Vad gjorde Riksrevisionsverket?

Annika Högberg, Kulturbloggen med flera ondgör sig över alla slösaktiga myndigheter som festar upp våra skattepengar. Listan börjar bli lång nu...

• Tillväxtverket
• Vinnova
• Näringsdepartementet
• AP-fonderna
• Stiftelsen för strategisk forskning
• FRA
• Säpo

Statsminister Fredrik Reinfeldt slår ifrån sig och säger att det bara är några enstaka fall. Jag tycker nu att fallen börjar bli fler än "några enstaka" och det liknar snarare ett mönster.

Den utbredda festslösarkulturen visar som Lena Mellin skriver att vissa offentliganställda räknas, medan andra inte räknas. De flesta offentliganställda har ytterst snålt tilltagen budget för internrepresentation.

Staffan Heimerson roar sig med att räkna på utgifterna. För 138 346 kronor kan man få 34 599 heliumfyllda ballonger - "Kom Bindefeld verkligen med 34 599 ballonger?". Blå hallen och Gyllene salen i Stadshuset kostar 98 000 kronor att hyra, men Bindefeld debiterade för Stiftelsen för strategisk forskning 224 110 kronor och jag antar att mellanskillnaden hamnade i hans fickor.

Det sägs att myndigheter har släppts vind för våg och Morgan Johansson (S) vill att regeringen låter göra en större genomgång av sina myndigheter. Civilminister Stefan Attefall (KD) tycker dock att det räcker med Riksrevisionsverket och internrevision.

Jag tycker att det är dags att granska granskarna. Hur i hela friden kunde riksrevisorerna undgå att upptäcka och slå ner på myndigheternas utsvävningar, momsfusk och brott mot upphandlingsregler, när journalister enkelt kunde avslöja dessa genom att bara begära ut några kvitton? Dessutom i flera fall. Är inte just sådana kontroller del av en revisors jobb? Om inte Riksrevisionsverket själva tillsätter en internutredning om detta är det dags för regeringen eller Riksdagen att tillsätta en granskning av Riksrevisionsverket.

P.S. Min egen erfarenhet (från ett tidigare jobb) av Riksrevisionsverket är god. Jag minns mycket väl när riksrevisorn dök upp i dörren till kontoret och det kändes som om en iskall vind från Arktis svepte in när han frågade efter en pärm med verifikationer. Revisorer behöver i och för sig inte vara fullt så skräckinjagande, men den killen gjorde i alla fall noggranna kontroller.

Klartext från Riksrevisionen om fiskepolitiken

I en debattartikel i DN igår gick riksrevisor Eva Lindström till skarp attack mot den svenska fiskepolitiken. Hon tycker mer eller mindre att staten kastar en massa pengar i sjön genom att både ge stöd till fiskerinäringen och ge stöd till att skära ner den.

Det krävs alltså inte ens miljöskäl till att förstå att detta är komplett vansinne, utan det räcker med rent ekonomiska skäl. På slutet av artikeln har hon några konkreta råd om vad som borde göras:

Minska överkapaciteten i den svenska fiskeflottan. [...]
Överväg om stöden och skattebefrielserna till yrkesfisket kan tas bort eller minskas. [...]
Se till att kontrollerna avskräcker från fiskebrott. [...]
Säkerställ att den övergripande måluppfyllelsen inte minskar som en följd av att olika styrmedel motverkar varandra. [...]
Utveckla återrapporteringen så att den blir transparent, visar olika insatsers kostnader och om insatserna verkligen leder till ett hållbart fiske. Det är en förutsättning för en kostnadseffektiv förvaltning. Allt annat är slöseri med skattemedel.

Slöseri, absolut. Enligt en DN-artikel från i våras är bidragen till fiskenäringen runt en halv miljon per yrkesfiskare.

Jag hoppas verkligen att våra kära politiker tar tag i detta snarast och slutar lyssna på fiskerinäringens oerhört starka lobbyister. Jordbruksminister Eskil Erlandsson sade med anledning av Riksrevisionens kritik att "Fisket måste bära sina egna kostnader. Den ska leva på marknadsmässiga villkor, precis som andra näringar", vilket låter hoppingivande, men vi får se vad det innebär av praktiska åtgärder.