Cellulosa + termiter = energi?

Idag kan man läsa i SvD om att forskare i USA försöker kopiera termiters cellulosanedbrytning för att kunna få fram biobränslen ur t.ex. skogsråvara eller halm. Som vanligt presenteras sådan här forskning som om det skulle vara mänsklighetens räddning. "Termittarm framtidens energileverantör". Energileverantör? Nej, energin finns redan i cellulosan, dit den kommit från solljuset genom växternas fotosyntes. Det är bara det att vi vill få fram flytande bränslen, eftersom vårt samhälle är beroende av dem. "Bränsleomvandlare" skulle nog vara närmare sanningen. Sen vräker man på med att "Skadedjuret kan bli framtidens frälsning" och att "termiterna kan också bära på hemligheten hur man skapar det perfekta biobränslet". Stora ord och en mycket positiv räddning från oljeberoendet som målas upp.

Men vad kan sådan här produktion av flytande bränslen från cellulosa egentligen ha för potential? Annat än som försörjningsmöjlighet för biologiforskare, alltså. Grundproblemet är att mängden tillgänglig biomassa inte räcker för att ersätta mer än några procent av vår oljeförbrukning. Jag gjorde förra sommaren en överslagsberäkning över hur mycket energi vi skulle kunna få ut ur den svenska skogen. Slutsatsen var att

inte ens om vi bränner upp hela Sveriges årliga skogstillväxt får vi ut lika mycket energi som av den olja vi använder per år.

Detta inkluderar alltså allt trä som idag går till virke, papper med mera. Nu råkar Sverige vara ett land med ganska få innevånare och mycket skog per kvadratkilometer. Tittar man på hela världen kan biobränslen endast lämna ett marginellt bidrag till att ersätta oljeberoendet.

Ett annat ofta förbisett faktum i dessa sammanhang är att det som kallas för "jordbruksavfall" inte bara är skräp. Halm och annat "jordbruksavfall" är organiskt material som är viktigt för att bygga upp kvalitén på odlingsjorden. Tar man bort t.ex. halmen för att producera biobränslen av den får man en kompakt lera på åkern istället för fin matjord. I dagens kemikaliejordbruk gör det nu inte så mycket, då jorden bara blir ett odlingsmedium där grödor odlas med hjälp av konstgödsel och andra kemiska tillsatser. Men detta kemikaliejordbruk är beroende av ständig tillförsel av ändliga resurser och är i längden inte hållbart. För att kunna bedriva odling utan tillförsel av konstgödsel behövs organiskt material för att bygga upp matjord. Redan idag är matjordsförluster ett stort problem i många jordbruksområden.

The United States alone loses 2 billion tons of topsoil per year.

Fast det är ju kul att man genom att studera termiterna kanske kan finna mer effektiva sätt att omvandla biomassa till flytande bränslen. Men någon "framtidens frälsning" är det definitivt inte, för det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket biomassa tillgänglig.

[Andra bloggar om jordbruk, biobränslen, matjord, skog, energi]