Hamilton och Schmidt blandar ihop flera frågor - dels om det hade varit bra för Sverige att gå med i euron från början, dels om euron varit bra för Grekland, dels om Sverige borde gå med i euron nu. Dessa frågor har kanske olika svar och måste behandlas var för sig.
Hamilton och Schmidt skriver att
Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron. Slapp offentlig utgiftsexpansion kommer att leda till problem oavsett val av valutasystem. Tvärtom hade den ekonomiska krisen blivit betydligt värre om eurosamarbetet inte funnits. Då hade vi haft att hantera spekulation och ”konkurrensdevalveringar” mellan mer än 20 nationella valutor. Statsfinanserna hade varit sämre. Stabilitetspaktens regelverk – trots sina brister – har drivit de flesta EU-länder till en större finanspolitisk återhållsamhet än eljest.Här anser jag att de har helt fel. Visserligen kanske euron har hjälpt Grekland under själva krisen, men Greklands problem hade aldrig kunnat bli så stora om de inte varit med i euron. De fick genom euron ett lågt ränteläge under många år och kunde snylta på förtroendet för de euroländer som hade goda statsfinanser. Grekland kunde leva gott på detta, trots att deras statsfinanser var usla. De kunde hålla budgetunderskott och bytesbalansunderskott som inte hade varit möjliga med en fritt flytande valuta. Grekland kunde också fortsätta att konsumera för lånade pengar trots att deras internationella konkurrenskraft var dålig p.g.a. för högt kostnadsläge. Så euron är till stor del orsaken till att läget ser ut som det gör för Grekland, Spanien, Portugal och Irland. Alla dessa länder hade under nollnolltalet behövt ha betydligt högre räntor för att kyla av sina ohållbara bubbelekonomier. Det går alltså inte att som Hamilton och Schmidt gör bara titta på vad euron haft för effekter under krisen, utan man måste titta på hela eurons livstid.
Hamilton och Schmidt försöker på slutet att argumentera för svensk euroanslutning, men några argument som utgår från den nuvarande situationen har de inte, utan bara historiken för Finland jämfört med Sverige (se nedan).
Men varför skulle det gynna Sverige, Grekland eller EU, att vi sitter kvar på läktaren och observerar andras ansträngningar att reda ut problemen, istället för att själva delta?Stefan de Vylder har redan besvarat denna fråga på ett utmärkt sätt i sin artikel och kommit fram till att det varken skulle gynna Sverige eller Grekland. Hamilton och Schmidt framför inget som egentligen motsäger det Stefan de Vylder skriver.
Vad gäller om det hade varit bra för Sverige att vara med i euron från början, så är den frågan numera bara en spekulation i vad som kunde ha varit. Men Hamilton och Schmidt jämför Sverige med Finland, som ju gick med i euron från början. Visst hade Finland en kraftigare tillväxt under de goda åren, men å andra sidan har deras BNP-fall i krisen blivit betydligt kraftigare än för Sverige.
År 2000-2008 ökade Finlands BNP totalt med 32,8% mot bara 26,2% för Sverige, men för 2000-2009 har gapet minskat. BNP-tillväxt totalt 23,6% för Finland och 20,4% för Sverige. Finlands statsfinanser är nu också något sämre än Sveriges. Budgetunderskottet är enligt Eurostat på 4,5% mot 2,5% för Sverige.Hamilton och Schmidt påminner mig genom sin debattartikel bara om varför jag inte ska rösta på Folkpartiet i höst.
Jag noterar idag också att vår finansminister Anders Borg tvivlar på att Greklands åtgärder för att stärka sin statsbudget kommer att räcka till. Jag delar hans misstro. Om en månad ska EU kontrollera att Greklands åtgärder räcker för att få ner budgetunderskottet från 12,7 till 8,7 procent. Det är nästan skrattretande att tro att det skulle gå.
Corren har idag en ledare om euron och Grekland.
Enligt EU:s finanspolitiska regler (stabilitetspakten) får inte medlemsländernas budgetunderskott överstiga tre procent. Om så ändå sker finns bestämda regler för vilka åtgärder som ska vidtas. Brott mot reglerna bestraffas med sanktioner. Så är det tänkt, men så har det inte blivit. Att ledande EU-länder som Frankrike och Tyskland tidigare har överskridit treprocentsgränsen har bidragit till att urholka respekten för systemet.Detta får Dick Erixon att kommentera följande.
De som förespråkar svensk övergång till euro bör förklara varför vi ska gå med i en valutaunion där politiker struntar i reglerna. Jag äcklas av det hyckleri som omger euron på politisk nivå. Man är allt annat än hederlig.Jag kan bara hålla med! Sverige är ett av få länder som faktiskt uppfyller de statsfinansiella sundhetsvillkoren för euron. Varför ska vi ansluta oss till en skara av länder som på ett flagrant sätt struntar i dessa regler?
Först när Frankrike och Tyskland håller på reglerna, och tvingar länder som Grekland att också göra det, blir det möjligt att pröva frågan om svenskt EMU-medlemskap igen.
[Andra bloggar om finland, grekland, sverige, euro, finanskris, bnp, budgetunderskott]
Inlägg
Varför ska vi anlsluta oss?
SvaraRaderaKort svar; Det ska vi inte. Absolut inte.
/Morfar
Bra skrivet Flute, medhåll från start till slut.
SvaraRaderaSkönt att läsa en artikel som man till fullo instämmer med, tack!
SvaraRaderaUtmärkt att denna kris händer nu så alla kan se konsekvenserna med Euron.
SvaraRaderaHär är det 16 länder med olika ekonomier och finanspolitik som skall lyda under en och samma penningpolitik. Nästan ingen av länderna följer reglerna med max 3% budgetunderskott och max 60% statsskuld. Det är omöjligt i praktiken att EMU skall fungera i längden.
Det är svårt för ett land som har en ekonomi, en penningpolitik, en finanspolitik och en demokrati att sköta sin politik bra. Nu har Sverige en fri FIAT valuta och att byta den mot en sämre FIAT valuta är vansinne.
Problemet är att vi är med i den byråkratiska diktaturen EU och betalar ca 20 miljarder till enbart byråkrati och subventioner och att vi förlorat kontrollen över 80% av vår lagstiftning. Vi måste ut ur skiten snarast, ett enkelt frihandelsavtal med de fyra friheterna och låt EU båråkratisera och beskatta sig till döds bäst de vill.