EU:s statsfinanser 2006-2012

Det är dags för en uppdatering av diagrammen över var EU:s medlemsstater står ifråga om statsfinanserna - alltså statsskulden och statsbudgetens underskott (och i något enstaka fall överskott). Som bekant så är Maastricht-fördragets bestämmelser om högst 60 procent av årlig BNP i statsskuld och högst 3 procent av årlig BNP i budgetunderskott ett högtravande ideal som få EU-stater förmått att leva upp till de senaste åren. Det är snarare regel än undantag att EU-länderna bryter mot dessa bestämmelser.

Nå vi börjar med att se på läget för EU:s största (och därmed viktigaste) ekonomier.

Generellt sett har de rört sig åt höger, mot allt högre statsskuld. Inget av EU:s BNP-mässigt största länder har de senaste fyra åren uppfyllt kravet om statsskuldens storlek och endast Tyskland klarade 2012 av att hålla (ett litet) överskott i statsbudgeten.
Italien höll sig med ett nödrop på gränsen om tre procent av BNP i budgetunderskott, men har i gengäld en av EU:s (och världens) största statsskulder, både i absoluta tal och som andel av BNP.
Man ser tydligt hur Frankrike inte alls går samma väg som Tyskland.
Spanien ligger dock riktigt risigt till med budgetunderskott på runt 10 procent av BNP de senaste fyra åren. Ingen trendvändning i sikte!
Storbritanniens budgetunderskott har de senaste åren börjat stramas upp från sina rent spanska nivåer, men är fortfarande alldeles för stort och statsskulden börjar nå en farligt hög nivå.

Så är det dags att se på de riktiga krisländerna. Här får jag utvidga båda skalorna åt höger och nedåt för att få plats med extremfallen Grekland och Irland.

Italien och Belgien har båda stora statsskulder, men inga dramatiska förändringar har skett de senaste åren (i alla fall om man jämför med övriga krisländer).
Grekland fick tack vare skuldnedskrivningen häromåret en mindre statsskuld, men budgetunderskottet visar ändå inga tecken på att förbättras, så jag förväntar mig en fortsatt vandring åt höger i diagrammet ända tills det kommer nya skuldnedskrivningar.
Portugal har raskt vandrat iväg mot en statsskuld i italiensk klass, vilket förstås förutom budgetunderskott också beror på krympande BNP. Där syns inga tecken på trendvändning, utan jag förväntar mig en fortsatt försämring ända tills det blir dags för nytt räddningspaket snart. Det politiska läget är också instabilt där, vilket inte bådar gott.
Cypern har också sin kurs mot papperskorgen utstakad och årets siffror lär se betydligt sämre ut än förra årets, med tanke på den stora bankkrisen i våras och åtföljande BNP-kollaps. Första kvartalet i år föll Cyperns BNP med 4 procent på årsbasis, men bankkrisen kom först i slutet av det kvartalet. Vi får vänta till mitten av augusti för att få de första preliminära siffrorna för årets andra kvartal, då effekterna av bankkrisen slagit igenom fullt ut.
Mönstereleven i krisklassen är Irland, som faktiskt tagit en stor del av kostnaderna, som vi ser i det rekorddjupa budgetunderskottet för 2010. Sedan dess pekar det åt rätt håll vad gäller budgetunderskottet, även statsskulden förstås är ohållbart stor. Irland har som rapporteras idag klarat av alla kraven som ställts i stödpaketen, vilket inte kan sägas om de andra krisländerna. Visst har det drabbat hårt på många sätt, men irländarna har ändå bitit ihop och kämpat sig igenom en svår process och landet har trots allt en sportslig chans att klara sig hyfsat framöver. En skuldnedskrivning skulle dock inte vara ur vägen - kanske kan de passa på att göra det i medieskugga någon dag framöver när Spanien till slut går överstyr.

Så övergår vi till en exklusiv skara länder, nämligen förhållandevis rika EU-länder, mestadels i västra och norra Europa, som i någon mån uppfyller Maastricht-kriterierna.

Inget av dessa länder förutom Österrike har för stora statsskulder.
De små länderna Estland och Luxemburg har några av EU:s lägsta statsskulder och har dessutom klarar underskottskravet galant under hela krisen.
Sverige har klarat att hålla sig runt nollan vad gäller underskott och tack vare fortsatt växande BNP även lyckats får ner statsskulden i förhållande till BNP.
Finland har i jämförelse klarat sig sämre, med underskott de senaste fyra åren och därmed en växande statsskuld.
Danmark är också sämre än Sverige, då sviterna av deras spruckna bostadsbubbla påverkat statsfinanserna negativt och de hade ett alltför stort budgetunderskott förra året.
Österrike hade redan tidigare en alltför stor statsskuld, men de har rätat upp budgetunderskottet de senaste två åren, så det finns ändå hopp där.

Så över till länderna i Öst- och Centraleuropa.

Här är statskulderna i förhållande till BNP för det mesta ganska små (med det uppenbara undantaget Ungern) och de alltför stora budgetunderskotten har till stor del rätats upp, även om en del arbete återstår för Polen, Slovenien, Slovakien och Tjeckien. För Slovakien och Tjeckien ser dock trenden ut att vara på väg att vända neråt höger igen.
Notera särskilt hur Lettland, Litauen och Rumänien har lyckats kämpa sig upp från alltför stora budgetunderskott.

Hur de framtida statsfinanserna ser ut för dessa länder återstår att se, men de är ju åtminstone konkurrenskraftiga vad gäller löneläget. Dessutom har de flesta av dem fördelen att ha i EU-sammanhang låga statsskulder, samt den uppenbara fördelen att ha egna valutor, vars värde kan justeras efter ekonomins behov. Förstås med undantag av Slovenien som har euro, samt Lettland och Litauen, som i många år haft sina valutor knutna till euron och nu planerar införandet av euron 2014 respektive 2015.
På det stora hela anser jag att framtiden ser ljusare ut för dessa länder i Öst- och Centraleuropa än för skuldkrisens länder i södra och västra Europa.

Uppdatering: Jag har förtydligat diagrammen med tidsangiveleser.