Japan på väg in i väggen?

I november skrev jag om hur Japans "abenomi" ser ut att ha misslyckats. Detta med anledning av att Japan då åter gick in i recession. Jag tog då upp bland annat valutakursen, inflationen, bytesbalansen och statsskulden.

Shinzo Abe blev inte oväntat omvald vid nyvalet i december. Det betyder dock inte att hans finanspolitik är särskilt lyckad, utan snarare att det är brist på politiska alternativ. Nu försöker Abe att gå vidare genom att komma med ett stort stimulanspaket. Detta kommer säkerligen inte att få fart på Japans BNP-tillväxt annat än tillfälligt. Dessutom kommer det såklart att finansieras med lånade pengar och ytterligare öka på Japans groteskt stora statsskuld. Fast det är ju förstås en definitionsfråga vad som är lånefinansierade statliga utgifter.

Enligt ekonomiminister Akira Amari kommer det att finansieras av skatteintäkter och icke använda medel, och det kommer inte att krävas ytterligare obligationsemissioner.

Men japanska staten gör av med betydligt mer pengar än vad den får in i skatter. Att man sen lyckas passa in något nytt utgiftsprogram i de "ordinarie" obligationsemissionerna hjälper inte mot grundproblemet att staten förbrukar omkring dubbelt så mycket pengar som sina skatteinkomster, vilket är ohållbart i längden, men en situation som kan dras ut mycket länge innan den slutliga kraschen.

Jag noterar för övrigt att japanska staten planerar att få in pengar inte bara genom att öka på statsskulden, utan även genom att sälja ut tillgångar. Nu handlar det om världens största bank Japan Post, som ska börsnoteras och alltså delvis säljas. Det kan blir en lika lyckad börsnotering som Telias.

Hursomhelst så har det nyligen kommit en hel del rejält dåliga data från Japan, som alla tyder på att landet slutligen kan vara på väg in i väggen.

För det första fortsätter den obevekliga demografiska utvecklingen och nativiteten sjönk 2014 till sin lägsta nivå någonsin, samtidigt som mortaliteten ökade till den högsta någonsin. Med 1 miljon födda och 1,27 miljoner döda krympte alltså Japans befolkning med 270 000 personer eller 0,2 procent. Detta samtidigt som antalet pensionärer fortsätter att öka och antalet i arbetsför ålder minskar. Detta är Japans ekonomiska grundproblem och inget de kan komma ur på ett lätt sätt (framförallt inte med hjälp av penningpolitik). Särskilt som de i princip vägrar invandring och knappt ens tar emot några flyktingar (hela 6 stycken beviljades asyl 2013).

Nästa dåliga nyhet var att de japanska hushållens sparande nu är negativt, d.v.s. att hushållen tar ut mer pengar än de sätter in. Detta för första gången sedan statistikens början 1955. Från att ha haft det högsta sparandet av alla OECD-länder (som högst var det 23 procent av inkomsten 1975) har nu alltså Japan sjunkit till negativt sparande. Orsaken är förstås den åldrande befolkningen - folk i arbetsför ålder sparar normalt pengar till sin pension, medan pensionärer tar ut pengar.

Samtidigt sjönk hushållens konsumtion med 2,5 procent på ett år från november 2013 till november 2014. Nedgången var förvisso inte lika stor som förväntat, men ändå sjunker konsumtionen och ger därmed inget bidrag till att dra igång Japans BNP. Även detta förklaras förstås i slutändan av att en åldrande befolkning inte konsumerar lika mycket.

Prisinflationen fortsätter att vara något högre än målet på en årstakt på 2 procent. I november var årstakten 2,7 procent.

Samtidigt faller reallönerna med 4,3 procent i årstakt, vilket är den snabbaste nedgången sedan 1998 (då vi såg Asienkraschen om ni minns den). Fallande reallöner är också en delförklaring till fallande sparande och sjunkande hushållskonsumtion.

I ett sista försök att hålla igång den statliga japanska skuldbubblan så säljer den statliga pensionsfonden GPIF en del av sitt innehav av statsobligationer till centralbanken Bank of Japan (BOJ). Samtidigt köper GPIF på sig aktier. Det kan inte gå annat än snett.

Men räntorna på japanska statsobligationer är fortfarande låga. Extremt låga. På alla löptider upp till två år är räntan negativ! Men med tanke på att japanska staten redan lägger 40 procent av sina utgifter på räntebetalningar så behövs inga stora räntehöjningar för att statsskuldsskeppet ska kapsejsa.

Japans bytesbalans ligger dock fortfarande på plus så skeppet kapsejsar inte ännu. Vi olyckskorpar får ge oss till tåls ytterligare ett tag, ehuru trenderna för Japan är obevekligt negativa.

Hur sparar man nu?

Sevenday kontaktade mig och bad mig skriva ett inlägg åt dem.

När nu världens börser skakar vill säkert många hitta en säkrare plats för sina sparpengar. Hittills har jag tyckt att Riksgäldsspar varit ett bra säkert alternativ (om än med dålig ränta), men Riksgäldsspar utan tidsgräns och månadsspar kommer från 1 december att stängas för insättningar. Riksgälden anger som orsak att "att den ökade konkurrensen på sparmarknaden gör det svårt att bibehålla lönsamhet på sikt". Och visst finns det gott om konkurrens - ett exempel är SevenDay som idag ger hela 1,7 procents ränta på sina sparkonton och ännu högre ränta om man binder sparandet på halvår, eller ett till tre år. Självklart omfattas SevenDays sparkonto av den statliga insättningsgarantin. De "vanliga" storbankerna ger så dålig ränta på sina sparkonton att de inte skyltar med räntan, utan man måste leta sig ner långt på deras hemsida innan man får läsa hur dålig räntan är.

Och varför ska man spara? Jag har tidigare skrivit om det då och då. Först och främst ska du spara så att du har en buffert för oväntade händelser. Om du blir arbetslös kan det dröja flera månader innan du får första utbetalningen av a-kassan. Blir du sjuk länge behöver du en sparad buffert för att klara dig. Äger du din bostad kan det komma oväntade behov av reparationer eller att exempelvis vitvaror går sönder och behöver bytas ut. Och en olycka brukar som bekant sällan komma ensam.

När man väl har ett buffertsparande kan man förstås spara till trevligare saker. Den som tänker sig att köpa en bostad framöver behöver spara ihop till kontantinsatsen. Ännu trevligare är förstås att spara till en semesterresa, vilket jag själv gör just nu för att åka tillbaks till en plats där jag inte varit på länge.

Jag vet att många tycker det är svårt att spara när pengarna tar slut varje månad innan löning, men en god hjälp är att föra bok över sina utgifter och inkomster, så ser man enkelt vart pengarna tar vägen. Själv för jag upp alla utgifter uppdelade i ett antal grova kategorier - bostad, mat, utemat, resor, kläder, nöjen och övrigt. Gör du det så ser du säkert någon kategori där det går åt alldeles för mycket pengar. Själv såg jag snabbt att kategorin "utemat" stod för en alltför stor del av månadens utgifter. Så himla gott är det inte alltid på lunchrestaurang att det är värt 85 kronor eller mer. Därför satsade jag hårt på att äta egen matlåda istället och fick därmed en hel del pengar över varje månad.

Hur hänger svenskarnas ekonomi ihop?

Igår presenterades en undersökning från Nordea/Gallup som visar att 23 procent av svenskarna har använt upp hela sin månadslön innan nästa lön betalas ut. Stämmer bra med att många svenskar har för dålig sparad buffert.

Den åldersgrupp som har svårast att få pengarna att räcka till nästa lön är personer i åldrarna 26 till 39 år. 31 procent svarade att lönen är slut i förväg jämfört med 11 procent i åldersgruppen 55 till 65 år.
- Åldersgruppen 26-39 år har det tufft. Det handlar om personer mitt i livet med stora utgifter, barn och bolån som uppger att lönen tar slut i förväg. Risken är att det blir en ond cirkel som är svår att bryta, säger Ingela Gabrielsson privatekonom på Nordea.

Samtidigt skriver Ingela Gabrielssons kollegor Annika Winsth och Andreas Jonsson en debattartikel om att man inte vill reglera bolånen, eftersom det kan skada bostadsmarknaden. "Skada" betyder prisfall. För vi vet ju alla att bostadspriserna bara bör gå uppåt, eller hur? För att visa att de har rätt drar Winsth och Jonsson till med ett räkneexempel.

Det finns också skäl att ifrågasätta det ofta återkommande påståendet om att hushållen amorterar för lite. Statens Bostadskreditnämnd (BKN) beräknar den genomsnittliga amorteringstiden på bolån till cirka 77 år. Är detta högt eller lågt? Ett exempel får illustrera: antag att en trettioåring i dag belånar sitt hus till 85 procent. Priset på huset utvecklas i linje med inflationen – ett försiktigt antagande – och amorteringstakten är 100 år. Det innebär att belåningsgraden har sjunkit till cirka 25 procent när husägaren är 65 år. En nivå som normalt kan finansieras även vid en måttlig pension.

De skriver inte vilken inflationstakt de räknar med (även om man kan räkna ut det från deras siffror, vilket jag inte orkar göra just nu). Frågan är vilken inflationstakt man kan räkna med framöver i dagens låginflationsekonomi. Det är inte heller ett "försiktigt antagande" att bostadspriserna utvecklas i linje med inflationen. Ser man på bostadspriser historiskt så går de i vågor i förhållande till den allmänna konsumentprisutvecklingen. Ibland stiger de snabbare än inflationen, ibland sjunker de. Sedan mitten av 1990-talet har de svenska reala bostadspriserna i princip stigit hela tiden, så det är troligen dags för en nedjustering till i första hand KPI-linjen - vi ser redan nu flera tecken på en avmattning på bostadsmarknaden. Winsth och Jonsson förtiger dessutom att en bostad kräver underhåll - som kostar pengar. En bostad som inte underhålls behåller inte sitt värde. Bolånet kommer p.g.a. underhållskostnader att ökas på.

Det som jag inte gillar med dessa undersökningar som presenteras av svenskarnas ekonomi är att det är svårt att få ut någon vettig bild av hur svenskarnas ekonomi egentligen ser ut. Visserligen får vi veta en åldersuppdelning, men av de 31 procent av 26-39-åringarna som har "för mycket månad kvar i slutet av lönen", hur många är det som äger sin bostad och hur många hyr den? Av dem som äger sin bostad, hur många är bostadsrätt respektive småhus? Hur många har bolån och hur stora? Hur många är ensamhushåll? Hur många är barnfamiljer? Hur många är arbetslösa? Hur fördelar sig de 17 procent som i princip inte har någon sparad buffert i olika kategorier? Och så vidare...

Statistiska centralbyrån SCB gör undersökningar av hushållens ekonomi, men dessa ger också en splittrad bild, där det är svårt att få svar på många i dagsläget intressanta frågor. Dessutom är indelningarna i många fall för grova, exempelvis delas boendeutgifterna upp i två ålderskategorier 18-64 respektive 65+ år.

För att kunna få en vettig bild av hur det egentligen ser ut för svenskarna och vilka kategorier som kan anses ha det svårt krävs något slags mer heltäckande undersökning, där man kan se på befolkningen efter olika kombinationer av exempelvis följande kriterier.

• Åldersgrupper
• Geografisk indelning
• Antal vuxna i hushållet
• Antal barn i hushållet
• Arbete (deltid, heltid, arbetslös, anställd, egenföretagare)
• Inkomst
• Sparande
• Lån
• Boendeform
• Bidrag

Med en sådan undersökning skulle man kunna identifiera svaga kategorier i samhället och då skulle politikerna kunna göra riktade åtgärder mot just dessa. Vi vet att inkomster, skulder och sparande är ojämnt fördelade i Sverige, men vi vet inte på vilket sätt. Jag föreslår därför att våra styrande politiker ger SCB i uppdrag att göra en sådan heltäckande undersökning. Den kostnad det skulle innebära kan säkerligen uppvägas av de vinster man kan göra genom det mer precisa underlag man får fram.


Läs även Cornucopia och Den hälsosamme ekonomisten om Nordeas debattartikel.

Även många rika hushåll utan buffert

En undersökning från Länsförsäkringar bekräftade igår det som jag och många andra misstänkt, nämligen att det även bland höginkomsttagare finns många hushåll som har dålig eller obefintlig sparad buffert. VD:n för Länsförsäkringar Bank är förvånad, men det är inte jag. I jakten på den perfekta livsstilen anpassar många sina utgifter till inkomsterna.

17 procent totalt klarar sig en månad eller mindre om inkomsten går förlorad. Anmärkningsvärt är att det är något högre andel (en femtedel) bland dem med så hög månadsinkomst som 50000-55000 kronor som klarar sig högst en månad utan inkomst. Jag gissar att dessa höginkomsttagare har maxbelånat sig för att köpa sin drömbostad och kallt räknar med att de alltid kommer att kunna få ett nytt jobb inom kort tid. Men ingen kan vara helt säker på att just ens egen kompetens kommer att vara efterfrågad vid en allvarlig ekonomisk kris.

Jag har sagt det förut att man måste ha en rejäl buffert för att klara oväntade händelser. Även höginkomsttagare kan drabbas av långvarig sjukdom. Arbetslöshet ger också ett mycket större inkomstbortfall för den med hög inkomst.

Man måste också vara beredd på fördröjningar i utbetalningsbyråkratin. Har man otur kan man få vänta flera månader på utbetalning av sjukpenning. Blir det kris som 2009 med många nyanmälda arbetslösa kan handläggningstiden för a-kassan dra ut och en felifylld blankett kan dessutom lätt försena hanteringen.

Många säger vad gäller bostäder att priserna på dyrare objekt alltid kommer att hålla i sig. Länsförsäkringars undersökning visar att det nog inte alls är så. Om en femtedel av höginkomsttagarna har så tajt ekonomi kommer bostadspriserna att rasa även på Östermalm och andra gräddhyllor den dag vi får en lite värre kris.

Läs även Cornucopias inlägg från igår om hur hög hävstång genom belåning slår mot hushållets ekonomi.

Svenska bostadsbubblan på engelska

Jag har nu skrivit ihop en sammanfattning och uppdatering på engelska om min syn på den svenska bostadsbubblan, som kan vara av intresse för den som vill belysa saken för utländska vänner.

Detta var apropå att läsaren Jim tipsade om att den australiensiska bloggen Macrobusiness skrivit om den svenska bostadsbubblan.

Apropå bostadspriser, räntor och sånt kan jag även tipsa om följande nyskrivna saker från andra.

• Nyfunna och nystartade ekonomibloggen Lesser Fool skriver om dagens räntehöjning och tar upp...
• Mäklarsamfundets remarkabla uttalande idag (min fetstil).

  Dagens beslut var väntat men olyckligt. Riksbankens direktion borde ta hänsyn till att hälften av bolånekunderna kommer att få svårt att klara sina bostadslån samt inväntat hur oroligheterna i Grekland kommer att påverka ekonomin i Europa, säger Jeanette Gustafsdotter, VD Mäklarsamfundet.

  Och det fortsätter...

  Inflationen styr Riksbankens räntehöjningar. Vid inflation över 2 procent ska Riksbanken ingripa för att förhindra s.k. bostadsbubblor och en överhettad ekonomi. I maj låg inflationen på 3,3 procent.
  - Dagens inflationsnivå gör att Riksbanken borde ha avvaktat med dagens höjning.

  Gör Mäklarsamfundet ingen rimlighetskontroll innan man skickar ut pressmeddelanden?
• Även Cornucopia har baxnat över Mäklarsamfundets pressmeddelande.
• Rekordmånga osålda sommarstugor kunde man läsa om i SvD häromdagen.
• Boräntan har nu mer än fördubblats sedan februari förra året.
• E24 skriver om hur de svenska hushållen håller allt hårdare i plånboken, vilket gör att stora delar av detaljhandeln tappar försäljning.
• Trots detta säger Riksbankschefen idag att den svenska ekonomin kommer att fortsätta växa. Halleluja!
• Centerpartiet vill införa ett grundavdrag på kapitalinkomster för att främja sparande bland låg- och medelinkomsttagare. Sparande är inne, lånande är ute - en stor attitydförändring.
• Bloggrannen Stockman kastar sig in i spardebatten och skriver på Newsmill att ett ökat sparande krävs för att klara energiomställningen.
• Att döma av Google Trends tycks intresset för bostadsbubbla ha falnat

20 procent av hushållen saknar buffert!

DI, Folkbladet, Privata Affärer och Norran har tagit upp en undersökning som presenterades igår från SBAB om svenskarnas sparande.

Att genomsnittshushållet har i genomsnitt 60 000 kronor i sparad buffert må låta betryggande, men dessa buffertar är oerhört ojämnt fördelade. Så många som två av tio hushåll har ingen sparad buffert! Som motvikt håller nästan 40 procent av hushållen över 100 000 kronor i buffert.

Av de 20 procent som inte har någon buffert anger 64 procent att de inte har råd. 27 procent uppger att de nyligen satt sprätt på bufferten och tänker spara till en ny.

Var fjärde svarande uppger också att lönekontot är nere på noll i slutet av månaden.

Inte oväntat är ensamstående med barn de som har det sämst ställt vad gäller sparad buffert. 40 procent av dessa har ingen sparbuffert och 45 procent har inga pengar kvar på lönekontot i slutet av månaden.

I SBAB:s pressmeddelande presenteras det hela muntert så här.

Att svenskarna skulle vara slösaktiga med pengar och sorglöst leva utan marginaler är - tvärt emot det intryck man får från mediernas rapportering - en myt.

Det undersökningen visar är istället som sagt att det finns en alltför stor andel som inte har råd eller lust att spara ihop till en buffert.

Jag har skrivit det förr - du måste ha en rejäl buffert! Det kan hända såna "värsta" fall som min familj råkat ut för, t.ex. att en blir arbetslös, men första a-kassan betalas på grund av olika fördröjningar inte ut förrän efter fyra månader. Har man dubbel otur och frysen pajar under denna tid, så blir det svårt. Jag brukar därför rekommendera att ha en sparad buffert så att man klarar sig i sex månader. Har man inte det bör man fundera över hur man kan dra ner på sina utgifter för att få till ett sparande. Bättre att dra ner medan man fortfarande har ett jobb än att tvingas dra ner drastiskt när man blir arbetslös eller långtidssjukskriven.

Beredskap / survivalism

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Beredskap / survivalism.

• Beredd?
• Vattenstopp
• Investera i din kropp
• Du måste ha en rejäl buffert

Nu är det snart slut på denna serie med "favoriter i repris" - bara ett avsnitt kvar.

Beredd?

I vårt komplexa samhälle finns det många system som kan gå snett och ställa till det för vanligt folk. Idag kan man läsa att flera datorservrar i systemet för polisens telefonnummer 114 14 lade av i natt och det därför kan bli långa väntetider.

I vanliga fall är det 120 operatörer som tar emot mellan 4.000 och 5.000 samtal per dag. Nu går samtalen fram till mellan 10 och 20 operatörer.

Inte förrän i eftermiddag räknar man med att felet är avhjälpt. Hur kan polisen ha ett system med så dålig reservplan?

Tänk tanken att något liknande skulle drabba kortbetalningssystemet. Även det är beroende av ett antal datorservrar. Eller att avbrottet istället för polisens nummer skulle drabba larmcentralen 112.

Idag kan man också läsa att det är strömavbrott på hela Gotland. Strömavbrott inträffar hela tiden, men de större inträffar mer sällan. Ett av de värsta de senaste åren var det som orsakades av en kabelbrand i Akalla i maj 2002. Många tusen människor i Stockholms nordvästra förorter var då utan ström i flera dagar. Smålänningar och många andra i södra Sverige är ju vana vid strömavbrott titt som tätt, men 2003 var det mer allvarligt.

23 september 2003 blev nära två miljoner svenskar utan el efter att strömförsörjningen slagits ut söder om en linje mellan Norrköping och Varberg. I över en timme stod södra Sverige stilla. Reservaggregat klarade sjukhus och andra livsviktiga funktioner. Men många industrier och kommunikationer var lamslagna.

Fast värst var väl ändå strömavbrottet 27 december 1983, då hela Sverige från Hälsingland och söderut var strömlöst i många timmar. Hos Energimyndigheten kan man läsa om Lärdomar från inträffade elavbrott.

Ju mer komplext vårt samhälle blir, desto värre blir effekterna av avbrott i el eller data. Och systemen går sönder förr eller senare. Därför bör man vara beredd på att det kan gå snett och ha reservplaner. Detta kallar jag för sund survivalism. Survivalister finns i alla grader från dem som bygger upp lager av konserver och vapen till att såna som helt enkelt har reservplaner för när samhället inte fungerar riktigt som det ska. Jag tillhör de måttligare.

Andra exempel på samhällstörningar är de nedrivna ledningar som orsakat stora förseningar i tågtrafiken igår och idag. Det råkar vara så många problem på kort tid att bloggrannarna Musik @ Centrifugen och Cornucopia smått konspirationsteoretiskt börjar fundera på om det finns en dold avsikt bakom detta. Fast slumpen kan lätt koncentrera såna här händelser så att det ser ut som ett mönster.

Eller vad sägs om att din bank plötsligt stänger utan förvarning, som HQ Bank i måndags.

Alltid redo!
Hur kan man då förbereda sig för att inte drabbas alltför hårt av dessa livets förtretligheter? Om vi börjar med den pekuniära delen av livet, så är det alltid en bra idé att inte ha alla ägg i samma korg - alltså t.ex. som jag nämnde i mitt PS i måndags inte ha alla sina pengar på samma bank. Cornucopia föreslog i måndags att ha minst en månadslön på en annan bank än den ordinarie. Inom en månad bör man hinna styra över t.ex. löneutbetalningarna. En annan bra idé är att liksom jag inte ha samma bank som sin sambo/make/maka.

Sedan bör du (vilket jag och bloggrannarna ofta tjatar om) alltid ha en sparad buffert för att kunna klara ungefär ett halvårs utgifter om du blir sjuk eller arbetslös. Mitt hushåll har drabbats av två skräckexempel de senaste åren som visar att bufferten behöver vara minst så stor. Första gången var när min sambo var sjukskriven under större delen av första graviditeten och Försäkringskassan inte ville betala ut pengar. En månad innan planerat nedkomstdatum erkände Försäkringskassan efter en livlig brevväxling att de gjort fel och hela sjukpenningen för sex månader betalades ut retroaktivt. Den andra gången har jag nämnt förut här på bloggen. Förra hösten blev min sambo arbetslös och på grund av den hårda belastningen på a-kassorna just då dröjde det fyra månader innan första utbetalningen kom. I teorin skulle det ha tagit kortare tid, men det räcker ju med att någon blankett är felifylld eller något papper saknas för att handläggningstiden ska förlängas. För a-kassan talar ju inte omedelbart om att något är fel, utan först ska blanketterna ligga i en hög ett tag.

Skulle din bank hamna i trångmål är det bra att veta att det visserligen finns en obligatorisk Insättningsgaranti för svenska banker, men att det kan dröja upp till tre månader innan du får ut pengarna. Tänk därför efter hur mycket av dina sparpengar du vill vara utan i tre månader och dela eventuellt upp pengarna mer lika mellan dina två banker än vad jag föreslog ovan. Ett annat alternativ där sparpengarna är så säkra som möjligt är Riksgäldsspar - ingen hög ränta men säkrare än någon bank. Själv har jag några månadslöner undanstoppade där som buffert, eftersom banken ändå inte ger särskilt hög ränta.

Är du också beredd på att internetbanken kan strula? Musik @ Centrifugen uppmärksammade i måndags att Nordeas hemsida och internetbank strulade i måndags lagom när alla ska betala månadens räkningar. Det är fler saker som kan ställa till det med dina räkningsbetalningar. Förutom bankens hemsida måste även din internetförbindelse och koddosa fungera. För ett tag sedan råkade jag ut för att batteriet tog slut i koddosan. Inget problem tänkte jag och flyttade över batteriet från sambons koddosa, men det visade sig att även det hade tagit slut. Ut dagen efter för att köpa batteri, men på Teknikmagasinet var just den batteritypen slut då, så det fick bli ett betydligt dyrare batteri av samma typ från Klockmäster. Sedan dess har jag alltid ett reservbatteri hemma. Tillfälliga avbrott i internetförbindelsen kan man skydda sig mot genom att mata in sina räkningar en bra bit före månadsskiftet - man kan ju sätta önskat betalningsdatum.

För den händelse att kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ju längre kortsystemet fungerar någorlunda felfritt, desto mer invaggas "fårket" i den falska tryggheten av chipförsett kort. Ty förr eller senare kommer den dagen när systemet av någon anledning tar semester ett par dagar. Inga tekniska system är ofelbara.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp. För just den dagen du verkligen akut behöver ta den där taxin kan du ge dig på att betalkortsystemet väljer att strejka, enligt lagen om alltings djävlighet.

Nu invänder säkert somliga att det är en stöldrisk att ha kontanter på sig eller liggande i hemmet. Då replikerar jag att risken med att ha ett betalkort på sig (eller använda det) är betydligt större.

Jag återkommer med beredskapstips för händelser av mer fysisk art.

[Andra bloggar om beredskap, survivalism, banker, sparande, betalkort, infrastruktur]

Bolånefest?

Igår berättade tidningarna om den kommande baksmällan efter bolånefesten, med anledning av att Statens bostadskreditnämnd (BKN) kommit med en ny rapport där man varnar för den ökande skuldsättningen.

Nu frågar jag mig hur man håller en bolånefest. Och när? Ska man hålla festen när man just har tagit ett lån på flera miljoner för att köpa en liten lägenhet i Stockholms innerstad? Eller ska man ha fest för att fira att man har lyckats betala av hela sitt lån och därmed är skuldfri? Det måste väl vara det förstnämnda. För det är väl ingen vettig människa som idag amorterar av hela lånet? Nej, bolånefesten är nog en rituell fest som äger rum vid det heliga skuldsättningstillfället. Troligen hålls festen som inflyttningsfest i den bostad till vilken man tror att man nyligen blivit ägare, fast man har lånat nästan alla pengarna med bostaden som pant.

Nåja, för att tala lite mer allvarligt så varnar BKN åter för att hushållens bostadslån ökar för snabbt.

Den snabba pris- och skuldsättningsspiralen, innebär stora risker för låntagarna och svensk ekonomi enligt Statens bostadskreditnämnd (BKN).

Under årets första tre månader ökade hushållens bostadslån i en årstakt av 8 procent. Sverige fortsätter därför även i år att ha en av de snabbaste ökningarna i världen av bostadsskulderna.

- Vi har en pris- och skuldsättningsspiral på bostadsmarknaden. Sverige är ett av länderna i OECD med den största ökningen av bostadslån. Det finns ett samband mellan snabb skuldtillväxt och efterföljande djupa ekonomiska kriser, säger Bengt Hansson, analytiker på BKN, till TT.

Det är en av slutsatserna i den nya BKN-rapporten om riskerna med den svenska bolånemarknaden. BKN står fast vid bedömningen att bopriserna kommer att rasa med 20 procent inom tre-fem år.

Det är flera som tror att bostadspriserna är nära sitt krön nu, för det är svårt att hitta någon faktor som skulle kunna driva dem ännu högre. Snarare tror jag att 20 procents nedgång är väldigt optimistiskt. Tittar vi på andra länders spruckna bostadsbubblor ser vi att nedgången blir självgående när den väl kommer igång. Runt 55 procents real nedgång är min spådom, som de flesta trogna läsare vet.

Ett problem för många högbelånade svenskars ekonomi och för hela samhällsekonomin är att hushållen bär större delen av ränterisken själva, då de flesta har rörlig ränta på bolånet.

Han pekar också på problemet med att så gott som majoriteten av svenska hushåll har rörliga räntor, vilket innebär att det är hushållen själva som bär hela ränterisken. Dessutom beter sig hushållen kortsiktigt. Man talar om vad räntan kan vara om två eller tre år, men inte om tio eller femton år. Skulderna har hushållen kvar betydligt längre.

Kortsiktig planering är ju inte bara ett problem hos hushållen, utan finns i hög grad även hos politiker och andra beslutsfattare.

Många har också dålig beredskap för oförutsedda utgifter.

Nästan vart fjärde svenskt hushåll, 22 procent, skulle inte klara av en oförutsedd utgift på 5 000 kronor utan att det påverkar privatekonomin märkbart. 34 procent skulle inte klara 10 000 kronor och 49 procent skulle ha svårt med en extrautgift på 20 000. Det visar en undersökning som gjorts av Länsförsäkringar bland svenskar i åldern 25-65 år.

Detta är skrämmande. För att förstå vilken storlek på bufferten man behöver brukar jag nämna exemplet med min sambos a-kassa i höstas, som hon inte fick utbetald förrän fyra månader efter anmälan som arbetslös. Du bör alltså klara minst fyra månaders normala utgifter. Har du otur dyker det samtidigt upp någon oväntad utgift, t.ex. en sprucken tand eller ett trasigt kylskåp. Två eller tre nettomånadslöner, som den familjeekonom DN talat med föreslår, räcker alltså inte. Jag skulle säga fem eller helst sex nettomånadslöner som buffert.

Med tanke på att vi troligen är på väg in i Finanskrisen 2.0 så ska du börja spara till din buffert nu om den är för liten. Lev lite snålt ett tag nu för att slippa problem om krisen drabbar dig.

Läs även bloggrannen Cornucopias kommentarer från igår.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, sparande, kreditbubbla]

Du måste ha en rejäl buffert!

Det förtjänar att påpekas igen. Du måste ha en rejäl sparad buffert för den händelse att du t.ex. blir arbetslös. Igår kunde man läsa att kötiden ökat rejält hos a-kassorna.

Totalt sett har väntetiden för att få inkomstrelaterad ersättning hos de olika a-kassorna ökat med en vecka till åtta veckor, från oktober i fjol till oktober i år.

Ännu värre är det hos alfakassan, där väntetiden nu är 17 veckor - mer än fyra månader!

Väntetiden för att få grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen har samtidigt ökat med hela elva veckor till 19 veckor. Nästan 75 procent av alla utbetalningar av grundbeloppet kommer från Alfakassan.

Jag ser detta själv på nära håll. Min sambo anmälde sig hos a-kassan i mitten av augusti, men nu nästan tre månader senare syns ännu inga tecken på utbetalning. Tur att vi är små ekorrar som har sparat för sämre tider! Inte nog med att kötiden är lång - väntan kan bli ännu längre om någon blankett råkar vara fel ifylld. Då skickar inte a-kassan tillbaks blanketten på en gång, utan först blir den liggande i deras högar. Därmed kan väntetiden bli ännu längre. Och det är lätt att göra fel på dessa byråkratins praktblanketter. Även en välutbildad person som min sambo lyckas med det.

Mitt råd är därför att du ska ha sparat så att du klarar dig i minst sex månader. Och du ska inte bara klara av löpande räkningar och utgifter - du ska också ha så att du klarar akuta oväntade utgifter, t.ex. om kylskåpet går sönder. Men mina kloka och välinformerade läsare tillhör väl den del av befolkningen som har tänkt på detta, så budskapet kanske tyvärr inte når så många som skulle behöva höra det.

Det är inte bara a-kassans utbetalningar som man kan få vänta på. Även Försäkringskassan kan låta vänta på pengarna, eller till och med vägra utbetalning - särskilt om du är gravid. Nu har dock Diskrimineringsombudsmannen vunnit målet mot Försäkringskassan, så förhoppningsvis får gravida kvinnor i fortsättningen bättre rättighet att sjukskriva sig. Se där en glad nyhet! Men Försäkringskassans byråkrati kan försinka utbetalningen i flera månader om något inte överensstämmer med deras standardmallar.

Även av Försäkringskassan har jag personliga erfarenheter just vad gäller försenade utbetalningar. När min sambo var gravid första gången passade inte hon in i deras mallar. Hon hade haft trettio olika arbetsgivare under ett år, men var inte egen företagare. Då förstod Försäkringskassan inte hur de skulle hantera ärendet. Hon var sjukskriven större delen av graviditeten, men vi fick vänta på pengarna. Under den tiden ägnade vi oss åt intensiv brevväxling och telefonkommunikation med Försäkringskassan. Vi levde supersnålt och först tre veckor innan vår son föddes kom en retroaktiv utbetalning för sex månader - då kände vi oss plötsligt jätterika. Det bästa var dock brevet där någon chef öppet erkände att de faktiskt gjort helt fel från början - vi borde ha ramat in det. När det sedan var dags för mig att vara föräldraledig blev det strul igen. Jag hade två olika arbetsgivare och dessutom eget företag. Det blev för svårt för Försäkringskassan, så jag fick vänta fyra månader på pengarna.

Så jag påminner igen - se till att ha minst sex månaders sparad buffert!

Läs andra bloggar om försäkringskassan, a-kassa, arbetslöshet, sparande

Bopristro och skuldglädje

Lyssnen nu, o svenska folk! Det är med glädje jag ser att I haven återfått eder bopristro. Ty allt tal om bostadsbubbla eller att bostadspriserna skulle sjunka är irrläror. Nej, bostadspriserna skola fortsätta att stiga, så sant jag säger eder. Sjunkande bostadspriser äro endast något för svartsynta domedagsprofeter, som må sitta och ruttna i sina eländiga hålor. Beskåden huru våra förkunnare, som i våras kände tvivel i sin tro och kommo med mörka profetior, nu hava vänt åter till den sanna bopristron.

Den kris som i höstas drabbade vårt finansiella system var endast en prövning som I haven måst utstå på vägen mot den eviga rikedomens lyckliga land. Nu är sannerligen denna kris överstånden! Se, haver jag icke givit eder ett tecken, då aktiebörsen stigit till halvannan gång sitt värde sedan i våras? Se huru de gröna skotten växa i hela vår ekonomi. Aktiebörsen haver även denna vecka rivstartat på sin väg mot ständigt högre höjder. Vår älskade automobilfabrik Saab haver funnit villiga köpare som nu kunna föra denna nationalsymbol mot en ljus framtid av epoxy och lyx. De arbetslösas sorgliga skara ökar förvisso fortfarande, men ökningstakten haver nu avtagit och vi få med största visshet framöver se huru nya arbeten skapas överallt. Förtvivlen icke över att I måsten arbeta längre för att få eder pension, ty arbete skänker tillfredsställelse och giver oss möjlighet att fullgöra betalningarna på våra lån. Även konkurserna fortsätta sin ökning, men även här se vi ett grönt skott när takten planar ut.

Jag haver under sommaren med tillfredsställelse noterat den flit I haven ådagalagt i edra inköp i våra konsumtionstempel. Att vi nu under en ekonomisk prövningstid hava gjort inköp för större summor än förra sommaren, då någon kris ännu icke fanns i våra medvetanden, är i sanning ett gott tecken och ett skott så grönt som något. Och lyssnen nu icke på alla falsktungade sparivrare. Ty är det icke så att den som spar sina penningar icke haver lika mycket att förbruka på sin dagliga konsumtion? Nej, penningar skola icke läggas på hög - de skola användas fritt och utan att känna tvekan. Varje inköp driver hjulen i vår ekonomi framåt mot en glänsande framtid.

Oroen eder icke heller för att skulder skulle kunna vara en börda. Nej, glädjens istället åt huru bankerna i sin oändliga godhet dela ut lån så att vi kunna köpa bostäder till ständigt högre priser. Se, är det icke ett under? "Varde pengar" säger banken, och där bliver pengar när de giva ut ett lån! Deltagen med fröjd i den heliga budgivningen då en bostad är till försäljning, ty lånelöftet från banken är ett löfte om en ljusare framtid. Att vara skuldsatt är en glädje, då vi med förtröstan se huru räntorna hållas låga. Så kännen skuldglädje när i betänken huru rika I egentligen ären, då edra bostäder betinga så höga priser!

Ty räntan är låg. Och amorteringsfritt. Och tillväxt i evighet. Amen.

Hur står det till i USA?

Visserligen har Kalifornien äntligen lyckats komma överens om sina budgetnedskärningar, men det ser bara ut som en tillfällig lösning. Om några månader eller ett år kommer Kalifornien att stå där med budgetkris igen. Bland annat sparar man pengar genom att skjuta fram sista löneutbetalningen för innevarande budgetår med några dagar så att den hamnar på nästa budgetår. Tala om att skjuta problemen på framtiden!

The package cuts spending by $15 billion, including $6 billion from schools and community colleges, $3 billion from universities and $1.2 billion from prisons. It also raises $4 billion, in part by accelerating personal and corporate income- tax withholding and increasing the amount withheld by 10 percent.

Här ser man verkligen hur viktigt det är att staten går med överskott under de goda åren för att slippa såna här paniknedskärningar under lågkonjunktur.

Kalifornien har inte bara problem med årets budget, utan man har också sopat pensionsproblemet under mattan. Den redan underfinansierade pensionsfonden för statsanställda Calpers gjorde en brakförlust förra året och tänker nu investera i sånt som ger högre avkastning för att kompensera för förlusterna. Fast högre avkastning betyder som bekant högre risk. Ska de spela bort mer pensionspengar i hopp om att få in de orimliga 7,75% avkastning som de kalkylerar med?

För första gången sedan 1950-talet minskar privatpersoners skuldsättning i USA. Den genomsnittliga lånesumman föll enligt Bloomberg till 128% av genomsnittsfamiljens årsinkomst efter skatt under första kvartalet i år från rekordet 133% ett år tidigare. Samtidigt steg sparkvoten till 6,9% i maj, den högsta sedan 1993. När amerikanerna betalar av på sina skulder och sparar mer så blir det såklart mindre pengar över till konsumtion, vilket ju drivit en betydande del av USAs ekonomi. Vi ska inte heller glömma att amerikanska privatpersoner har förlorat totalt cirka 15 biljoner dollar i förmögenhet sedan finanskrisens början. Det blir i genomsnitt 370 000 kronor per person.

Samtidigt är den officiella friserade arbetslöshetssiffran nästan 10 procent och ökande. Räknar man med även dem som står helt utanför arbetsmarknaden är siffran betydligt högre. Vad detta innebär för konsumtionen kan man förstå.

"You are not going to buy a new pair of jeans if you don't have a job yet," Blake Jorgensen, chief financial officer of Levi Strauss & Co., said in a phone interview from San Francisco. The jeans maker reported a second-quarter loss of $4.13 million on July 14, compared with a year-earlier profit of $701,000.

När Ben Bernanke blev utfrågad i kongressen sade han:

"It creates problems in the macro economy, because without consumer spending, the economy doesn’t grow as fast."

Goldman Sachs' chefsekonom säger:

"If you look at various measures of debt in the system, they suggest what we're doing is getting started on this adjustment; we still have several years to go," Goldman's Hatzius said. "We're going to be at saving levels that are much, much higher than they were in 2006 and, in many cases, permanently."

Detta tycker inte jag låter som en snabb återhämtning, utan snarare som en L-formad recession.

Alldeles för tidigt för att ropa hej för USA:s ekonomi tycker jag fortfarande.

Läs även andra svenska bloggar om kalifornien, budgetunderskott, usa, konsumtion, arbetslöshet, sparande

Snabb titt på valutor, guld och silver

Riksbankens senaste reporäntesänkning gjorde att kronan försvagades, men inte särskilt mycket, faktiskt, som ni kan se av diagrammet nedan.
Förändringen mot euron var marginell jämfört med den stora förändringen från i höstas. Jag har även tagit med 50 och 200 dagars glidande medelvärden och enligt dem är vi fortfarande i en försvagningstrend för kronan (alltså uppåt i diagrammet) eftersom 50-dagars medelvärdet fortsätter att hålla sig över 200 dagars medelvärde. Men trenden för kronan mot euron känns just nu något osäker. Mot dollarn däremot har vi ett trendbrott, då 50-dagars glidande medelvärde brutit ner genom 200-dagars glidande medelvärde, som synes nedan.
Den svagare dollarn bekräftas också rent generellt genom att titta på US-dollarindexet, som visar dollarns värde gentemot en representativ korg av valutor.
Det ser inte särskilt ljust ut för dollarn, alltså. Det verkar som om vi såg dess topp runt början av mars i år. Den försvagade dollarn kan ha flera orsaker. Förutom förtroendet för valutan i sig så kan det till exempel bero på att amerikanerna åter har börjat att investera utomlands, efter att under andra halvåret 2008 ha tagit hem stora delar av sina utländska investeringar och satt dem i amerikanska statspapper.

När vi ändå tittar på lite diagram kan vi titta på hur det gått för ädelmetallerna. I svenska kronor per gram, som vanligt, vilket är mest relevant för oss svenskar.
Guldet har legat ganska stilla sedan början av mars, till skillnad mot förra året, då det gick ner något.

Jag upptäckte just att jag råkat byta färgerna på 50 och 200 dagars medelvärden i valutadiagrammen jämfört med ädelmetallerna, men jag orkar inte göra om diagrammen. För guld och silver är alltså 50 dagars medelvärde grönt och ligger som synes fortfarande över 200 dagars medelvärde (rött) både för guld och silver.
Silverpriset ligger också kvar på ungefär samma nivå som i början av mars, även om det svajat mer än guldet, vilket det brukar göra.

Vi kommer troligen att få se en viss nedgång i guld och silver någon månad till, men sedan borde vi få se prisökningar igen. Jag tycker dock inte att man huvudlöst ska investera alla sina besparingar i guld och silver. Trots allt är det pappersvalutor som gäller här i världen. Riskspridning är alltid bra också. Jag har sett lite olika rekommendationer, men större andelen av besparingarna på ett säkert konto (exempelvis Riksgäldsspar) och en viss andel i guld och silver får väl anses vara bra i dagens läge, även om Riksgäldsspar idag ger usel ränta. Sen kan den som vill också ha t.ex. 10-20% av besparingarna i mer spekulativa investeringar, exempelvis utvalda aktier, eller varför inte fonden Xact Bear om man tror på börsnedgång. Men i dagens läge prioriterar jag säkerhet framför avkastning vad gäller mina surt förvärvade sparpengar.

Ni kanske tror att jag är en rik man, när jag sitter här och analyserar ekonomin, men det är tyvärr inte så. Jag är notoriskt usel på att pricka in upp- och nedgångar på olika finansiella marknader, så jag avhåller mig för det mesta och överlåter det till dem som har talang för trejding. Jag har istället prioriterat långsiktigt, d.v.s. att vara skuldfri med en viss sparad buffert, men rik är jag absolut inte. Som tur är har jag dock ett jobb som är hyfsat välbetalt, så att jag till och med kan spara en slant varje månad. Som det ser ut just nu verkar mitt jobb inte heller vara i fara. Värre är det för min sambo, som nyss blivit arbetslös. Därför lever vi trots allt sparsamt.

Apropå sparande läste jag att pantbankerna har glada dagar. Pantbanken Sverige ökade sitt resultat med 30% första halvåret och ökade utlåningen med 24%. De gör därmed sitt bästa resultat någonsin. Se där en bransch som går bra i kristider! Andelen icke inlösta varor har också ökat, vilket inte är oväntat i dessa tider, men för en pantbank förorsakar obetalda lån inga kreditförluster.

Amerikaners dåliga buffert

En sak som är värd att påminna om i dessa dagar är hur dåligt med sparpengar genomsnittsamerikanen har. Den 20 mars i år rapporterade MarketWatch om följande undersökningsresultat:

A MetLife study released last week found that 50% of Americans said they have only a one-month cushion - roughly two paychecks - or less before they would be unable to fully meet their financial obligations if they were to lose their jobs. More disturbing is that 28% said they could not make ends meet for longer than two weeks without their jobs.

And it's not just low-income earners who would find themselves financially challenged. Twenty-nine percent of those making $100,000 or more a year said they would have trouble paying the bills after more than a month of unemployment.

Detta förvärrar såklart krisens konsekvenser för många amerikaner och kan framöver leda till stora sociala problem efterhand som allt fler som hittills varit vana att kunna konsumera frikostigt nu upptäcker att de inte ens har pengar till det nödvändigaste.

Reklamhistoria, banker, Spara och Slösa

Lars Linder uppmärksammade i en artikel i DNs kulturdel (endast pappersupplagan) igår en avhandling vid namn "Hit med pengarna!" och undertiteln "Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst" av företagsekonomen Dick Forslund. Läs mer om avhandlingen i pressmeddelande från Stockholms universitet och i dess abstract.

Man kan även lyssna på en intervju med Dick Forslund på Sveriges Radios hemsida.

Jag - och säkert många med mig - minns serien "Spara och Slösa" i tidningen Lyckoslanten, utgiven av sparbankerna med målgrupp Sveriges barn. Så sent som när jag var barn på 1970-talet propagerade den ohejdat för sparande, ibland med de mest brutala följder för stackars Slösa. Från 1800-talet och framåt gick propagandan och reklamen ut på att uppfostra svenska folket till sparare. Men sen började budskapet från bankerna att förändras, eftersom man inte längre behövde mer inlåning, utan nu kunde de stora pengarna för bankerna göras på utlåning. Lars Linder citerar ur något som SBAB skrev till sina kunder "Har du tänkt på att du kanske redan har en rejäl slant 'sparad'. I ditt boende... Ett belopp som du kanske kan ta ut genom att höja ditt bolån." Här är det Slösa som det görs ohejdad reklam för, från en statlig institution!

Reklamen från banker m.fl. har de senaste åren (eller snarare årtiondena) gått ut på att integrera medelsvensson i det finansiella systemet. Genom att "tvinga" alla att välja PPM-fond (även om 90% inte har den kompetens som behövs för att göra ett aktivt val). Genom försäljning av Telia-aktier till folket. Genom att locka folk till att ta större bolån. Genom att locka folk till aktiefonder och sen alltmer komplexa fondkonstruktioner, aktieindexobligationer m.m. Om banken är beredd att göra dyr reklam för en viss sparprodukt innebär det ju att de måste tjäna ordentligt med pengar på den. Därför har jag alltid varit misstänksam mot sånt. Jag gick på bankens råd en gång på 1990-talet, men aldrig mer...

Senaste trenderna kan väl knappast någon ha missat. T.ex. reklam för svindyra SMS-lån till ockerränta. Nu efter Riksbankens senaste räntesänkning går bankerna ut med reklam om att de sänker boräntorna. De tjänar tydligen fortfarande pengar på bolån. Och så är det all reklam för pensionsflytt. Där måste det finnas stora pengar att hämta. Frågan är hur bra verkligheten kommer att stämma med pensionsreklamens vackra bilder.

P.S. Jag upptäckte att Lyckoslanten fortfarande finns och ges ut av Swedbank.

Hushållens lånande ökar i långsammare takt

E24 skrev i torsdags: "Den årliga tillväxttakten för bankernas och bolåneinstitutens samlade lån till hushållen fortsätter att avta." Artikelrubriken var dock lite missvisande "Hushållen lånar mindre". Men den årliga tillväxttakten för hushållens lån låg fortfarande på så mycket som 9,4%, även om det var lite lägre än 9,7% månaden innan. Den sista oktober hade hushållen 2107 miljarder kronor i utestående skuld till bankerna, varav 1307 miljarder avsåg bostäder. Det betyder nästan 228000 kronor i skulder per invånare i Sverige, varav drygt 141000 kronor i bolån.

Mer matnyttigt kan man hitta i artikelns källa, nämligen senaste pressmeddelandet om finansmarknadsstatistik från SCB.Som synes ökar fortfarande penningmängdsmåtten M1 och M3, även om takten snabbt dyker mot nollan. Det blir intressant att se om vi får "äkta" deflation snart, d.v.s. en minskning av penningmängden. Och i så fall hur länge.

Tittar man vidare i hela rapporten från SCB finns också fler intressanta saker att notera, till exempel hushållens totala sparande, eftersom det är intressant att jämföra med lånandet. Totalen av hushållens (inklusive HIO) sparande i MFI (mest banker) var 929 miljarder kronor, en ökning med 9,4% på 12 månader. Dock är inte fond-, aktie- och annat värdepapperssparande medräknat i detta. Följande diagram är också intressant:Notera vilka delar av utlåningen till allmänheten som stramas åt - konsumtionskrediter och "övriga krediter". Ökningstakten sjunker där markant, medan den för bostadskrediter fortfarande är ganska konstant.

Investeringsskojarna avslöjas återigen

Nu har det hänt igen - sparare har blivit inlurade i dåliga investeringar. Just nu är Acta aktuella på grund av de genomdåliga råd de gett en stackars äldre dam som ville placera sitt sparkapital. Valutaindexobligation utgiven av Lehman, investeringar med belåning, m.m. Vi känner igen mönstret från efterdyningarna av IT-bubblan. När alla kurvor pekar uppåt går det ju bra att "kasta pil" och investera i lite vad som helst, även med belåning, men det är när det börjar gå ner som de dåliga investeringsråden vaskas fram. Det kommer säkert fler skandaler framöver - Acta har säkert inte varit ensamma om att ge helkassa investeringsråd.

Man kunde ju hoppas att sånt här hade rensats ut efter förra skandalvågen, men tydligen inte. Vad driver en investeringsrådgivare till att göra sådana riskfyllda investeringar åt en 73-åring? Provision? Hoppas åtminstone några av lurendrejarna åker dit för vad de har gjort. Även om de inte blir dömda kan man hoppas att de tar sitt moraliska ansvar och ger någon kompensation till spararna.

Slutkommentaren här blir - investera aldrig i något du inte helt förstår vad det är. Risken är stor att den som försöker sälja investeringen till dig antingen inte heller förstår, eller att han helt enkelt försöker lura dig.

Hur ska man klara sig igenom finanskrisen?

I dagens läge känner säkert många osäkerhet över hur de ska göra för att klara av privatekonomin nu i samband med att finanskrisen slår vilt omkring sig och lågkonjunkturen är på väg. Flera tidningar har nyligen haft artiklar med mer eller mindre goda råd.

Här följer min lista över vad jag anser att man bör tänka på. Nu kanske inte alla råden är bra för alla i alla situationer, men i princip borde den som följer dem klara sig bättre än andra.

• Ta inga lån. I princip enda undantaget är studielån. Se även kommentaren nedan om lån till bostadsköp.
  
• Om du redan har lån, betala av så mycket du kan, med förbehållet att du alltid bör ha en sparbuffert för oförutsedda utgifter.
  
• Om du inte har några lån, spara så mycket pengar du kan. En årslön sparad är ett bra riktmärke.
  
• Placera sparpengarna säkert, t.ex. Riksgäldsspar.
  
• Var beredd på att placera om dina sparpengar om inflationen börjar skena iväg.
• Var beredd på att binda räntan på dina lån om räntorna sticker iväg uppåt.
  
• Spara in på utgifterna så mycket du kan.
  
• Cykla eller åk kollektivt. Hyr bil eller tag taxi om du behöver bil av någon orsak.

Om du trots allt verkligen behöver ta ett lån för att köpa bostad:

• Tänk på att inflationsjusterade bostadspriser troligen kommer att falla med minst 50% från toppen i våras.
  
• Om du kan vänta med att köpa bostaden, gör det - de kommer att bli billigare.
  
• Om du inte kan vänta med köpet, pruta.
  
• Tänk efter om du verkligen behöver ha en så stor och/eller centralt belägen bostad. Det finns förorter med väldigt bra kommunikationer där priserna är betydligt lägre.
  
• Ha en god marginal på dina lån. Du ska kunna klara av en ränta på 10-12% och att en eller båda blir arbetslösa (alltså bara får 80% av lönen från a-kassan).
  
• Se till att du trots lånen har en buffert av sparkapital för oförutsedda utgifter.

P.S. Jag lever som jag lär. Har ingen bil. Jag är troligen detaljhandelns mardrömskonsument.