- Tillväxtverket
- Vinnova
- Näringsdepartementet
- AP-fonderna
- Stiftelsen för strategisk forskning
- FRA
- Säpo
Den utbredda festslösarkulturen visar som Lena Mellin skriver att vissa offentliganställda räknas, medan andra inte räknas. De flesta offentliganställda har ytterst snålt tilltagen budget för internrepresentation.
Staffan Heimerson roar sig med att räkna på utgifterna. För 138 346 kronor kan man få 34 599 heliumfyllda ballonger - "Kom Bindefeld verkligen med 34 599 ballonger?". Blå hallen och Gyllene salen i Stadshuset kostar 98 000 kronor att hyra, men Bindefeld debiterade för Stiftelsen för strategisk forskning 224 110 kronor och jag antar att mellanskillnaden hamnade i hans fickor.
Det sägs att myndigheter har släppts vind för våg och Morgan Johansson (S) vill att regeringen låter göra en större genomgång av sina myndigheter. Civilminister Stefan Attefall (KD) tycker dock att det räcker med Riksrevisionsverket och internrevision.
Jag tycker att det är dags att granska granskarna. Hur i hela friden kunde riksrevisorerna undgå att upptäcka och slå ner på myndigheternas utsvävningar, momsfusk och brott mot upphandlingsregler, när journalister enkelt kunde avslöja dessa genom att bara begära ut några kvitton? Dessutom i flera fall. Är inte just sådana kontroller del av en revisors jobb? Om inte Riksrevisionsverket själva tillsätter en internutredning om detta är det dags för regeringen eller Riksdagen att tillsätta en granskning av Riksrevisionsverket.
P.S. Min egen erfarenhet (från ett tidigare jobb) av Riksrevisionsverket är god. Jag minns mycket väl när riksrevisorn dök upp i dörren till kontoret och det kändes som om en iskall vind från Arktis svepte in när han frågade efter en pärm med verifikationer. Revisorer behöver i och för sig inte vara fullt så skräckinjagande, men den killen gjorde i alla fall noggranna kontroller.
Inlägg
Det är väl ett tecken i tiden. Förr, under det så kallade folkhemmets dagar, saliga i åminnelse, höll man nog ganska hårt i myndighetskassorna. Idag gäller det att berika sig så gott det går. Att berika sig med en överdådig fest, tillhör numera det tillåtna. Samhällets eliter tycker att de kan ta sig den rätten. Vanligt folk har fullt upp med att få hushållskassan att gå ihop och att betala av på sina lån.
SvaraRaderaFörr hade vi en slags ordning där utjämningspoliken gav bidrag till "de fattiga". Idag ges bidrag och avdrag till "de rika", dvs den välbeställda medelklassen. Det är sådan politik man vinner val på.
Glöm inte att de som införde folkhemspolitiken glömde att införa en kontrollerande organisation när de införde sina ändringar och samtidigt tog bort de gamla kontrollsystemen.
RaderaJaha, det tycks vara fester för makteliten,
SvaraRaderasänkt restaurangmoms för medelklassen,
soppkök för de övriga.
Ingens fel. Det är bara tidsandan..........
SvaraRaderaJag tycker jag ser ett mönster i dina senaste poster, och i samhället i stort.
SvaraRaderaSmåfolket skall övervakas och regleras in absurdum medan de på toppen gör som de vill.
Gonzalo Lira uttrycker det bättre än vad jag kan:
http://gonzalolira.blogspot.se/2012/05/structural-pliancy.html
Tunet