta mot sina åtaganden kan säkerligen EU och ECB komma undan med att bryta mot andra åtaganden.
Ännu är dock inte en "grexit" (grekiskt utträde ur euron) på bordet, men allt eftersom situationen i landet förvärras och framförallt när staten om några veckor tvingas börja betala i skuldsedlar, så ökar risken för "grexit".
Greklands finansminister Yanis Varoufakis sade häromdagen att Grekland har lager av olja för sex månader och mediciner för fyra månader, så att man klarar en krisperiod. Något slags ransonering är dock troligen oundviklig och frågan är också hur distributionen kommer att fungera i ett samhälle med hårda finansiella restriktioner.
Pappersbruket i Thessaloniki har också snart har slut på råvaror, eftersom den senaste lasten med pappersmassa ligger i hamnen utan att kunna hämtas, då pappersbruket inte kan betala för lasten även fast de har pengar i den stängda banken. Snart tvingas de stänga ner verksamheten och permittera de anställda. Liknande situationer ses troligen på många företag i Grekland.
Jag läser också att grekiska forskare förlorar tillgång till digitala journaler, eftersom det inte längre finns pengar till detta. Här hoppas jag att forskningsjournalerna ka vara frikostiga mot ett land i kris och ge dem gratis tillgång tills situationen stabiliserats. Det kan inte vara alltför stor del av deras inkomster som kommer från Grekland.
Det talas ibland om att grekerna skulle vara lata, men som Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar stämmer inte det.
Vad innebär ett nej? Det vet vi ännu inte riktigt ikväll, utan vi får se imorgon när finansmarknaderna åter öppnar. De grekiska bankerna ska enligt planen inte öppna förrän på tisdag, men det är i dagsläget högst tveksamt om de kommer att öppna då heller och isåfall med vilka begränsningar.
Det grekiska banksystemet har bara cirka 500 miljoner euro kvar i kontanter - sen är det slut på kontantuttag. Många bankomater har sänkt uttagsgränsen från 60 euro per dag till 50 euro, eftersom 20-eurosedlarna börjar ta slut.
Grekland har alltmer gått över till att vara ett samhälle som använder kontanter, då många bensinstationer, restauranger och mindre affärer slutat ta kortbetalningar.
Det rapporteras även om ett pappersbruk i Thessaloniki, som planerar att börja ge de anställda betalt i skuldsedlar, som de sedan kan använda på de lokala snabbköpen. Vägen mot parallella valutor börjar. Vilka fler kommer att ge ut skuldsedlar? Kommer lokala handlare att låta folk handla på kredit? Hur länge håller det? Alltmer av det grekiska samhället lär stängas ner allt eftersom situationen förvärras.
En annan sak som händer är att alla försöker betala sina räkningar och fakturor så snabbt som möjligt, eftersom man vill ha så lite pengar som möjligt på sitt bankkonto i händelse av en bankkris. Det spekuleras nämligen i att man för att rädda bankerna kommer att ta 30 procent av alla bankkonton med innehav större än 8000 euro. Detta skulle dock vara ett solklart brott mot EU:s insättningsgaranti på 100 000 euro, men Cornucopia spekulerar i att det kan göras som en engångsbeskattning för att därmed gå runt insättningsgarantin. Siffrorna på 30 procent och 8000 euro är dock än så länge rena spekulationer - hur mycket av kontoinnehaven som måste beslagtas beror på hur mycket Europeiska centralbanken ECB stramar åt likviditetsstödet till de grekiska bankerna.
Cypern gjorde ju för drygt två år sedan så att de tog en viss andel av alla konto med innehav över 100 000 euro. I Greklands fall skulle det dock troligen inte räcka till - i de cypriotiska bankerna fanns bland annat stora innehav från ryska oligarker. Vi vet inte hur det nu ser ut i de grekiska bankerna, men vid slutet av 2012 stod konton med mindre än insättningsgarantins 100 000 euro för 75 procent av kontoinnehaven i de grekiska bankerna. Sedan dess lär knappast konton med stora innehav ha ökat. Det ser alltså ut som man kommer att bli tvungen att ta även av konton med mindre innehav.
Det är inte heller säkert att ECB kommer att strama åt eller stänga av likviditetsstödet till de grekiska bankerna, eftersom ECB faktiskt har ett uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroländerna. Så länge Grekland är kvar i euron kvarstår även detta ECB:s uppdrag. Skulle ECB gå fram alltför hårt så skulle de för det första förlora förtroende, och för det andra även bryta mot sina regler, något som Greklands premiärminister Tsipras har meddelat att han isåfall kommer att dra till EU-domstol.
Man kan också spekulera i vad som händer om den grekiska regeringen hanterar bankkrisen utan att ta hänsyn till ECB. De grekiska bankerna har fått likviditetsstöd (ELA) på sammanlagt 120 miljarder euro från ECB och man kan tänka sig en omstrukturering av bankernas skulder där man räcker långfingret åt ECB och säger att det grekiska folkets insättningar är viktigare än ECB:s fordringar. Då skulle man dock vara i öppen strid mot ECB och därmed sannolikt också bli avklippt från eurosamarbetet. Ett legalt problem är dock att det inte finns några utträdesparagrafer för euron, men skulle Grekland bryta mot sina åtaganden kan säkerligen EU och ECB komma undan med att bryta mot andra åtaganden.
Ännu är dock inte en "grexit" (grekiskt utträde ur euron) på bordet, men allt eftersom situationen i landet förvärras och framförallt när staten om några veckor tvingas börja betala i skuldsedlar, så ökar risken för "grexit".
Greklands finansminister Yanis Varoufakis sade häromdagen att Grekland har lager av olja för sex månader och mediciner för fyra månader, så att man klarar en krisperiod. Något slags ransonering är dock troligen oundviklig och frågan är också hur distributionen kommer att fungera i ett samhälle med hårda finansiella restriktioner.
Pappersbruket i Thessaloniki har också snart har slut på råvaror, eftersom den senaste lasten med pappersmassa ligger i hamnen utan att kunna hämtas, då pappersbruket inte kan betala för lasten även fast de har pengar i den stängda banken. Snart tvingas de stänga ner verksamheten och permittera de anställda. Liknande situationer ses troligen på många företag i Grekland.
Jag läser också att grekiska forskare förlorar tillgång till digitala journaler, eftersom det inte längre finns pengar till detta. Här hoppas jag att forskningsjournalerna ka vara frikostiga mot ett land i kris och ge dem gratis tillgång tills situationen stabiliserats. Det kan inte vara alltför stor del av deras inkomster som kommer från Grekland.
Det talas ibland om att grekerna skulle vara lata, men som Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar stämmer inte det.
Enligt OECD är årsarbetstiden i Grekland 2 037 timmar. I Sverige är den 1 607 timmar. Grekerna borde kalla oss för lata - bara 1 607 timmar! Och ändå tjänar vi avsevärt mer. Faktum är att grekerna har den längsta veckoarbetstiden i EU. En grek som arbetat heltid fram till 62 har arbetat avsevärt mer än en svensk som arbetat heltid till 66.Nej, problemen i Grekland ligger i att deras utbredda korruption och byråkratiska krångel, samt att deras industrier till stor del inte är konkurrenskraftiga i en globaliserad värld.
Och då har vi inte tagit hänsyn till att greker börjar arbeta tidigare.
2015-06-29
ECB kapar livlinan till grekiska banker
Så, nu börjar allvaret efter att förhandlingarna mellan Grekland och Eurozonens övriga länder bröt samman i lördags. ECB beslöt under söndagen att inte höja gränsen för nödlikviditet (ELA) till de grekiska bankerna, vilket särskilt efter helgens uttagsanstormning torde innebära att alla grekiska banker nu är konkursmässiga. Därför rekommenderade Greklands finansiella stabilitetsråd att bankerna ska hålla stängt på måndagen och sex bankdagar framåt. Atenbörsen kommer troligen också att hålla stängt.
Stabilitetsrådet rekommenderade även ett tak för bankomatuttag på 60 euro per dag, vilket det också ser ut att bli - regeringen verkar ha godkänt det, men jag har ännu inte sett någon nyhet om presidentdekret, vilket krävs.
Ett av de bästa ställena att följa händelseutvecklingen i Grekland är just nu The Guardians flitigt uppdaterade rapportering.
Det rapporteras om väldigt långa köer till bankomaterna överallt, särskilt på de grekiska öarna.
Hur allvarlig den grekiska krisen är framgår av att USA:s president Obama hade ett telefonsamtal med Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera frågan.
Det hålls olika demonstrationer och manifestationer i Aten, men de har än så länge varit fredliga, även om kravallpolis finns på plats.
Cornucopia ställer en läsarfråga hur finansmarknaderna kommer att gå nu i veckan. Där lutar det just nu åt en viss nedgång på världens aktiebörser.
Euron har hittills fallit 2 procent mot USA-dollarn, vilket är mycket för en valuta. För att sätta det i perspektiv ska vi dock komma ihåg att euron försvagades 2 procent mot USA-dollarn i tisdags. Men vi kan med ledning av detta förvänta oss en ganska stor börsnedgång under måndagen - den amerikanska SPX-terminen är i skrivande stund ner omkring 2 procent. Nya Zeelands och Australiens börser kommer som de som öppnar först att visa vägen, men det mest intressanta blir att se hur det går för Shanghai-börsen. I fredags sjönk den nämligen hela 7,4 procent och frågan är nu om aktörerna där får ännu kallare fötter efter den svindlande börsuppgången. Om Kinas börser sjunker kraftigt ger det ytterligare näring åt en världsvid börsnedgång som redan satts igång av Greklandsoron.
Europas börser kommer säkerligen att gå ner mer än USA:s och på IG markets ser det just nu ut som om London-börsen kommer att gå ner drygt 3 procent och den tyska börsen drygt 4 procent.
Stoppet för stödet till Grekland nu i helgen kom som en överraskning för de flesta, även de med insideskunskap. Till och med Greklands förhandlingsdelegation i Bryssel blev överraskade av Tsipras krav på folkomröstning, liksom Eurozonens förhandlingsdelegation. Det såg nämligen i fredags kväll ut som om en överenskommelse skulle kunna komma i helgen.
Vad gäller spridningseffekter så blir det nog en hel del. Värst kan det bli för närliggande länder såsom Cypern, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Albanien, där grekiska banker har stora marknadsandelar. Makedoniens centralbank har beordrat makedonska banker att stänga ner sina exponeringar mot grekiska banker och liknande åtgärder lär vidtas av övriga länder.
Sedan kommer det säkerligen att bli en oro i övriga PIIGS-länder Portugal, Spanien, Italien och Irland och i Eurozonen överhuvudtaget. En av de viktigaste frågorna här är om även något av dessa länders banker kommer att drabbas av kapitalflykt.
Vid en grekisk statsbankrutt (som vi dock ännu inte faktiskt sett, men som i dagsläget ter sig oundviklig) kommer övriga euroländer genom EFSF och ECB att sitta med en mängd värdelösa grekiska statsobligationer. Europeiska centralbanken ECB har också den senaste tiden gett en hel del nödlikviditet till de grekiska bankerna och det spekuleras i att det för den grekiska regeringen skulle vara fördelaktigt att prioritera inhemska fordringsägare till bankerna och låta ECB ta den största smällen. Det skulle i sin tur leda till att ECB skulle få förluster större än sitt egna kapital, vilket i sin tur skulle kräva kapitaltillskott från euroländerna.
Grekiska staten kommer i det närmaste helt säkert alltså att missa betalningen till IMF på tisdag 30 juni, men det innebär inte att de ännu kommer att ställa in betalningarna på övriga statsobligationer, utan det behöver inte ske förrän de förfaller till betalning. Grekiska staten ser ut att ha pengar till de närmaste betalningarna av pensioner och statsanställdas löner, men över sommaren kommer pengarna att ta slut och staten tvingas betala med skuldsedlar. Det är först då som det obevekligen börjar närma sig en "grexit", alltså att Grekland lämnar euron, om inte regeringen tar ett sådant beslut redan innan.
Kanske det viktigaste är att ECB och EU genom det som hänt i Grekland nu tappat så mycket förtroende, både från finansmarknaderna och från vanligt folk i EU.
Tillägg: Grekerna har tydligen också i viss mån börjat hamstra varor och drivmedel. Självklart - kan man inte få ut pengar ur bankomaten känns det nog säkrast att handla upp sina pengar på kortet innan bankkontona låses.
Stabilitetsrådet rekommenderade även ett tak för bankomatuttag på 60 euro per dag, vilket det också ser ut att bli - regeringen verkar ha godkänt det, men jag har ännu inte sett någon nyhet om presidentdekret, vilket krävs.
Ett av de bästa ställena att följa händelseutvecklingen i Grekland är just nu The Guardians flitigt uppdaterade rapportering.
Det rapporteras om väldigt långa köer till bankomaterna överallt, särskilt på de grekiska öarna.
Hur allvarlig den grekiska krisen är framgår av att USA:s president Obama hade ett telefonsamtal med Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera frågan.
Det hålls olika demonstrationer och manifestationer i Aten, men de har än så länge varit fredliga, även om kravallpolis finns på plats.
Cornucopia ställer en läsarfråga hur finansmarknaderna kommer att gå nu i veckan. Där lutar det just nu åt en viss nedgång på världens aktiebörser.
Euron har hittills fallit 2 procent mot USA-dollarn, vilket är mycket för en valuta. För att sätta det i perspektiv ska vi dock komma ihåg att euron försvagades 2 procent mot USA-dollarn i tisdags. Men vi kan med ledning av detta förvänta oss en ganska stor börsnedgång under måndagen - den amerikanska SPX-terminen är i skrivande stund ner omkring 2 procent. Nya Zeelands och Australiens börser kommer som de som öppnar först att visa vägen, men det mest intressanta blir att se hur det går för Shanghai-börsen. I fredags sjönk den nämligen hela 7,4 procent och frågan är nu om aktörerna där får ännu kallare fötter efter den svindlande börsuppgången. Om Kinas börser sjunker kraftigt ger det ytterligare näring åt en världsvid börsnedgång som redan satts igång av Greklandsoron.
Europas börser kommer säkerligen att gå ner mer än USA:s och på IG markets ser det just nu ut som om London-börsen kommer att gå ner drygt 3 procent och den tyska börsen drygt 4 procent.
Stoppet för stödet till Grekland nu i helgen kom som en överraskning för de flesta, även de med insideskunskap. Till och med Greklands förhandlingsdelegation i Bryssel blev överraskade av Tsipras krav på folkomröstning, liksom Eurozonens förhandlingsdelegation. Det såg nämligen i fredags kväll ut som om en överenskommelse skulle kunna komma i helgen.
Vad gäller spridningseffekter så blir det nog en hel del. Värst kan det bli för närliggande länder såsom Cypern, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Albanien, där grekiska banker har stora marknadsandelar. Makedoniens centralbank har beordrat makedonska banker att stänga ner sina exponeringar mot grekiska banker och liknande åtgärder lär vidtas av övriga länder.
Sedan kommer det säkerligen att bli en oro i övriga PIIGS-länder Portugal, Spanien, Italien och Irland och i Eurozonen överhuvudtaget. En av de viktigaste frågorna här är om även något av dessa länders banker kommer att drabbas av kapitalflykt.
Vid en grekisk statsbankrutt (som vi dock ännu inte faktiskt sett, men som i dagsläget ter sig oundviklig) kommer övriga euroländer genom EFSF och ECB att sitta med en mängd värdelösa grekiska statsobligationer. Europeiska centralbanken ECB har också den senaste tiden gett en hel del nödlikviditet till de grekiska bankerna och det spekuleras i att det för den grekiska regeringen skulle vara fördelaktigt att prioritera inhemska fordringsägare till bankerna och låta ECB ta den största smällen. Det skulle i sin tur leda till att ECB skulle få förluster större än sitt egna kapital, vilket i sin tur skulle kräva kapitaltillskott från euroländerna.
Grekiska staten kommer i det närmaste helt säkert alltså att missa betalningen till IMF på tisdag 30 juni, men det innebär inte att de ännu kommer att ställa in betalningarna på övriga statsobligationer, utan det behöver inte ske förrän de förfaller till betalning. Grekiska staten ser ut att ha pengar till de närmaste betalningarna av pensioner och statsanställdas löner, men över sommaren kommer pengarna att ta slut och staten tvingas betala med skuldsedlar. Det är först då som det obevekligen börjar närma sig en "grexit", alltså att Grekland lämnar euron, om inte regeringen tar ett sådant beslut redan innan.
Kanske det viktigaste är att ECB och EU genom det som hänt i Grekland nu tappat så mycket förtroende, både från finansmarknaderna och från vanligt folk i EU.
Tillägg: Grekerna har tydligen också i viss mån börjat hamstra varor och drivmedel. Självklart - kan man inte få ut pengar ur bankomaten känns det nog säkrast att handla upp sina pengar på kortet innan bankkontona låses.
2015-06-27
Uttagsanstormning i Grekland
I morse var redan 500 av landets 7000 bankomater tomma. Resten lär tömmas under dagen, för har en uttagsanstormning väl satt igång är den mycket svår att stoppa. Nu är det dock så att i dagens värld så går det inte att göra en total uttagsanstormning mot banksystemet, då det helt enkelt inte finns tillräckligt med kontanter. Uttagsanstormningen stannar därför av sig själv när kontanterna tagit slut, men redan då kan den ha skadat bankerna svårt.
Dock finns möjligheten att överföra pengar till utländska banker, men det förutsätter förstås att man redan har ett konto där, så även denna möjlighet är begränsad.
Man ska inte heller underskatta den folkliga ilska som kan uppkomma när alla landets bankomater har tömts. Det kan bli kravaller, även om köandet framför bankomaterna ännu går lugnt till.
Det har tydligen även varit köer framför de banker som har lördagsöppet - Bloomberg berättar om kö framför ett bankkontor tre timmar innan de skulle öppna, men att de sedan beslöt sig för att hålla stängt idag. De berättar även om andra bankkontor som håller stängt idag fastän de normalt skulle ha öppet.
Politikern Panos Kammenos, ledare för Syrizas koalitionspartner, har sett sig nödgad att gå ut offentligt och lugna ner folket och lova att bankerna ska vara öppna som vanligt på måndag. "Bankerna kommer inte att stänga, bankomaterna kommer att ha kontanter. Allt detta är en överdrift." Sådana försäkranden brukar förstås ha noll effekt vad gäller att stoppa en uttagsanstormning, då folkets förtroende redan försvunnit. Dessutom har som sagt flera bankkontor stängt idag fastän de skulle ha öppet, så det blir svårt att ta försäkrandet på allvar.
Grekiska nationalbankens chef säger att bankomaterna håller på fyllas på, men även det lär inte räcka.
Det ryktas att vissa banker inte kommer att kunna öppna på måndag utan nödlikviditet från Greklands centralbank.
Samtidigt samlas Eurozonens finansministrar i Bryssel för en diskussion som redan kan vara överspelad om den når till ett resultat. Det ser nämligen ut som om det redan är på väg med full fart mot en "grexident".
Då är förstås frågan hur mycket oro som kommer att sprida sig till övriga PIIGS-länder.
Grekland hotar med folkomröstning - risk för "grexident"
Nu på sluttampen inför tisdagens betalning till IMF tar den grekiska regeringen under Tsipras till storsläggan i förhandlingarna och meddelar att man ska låta grekerna avgöra frågan i en folkomröstning nästa söndag (5 juli). Detta datum ligger förstås efter den 30 juni när skulden till IMF ska vara betald, vilket bådar för mycket spänning och osäkerhet. En folkomröstning är också ett sätt för Tsipras att frånsvära sig ansvar, då ett alltför dåligt förhandlingsresultat skulle leda till en politisk kris i Grekland, om tillräckligt många av regeringspartiet Syrizas politiker gör uppror mot sin egen regering.
Idag ska euroländernas finansministrar träffas och fortsätta förhandlingarna om stödpaket till Grekland. Det måste verkligen till en uppgörelse idag, eftersom frågan också ska hinna igenom parlamenten i Eurozonens länder.
Så vad händer nu? Antingen blir det en uppgörelse idag och då ska allt hastas igenom på några dagar, eller så blir det ingen uppgörelse och då bryter det lös i nästa vecka.
ECB kommer ifall det inte blir någon uppgörelse med säkerhet att dra in likviditetsstödet ELA som de grekiska bankerna just nu har som livlina. Då får Grekland en omedelbar bankkris, vilket i sin tur leder till att staten tvingas gå in och ta över bankerna. Dessutom kommer Grekland att tvingas till en statsbankrutt.
Om det skulle bli en uppgörelse idag är frågan om Tsipras drar tillbaks sitt hot om folkomröstning. Ifall folkomröstningen kvarstår så är läget fortfarande lika illa som om ingen uppgörelse nåtts. Hotet om folkomröstning får dock ses som ett led i förhandlingarna och dras troligen tillbaka om en uppgörelse nås. Emellertid kan det om förhandlingsresultatet blir alltför dåligt för Grekland bli en politisk kris och då ökar osäkerheten åter för Grekland.
Grekerna själva verkar dock inte lita på att allt går väl och köar nu vid bankomaterna, samtidigt som den mest bräckliga av de grekiska bankerna, Alpha Bank, infört begränsningar i överföringar nu över helgen.
Det har sedan årsskiftet pågått en uttagsanstormning i slow motion mot de grekiska bankerna, där den privata sektorns innehav nu är tillbaks på samma nivå som i juni 2004.
För varje dag som går ökar risken för "grexident".
Den som har tänkt att resa till Grekland bör i dagsläget läsa vad jag skrev 2012 om vad man bör tänka på vid en resa till ett krisande Grekland.
2015-06-04
Grekland - icke-betalning och eventuell regeringskris
Så var det då åter dags för Grekland att få medial uppmärksamhet. Blir det allvar denna gång, eller är det bara ett skrämskott?
Greklands regering under Tsipras har nämligen just begärt att skjuta upp morgondagens betalning på 300 miljoner euro till IMF och istället (som reglerna tillåter) slå samman alla junis fyra betalningar på totalt 1,5 miljarder euro och betala dem i slutet av månaden. Därmed skulle Grekland få några veckors respit för fortsatta förhandlingar med EU.
Glöm dock inte att Grekland fuskade sig igenom senaste betalningen till IMF i mitten av maj genom att betala med landets SDR-reserver hos IMF. Enligt IMF:s regler måste dock SDR-reserver fyllas på inom en månad när ett land använt dem och det blir i slutet av nästa vecka.
Detta kommer efter att grekiska regeringen inte kommit överens med EU om villkoren för vidare låneutbetalningar till landet. Även om det skulle bli en överenskommelse i sista minuten ska vi inte heller glömma att detta nu handlar om lån på ett antal miljarder euro som Grekland skulle få enligt det senaste räddningspaketet, men som de inte fått eftersom de inte uppfyllt EU:s drakoniska villkor. För att få ytterligare lån efter denna utbetalning krävs att Grekland och EU förhandlar fram ett nytt räddningspaket och dit är det ännu långt kvar, med tanke på att till och med det nuvarande räddningspaketets villkor är ifrågasatta.
Dessutom spekuleras nu i att premiärminister Tsipras kan komma att begära en förtroendeomröstning i parlamentet imorgon, vilket i sin tur kan leda till en regeringskris.
Om den grekiska regeringen istället väljer att vika sig alltför mycket för EU:s diktat riskerar Tsipras att tappa förtroendet från åtminstone vänsterflygeln inom sitt parti Syriza. Det kan också leda till en allvarlig politisk kris.
Vad gäller förhandlingsläget mellan Grekland samt EU och IMF så kräver EU och IMF sänkta pensioner och höjd moms, vilket säkerligen av de grekiska väljarna skulle uppfattas som ett svek, då båda åtgärderna drabbar fattiga greker mest. Framförallt vill EU och IMF att grekiska staten sparar in på de särskilda förmånerna för låginkomstpensionärer. Jag kan förstå att Tsipras och Syriza inte vill detta.
Vidare ställs krav på ytterligare privatiseringar av statliga företag. Det är förstås ingen långsiktig lösning, utan endast ett sätt att kortsiktigt få in pengar, för när alla statliga företag sålts ut finns inga pengar kvar att hämta genom privatiseringar.
Det kan alltså bli mycket spännande imorgon och de närmaste veckorna hur det kommer att gå för Grekland. Finansmarknaderna tycker inte om osäkerhet, så jag gissar att så länge inget avtal slutits kan det gå utför på världens aktiebörser.
En politisk kris imorgon i Grekland vore direkt illa. Inte lika illa som en "grexit" (att Grekland lämnar euron) eller statsbankrutt (att Grekland ställer in betalningarna på statsobligationer), men väldigt illa ändå.
Även om Grekland mot förmodan lyckas undvika en politisk kris de närmsta dagarna återstår dock IMF:s krav att Grekland ska fylla på sitt reservkonto hos IMF i slutet av nästa vecka med de 650 miljoner euro man tog därifrån i maj. Därmed är det en vecka kvar för förhandlingar tills Greklandskrisen bryter ut på allvar - i och för sig beroende på hur IMF kommer att hantera frågan med icke-påfyllningen av Greklands reservkonto.
"Grexit" kan vara närmare än vad många tror och hoppas. Isåfall blir det ett intressant test av hur robusta finansiella "brandväggar" som har byggts upp mot Grekland.
Greklands regering under Tsipras har nämligen just begärt att skjuta upp morgondagens betalning på 300 miljoner euro till IMF och istället (som reglerna tillåter) slå samman alla junis fyra betalningar på totalt 1,5 miljarder euro och betala dem i slutet av månaden. Därmed skulle Grekland få några veckors respit för fortsatta förhandlingar med EU.
Glöm dock inte att Grekland fuskade sig igenom senaste betalningen till IMF i mitten av maj genom att betala med landets SDR-reserver hos IMF. Enligt IMF:s regler måste dock SDR-reserver fyllas på inom en månad när ett land använt dem och det blir i slutet av nästa vecka.
Detta kommer efter att grekiska regeringen inte kommit överens med EU om villkoren för vidare låneutbetalningar till landet. Även om det skulle bli en överenskommelse i sista minuten ska vi inte heller glömma att detta nu handlar om lån på ett antal miljarder euro som Grekland skulle få enligt det senaste räddningspaketet, men som de inte fått eftersom de inte uppfyllt EU:s drakoniska villkor. För att få ytterligare lån efter denna utbetalning krävs att Grekland och EU förhandlar fram ett nytt räddningspaket och dit är det ännu långt kvar, med tanke på att till och med det nuvarande räddningspaketets villkor är ifrågasatta.
Dessutom spekuleras nu i att premiärminister Tsipras kan komma att begära en förtroendeomröstning i parlamentet imorgon, vilket i sin tur kan leda till en regeringskris.
Om den grekiska regeringen istället väljer att vika sig alltför mycket för EU:s diktat riskerar Tsipras att tappa förtroendet från åtminstone vänsterflygeln inom sitt parti Syriza. Det kan också leda till en allvarlig politisk kris.
Vad gäller förhandlingsläget mellan Grekland samt EU och IMF så kräver EU och IMF sänkta pensioner och höjd moms, vilket säkerligen av de grekiska väljarna skulle uppfattas som ett svek, då båda åtgärderna drabbar fattiga greker mest. Framförallt vill EU och IMF att grekiska staten sparar in på de särskilda förmånerna för låginkomstpensionärer. Jag kan förstå att Tsipras och Syriza inte vill detta.
Vidare ställs krav på ytterligare privatiseringar av statliga företag. Det är förstås ingen långsiktig lösning, utan endast ett sätt att kortsiktigt få in pengar, för när alla statliga företag sålts ut finns inga pengar kvar att hämta genom privatiseringar.
Det kan alltså bli mycket spännande imorgon och de närmaste veckorna hur det kommer att gå för Grekland. Finansmarknaderna tycker inte om osäkerhet, så jag gissar att så länge inget avtal slutits kan det gå utför på världens aktiebörser.
En politisk kris imorgon i Grekland vore direkt illa. Inte lika illa som en "grexit" (att Grekland lämnar euron) eller statsbankrutt (att Grekland ställer in betalningarna på statsobligationer), men väldigt illa ändå.
"Grexit" kan vara närmare än vad många tror och hoppas. Isåfall blir det ett intressant test av hur robusta finansiella "brandväggar" som har byggts upp mot Grekland.
2015-04-20
Alltmer desperat för grekiska staten
Idag kunde vi läsa att Greklands premiärminister Alexis Tsipras beordrat lokala myndigheter att deponera sina banktillgodohavanden hos Greklands centralbank. Grekiska staten är i desperat likviditetskris och behöver nu alla pengar de kan få tag på. Redan tidigare har de "lånat" pengar från pensionsfonder och andra delar av offentliga sektorn.
Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...
IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.
Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.
Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.
Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.
Så vad ska vi tro - när händer det och hur?
Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.
Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.
De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.
En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".
Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?
Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...
IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.
Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.
Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.
Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.
Så vad ska vi tro - när händer det och hur?
Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.
Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.
De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.
En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".
Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?
2015-03-18
Venezuela mot betalningsinställning och kollaps?
Venezuela har jag tidigare skrivit en del om, dels därför att landet och dess statsfinanser drabbas av det låga oljepriset, dels därför att landet plågas av hög prisinflation och priskontroller som leder till smuggling och varubrist i affärerna. Den senaste utvecklingen för Venezuela är att landet verkar vara på väg mot att ställa in betalningarna på statsskulden. Så här har spreaden för kreditswappar (CDS) på dess statsskuld sett ut de senaste åren.
De senaste månaderna har alltså priset på kreditswappar på Venezuelas femåriga statsobligationer stigit från en hög men ändå förhållandevis måttlig nivå runt 1000 punkter till nu en bra bit över 5000 punkter. Senaste nivån på 5512 innebär en inprisad risk på runt 20 procent per år att landet ställer in betalningarna (mot runt 8 procent för ett halvår sedan).
UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.
Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.
UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.
Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.
Tidigare höll oppositionen regeringen i schack men nu har regeringen fängslat en hel del oppositionspolitiker och stärkt statskontrollen av medierna.
[...]
dessutom finns starka indicier för att element inom regeringen de facto kontrollerar droghandel och export, och att landet visar tecken på att utvecklas till en så kallad narcostat.
[...]
Maduro är allt mer politiskt trängd och kritik hörs också inom det egna partiet. Det har lett till att Maduro allt mer allierar sig med de så kallade militärelementen inom partiet och metoderna för att hålla läget under kontroll blir allt hårdare.
2015-01-04
Grekland igen
2015 lär inte bli mindre intressant än 2014 för oss som studerar den globala ankdammen. En politisk händelse i närtid som ser lovande ut för popcorn-kvällar är Greklands nyval till parlamentet 25 januari. Enligt opinionsundersökningarna ser det utan tvekan ut som om vänsterpartiet Syriza (under partiledaren Alexis Tsipras) kommer att bli största parti - de har ett stabilt försprång på flera procent mot tvåan, regerande Nea Dimokratia (vars ledare Antonis Samaras är Greklands nuvarande premiärminister). Eftersom det grekiska valsystemet ger en 50 mandats "bonus" till det parti som får flest röster kommer Syriza att få många fler mandat än något annat parti, men troligen kommer det att fattas 5-10 mandat för att få absolut majoritet (för vilket det krävs 151 mandat). Med hjälp av stalinistiska KKE kan de dock få ihop en majoritet.
Syriza i regering med KKE som stödparti torde vara EU-styrets skräck. Syriza är nämligen uttalat fientliga till den nuvarande politiken och ytterst kritiska till EU:s inblandning i Greklands angelägenheter (eufemistiskt kallade räddningspaket). Med tanke på att grekiska staten numera har ett primärt överskott (alltså att skatteintäkterna täcker utgifterna förutom räntebetalningar) kan det vara oerhört frestande för en grekisk regering att ställa in betalningarna på statsskulden och därmed "lösa" landets fiskala problem. Vad exakt detta skulle betyda för Grekland, eurozonen, EU och världsekonomin är oklart.
Mike Shedlock har en diskussion om olika scenarier för vad en "Grexit" skulle innebära. Vissa anser att en Grexit skulle leda till en finanskris värre än den efter Lehmans kollaps hösten 2008. Andra anser att en Grexit visserligen skulle vara dålig för Grekland, men ha begränsade följdverkningar för övriga länder.
En sak är dock tämligen säker - om den grekiska staten ställer in betalningarna (statsbankrutt) kommer de grekiska bankerna att gå omkull eller behöva omfattande räddningspaket, då de sitter på stora innehav av grekiska statsobligationer.
Tillägg: Som en kommentator påpekar krävs minst 180 röster i parlamentet för att välja en ny president, vilket det alltså är överhängande risk att även det nyvalda parlamentet misslyckas med, vilket i sin tur leder till ännu ett nyval, och så vidare. Grekland ser ut att hamna i politiskt limbo tills militären tröttnar och tar över.
Syriza i regering med KKE som stödparti torde vara EU-styrets skräck. Syriza är nämligen uttalat fientliga till den nuvarande politiken och ytterst kritiska till EU:s inblandning i Greklands angelägenheter (eufemistiskt kallade räddningspaket). Med tanke på att grekiska staten numera har ett primärt överskott (alltså att skatteintäkterna täcker utgifterna förutom räntebetalningar) kan det vara oerhört frestande för en grekisk regering att ställa in betalningarna på statsskulden och därmed "lösa" landets fiskala problem. Vad exakt detta skulle betyda för Grekland, eurozonen, EU och världsekonomin är oklart.
Mike Shedlock har en diskussion om olika scenarier för vad en "Grexit" skulle innebära. Vissa anser att en Grexit skulle leda till en finanskris värre än den efter Lehmans kollaps hösten 2008. Andra anser att en Grexit visserligen skulle vara dålig för Grekland, men ha begränsade följdverkningar för övriga länder.
En sak är dock tämligen säker - om den grekiska staten ställer in betalningarna (statsbankrutt) kommer de grekiska bankerna att gå omkull eller behöva omfattande räddningspaket, då de sitter på stora innehav av grekiska statsobligationer.
Tillägg: Som en kommentator påpekar krävs minst 180 röster i parlamentet för att välja en ny president, vilket det alltså är överhängande risk att även det nyvalda parlamentet misslyckas med, vilket i sin tur leder till ännu ett nyval, och så vidare. Grekland ser ut att hamna i politiskt limbo tills militären tröttnar och tar över.
2014-07-17
Puerto Rico
Puerto Rico har jag nämnt förut och kallat det för "USA:s Grekland". Denna lilla karibiska ö, som inte är en delstat utan en "commonwealth", har en årlig statsbudget på 9,6 miljarder dollar, men den puertoricanska staten och dess statliga företag och institut har samlat på sig hela 73 miljarder dollar i skulder, vilket är långt över gränsen för vad de kan förväntas kunna betala tillbaka, särskilt med tanke på att BNP per capita för öns 3,7 miljoner invånare är låga 23678 dollar per år (för hela USA drygt 53000 dollar). Svårigheterna att betala tillbaka leder förstås till höga räntor för Puerto Rico.
Till skillnad från kommuner såsom Detroit (som för nu över ett år sedan gjorde den största konkursen för en kommun i USA:s historia) kan inte Puerto Rico göra konkurs, då de legalt sett har samma status som en delstat. Det skulle dock kunna hända att de helt enkelt inte betalar tillbaka på sina skulder eller "omstrukturerar" dem. Eftersom den puertoricanska staten till en del är beroende av lånade pengar för att klara sina utgifter skulle inställda betalningar innebära att de när de stängs av från vidare lån tvingas göra drakoniska nedskärningar i statens utgifter och därmed även i de tjänster staten tillhandahåller.
Statliga företag i Puerto Rico kan genom en nyligen införd lag "omstrukturera" sina skuldobligationer. Värst ute verkar elbolaget PREPA vara med omkring 9 miljarder i skulder, där de redan fått anstånd med betalningen till slutet av juli på obligationer som löpte ut för några månader sedan.
Många amerikanska fonder har investerat i puertoricanska obligationer då de på papperet givit bra avkastning. Nu har dessa fonder förstått den gamla sanningen att hög ränta innebär hög risk.
En kategori av investerare har dock kastat sig in i Puerto Rico med hull och hår och än så länge med goda vinster. Det gäller investeringar i fastigheter, närmare bestämt hotell och lyxbostäder. Dessa investerare har drivit upp priserna till nivåer som senast sågs innan finanskrisen 2008. Deras förhoppning är förstås att turisterna ska fortsätta att komma i ökande antal (vilket de fortfarande gör), kanske till och med ännu mer ökande om Puerto Ricos ekonomiska kris driver ner kostnaderna där. Att antalet turister skulle kunna minska på grund av en global kris som kanske till och med utlösts av just Puerto Rico finns förstås inte på kartan.
Ännu ett exempel på den myriad av småbubblor som bygger upp den globala kreditbubblan.
Till skillnad från kommuner såsom Detroit (som för nu över ett år sedan gjorde den största konkursen för en kommun i USA:s historia) kan inte Puerto Rico göra konkurs, då de legalt sett har samma status som en delstat. Det skulle dock kunna hända att de helt enkelt inte betalar tillbaka på sina skulder eller "omstrukturerar" dem. Eftersom den puertoricanska staten till en del är beroende av lånade pengar för att klara sina utgifter skulle inställda betalningar innebära att de när de stängs av från vidare lån tvingas göra drakoniska nedskärningar i statens utgifter och därmed även i de tjänster staten tillhandahåller.
Statliga företag i Puerto Rico kan genom en nyligen införd lag "omstrukturera" sina skuldobligationer. Värst ute verkar elbolaget PREPA vara med omkring 9 miljarder i skulder, där de redan fått anstånd med betalningen till slutet av juli på obligationer som löpte ut för några månader sedan.
Många amerikanska fonder har investerat i puertoricanska obligationer då de på papperet givit bra avkastning. Nu har dessa fonder förstått den gamla sanningen att hög ränta innebär hög risk.
En kategori av investerare har dock kastat sig in i Puerto Rico med hull och hår och än så länge med goda vinster. Det gäller investeringar i fastigheter, närmare bestämt hotell och lyxbostäder. Dessa investerare har drivit upp priserna till nivåer som senast sågs innan finanskrisen 2008. Deras förhoppning är förstås att turisterna ska fortsätta att komma i ökande antal (vilket de fortfarande gör), kanske till och med ännu mer ökande om Puerto Ricos ekonomiska kris driver ner kostnaderna där. Att antalet turister skulle kunna minska på grund av en global kris som kanske till och med utlösts av just Puerto Rico finns förstås inte på kartan.
Ännu ett exempel på den myriad av småbubblor som bygger upp den globala kreditbubblan.
2014-01-21
Grekland och valen
Som bekant är Grekland EU-ordförande detta halvår då det ska hållas val till EU-parlamentet i slutet av maj. Den regerande koalitionen i Grekland backar i opinionsundersökningarna - nu senast i en opinionsundersökning i den kritiska Attika-regionen som inkluderar Aten och landets mest folkrika område.
Det radikala vänsterpartiet Syriza, som är i opposition och motsätter sig de besparingar som den nuvarande regeringen genomför, blev där största parti med 24,6 procent i undersökningen, mot bara 16,9 för största regeringspartnern Nea Demokratia. Eftersom det grekiska valsystemet ger en bonus på 50 mandat (av totalt 300 i parlamentet) skulle Syriza vara den självklara regeringskandidaten. Nu ska det visserligen enligt schemat inte hållas parlamentsval i Grekland förrän 2016, men risken är överhängande att det blir nyval innan dess, efterhand som den nuvarande regeringen försvagas. Resultatet i EU-parlamentsvalet och de grekiska lokal- och regionalvalen i maj kan bidra till det.
Socialdemokratiska Pasok, koalitionspartner till premiärminister Antonis Samaras, får bara 3 procent och ligger därmed på tröskeln för att ramla ur parlamentet. Lika illa är det för den före detta koalitionspartnern Demokratiska Vänstern som ligger på 3,1 procent. Kommunistpartiet KKE är fjärde största parti med 4,9 procent.
Ultranationalistiska och högerextremistiska Gyllene Gryning får 11,1 procent i undersökningen, trots att dess ledare Nikos Michaloliakos och fyra andra av partiets parlamentsledamöter sitter häktade i väntan på rättegång.
Premiärminister Antonis Samaras lovar nu en återhämtning från Greklands sju år långa recession och hoppas i år kunna återvända till marknaderna för att finansiera sin statsskuld. Går det inte som tänkt (när har det gjort det i historien om den grekiska krisen) kommer det att bli svårt att undvika nyval.
Syrizas ledare Alexis Tsipras har tydligt deklarerat att han inte kommer att betala tillbaka de lån landet fått från "trojkan" av EU, IMF och ECB. Greklands statsskuld är på i runda slängar 320 miljarder euro och eurozonens övriga länder sitter direkt eller indirekt på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro - hur kul blir det för exempelvis Spanien att "tappa bort" några tiotal miljarder euro? Detta förutom smittoeffekterna. Som jag har påpekat tidigare kan Grekland nu lättare göra statsbankrutt då de har ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen, eller åtminstone bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer.
Grekland väntar bara på en tändande gnista - arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU, numera värre än Rumänien och Bulgarien. Mitt scenario är att valen i maj ställer frågan om regeringens legitimitet på sin spets och att det utlyses nyval till efter sommaren. En jordskredsseger för Syriza gör att Grekland ställer in betalningarna på statsskulden. Blotta farhågan om att den grekiska regeringen skulle avgå kan dock skaka EU och finansmarknaderna med tanke på de möjligheter det öppnar upp.
Det radikala vänsterpartiet Syriza, som är i opposition och motsätter sig de besparingar som den nuvarande regeringen genomför, blev där största parti med 24,6 procent i undersökningen, mot bara 16,9 för största regeringspartnern Nea Demokratia. Eftersom det grekiska valsystemet ger en bonus på 50 mandat (av totalt 300 i parlamentet) skulle Syriza vara den självklara regeringskandidaten. Nu ska det visserligen enligt schemat inte hållas parlamentsval i Grekland förrän 2016, men risken är överhängande att det blir nyval innan dess, efterhand som den nuvarande regeringen försvagas. Resultatet i EU-parlamentsvalet och de grekiska lokal- och regionalvalen i maj kan bidra till det.
Socialdemokratiska Pasok, koalitionspartner till premiärminister Antonis Samaras, får bara 3 procent och ligger därmed på tröskeln för att ramla ur parlamentet. Lika illa är det för den före detta koalitionspartnern Demokratiska Vänstern som ligger på 3,1 procent. Kommunistpartiet KKE är fjärde största parti med 4,9 procent.
Ultranationalistiska och högerextremistiska Gyllene Gryning får 11,1 procent i undersökningen, trots att dess ledare Nikos Michaloliakos och fyra andra av partiets parlamentsledamöter sitter häktade i väntan på rättegång.
Premiärminister Antonis Samaras lovar nu en återhämtning från Greklands sju år långa recession och hoppas i år kunna återvända till marknaderna för att finansiera sin statsskuld. Går det inte som tänkt (när har det gjort det i historien om den grekiska krisen) kommer det att bli svårt att undvika nyval.
Syrizas ledare Alexis Tsipras har tydligt deklarerat att han inte kommer att betala tillbaka de lån landet fått från "trojkan" av EU, IMF och ECB. Greklands statsskuld är på i runda slängar 320 miljarder euro och eurozonens övriga länder sitter direkt eller indirekt på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro - hur kul blir det för exempelvis Spanien att "tappa bort" några tiotal miljarder euro? Detta förutom smittoeffekterna. Som jag har påpekat tidigare kan Grekland nu lättare göra statsbankrutt då de har ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen, eller åtminstone bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer.
Grekland väntar bara på en tändande gnista - arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU, numera värre än Rumänien och Bulgarien. Mitt scenario är att valen i maj ställer frågan om regeringens legitimitet på sin spets och att det utlyses nyval till efter sommaren. En jordskredsseger för Syriza gör att Grekland ställer in betalningarna på statsskulden. Blotta farhågan om att den grekiska regeringen skulle avgå kan dock skaka EU och finansmarknaderna med tanke på de möjligheter det öppnar upp.
2013-12-29
Grekland EU-ordförande från nyår!
Det blir ibland ofrivillig ironi i EU-såpan. Det land som tar över ordförandeskapet i EU från och med årsskiftet och ett halvår framåt är krislandet Grekland. Till EU:s fördel får väl sägas att man inte diskriminerar länder ifråga om ordförandeskapet.
Detta nu, då Grekland kan göra statsbankrutt på riktigt
Läget i den grekiska ekonomin är som bekant urdåligt och landet har befunnit sig i recession i flera år nu. Arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på horribla 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU när de har gått om Bulgarien och Rumänien ifråga om fattigdom.
Hur kommer det att gå under de EU-toppmöten som under första halvåret 2014 ska hållas i Grekland? Det blir gissningsvis stora protester med tanke på den missnöjesnivå och misär som finns i landet.
Den grekiska regeringen under Antonis Samaras kommer under ordförandeskapshalvåret att fokusera på ett antal frågor.
För det första kommer man att arbeta vidare med den beramade bankunionen, en fråga som definitivt ligger i Greklands intresse. Bankunionen måste godkännas av EU-parlamentet, vilket kan bli svårt. Helst vill man förstås göra detta innan EU-parlamentsvalet i slutet av maj.
Grekland kommer också att fokusera på invandringsfrågorna, eftersom antalet flyktingar och illegala invandrare ökat den senaste tiden på grund av våldsamheter i Syrien och Nordafrika. Grekland vill troligen stärka gränskontrollerna och att hela unionen hjälper de länder som är särskilt utsatta (framförallt Grekland, Bulgarien och Italien). Italien, som tar över ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2014, har också ett starkt intresse i denna fråga.
Under Greklands ordförandeskapstid kommer lokal- och regionalval att hållas i Grekland i mitten av maj och så förstås valet till EU-parlamentet i slutet av maj. Det är bäddat för ett intressant halvår i EU-politiken.
Detta nu, då Grekland kan göra statsbankrutt på riktigt
Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.Kanske väntar Grekland till efter att ordförandeskapet är avklarat med att göra statsbankrutt. En plötslig kris kan dock ställa frågan på sin spets. Grekland kommer dock troligen snart att försöka att på något sätt få till en ny nedskrivning av delar av sin orimligt stora statsskuld. Detta kommer dock troligen att motarbetas av Tyskland med flera.
Läget i den grekiska ekonomin är som bekant urdåligt och landet har befunnit sig i recession i flera år nu. Arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på horribla 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU när de har gått om Bulgarien och Rumänien ifråga om fattigdom.
Hur kommer det att gå under de EU-toppmöten som under första halvåret 2014 ska hållas i Grekland? Det blir gissningsvis stora protester med tanke på den missnöjesnivå och misär som finns i landet.
Den grekiska regeringen under Antonis Samaras kommer under ordförandeskapshalvåret att fokusera på ett antal frågor.
För det första kommer man att arbeta vidare med den beramade bankunionen, en fråga som definitivt ligger i Greklands intresse. Bankunionen måste godkännas av EU-parlamentet, vilket kan bli svårt. Helst vill man förstås göra detta innan EU-parlamentsvalet i slutet av maj.
Grekland kommer också att fokusera på invandringsfrågorna, eftersom antalet flyktingar och illegala invandrare ökat den senaste tiden på grund av våldsamheter i Syrien och Nordafrika. Grekland vill troligen stärka gränskontrollerna och att hela unionen hjälper de länder som är särskilt utsatta (framförallt Grekland, Bulgarien och Italien). Italien, som tar över ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2014, har också ett starkt intresse i denna fråga.
Under Greklands ordförandeskapstid kommer lokal- och regionalval att hållas i Grekland i mitten av maj och så förstås valet till EU-parlamentet i slutet av maj. Det är bäddat för ett intressant halvår i EU-politiken.
2013-12-10
Nu kan Grekland snart göra riktig statsbankrutt
Som ni säkert vet har Grekland en lång historia av statsbankrutter ända från sin självständighet 1830. Den senaste nedskrivningen av statsskulden med 100 miljarder euro skedde våren 2012.
Greklands statsskuld har sedan krisens början i slutet av 2009 stigit kraftigt till följd av den "hjälp" landet fått från IMF och övriga euroländer. Trots nedskrivningen är den nu uppe i omkring 320 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 174 procent av årlig BNP - långt över gränsen för vad som anses hållbart.
Nyligen har dock läget för Grekland förändrats, eftersom landet nu för första gången på många många år uppvisar ett överskott i bytesbalansen. Detta kommer sig förstås av att landets ekonomi har kollapsat och med den efterfrågan på importerade varor. Arbetslösheten ligger på 27 procent och ungdomsarbetslösheten på hela 58 procent - inte konstigt att konsumtionen sjunkit kraftigt.
Detta får Mike "Mish" Shedlock att spekulera i att förutsättningarna för en grekisk statsbankrutt nu är betydligt bättre, eftersom de inte längre behöver låna från utlandet, utan kan lösa sina budgetproblem internt i landet genom exempelvis skatter. De kan därmed ge långfingret åt "trojkan" och bestämma över sitt öde (och sin egen budget) utan inblandning från utlandet. Om inte annat kan den förändrade situationen leda till att Grekland får ett övertag i förhandlingarna med Tyskland och övriga. Mish ser två möjligheter: antingen en statsbankrutt kopplad till att landet lämnar euron, eller att långivarna efterskänker en del av Greklands statsskuld. Jag förstår dock inte riktigt varför en ensidigt deklarerad statsbankrutt nödvändigtvis skulle innebära ett utträde ur eurosamarbetet. Euron är ett så stort prestigeprojekt för EU:s ledare att de kanske skulle kunna låta Grekland vara kvar i samarbetet trots att de gör statsbankrutt. EU-ledarna har exempelvis sagt att euron är "oåterkallelig" (men som bekant varar ingen valutaunion för evigt).
Greklands statsskuld ser helt annorlunda ut än 2009, efter ECB:s och ESM:s stödköp och nödlån samt den skuldnedskrivning som skedde 2012, som bara drabbade den privata delen av kreditorerna (med bieffekten att Cyperns banker gick under i våras). I början av 2010 ägdes omkring 85 procent av den grekiska statsskulden av den privata sektorn, framförallt utländska banker. Numera ägs omkring 84 procent av Greklands statsskuld direkt eller indirekt av stater, genom ECB, IMF och ESM. Om grekiska staten ställer in betalningarna på skulderna drabbas alltså framförallt eurozonens länder, som direkt eller indirekt sitter på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro. Om vi fördelar detta på eurozonens övriga 16 länder enligt deras andelar blir det till exempel tiotals miljarder som Italien och Spanien sitter på. Hur skulle de klara detta?
Ovanpå de direkta effekterna av en grekisk betalningsinställelse kommer förstås de "smittoeffekter" denna skulle ha på Spanien, Irland, Portugal, Italien med flera.
Förutom bytesbalansen har den grekiska staten genom sin åtstramningspolitik lyckats med att för första gången på ett decennium skapa ett (om än litet) primärt överskott i statsfinanserna, alltså att skatteinkomsterna är större än utgifterna förutom betalningar på statsskulden. Det är bara räntebetalningarna som nu ger Grekland ett stort underskott i statsbudgeten. Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Det primära överskottet i Greklands statsfinanser är som sagt väldigt litet, men till nästa år räknar man med att det ska ha växt till någon procent av årlig BNP.
ZeroHedge uppmärksammar en studie som visar att länder i statsfinansiell kris löper störst risk att ställa in betalningarna just det år då de uppnår ett primärt överskott i statsbudgeten, vilket betyder att de inte längre är beroende av sina kreditorer för överlevnad.
Därmed inte sagt att en statsbankrutt skulle lösa alla Greklands problem - arbetslösheten är rekordhög, BNP sjunker fortfarande med 3 procent i årstakt och landet har en deflation där KPI sjunker med nästan 3 procent i årstakt. Emellertid skulle en statsbankrutt lätta den black om foten som den gigantiska statsskulden utgör.
Tillägg: Vid en eventuell grekisk statsbankrutt måste man förstås också ta med i beräkningen att EU som straff skulle kunna frysa alla bidrag till Grekland - landet är nettomottagare av bidrag från EU - de betalar mindre i årlig "EU-avgift" än vad de får tillbaks som bidrag.
Greklands statsskuld har sedan krisens början i slutet av 2009 stigit kraftigt till följd av den "hjälp" landet fått från IMF och övriga euroländer. Trots nedskrivningen är den nu uppe i omkring 320 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 174 procent av årlig BNP - långt över gränsen för vad som anses hållbart.
Nyligen har dock läget för Grekland förändrats, eftersom landet nu för första gången på många många år uppvisar ett överskott i bytesbalansen. Detta kommer sig förstås av att landets ekonomi har kollapsat och med den efterfrågan på importerade varor. Arbetslösheten ligger på 27 procent och ungdomsarbetslösheten på hela 58 procent - inte konstigt att konsumtionen sjunkit kraftigt.
Detta får Mike "Mish" Shedlock att spekulera i att förutsättningarna för en grekisk statsbankrutt nu är betydligt bättre, eftersom de inte längre behöver låna från utlandet, utan kan lösa sina budgetproblem internt i landet genom exempelvis skatter. De kan därmed ge långfingret åt "trojkan" och bestämma över sitt öde (och sin egen budget) utan inblandning från utlandet. Om inte annat kan den förändrade situationen leda till att Grekland får ett övertag i förhandlingarna med Tyskland och övriga. Mish ser två möjligheter: antingen en statsbankrutt kopplad till att landet lämnar euron, eller att långivarna efterskänker en del av Greklands statsskuld. Jag förstår dock inte riktigt varför en ensidigt deklarerad statsbankrutt nödvändigtvis skulle innebära ett utträde ur eurosamarbetet. Euron är ett så stort prestigeprojekt för EU:s ledare att de kanske skulle kunna låta Grekland vara kvar i samarbetet trots att de gör statsbankrutt. EU-ledarna har exempelvis sagt att euron är "oåterkallelig" (men som bekant varar ingen valutaunion för evigt).
Greklands statsskuld ser helt annorlunda ut än 2009, efter ECB:s och ESM:s stödköp och nödlån samt den skuldnedskrivning som skedde 2012, som bara drabbade den privata delen av kreditorerna (med bieffekten att Cyperns banker gick under i våras). I början av 2010 ägdes omkring 85 procent av den grekiska statsskulden av den privata sektorn, framförallt utländska banker. Numera ägs omkring 84 procent av Greklands statsskuld direkt eller indirekt av stater, genom ECB, IMF och ESM. Om grekiska staten ställer in betalningarna på skulderna drabbas alltså framförallt eurozonens länder, som direkt eller indirekt sitter på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro. Om vi fördelar detta på eurozonens övriga 16 länder enligt deras andelar blir det till exempel tiotals miljarder som Italien och Spanien sitter på. Hur skulle de klara detta?
Ovanpå de direkta effekterna av en grekisk betalningsinställelse kommer förstås de "smittoeffekter" denna skulle ha på Spanien, Irland, Portugal, Italien med flera.
Förutom bytesbalansen har den grekiska staten genom sin åtstramningspolitik lyckats med att för första gången på ett decennium skapa ett (om än litet) primärt överskott i statsfinanserna, alltså att skatteinkomsterna är större än utgifterna förutom betalningar på statsskulden. Det är bara räntebetalningarna som nu ger Grekland ett stort underskott i statsbudgeten. Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Det primära överskottet i Greklands statsfinanser är som sagt väldigt litet, men till nästa år räknar man med att det ska ha växt till någon procent av årlig BNP.
ZeroHedge uppmärksammar en studie som visar att länder i statsfinansiell kris löper störst risk att ställa in betalningarna just det år då de uppnår ett primärt överskott i statsbudgeten, vilket betyder att de inte längre är beroende av sina kreditorer för överlevnad.
Därmed inte sagt att en statsbankrutt skulle lösa alla Greklands problem - arbetslösheten är rekordhög, BNP sjunker fortfarande med 3 procent i årstakt och landet har en deflation där KPI sjunker med nästan 3 procent i årstakt. Emellertid skulle en statsbankrutt lätta den black om foten som den gigantiska statsskulden utgör.
Tillägg: Vid en eventuell grekisk statsbankrutt måste man förstås också ta med i beräkningen att EU som straff skulle kunna frysa alla bidrag till Grekland - landet är nettomottagare av bidrag från EU - de betalar mindre i årlig "EU-avgift" än vad de får tillbaks som bidrag.
2013-03-20
Skuldkedjor och krympande säkerheter
Fallet Cypern illustrerar tydligt vad som håller på att hända i vår överskuldsatta värld. Skulderna är alldeles för stora i förhållande till de underliggande säkerheterna som dessutom krymper.
En skuld har alltid någon form av underliggande antagande om något slags säkerhet. Ett enkelt fall är om en kompis ber att få låna 500 kronor som vederbörande lovar att betala tillbaka när nästa lön kommer. Min säkerhet för lånet är i detta fall att jag vet att kompisen har ett arbete och kommer att få lön den 25:e.
Ett bolån har en säkerhet dels i form av värdet på bostaden, som är pantsatt, dels i form av att bolåntagaren har en inkomst och i avtalet lovar att betala en viss summa på lånet varje månad - månadsbetalningen består av ränta och ofta även av amortering.
Ett konsumtionslån för att köpa exempelvis en bil eller en teve har i motsats till bolån ingen större säkerhet i form av påtagliga prylar, då andrahandsvärdet på bilen eller teven sjunker snabbt, men däremot en säkerhet i form av låntagarens lön. Ett företags lån har på liknande sätt en säkerhet i form av företagets lönsamhet och inkomster. En statsobligation har på samma vis en säkerhet i form av statens förväntade skatteintäkter.
Nu är det förstås så att varje skuld motsvaras av en tillgång för någon annan. Ditt bolån är en skuld för dig, men en tillgång för banken. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men en tillgång för mig.
I dagens värld är skulder och tillgångar hoplänkade till långa kedjor, där man ofta har svårt att se vad den underliggande reella säkerheten egentligen är. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men bankens inlåning (alltså bankkonton) och upplåning (t.ex. bostadsobligationer) motsvaras på andra sidan av bankens balansräkning av tillgångar i form av exempelvis bolån, företagslån och statsobligationer. Om man äger andelar i en penningmarknadsfond så består de av obligationer utgivna av banker, företag och staten. Bankens obligationer har som säkerhet bankens inkomstflöden från de lån den gett ut till privatpersoner och företag. Dessa inkomstflöden på lånen har i sin tur som säkerhet privatpersonernas respektive företagens inkomster. Ännu längre kedjor blir det när man börjar blanda in finansiella derivat.
I och med att en stor del av skulderna (krediterna) i vårt globala samhälle har underliggande inkomstflöden som säkerheter är krediternas värde i slutändan beroende av någons förmåga att betala ränta och amortering på sina skulder.
När inkomstflödena av någon anledning krymper, så rubbas balansen mellan mängden skulder och de underliggande säkerheterna i slutet av skuldkedjan. Om det till exempel blir en lågkonjunktur och många blir av med jobbet, så kommer många inte att kunna leverera de förväntade inkomstflödena som håller krediternas värde uppe. Detsamma gäller förstås företag som går i konkurs. En lågkonjunktur påverkar också statens skatteintäkter negativt och har staten stora skulder kan det uppstå en osäkerhet om hur mycket staten faktiskt förmår betala på sin statsskuld.
Krediter som har mer påtagliga säkerheter, exempelvis lån där en fastighet är pantsatt, kan också drabbas av att värdet på den underliggande säkerheten sjunker. Detta hänger också ofta samman med en lågkonjunktur, där folks möjligheter att buda upp priserna på fastigheter inte längre är lika stora.
Nicole Foss (som skriver The Automatic Earth och varit på föreläsningsturnéer bland annat i Sverige) brukar likna det som händer när de underliggande säkerheterna försvinner vid den kända leken "hela havet stormar". De som dansar runt är de som anser att de har finansiella tillgångar av något slag och stolarna är de underliggande säkerheterna. När en stol försvinner och musiken slutar spela blir någon utan stol. Så fortsätter det medan stolarna försvinner en efter en. Det finns fler krediter än vad det finns säkerheter, så i slutändan måste någon bli utan. Det blir kreditdeflation när krediterna försvinner, vilket i sin tur innebär en deflation av penningmängden (då pengar skapas som krediter).
Vad vi ser i fallet Cypern är att cypriotiska banker hade stora innehav av grekiska statsobligationer på tillgångssidan. Bankernas skulder var de pengar som satts in dels av Cyperns egna invånare, dels av utlänningar (exempelvis ryska oligarker). De grekiska statsobligationerna hade som säkerhet den grekiska statens skatteintäkter, som i sin tur var beroende av förmågan hos grekiska företag och hushåll att betala skatt. Grekiska staten hade emellertid tagit på sig alldeles för stora skulder i förhållande till samhällets skattebetalningsförmåga. Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008, vilket försämrade skatteintäkterna. Grekland har därefter bara fortsatt i en ond nedåtspiral av krympande ekonomi och därmed krympande skatteintäkter. Grekiska staten tvingades att skriva ner en stor del av sin statsskuld i mars 2012, vilket drabbade tillgångssidan för de cypriotiska bankerna hårt. I och med att Cypern har en så stor banksektor (sammanlagda tillgångar på över sju gånger årlig BNP) så klarar inte staten att rädda bankerna, ens om de tar över dem helt. Dessutom har Cypern redan en ganska stor statsskuld, som de inte kan skriva ner utan att sänka bankerna ännu mer, då bankerna (som i alla länder) även har stora innehav av det egna landets statsobligationer.
Om cypriotiska staten tar emot nödlån från andra EMU-länder och IMF (eller Ryssland) ökar det dock på landets statsskuld i en rent katastrofal omfattning. Det behövs i dagsläget runt 17 miljarder euro för att rädda bankerna, vilket är nästan lika mycket som Cyperns årliga BNP på drygt 18 miljarder euro! Med tanke på att landets statsskuld redan idag är över 80 procent av årlig BNP skulle de isåfall gå om Grekland och ligga tvåa i världen (efter Japan) vad gäller statsskuld i förhållande till BNP. Ekvationen blir omöjlig och därmed återstår inte så många andra utvägar.
En utväg är förstås den som föreslogs i helgen, nämligen att tala om för dem som har konton i bankerna att deras tillgångar saknar en del av sina underliggande säkerheter och att beslagta (eller skriva ner) en del av tillgångarna. Det var dock ganska korkat att ta med även småsparare i borttagandet av en stol i "hela havet stormar". Dessutom ger det kedjeeffekter då det raserar förtroendet för bankmedel och förtroende är grundbulten för bankernas verksamhet. Detta kan som jag skrev i förrgår även ge smittoeffekter på eurozonens övriga skuldkrisländer.
En annan utväg skulle vara att Cypern gör en nedskrivning av sin statsskuld. Detta skulle som sagt totalt sänka landets banker, så det är inte ett attraktivt alternativ. Det vi sett av tidigare statsbankrutter (t.ex. Argentina) är också att det leder till åratal av rättsliga processer från fordringsägare och en utfrysning ur de globala kreditmarknaderna. Det är också ytterst tveksamt om Cypern skulle kunna kvarstå i eurosamarbetet efter en statsbankrutt.
En tredje utväg är att Cypern lämnar eurosamarbetet. Detta vill förstås övriga euroländer till varje pris undvika, då det skulle förlöjliga alla prestigefyllda uttalanden om att eurosamarbetet är "oåterkalleligt". Dessutom skulle det rasera eventuellt kvarstående förtroende för eurosamarbetets övriga svaga länder, t.ex. Grekland. Kan ett land lämna euron, så kan fler göra det. Även om Cypern alltså är pyttelitet i sammanhanget, med 0,2 procent av EU:s totala BNP, så kan det ändå sätta igång en finansiell lavin.
Om Cypern skulle lämna eurosamarbetet och återinföra det cypriotiska pundet skulle de också tvingas att omnotera alla bankinnehav och statsobligationer i cypriotiska pund, som snabbt skulle tappa i värde. Annars skulle Cypern och dess banker stå med skulder till omvärlden noterade i euro, som skulle vara fullständigt omöjliga att återbetala. Även detta skulle leda till åratal av rättsliga processer samt en utfrysning från kreditmarknaderna.
Det finns dock en sista utväg, nämligen att andra länder inte ger lån till Cypern, utan istället skänker pengar. Så altruistiska lär dock inte Tyskland och Ryssland vara utan att få något tillbaka. Kan Ryssland skänka pengar mot att Gazprom får rättigheter till gasutvinning och prospektering? Vad skulle Tyskland kunna få i utbyte?
Cypernfrågan är alltså fortfarande öppen för spekulation och vi får se vartåt det barkar de närmaste dagarna. Vilken "lösning" det än blir lär den ge negativa effekter som sprider sig som ringar på vattnet via euroområdet och över hela världsekonomin. Den enda "lösningen" som möjligtvis skulle kunna undvika detta är den sista, men som jag skrev i förrgår är skadan på förtroendet redan gjord.
När Cyperns banker åter kommer att öppna är fortfarande osäkert. Den "bank holiday" som från början bara skulle ha innefattat måndagen förlängdes till att bankerna skulle öppna idag onsdag eller imorgon torsdag. Senaste beskedet är nu att de cypriotiska bankerna kommer att hålla stängt hela denna vecka, och då nästa måndag är en helgdag på Cypern innebär det att de inte kommer att öppna förrän på tisdag. Cyperns regering och parlament har därmed tid på sig att vidta diverse nödåtgärder såsom kapitalkontroller. De måste på något sätt begränsa de kapitalutflöden från bankerna som garanterat kommer den dag de åter öppnar. Men det brådskar också att hitta en "lösning". Ju längre det dröjer, desto mer osäkerhet som smittar av sig på övriga skuldkrisländer. Framförallt Grekland kan drabbas. Många greker har också konton i cypriotiska banker.
P.S. Cypern fanns på min "radar" redan i augusti 2011.
P.P.S. Jag söker fortfarande bostad i Stockholm. Jag har fått några bra tips, men ännu har jag inget klart erbjudande och ännu mindre något påskrivet kontrakt. Visserligen skrev jag att jag inte kommer att skriva något mer här på bloggen förrän jag löst min bostadssituation, men det som sker nu i världen är alldeles för intressant för att inte skriva något. Det kommer dock att bli glesare mellan blogginläggen än vad det varit tidigare.
En skuld har alltid någon form av underliggande antagande om något slags säkerhet. Ett enkelt fall är om en kompis ber att få låna 500 kronor som vederbörande lovar att betala tillbaka när nästa lön kommer. Min säkerhet för lånet är i detta fall att jag vet att kompisen har ett arbete och kommer att få lön den 25:e.
Ett bolån har en säkerhet dels i form av värdet på bostaden, som är pantsatt, dels i form av att bolåntagaren har en inkomst och i avtalet lovar att betala en viss summa på lånet varje månad - månadsbetalningen består av ränta och ofta även av amortering.
Ett konsumtionslån för att köpa exempelvis en bil eller en teve har i motsats till bolån ingen större säkerhet i form av påtagliga prylar, då andrahandsvärdet på bilen eller teven sjunker snabbt, men däremot en säkerhet i form av låntagarens lön. Ett företags lån har på liknande sätt en säkerhet i form av företagets lönsamhet och inkomster. En statsobligation har på samma vis en säkerhet i form av statens förväntade skatteintäkter.
Nu är det förstås så att varje skuld motsvaras av en tillgång för någon annan. Ditt bolån är en skuld för dig, men en tillgång för banken. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men en tillgång för mig.
I dagens värld är skulder och tillgångar hoplänkade till långa kedjor, där man ofta har svårt att se vad den underliggande reella säkerheten egentligen är. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men bankens inlåning (alltså bankkonton) och upplåning (t.ex. bostadsobligationer) motsvaras på andra sidan av bankens balansräkning av tillgångar i form av exempelvis bolån, företagslån och statsobligationer. Om man äger andelar i en penningmarknadsfond så består de av obligationer utgivna av banker, företag och staten. Bankens obligationer har som säkerhet bankens inkomstflöden från de lån den gett ut till privatpersoner och företag. Dessa inkomstflöden på lånen har i sin tur som säkerhet privatpersonernas respektive företagens inkomster. Ännu längre kedjor blir det när man börjar blanda in finansiella derivat.
I och med att en stor del av skulderna (krediterna) i vårt globala samhälle har underliggande inkomstflöden som säkerheter är krediternas värde i slutändan beroende av någons förmåga att betala ränta och amortering på sina skulder.
När inkomstflödena av någon anledning krymper, så rubbas balansen mellan mängden skulder och de underliggande säkerheterna i slutet av skuldkedjan. Om det till exempel blir en lågkonjunktur och många blir av med jobbet, så kommer många inte att kunna leverera de förväntade inkomstflödena som håller krediternas värde uppe. Detsamma gäller förstås företag som går i konkurs. En lågkonjunktur påverkar också statens skatteintäkter negativt och har staten stora skulder kan det uppstå en osäkerhet om hur mycket staten faktiskt förmår betala på sin statsskuld.
Krediter som har mer påtagliga säkerheter, exempelvis lån där en fastighet är pantsatt, kan också drabbas av att värdet på den underliggande säkerheten sjunker. Detta hänger också ofta samman med en lågkonjunktur, där folks möjligheter att buda upp priserna på fastigheter inte längre är lika stora.
Nicole Foss (som skriver The Automatic Earth och varit på föreläsningsturnéer bland annat i Sverige) brukar likna det som händer när de underliggande säkerheterna försvinner vid den kända leken "hela havet stormar". De som dansar runt är de som anser att de har finansiella tillgångar av något slag och stolarna är de underliggande säkerheterna. När en stol försvinner och musiken slutar spela blir någon utan stol. Så fortsätter det medan stolarna försvinner en efter en. Det finns fler krediter än vad det finns säkerheter, så i slutändan måste någon bli utan. Det blir kreditdeflation när krediterna försvinner, vilket i sin tur innebär en deflation av penningmängden (då pengar skapas som krediter).
Vad vi ser i fallet Cypern är att cypriotiska banker hade stora innehav av grekiska statsobligationer på tillgångssidan. Bankernas skulder var de pengar som satts in dels av Cyperns egna invånare, dels av utlänningar (exempelvis ryska oligarker). De grekiska statsobligationerna hade som säkerhet den grekiska statens skatteintäkter, som i sin tur var beroende av förmågan hos grekiska företag och hushåll att betala skatt. Grekiska staten hade emellertid tagit på sig alldeles för stora skulder i förhållande till samhällets skattebetalningsförmåga. Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008, vilket försämrade skatteintäkterna. Grekland har därefter bara fortsatt i en ond nedåtspiral av krympande ekonomi och därmed krympande skatteintäkter. Grekiska staten tvingades att skriva ner en stor del av sin statsskuld i mars 2012, vilket drabbade tillgångssidan för de cypriotiska bankerna hårt. I och med att Cypern har en så stor banksektor (sammanlagda tillgångar på över sju gånger årlig BNP) så klarar inte staten att rädda bankerna, ens om de tar över dem helt. Dessutom har Cypern redan en ganska stor statsskuld, som de inte kan skriva ner utan att sänka bankerna ännu mer, då bankerna (som i alla länder) även har stora innehav av det egna landets statsobligationer.
Om cypriotiska staten tar emot nödlån från andra EMU-länder och IMF (eller Ryssland) ökar det dock på landets statsskuld i en rent katastrofal omfattning. Det behövs i dagsläget runt 17 miljarder euro för att rädda bankerna, vilket är nästan lika mycket som Cyperns årliga BNP på drygt 18 miljarder euro! Med tanke på att landets statsskuld redan idag är över 80 procent av årlig BNP skulle de isåfall gå om Grekland och ligga tvåa i världen (efter Japan) vad gäller statsskuld i förhållande till BNP. Ekvationen blir omöjlig och därmed återstår inte så många andra utvägar.
En utväg är förstås den som föreslogs i helgen, nämligen att tala om för dem som har konton i bankerna att deras tillgångar saknar en del av sina underliggande säkerheter och att beslagta (eller skriva ner) en del av tillgångarna. Det var dock ganska korkat att ta med även småsparare i borttagandet av en stol i "hela havet stormar". Dessutom ger det kedjeeffekter då det raserar förtroendet för bankmedel och förtroende är grundbulten för bankernas verksamhet. Detta kan som jag skrev i förrgår även ge smittoeffekter på eurozonens övriga skuldkrisländer.
En annan utväg skulle vara att Cypern gör en nedskrivning av sin statsskuld. Detta skulle som sagt totalt sänka landets banker, så det är inte ett attraktivt alternativ. Det vi sett av tidigare statsbankrutter (t.ex. Argentina) är också att det leder till åratal av rättsliga processer från fordringsägare och en utfrysning ur de globala kreditmarknaderna. Det är också ytterst tveksamt om Cypern skulle kunna kvarstå i eurosamarbetet efter en statsbankrutt.
En tredje utväg är att Cypern lämnar eurosamarbetet. Detta vill förstås övriga euroländer till varje pris undvika, då det skulle förlöjliga alla prestigefyllda uttalanden om att eurosamarbetet är "oåterkalleligt". Dessutom skulle det rasera eventuellt kvarstående förtroende för eurosamarbetets övriga svaga länder, t.ex. Grekland. Kan ett land lämna euron, så kan fler göra det. Även om Cypern alltså är pyttelitet i sammanhanget, med 0,2 procent av EU:s totala BNP, så kan det ändå sätta igång en finansiell lavin.
Om Cypern skulle lämna eurosamarbetet och återinföra det cypriotiska pundet skulle de också tvingas att omnotera alla bankinnehav och statsobligationer i cypriotiska pund, som snabbt skulle tappa i värde. Annars skulle Cypern och dess banker stå med skulder till omvärlden noterade i euro, som skulle vara fullständigt omöjliga att återbetala. Även detta skulle leda till åratal av rättsliga processer samt en utfrysning från kreditmarknaderna.
Det finns dock en sista utväg, nämligen att andra länder inte ger lån till Cypern, utan istället skänker pengar. Så altruistiska lär dock inte Tyskland och Ryssland vara utan att få något tillbaka. Kan Ryssland skänka pengar mot att Gazprom får rättigheter till gasutvinning och prospektering? Vad skulle Tyskland kunna få i utbyte?
Cypernfrågan är alltså fortfarande öppen för spekulation och vi får se vartåt det barkar de närmaste dagarna. Vilken "lösning" det än blir lär den ge negativa effekter som sprider sig som ringar på vattnet via euroområdet och över hela världsekonomin. Den enda "lösningen" som möjligtvis skulle kunna undvika detta är den sista, men som jag skrev i förrgår är skadan på förtroendet redan gjord.
När Cyperns banker åter kommer att öppna är fortfarande osäkert. Den "bank holiday" som från början bara skulle ha innefattat måndagen förlängdes till att bankerna skulle öppna idag onsdag eller imorgon torsdag. Senaste beskedet är nu att de cypriotiska bankerna kommer att hålla stängt hela denna vecka, och då nästa måndag är en helgdag på Cypern innebär det att de inte kommer att öppna förrän på tisdag. Cyperns regering och parlament har därmed tid på sig att vidta diverse nödåtgärder såsom kapitalkontroller. De måste på något sätt begränsa de kapitalutflöden från bankerna som garanterat kommer den dag de åter öppnar. Men det brådskar också att hitta en "lösning". Ju längre det dröjer, desto mer osäkerhet som smittar av sig på övriga skuldkrisländer. Framförallt Grekland kan drabbas. Många greker har också konton i cypriotiska banker.
P.S. Cypern fanns på min "radar" redan i augusti 2011.
P.P.S. Jag söker fortfarande bostad i Stockholm. Jag har fått några bra tips, men ännu har jag inget klart erbjudande och ännu mindre något påskrivet kontrakt. Visserligen skrev jag att jag inte kommer att skriva något mer här på bloggen förrän jag löst min bostadssituation, men det som sker nu i världen är alldeles för intressant för att inte skriva något. Det kommer dock att bli glesare mellan blogginläggen än vad det varit tidigare.
2013-03-18
Cyperns bankmedelskonfiskation - dummast hittills
Jag har visserligen sagt att jag inte kommer att skriva några fler inlägg på denna blogg förrän min bostadssituation är löst, men det har inträffat en mycket viktig händelse som jag gärna vill kommentera.
Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.
Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.
Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.
Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.
Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.
Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.
I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.
Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.
Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.
Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.
Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.
Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.
Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.
Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".
Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.
Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.
Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.
Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.
Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.
Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.
I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.
Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.
Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.
Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.
Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.
Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.
Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.
Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:
Det rimliga är att bankernas förluster i första hand betalas av bankernas ägare, i andra hand av bankernas fordringsägare dvs de som har lånat ut till bankerna. Om detta inte räcker måste staten ta över och nationalisera banken. Problemet med att bankägare och de som har lånat ut pengar till banker går fria är något av eurokrisens kärna. Spekulanter och bankkapital undantas från marknadsekonomin och deras förluster vältras över på skattebetalarna. Det är den egentliga innebörden av EU:s krispolitik.Tillägg: läs även
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".
2013-02-06
Argentina, ekonomin och energin
Med anledning av kvällens fotbollsmatch (i Solnas nya skrytbygge) mellan Sveriges och Argentinas respektive landslag tänkte jag att det kunde vara värt att skriva lite mer om Argentina. Detta kommer dock inte att handla om Ibrahimovic och Messi utan mest om ekonomi och energi.
Som jag skrev igår befinner sig Argentina i en ekonomisk och politisk utförsbacke. Det pågår tvister om statsobligationer där Argentina ställde in betalningarna 2002, valutan faller, inflationen är hög och de styrande politikerna vidtar desperata åtgärder såsom valutakontroller och priskontroller.
Redan innan de priskontroller på varuhus som infördes häromdagen hade Argentina priskontroller på bland annat elektricitet och mejeriprodukter. Eftersom försäljningspriserna är låsta, men inte priserna på insatsvarorna, så har företagen inom de priskontrollerade sektorerna stora problem med att få ihop ekonomin. Detta kommer nu alltså att spridas till ytterligare sektorer.
Argentina hade 2012 en officiell årlig prisinflationstakt på drygt 10 procent, medan den verkliga takten troligen var drygt 25 procent. Denna siffermanipulation har pågått i flera år. Internationella valutafonden (IMF) har hotat landet med förlorad rösträtt alternativt uteslutning om de inte ändrar sina officiella metoder för beräkning av inflation och BNP. Eftersom inflationsberäkningar även påverkar (real) BNP genom den så kallade BNP-deflatorn är även tillväxttakten i landets ekonomi troligen grovt överskattad.
2010-2011 låg BNP-tillväxten på 9-10 procent per år, men med tanke på storleken på underdriften av inflationen låg den verkliga siffran troligen runt nolltillväxt. 2012 var den officiella tillväxten svagare, bara straxt över nollan, så troligen krympte Argentinas BNP egentligen ganska kraftigt i fjol.
Ett problem som skulle uppkomma om Argentina skulle revidera sin inflationsberäkningsmetodik är att staten har gett ut stora mängder inflationsskyddade obligationer, och en högre inflationstakt skulle öka på statens återbetalningsbörda. Det skulle alltså förvärra redan skakiga statsfinanser.
Under krisen 2001-2002 krympte Argentinas ekonomi kraftigt - som mest omkring 16 procent i årstakt. Ekonomin återhämtade sig emellertid snabbt under de följande åren, då tillväxttakten låg runt 7-8 procent per år fram tills Argentina liksom resten av världen drabbades av finanskrisens efterverkningar under 2009.
Under dessa år var Argentina fortfarande en oljeexportör, men landets produktion hade toppat redan 1999 och sjönk gradvis. Den ekonomiska återhämtningen gjorde samtidigt att den inhemska oljekonsumtionen steg. Därmed minskade landets oljeexport stadigt, tills Argentina 2011 förvandlades till oljeimportör. Med tanke på det höga världsmarknadspriset på råolja de senaste två åren var det en synnerligen olämplig tidpunkt att börja importera istället för att exportera.
Under åren 1999-2007 exporterade Argentina också fossilgas1, men även där ökade den inhemska förbrukningen snabbt, samtidigt som produktionen ser ut att ha toppat 2006. De senaste åren har Argentina tvingats importera ganska stora mängder fossilgas, eftersom landets förbrukning fortsatt att öka. Det är knappast positivt för handelsbalansen.
Argentina har dock en stor export av livsmedel och här har de senaste årens ökande världsmarknadspriser haft en positiv effekt för landet. 2000-2002 låg landets nettoexport av livsmedel på i genomsnitt 30 miljarder dollar per år, medan den 2008-2010 låg på 89 miljarder dollar per år. Detta överskott är ett litet ljus i det stora mörkret.
Totalt sett har Argentina fortfarande ett överskott i handelsbalansen mot omvärlden, vilket är positivt, men frågan är hur länge det finns kvar. Detta påverkas av mängden importerade fossila drivmedel och deras pris samt mängden exporterade livsmedel och deras pris. Vilket ökar eller minskar snabbast?
Det vi ser av exemplet Argentina är att det ser ut som om de flesta länder har mycket svårt att hantera en övergång från exportör av fossila bränslen till importör. Vi ser det även exempelvis i såpass olika länder som Egypten och Storbritannien.
Men tydligen kan Argentina fortfarande producera ett fotbollslag i toppklass.
1. Fossilgas kallas ofta eufemistiskt för "naturgas".
2013-02-05
Argentina i utförsbacke
Jag läser idag att Argentina har fryst priserna i butikerna i ett försök att bromsa inflationen. En grupp som representerar två tredjedelar av varuhusen i landet har gått med på att frysa priserna i 60 dagar. Lär sig politiker aldrig något? "Inflation är alltid och överallt ett monetärt fenomen", som Milton Friedman sade. Enda sättet att bromsa inflationen är att inte låta penningmängden växa snabbare än ekonomin. Priskontroller hjälper inte, utan leder bara till obalanser och mygel.
Som av en händelse kom beskedet första vardagen efter att Internationella valutafonden (IMF) klandrat Argentina för dess felaktiga metoder för att beräkna BNP och inflation. De hotade med att Argentina kunde mista sin rösträtt i IMF, eller till och med uteslutas, om man inte åtgärdar metoderna inom åtta månader.
Den officiella prisinflationssiffran för Argentina var i fjol 10,8 procent, men en grupp ekonomer har kommit fram till att den verkliga siffran snarare är 25,6 procent, vilket är bland de högsta inflationstakterna i världen just nu. Nu ska det emellertid bli bot och bättring och Argentina ändrar sin metod för att beräkna BNP och inflation. Jag tror det när jag ser det.
President Cristina Fernandez de Kirchners regering verkar nu alltmer desperat. I början av förra året införde de begränsningar i valutaväxling och tvingade exportföretag att ta hem sina vinster till landet. I april och maj införde man fler begränsningar i hur argentinarna får använda sina betalkort utomlands och hur de får växla pengar. Minnet av kraschen 2001-2002 är fortfarande färskt hos landets invånare och de vill förstås undvika att se sina pengar hyperinflaterade igen.
Sedan slutet av 2008 har den argentinska peson gått kräftgång mot USA-dollarn och andra världsvalutor och totalt tappat 40 procent på drygt fyra år. Det ser inte ut att bli något slut på detta i närtid, utan takten ser snarast ut att ha ökat den senaste tiden.
Eftersom Argentina är en demokrati måste president Fernandez de Kirchner försöka blidka folket så att de röstar på hennes parti även i nästa val. Att frysa priserna torde även ha en viss positiv effekt där, åtminstone på kort sikt. En annan desperat åtgärd hon vidtagit var att Argentina i november sänkte rösträttsåldern från 18 till 16 år. Tydligen är tonåringar mer positivt inställda till henne och hon hoppas såklart att detta ska ge henne fler röster.
Efter att ha gjort statsbankrutt för drygt tio år sedan är Argentina fortfarande utelåst från de globala kreditmarknaderna. Tvister om dessa statsobligationer pågår fortfarande, då några hedgefonder driver saken i domstol i hopp om att få ut mer pengar för obligationer som de troligen köpte till vrakpriser. Argentina kallar dem för "gamfonder" (vulture funds) och har överklagat domstolsbeslutet att de måste betala ut pengar till hedgefonderna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch anser att det är troligt att Argentina gör en ny statsbankrutt och ger dem ett rejält skräpbetyg. Jag ser det också som troligt att Argentina ånyo skulle ställa in betalningarna om den amerikanska appellationsdomstolen ger hedgefonderna rätt. Då vidtar förstås nytt kaos, men Argentinas regering måste väga det mot risken att fler obligationsinnehavare följer prejudikatet och även de börjar kräva mer pengar.
Statusen som internationell finansiell paria förstärktes också när Argentina i april i fjol förstatligade det spanskägda oljebolaget YPF, även om det säkert gav pluspoäng inrikes.
För att avleda befolkningens uppmärksamhet från de verkliga problemen började Argentina i höstas även att skärpa tonen mot Storbritannien om Falklandsöarna. Att detta förstås bara var tomma ord som de inte kan backa upp med militär styrka är såklart ointressant, då den egentliga mottagaren av retoriken var den egna befolkningen.
Argentina är nu som jag ser det ännu en olycka som bara väntar på att hända. Valutakontroller, fallande valuta, internationell finansiell paria, hög prisinflation och desperata åtgärder från regeringen. Vi får se hur priskontrollerna faller ut i verkligheten och vad nästa desperata steg blir.
Som av en händelse kom beskedet första vardagen efter att Internationella valutafonden (IMF) klandrat Argentina för dess felaktiga metoder för att beräkna BNP och inflation. De hotade med att Argentina kunde mista sin rösträtt i IMF, eller till och med uteslutas, om man inte åtgärdar metoderna inom åtta månader.
Den officiella prisinflationssiffran för Argentina var i fjol 10,8 procent, men en grupp ekonomer har kommit fram till att den verkliga siffran snarare är 25,6 procent, vilket är bland de högsta inflationstakterna i världen just nu. Nu ska det emellertid bli bot och bättring och Argentina ändrar sin metod för att beräkna BNP och inflation. Jag tror det när jag ser det.
President Cristina Fernandez de Kirchners regering verkar nu alltmer desperat. I början av förra året införde de begränsningar i valutaväxling och tvingade exportföretag att ta hem sina vinster till landet. I april och maj införde man fler begränsningar i hur argentinarna får använda sina betalkort utomlands och hur de får växla pengar. Minnet av kraschen 2001-2002 är fortfarande färskt hos landets invånare och de vill förstås undvika att se sina pengar hyperinflaterade igen.
Sedan slutet av 2008 har den argentinska peson gått kräftgång mot USA-dollarn och andra världsvalutor och totalt tappat 40 procent på drygt fyra år. Det ser inte ut att bli något slut på detta i närtid, utan takten ser snarast ut att ha ökat den senaste tiden.
Eftersom Argentina är en demokrati måste president Fernandez de Kirchner försöka blidka folket så att de röstar på hennes parti även i nästa val. Att frysa priserna torde även ha en viss positiv effekt där, åtminstone på kort sikt. En annan desperat åtgärd hon vidtagit var att Argentina i november sänkte rösträttsåldern från 18 till 16 år. Tydligen är tonåringar mer positivt inställda till henne och hon hoppas såklart att detta ska ge henne fler röster.
Efter att ha gjort statsbankrutt för drygt tio år sedan är Argentina fortfarande utelåst från de globala kreditmarknaderna. Tvister om dessa statsobligationer pågår fortfarande, då några hedgefonder driver saken i domstol i hopp om att få ut mer pengar för obligationer som de troligen köpte till vrakpriser. Argentina kallar dem för "gamfonder" (vulture funds) och har överklagat domstolsbeslutet att de måste betala ut pengar till hedgefonderna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch anser att det är troligt att Argentina gör en ny statsbankrutt och ger dem ett rejält skräpbetyg. Jag ser det också som troligt att Argentina ånyo skulle ställa in betalningarna om den amerikanska appellationsdomstolen ger hedgefonderna rätt. Då vidtar förstås nytt kaos, men Argentinas regering måste väga det mot risken att fler obligationsinnehavare följer prejudikatet och även de börjar kräva mer pengar.
Statusen som internationell finansiell paria förstärktes också när Argentina i april i fjol förstatligade det spanskägda oljebolaget YPF, även om det säkert gav pluspoäng inrikes.
För att avleda befolkningens uppmärksamhet från de verkliga problemen började Argentina i höstas även att skärpa tonen mot Storbritannien om Falklandsöarna. Att detta förstås bara var tomma ord som de inte kan backa upp med militär styrka är såklart ointressant, då den egentliga mottagaren av retoriken var den egna befolkningen.
Argentina är nu som jag ser det ännu en olycka som bara väntar på att hända. Valutakontroller, fallande valuta, internationell finansiell paria, hög prisinflation och desperata åtgärder från regeringen. Vi får se hur priskontrollerna faller ut i verkligheten och vad nästa desperata steg blir.
2012-07-25
Avkastningskurvor Spanien, Italien, Irland
I morse gick räntorna på spanska statsobligationer upp till en ny rekordnivå, men sen har det lugnat ner sig lite under dagen. Cornucopia ritade upp den spanska avkastningskurvan för att visa att den ännu inte är inverterad (som vissa påstått), men använde tyvärr ett diagram där y-axeln inte börjar på 0, vilket kan förvirra tolkningen. Nedan ser ni hur kurvan ser ut när y-axeln börjar på 0 och jag har även lagt in hur den såg ut 1 mars i år som jämförelse.
Det som är slående är hur platt avkastningskurvan nu är jämfört med den "hälsosamma" lutningen i mars, förutom att räntorna på Spaniens statsskuld stigit kraftigt de senaste månaderna. Det är inte långt kvar till en fullständigt platt kurva - det fattas bara att räntan på de tvååriga spanska statsobligationerna stiger lite mer. Någonstans runt det här stadiet för avkastningskurvan och räntenivån tvingades Grekland, Irland och Portugal att begära räddningspaket. Men Spanien är "too big to fail and too big to bail".
Räntorna på italienska statsobligationer har också stigit kraftigt och kurvan har planat ut.
1 mars låg den italienska kurvan väldigt nära den spanska, men har inte stigit lika snabbt. Den har också kvar en viss lutning även på de längre löptiderna. Skillnaden kan man anta beror på att den italienska ekonomin är i bättre skick än den spanska. Spanien har en mycket hög arbetslöshet, medan situationen inte är tillnärmelsevis lika dålig i Italien. Italiens statsobligationsräntor tyngs framför allt av landets mycket stora statsskuld (123 procent av BNP).
Som jämförelse kan vi se på Irland.
Här har avkastningskurvan hållit sig ganska lika sedan mars, vilket tyder på att marknadsaktörerna bedömer att situationen på Irland har stabiliserats någorlunda. Notera också att utifrån statsobligationsräntorna tycks framförallt Spanien nu vara betydligt mer i riskzonen än Irland.
Det har talats om hur Grekland har en lång historia av statsbankrutter bakom sig (1826, 1843, 1860, 1893, 1932, 2012), men det som sällan nämns är att Spanien har en minst lika ärofull historia som dessutom börjar redan på 1500-talet (1557, 1575, 1596, 1607, 1627, 1647, 1809, 1820, 1831, 1834, 1851, 1867, 1872, 1882, 1936-1939). Sedan Napoleonkrigen har faktiskt Spanien ställt in betalningarna på statsskulden hela åtta gånger, mot Greklands mer måttliga sex gånger.
Det som är slående är hur platt avkastningskurvan nu är jämfört med den "hälsosamma" lutningen i mars, förutom att räntorna på Spaniens statsskuld stigit kraftigt de senaste månaderna. Det är inte långt kvar till en fullständigt platt kurva - det fattas bara att räntan på de tvååriga spanska statsobligationerna stiger lite mer. Någonstans runt det här stadiet för avkastningskurvan och räntenivån tvingades Grekland, Irland och Portugal att begära räddningspaket. Men Spanien är "too big to fail and too big to bail".
Räntorna på italienska statsobligationer har också stigit kraftigt och kurvan har planat ut.
1 mars låg den italienska kurvan väldigt nära den spanska, men har inte stigit lika snabbt. Den har också kvar en viss lutning även på de längre löptiderna. Skillnaden kan man anta beror på att den italienska ekonomin är i bättre skick än den spanska. Spanien har en mycket hög arbetslöshet, medan situationen inte är tillnärmelsevis lika dålig i Italien. Italiens statsobligationsräntor tyngs framför allt av landets mycket stora statsskuld (123 procent av BNP).
Som jämförelse kan vi se på Irland.
Här har avkastningskurvan hållit sig ganska lika sedan mars, vilket tyder på att marknadsaktörerna bedömer att situationen på Irland har stabiliserats någorlunda. Notera också att utifrån statsobligationsräntorna tycks framförallt Spanien nu vara betydligt mer i riskzonen än Irland.
Det har talats om hur Grekland har en lång historia av statsbankrutter bakom sig (1826, 1843, 1860, 1893, 1932, 2012), men det som sällan nämns är att Spanien har en minst lika ärofull historia som dessutom börjar redan på 1500-talet (1557, 1575, 1596, 1607, 1627, 1647, 1809, 1820, 1831, 1834, 1851, 1867, 1872, 1882, 1936-1939). Sedan Napoleonkrigen har faktiskt Spanien ställt in betalningarna på statsskulden hela åtta gånger, mot Greklands mer måttliga sex gånger.
2012-06-15
Fool Me Once, Shame on You, Fool Me Twice...
Den Hälsosamme Ekonomisten tipsar om en artikel av Lars Christensen om när Grekland tvingades lämna den Latinska myntunionen (LMU) för omkring hundra år sedan. Denna artikel citerar i sin tur från ett arbetsdokument från Greklands centralbank.
1901 skrev ekonomen Henry Parker Willis i sin historia om den Latinska myntunionen:
Men historien om Greklands statsfinansiella äventyr började inte ens på 1870-talet, utan redan tidigare. Martin Saar tipsade om en artikel om en bok från 1858.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me three times...
Fastän medlemskap i LMU krävde strikt monetär disciplin, säkerställdes inte denna via ett institutionellt ramverk som skulle tvinga på fasta kriterier för statsfinansernas skötsel.Känner vi inte igen avsaknaden av tillräckligt strikta kriterier för statsfinanserna från dagens EMU?
De grekiska regeringarna förväntade sig att genom att gå med i LMU kunde landet åtnjuta monetär stabilitet.Ungefär som när Grekland gick med i EMU för att få fördelar.
Med början i mitten av 1870-talet, ledde politisk instabilitet i Grekland till en ökning av budgetunderskotten. Uppdelningen av parlamentet i flera små politiska partier och de kortlivade regeringarna orsakade förluster av intäkter på grund av del slappa skatteindrivningen och en ökning av utgifter på grund av de talrika avskedanden och förflyttningar av statsanställda som varje regeringsskifte medförde. Ingen av 1800-talsregeringarna vågade vidta en budgetreform, nämligen att förbättra skatteindrivningssystemet och skaffa intäkter från inkomstskatter. Offentliga utgifter - överväldigande statlig konsumtion - finansierades genom inhemsk upplåning till villkor som var ofördelaktiga för staten, vilket ledde till en alltför stor börda på budgeten under andra halvan av 1870-talet.Och under 2000-talet blev det en liknande favorit i repris.
Utländska kreditorer krävde närvaron av utländska experter för att övervaka den ekonomiska politik som fördes och särskilt av skatteindrivningen och styrsystemen.Och där är Grekland nu igen, övervakat av "trojkan".
1901 skrev ekonomen Henry Parker Willis i sin historia om den Latinska myntunionen:
Det är svårt att förstå varför insläppandet av Grekland i den Latinska unionen skulle ha varit önskvärt eller tillåtet av detta organ. På intet sätt var hon en önskvärd medlem i förbundet. Ekonomiskt osund, skakat av politiska strider och finansiellt ruttet, var hennes tillstånd beklagansvärt. Kämpande under en skuldbörda, försökte Grekland också hålla stora mängder icke-konvertibla statspapper i omlopp. Hon var inte ett önskvärt tillskott till den Latinska unionen och hennes kommersiella och finansiella betydelse var liten. Ändå säkerställdes hennes symboliska inträde, och vi kan tillskriva detta till obskyrt politiskt inflytande ... att lyckas genomföra det som ekonomiska och finansiella överväganden inte kunde genomföra. Det skulle verkligen vara svårt att förstå på vilka andra grunder hennes medlemskap kom till.Det låter också som en ganska bra beskrivning av hur Grekland kom med i EMU.
Men historien om Greklands statsfinansiella äventyr började inte ens på 1870-talet, utan redan tidigare. Martin Saar tipsade om en artikel om en bok från 1858.
Grekland är det enda kända exemplet på ett land som har levt i fullständig bankrutt ända sedan sin födelse. Om Frankrike eller England skulle finna sig själva i denna situation i bara ett år, skulle man se förfärliga katastrofer; Grekland har levt i över tjugo år i fred med bankrutt. Alla budgetar, från den första till den sista, uppvisar underskott.Det låter så bekant, allt detta.
...
Greklands beskyddarmakter [Storbritannien, Frankrike och Ryssland] har behövt garantera dess solvens för att landet ska kunna förhandla om skulder till utlandet.
Resurserna som man fått av dessa lån har förslösats av regeringen utan några frukter för landet, och när väl pengarna har använts har garanterna av ren välvilja betalt räntan. Grekland kunde aldrig nånsin betala den.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me three times...
2012-06-05
Spanien vill räddas
Enligt planen ska Spanien på torsdag emittera statsobligationer för upp till 2 miljarder euro, vilket om auktionen inte ställs in blir det första riktiga testet på om de fortfarande kan låna från marknaden. Lycka till!
Dessförinnan är det ECB-möte med räntebesked imorgon klockan 13.45. Tyvärr för Spanien kan inte ECB göra så mycket mer än vad de redan gör, eftersom de isåfall skulle behöva få ett utökat mandat från euroländerna, vilket är en längre beslutsprocess. Även om "Super Mario" Draghi vill så kan han inte göra så mycket, men han kommer säkert att presentera något försök till marknadsblidkande plan imorgon.
Det är bråttom nu och EU-toppmötet den 28-29 juni ligger för sent för att vara till nytta, även om spanska regeringen tycker att detta möte bör fatta beslut om en bankunion. Premiärminister Mariano Rajoy vill se fler gemensamma insatser från EU-länderna för att stabilisera banksektorn och vill skapa en överstatlig myndighet för att samordna och få bättre kontroll av EU:s finanspolitik. Men tänk om Tyskland inte vill?. Det bästa citatet av Rajoy häromdagen är "Än står vi inte på kanten av stupet", eftersom det är just vad Spanien gör. Hursomhelst vill Tyskland att spanska staten gör en process liknande Greklands, nämligen att först få pengar (med budgetvillkor) från EFSF för att sedan kunna rädda sina egna banker.
Jag anar hur det kommer att sluta för Spanien:
och därefter:
Vad gäller Grekland så säger Standard & Poor's nu att risken för ett grekiskt utträde ur euron är "minst en på tre". Jag tror jag vet vad som kommer att hända. När det spanska kaoset slår till som värst någon gång i höst kommer Grekland att passa på att hoppa av euron när de ligger i nyhetsskugga.
Ekonomistas uppmärksammar att enligt prognosmarknaden Intrade är det 39 procents risk att något euroland lämnar valutaunionen innan slutet av 2012. För slutet av 2013 och 2014 är sannolikheterna enligt Intrade 55 procent respektive 65 procent. Även sannolikheten för statsbankrutter bland PIIGS-länderna innan årets slut är inte obefintlig enligt Intrade, med Grekland i toppen på 39 procent, följt av Spanien på 22 procent och Portugal på 20 procent.
(Illustrationer av Gustave Doré till Cervantes kända roman "Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha")
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
