Hejdå öre!

Idag torsdag 30 september 2010 är som ni säkert vet sista dagen att använda femtioöringen som betalningsmedel i Sverige, även om de går att lösa in på banken fram till 31 mars 2011. Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk. Jag är faktiskt såpass gammal att jag har vaga minnen från min tidiga barndom av ett- och tvåöringar.

Den inflation vi haft de senaste drygt hundra åren illustreras tydligt av vad man kunde köpa för en femtioöring förr i tiden. 1880 fick man varmrätt med dryck på restaurang, 1930 två liter bensin, 1955 en liter mjölk, 1976 en dagstidning och 1985 ett tuggummi. Finns det något som kostar bara 50 öre nuförtiden? Panten för en läskburk ska ju höjas från 50 öre till en krona.

Inflationen illustreras också tydligt av när de olika öresmynten försvann. 1971 ettöringen och tvåöringen, 1984 femöringen och tjugofemöringen, 1992 tioöringen. Och nu 2010 försvinner femtioöringen. Fortsätter vi i denna takt lär vi slopa enkronan inom något årtionde. Men frågan är om vi gör det? Efter peak oil riskerar vi snarare att få deflation, vilket jag beskrev igår.

På bilden ser ni några olika öresmynt som jag sparat genom åren efterhand som de tagits ur bruk. Jag har dock ingen tvåöring eller gammal stor femöring. Att jag har en ettöring kvar är ren tur, eftersom jag var så liten då den försvann, men jag råkade hitta en i en gammal låda med leksaker från mina föräldrars vind.


I samband med folkomröstningen om svensk anslutning till eurosamarbetet föreslog jag förresten att man skulle kalla euron för "öre" på svenska. Det liknar ju det franska uttalet "örå", och det är definitivt bättre än uttalet "jorå" som man hör många svenskar använda. Jag vet inte varför "jorå" fått sånt genomslag istället för de svenska uttalen "euro" eller "evro". De flesta engelskatalande européer använder ju inte euron som valuta, då Storbritannien har kvar sitt pund. Det är av engelsktalande folk bara irländarna som övergått till "jorå". Men kanske ska jag börja använda det tyska uttalet "åjrå" som en ren protest.

Hursomhelst blev det som tur var ingen svensk euroanslutning. Numera är det mest Folkpartiet som med en dåres envishet fortsätter att propagera för svenskt eurointräde.

[Andra bloggar om krona, öre, pengar, femtioöring]

Snabb titt på valutor, guld och silver

Riksbankens senaste reporäntesänkning gjorde att kronan försvagades, men inte särskilt mycket, faktiskt, som ni kan se av diagrammet nedan.
Förändringen mot euron var marginell jämfört med den stora förändringen från i höstas. Jag har även tagit med 50 och 200 dagars glidande medelvärden och enligt dem är vi fortfarande i en försvagningstrend för kronan (alltså uppåt i diagrammet) eftersom 50-dagars medelvärdet fortsätter att hålla sig över 200 dagars medelvärde. Men trenden för kronan mot euron känns just nu något osäker. Mot dollarn däremot har vi ett trendbrott, då 50-dagars glidande medelvärde brutit ner genom 200-dagars glidande medelvärde, som synes nedan.
Den svagare dollarn bekräftas också rent generellt genom att titta på US-dollarindexet, som visar dollarns värde gentemot en representativ korg av valutor.
Det ser inte särskilt ljust ut för dollarn, alltså. Det verkar som om vi såg dess topp runt början av mars i år. Den försvagade dollarn kan ha flera orsaker. Förutom förtroendet för valutan i sig så kan det till exempel bero på att amerikanerna åter har börjat att investera utomlands, efter att under andra halvåret 2008 ha tagit hem stora delar av sina utländska investeringar och satt dem i amerikanska statspapper.

När vi ändå tittar på lite diagram kan vi titta på hur det gått för ädelmetallerna. I svenska kronor per gram, som vanligt, vilket är mest relevant för oss svenskar.
Guldet har legat ganska stilla sedan början av mars, till skillnad mot förra året, då det gick ner något.

Jag upptäckte just att jag råkat byta färgerna på 50 och 200 dagars medelvärden i valutadiagrammen jämfört med ädelmetallerna, men jag orkar inte göra om diagrammen. För guld och silver är alltså 50 dagars medelvärde grönt och ligger som synes fortfarande över 200 dagars medelvärde (rött) både för guld och silver.
Silverpriset ligger också kvar på ungefär samma nivå som i början av mars, även om det svajat mer än guldet, vilket det brukar göra.

Vi kommer troligen att få se en viss nedgång i guld och silver någon månad till, men sedan borde vi få se prisökningar igen. Jag tycker dock inte att man huvudlöst ska investera alla sina besparingar i guld och silver. Trots allt är det pappersvalutor som gäller här i världen. Riskspridning är alltid bra också. Jag har sett lite olika rekommendationer, men större andelen av besparingarna på ett säkert konto (exempelvis Riksgäldsspar) och en viss andel i guld och silver får väl anses vara bra i dagens läge, även om Riksgäldsspar idag ger usel ränta. Sen kan den som vill också ha t.ex. 10-20% av besparingarna i mer spekulativa investeringar, exempelvis utvalda aktier, eller varför inte fonden Xact Bear om man tror på börsnedgång. Men i dagens läge prioriterar jag säkerhet framför avkastning vad gäller mina surt förvärvade sparpengar.

Ni kanske tror att jag är en rik man, när jag sitter här och analyserar ekonomin, men det är tyvärr inte så. Jag är notoriskt usel på att pricka in upp- och nedgångar på olika finansiella marknader, så jag avhåller mig för det mesta och överlåter det till dem som har talang för trejding. Jag har istället prioriterat långsiktigt, d.v.s. att vara skuldfri med en viss sparad buffert, men rik är jag absolut inte. Som tur är har jag dock ett jobb som är hyfsat välbetalt, så att jag till och med kan spara en slant varje månad. Som det ser ut just nu verkar mitt jobb inte heller vara i fara. Värre är det för min sambo, som nyss blivit arbetslös. Därför lever vi trots allt sparsamt.

Apropå sparande läste jag att pantbankerna har glada dagar. Pantbanken Sverige ökade sitt resultat med 30% första halvåret och ökade utlåningen med 24%. De gör därmed sitt bästa resultat någonsin. Se där en bransch som går bra i kristider! Andelen icke inlösta varor har också ökat, vilket inte är oväntat i dessa tider, men för en pantbank förorsakar obetalda lån inga kreditförluster.

Kronan stärks

Jag noterar att den svenska kronan har stärkts den senaste tiden, både mot euron och US-dollarn. Det är trevliga nyheter för alla som tänkt sig att semestra utomlands i sommar.
Sedan toppen runt 11,70 kronor/euro i mars har vi nu inlett en tydlig nertrend (alltså starkare krona).
Även mot dollarn har vi som synes inlett en trend med starkare krona sedan toppen på runt 9,20 kronor/dollar i mars.

Som jag har sagt tidigare är ju Riksbankens räntesänkningssekvens nu i princip slut, när styrräntan ligger på 0,5%. Ytterligare sänkningar skulle bara ge marginella effekter på valutakursen. Därmed kommer underliggande fundamenta för de respektive ekonomierna fram istället.

Nu får vi se hur länge denna trend håller i sig. Frågan är hur mycket av Baltikumtrassel som finns inprisat i den nuvarande kronkursen. Med tanke på hur mycket Swedbanks och SEBs aktier stigit på börsen den senaste tiden verkar det som om den berömda "marknaden" just nu inte prisar in ett särskilt hårt slag i Baltikum. Men situationen där ser inte särskilt ljus ut - idag visade sig BNP för Lettland ha sjunkit mer än väntat, nämligen hela 18%.

Å andra sidan finns det säkert många dåliga nyheter som kan komma fram både i USA och i euro-området, som kan kompensera försämrade fundamenta för kronan framöver.

En starkare krona missgynnar ju våra exportföretag, men å andra sidan lär exportmarknaderna överhuvudtaget vara svaga framöver, så valutaeffekten kanske blir marginell jämfört med effekten av den generella nedgången i världshandeln.

Som sagt, än så länge ser det ut som en trendvändning mot starkare krona, men man bör vara på sin vakt om man har investeringar som på något sätt påverkas av kronkursen.