Kan man lita på Papademos?

Idag kom beskedet att Lucas Papademos blir ny grekisk premiärminister, vilket inte var särskilt oväntat. Så vem är då Loukás Papadímos? Han har bland annat varit biträdande ECB-chef 2002-2010 och innan dess chef för den grekiska centralbanken mellan 1994 och 2002. Sedan 2010 har han varit rådgivare åt Greklands premiärminister Papandreou. Europas makthavare tycker om honom.

– Här en välutbildad ekonom. Han har jobbat med ekonomi i både i Grekland och USA. Han har ett mycket gott renommé bland de monetära kretsarna i Frankfurt.
– Men även i de övriga europeiska länderna. Jag tror att Merkel, Sarkozy och Lagarde är mycket positiva.
– Han är kompetent, men det är en annan sak att regera så vi får se.

Men vänta nu - han var grekisk centralbankschef 1994-2002, alltså även när Grekland införde euron i januari 2002. Som bekant så fuskade Grekland in sig i valutaunionen med felaktig statistik över statsfinanserna. I maj 2010 uppmärksammades rapporten ”Two crises, two responses” av ekonomerna André Sapir och Jean Pisani-Ferry från tankesmedjan Bruegel i Bryssel.

År 2000 hävdade Grekland att landet hade ett underskott på mindre än 1 procent av BNP – i verkligheten var det nästan 4 procent. 2001 rapporterades ett litet överskott – men underskottet var i själva verket fortfarande nästan 4 procent. Illusionsmakeriet fortsatte ändå fram till i höstas. När Papandreou tog över regeringsmakten var han ärlig nog att avslöja hur verkligheten såg ut. Då var underskottet nästan 13 procent.

Varför reagerade ingen i Bryssel? Det var ett allvarligt misstag. I EU:s korridorer talades det öppet om det grekiska fusket under många år. 2004 inledde EU-kommissionen ett rättsligt förfarande rörande falska rapporter, som aldrig fullföljdes. Först nu ska Grekland äntligen ställas inför rätta. EU-kommissionen ska också få makt att kontrollera nationella räkenskaper, i alla länder. När en fuskar leder det som vanligt till ökad kontroll av alla.

Nedan ser ni ett diagram från rapporten över rapporterat underskott i statsfinanserna (blå staplar) och vad det verkligen var (röda staplar).

När Papademos var grekisk centralbankschef 1994-2002 kan han knappast ha varit omedveten om detta fusk. Han borde med den ekonomiska inblick man har som centralbankschef i alla fall ha anat hur det låg till. Att han inte undersökte saken närmare gör honom till en lika god kålsupare som övriga grekiska makthavare.

Lucas Papademos var alltså grekisk centralbankschef när Grekland ljög sig in i eurosamarbetet! Och nu blir han ny premiärminister.

Nå, hur går det nu med räddningspaketen till Portugal, Irland och Grekland (PIG)? Nödlånen går genom räddningsfonden EFSF, som nu har fått problem med stigande räntor för sin upplåning. Man lyckas också knappt skrapa ihop tillräckligt många intresserade investerare till sina emissioner.

Fonden garanteras av euroländerna i förhållande till storleken på deras ekonomier, vilket funkar så länge bara PIG behöver hjälp, men om PIG blir PIIG när Italien snart behöver söka stöd (vilket Schäuble uppmanat dem att göra), så faller den tredje största garanten för EFSF bort.

Planen var att ge EFSF en hävstång så att man kommer upp till en biljon euro, men det ser nu inte ut som om man kommer att lyckas med det inom den närmaste tiden. Nu talar man också om att emittera EFSF-obligationer med kortare löptider, vilket visar att man börjar bli smått desperat.

Italien har en statsskuld på 1,9 biljoner euro, vilket är för mycket för EFSF att hantera utöver de nödhjälpsprogram som redan utlovats till PIG. Frågan är till och med om EFSF kommer att kunna hålla vad de lovat i hjälp till Portugal, Irland och Grekland.

Italiens statsskuld är runt 120 procent av BNP - nästan på samma nivå där Greklands låg i slutet av 2009 när deras "räddningsprocess" påbörjades. Där någonstans ser smärtgränsen för statsskulden ut att gå. Men Japan med en statsskuld på 200 procent av BNP - hur klarar de sig? Jo, det finns en stor skillnad - Japan har ett överskott i bytesbalansen, medan Italien och Grekland har underskott.

Italienska tioåriga statsobligationer var som jag nämnt över smärtgränsen 7 procent igår, men sjönk idag tillbaks under denna gräns. Osäkerheten kring hur regeringen ska se ut efter Berlusconi kvarstår dock och dessutom osäkerhetsfaktorn nyval.