För att en mänsklig ekonomi ska snurra krävs användning av olika råvaror och resurser. Även de enklaste ekonomierna - jägar- och samlarsamhällena - är beroende av råvaror och resurser. Vårt moderna industrisamhälle använder förstås en oerhörd mängd olika råvaror och resurser som vi är beroende av för att ekonomin ska fungera. Att förstå skillnaderna mellan de olika sorterna av råvaror och resurser är grundläggande för att förstå hur ekonomin fungerar och kan komma att förändras. Jag har sammanställt denna artikel för att kunna ha den som referens i kommande bloggartiklar.
För det första måste man skilja på råvaror, t.ex. järn, olja, trä, vete, samt resurser, t.ex. odlingsmark och solstrålning.
Råvaror kan delas in i olika kategorier. Det finns råvaror som är ändliga i ett mänskligt perspektiv, eftersom de skapas genom geologiska processer som tar tiotals eller hundratals miljoner år. Exempel på ändliga råvaror är olja, kol, järn, koppar och fosfat. Sedan finns det råvaror som ständigt förnyas i en sådan takt att det är märkbart i ett mänskligt perspektiv. Exempel på detta är trä, halm, vete, fisk och kogödsel.
De
ändliga råvarorna har vissa grundläggande drag gemensamt. De finns koncentrerade i olika fyndigheter, t.ex. oljefält eller malmfält. Dessa fyndigheter är för de flesta råvaror inte särskilt jämnt fördelade över världen, utan vissa länder sitter på enorma fyndigheter, medan andra är helt utan. Jämför t.ex. Sverige och Norge, där Norge har jättelika oljetillgångar, medan Sverige troligen inte har några som är värda att utvinna. Sverige har istället enorma järnmalmsfält. Fyndigheter av ändliga råvaror finns också av varierande kvalité. Den första råoljan som mänskligheten använde sipprade upp ur marken av sig själv. När man började utvinna råolja i större skala för runt 150 år sedan behövde man bara borra ett hål och låta oljan spruta upp av sig själv. För de oljefynd som görs idag krävs oftast betydligt större insatser av energi för att få fram någon olja.
Koppar är ett annat exempel. Den första koppar som mänskligheten använde var troligen de sällsynta klumpar av ren koppar som finns utspridda här och var. Därefter kom någon på hur man kunde utvinna koppar ur malm. Till att börja med användes förstås de mest lättillgängliga och koncentrerade malmerna, men efterhand som de tog slut har man gått över till mer utspädda malmer. I dagens koppargruvor kan koncentrationen vara under en procent. För att utvinna koppar ur så utspädda malmer krävs förstås stora mängder energi.
Ett annat gemensamt drag för ändliga råvaror är att de har en historisk produktionskurva som efterhand ökar (om än ibland i vågor) för att någon gång nå en global produktionstopp och sedan efterhand minska (även detta kan ske i vågor). Se exemplet till höger för hur oljans produktionskurva kan komma att se ut (klicka på diagrammet för att förstora det). Det tar alltså inte tvärstopp, som en kran som slutar rinna, utan det blir en gradvis minskning av utvinningstakten, som en kran som stängs sakta. När denna produktionstopp kommer att inträffa är olika för olika råvaror.
De ändliga råvarorna kan också delas in i två underkategorier - återvinningsbara och icke återvinningsbara. När man har bränt upp ett fat med olja finns ingen möjlighet att få tillbaks det. Däremot kan man återvinna järn ur skrotade bilar, om än med insats av energi. Om det är lönsamt dikteras förstås av världsmarknadspriset på järn kontra hur mycket energi som åtgår för återvinningen.
För
återvinningbara ändliga råvaror är således inte endast den globala utvinningstakten intressant för tillgången, utan även återvinningstakten, som i sin tur är beroende av en mängd faktorer, framförallt energiåtgång samt priset på energi.
För
icke återvinningsbara ändliga råvaror styr den globala utvinningstakten helt tillgången. De flesta icke återvinningsbara råvarorna är
energiråvaror, t.ex. kol, olja, gas och uran.
Ett gränsfall för återvinningsbarhet utgör råvaran fosfat, en av basråvarorna för konstgödsel. Vissa länder i världen, t.ex. Marocko, har stora fosfatfyndigheter, som bryts och sedan till största delen blir till konstgödsel som sprids på världens åkrar. En del av fosfatet lakas ur och hamnar i vattendragen och till slut i havet. Delar av fosfatet cirkulerar dock i ett kretslopp genom växtrester och djuravföring. Här skulle man kunna göra mycket för att återvinna mer av denna råvara. Fosfat kan dock idag i princip behandlas som en icke återvinningsbar ändlig råvara, eftersom en viss andel hela tiden läcker ut. Dagens jordbruk kräver stora insatser av fosfat, mycket mer än vad som återvinns.
All utvinning av ändliga råvaror är förknippad med miljöproblem av olika grad, t.ex. luft- och vattenföroreningar, eller stora sår i naturen efter gruvdrift. Detta kan i många fall minska mängden tillgängliga förnyelsebara råvaror.
De
förnyelsebara råvarorna verkar ses som oändliga av somliga, men det är såklart inte sant. Tillgången begränsas här av tillgängliga resurser, främst solljus, vatten, mark och näring. Man kan i längden inte ta ut mer av en förnyelsebar råvara än vad som återbildas per år. Ett praktexempel är fisk, där större delen av jordens fiskbestånd är utfiskade i olika grad. Uttag av förnyelsebara råvaror måste därför alltid hålla sig inom gränserna och i många fall krävs även åtgärder för att säkra återväxten, t.ex. skogsplantering. Det är också viktigt att se till att de resurser som krävs för produktionen inte förstörs.
Förnyelsebara råvaror kan användas antingen som råmaterial (t.ex. trävirke) eller som energiråvaror (t.ex. ved).
För att komplicera bilden av råvarorna kan vissa råvaror ersätta andra. Exempelvis kan många saker tillverkas av både järn och aluminium. Detta kan även ske tvärs över kategorigränserna. Olja, som huvudsakligen är en energiråvara, kan användas som råvara för att producera plast, som man kan göra en stekspade av. Men en stekspade kan också tillverkas av stål och trä. Vissa ändliga råvaror kan när brist uppstår ersättas av andra råvaror, dock med stora energiinsatser. Exempelvis är grus en ändlig råvara, men genom att krossa berg, som finns i överflöd, slipper vi att göra slut på våra grusåsar. Men, som sagt, det kräver en massa energi.
Vissa råvaror kan också ha olika förutsättningar i olika delar av världen. I större delen av Sverige kan man se sötvatten som en förnyelsebar råvara, eftersom det regnar såpass mycket här. I Saudiarabien däremot finns visserligen stora vattenreservoarer djupt under marken i vissa delar, men de fylls på så långsamt att de ur ett mänskligt perspektiv måste anses som ändliga resurser. Återstår då alternativet att utvinna sötvatten ur saltvatten, vilket kräver stora insatser av energi. I Saudiarabiens fall handlar det såklart om energi från ändliga råvaror - gas och olja.
Salt är också lite speciell som råvara. Dels finns här och var i världen stora underjordiska saltgruvor, t.ex. i Tyskland och Polen. Bergsalt är alltså en ändlig råvara. I andra delar av världen, t.ex. runt Medelhavet, lönar det sig istället att utvinna salt ur havsvattnet med hjälp av solens värme i stora saliner. Där är havssalt en förnyelsebar råvara, eftersom havet fylls på med salt mycket snabbare än mänsklighetens utvinningstakt.
Resurser är ett vitt begrepp och inkluderar odlingsmark, betesmark, skogsmark, fiskevatten, solstrålning och vind. Här skulle man kunna göra en uppdelning mellan markresurser (inklusive vattendrag och hav), energiresurser och ekosystemtjänster.
Markresurser måste vårdas för att man ska kunna dra nytta av dem. Odlingsmark har t.ex. överst ett matjordslager som i princip är en förutsättning för att man ska kunna odla där. Ett stort problem i många delar av världen är förlusten av matjord. Värst är det troligen i vissa tropiska länder, men även i länder som USA kan erosion ställa till med grav försämring av resursen odlingsmark. Även om det inte alltid är så allvarligt som på
den här bilden, så sker i stora delar av världens kornbod USA en ständig gradvis förlust av matjord som på sikt hotar jordbruksproduktionen. Om man misshandlar odlingsmarken försämras alltså denna resurs. Men det går faktiskt också att förbättra jorden genom att använda vettiga odlingsmetoder, även om det tar tid.
Ett exempel på en förstörd markresurs är Östersjön. Våra utsläpp har förorenat detta innanhav så att stora delar av fiskbestånden inte längre förökar sig lika bra som förr och många fiskar har så höga gifthalter att de inte rekommenderas som föda till gravida kvinnor. Ovanpå detta så har vi också överutnyttjat den förnyelsebara råvaran fisk som produceras i denna markresurs.
Energiresurser är av olika slag - sol, vind, vågor och fallhöjd i vattendrag. För att kunna använda dessa resurser krävs någon form av anläggning som tillvaratar energin, t.ex. ett vindkraftverk. Oftast inkräktar dessa anläggningar på markresursens produktivitet. Kraftverksdammar är ett bra exempel, som förstör skogsmark, odlingsmark och fiskevatten.
Förutsättningen för att kunna använda de flödande energiresurserna är förutom att man bygger en anläggning för att tillvarata resursen (ett kraftverk) också att man underhåller anläggningen, samt att man har någon form av infrastruktur omkring, t.ex. en elledning från ett kraftverk. Bygget och underhållet av kraftverket och infrastrukturen kräver råvaror, som oftast är ändliga, om än i viss mån återvinningsbara. Det kräver också energi.
Även möjligheten till utvinning av energiresurser kan förstöras av mänsklig påverkan. Exempelvis kan kalhuggning av skogar och åtföljande erosion störa flödena i vattendrag, vilket försämrar möjligheten till att utnyttja vattenkraft.
Ekosystemtjänster är en form av resurser som inkluderar allt nyttigt som naturen producerar som vi ofta tar för givet. Världens växters produktion av syre som gör att vi kan andas får väl anses vara den viktigaste ekosystemtjänsten. En annan viktig ekosystemtjänst är bins och andra insekters pollinering av blommor. Hur värdefull denna tjänst är framgår tydligt om man betänker alternativet att t.ex. gå runt och handpollinera en äppelodling. Även ekosystemtjänster kan förstöras på olika sätt av mänsklig påverkan. Exempelvis har utdikningen av stora våtmarker gjort att den naturliga rening av vattnet som utförs där har slutat fungera.
Som du kanske har märkt dyker ordet
energi upp ofta i denna text. För att kunna utvinna råvaror och utnyttja resurser krävs alltid energi. Det är därför de ändliga energiråvarorna (olja, kol, gas) är så viktiga och i ekonomiska sammanhang måste särbehandlas från övriga råvaror, vilket tyvärr ofta inte görs. De påverkar nämligen priset på alla andra råvaror. Dessutom så är det så att förhållandet mellan produktion, konsumtion och pris inte fungerar på samma sätt. För en vanlig ändlig råvara som koppar kommer en högre efterfrågan att leda till att det blir lönsamt att bryta mer utspädda malmer. Detta kan i princip fortsätta in absurdum, bara efterfrågan är tillräckligt hög för att motivera det högre priset som mer utspädda malmer ger p.g.a. det större energibehovet. Ta exemplet guld, som det ibland lönar sig att utvinna vid koncentrationer på endast 0,5 miljondelar. För de ändliga energiråvarorna är istället EROEI viktig, alltså "Energy Returned On Energy Invested". En EROEI på 25 innebär t.ex. att man får ut 25 joule energi för varje joule som går åt till att utvinna energiråvaran. Om kvalitén på fyndigheten blir för låg går det åt lika mycket energi för utvinningen som man i slutändan får ut. Då har man en EROEI på 1 och då lönar det sig inte längre att försöka utvinna energiråvaran. Därmed kan priset bli hur högt som helst, men det kommer i alla fall inte att löna sig att utvinna mer av energiråvaran.
Dessutom är de ändliga energiråvarorna speciella genom att de har så koncentrerad energi. Energiresurserna såsom sol, vind och vatten är mycket mer utspädda. Jag berörde ämnet lite grann i artikeln "
Energiersättning - ett räkneexempel". För vissa användningsområden är också de ändliga energiråvarorna oerhört viktiga, t.ex. för transporter. Detta p.g.a. att de är så koncentrerade och därmed portabla. Extremfallet är flyget, som inte skulle vara möjligt utan råoljebaserat flygbränsle. Visst skulle man troligen kunna framställa flygbränsle av biobränsle, men isåfall i så liten skala att det är försumbart.
Har jag glömt något? Tror inte det. Då är det dags för en
sammanfattning.
- Råvaror
- Ändliga råvaror
- Återvinningsbara ändliga råvaror (t.ex. järn, koppar, aluminium)
- Icke återvinningsbara ändliga råvaror (t.ex. olja, kol, gas, fosfat)
- Förnyelsebara råvaror (t.ex. trä, halm, fisk)
- Resurser
- Markresurser (t.ex. odlingsmark, skogsmark, fiskevatten)
- Energiresurser (t.ex. solstrålning, vind, fallhöjd i vattendrag)
- Ekosystemtjänster (t.ex. pollinering, vattenrening)
Inlägg
