Jordbruksverkets förslag om höjda avgifter för kontrollen av fröpartier har sin grund i Avgiftsförordning (SFS 1992:191) som ändrades i våras genom SFS 2011:216. Jag har nedan markerat de relevanta bitarna med fetstil.
5 § En myndighet får bestämma storleken på andra avgifter än de som avses i 4 § endast efter särskilt bemyndigande från regeringen.Jordbruksverket måste alltså se till att få full kostnadstäckning för sina kontroller och då de dessutom har ett ackumulerat underskott från tidigare år måste de nu höja avgifterna rejält. Eftersom största fröfirman Nelson har sin packning i Lettland får de en orättvis konkurrensfördel som de mindre firmorna inte kan skaffa sig, då de genom sin mindre storlek inte har ekonomisk möjlighet att lägga ut packningen i ett annat EU-land. Just det ackumulerade underskottet från tidigare år slår extra hårt, då det enligt ändringen i våras (signerad av finansmarknadsminister Peter Norman) måste täckas.
Om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat, ska avgifter beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning).
För avgifter som tas ut enligt 4 § första stycket 1--9 får myndigheten själv, upp till full kostnadstäckning, besluta om storleken på avgifterna om inte regeringen har föreskrivit något annat. Förordning (2011:216).
[...]
25 a § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet ska balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.
Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur hela överskottet ska disponeras.
Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som inte täcks av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet ska täckas. Förordning (2011:216).
Det finns dock en möjlig enkel utväg, där landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter på nyckeln. I 5 § sägs nämligen att avgifterna ska ha full kostnadstäckning "om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat". Erlandsson kan alltså (kanske behöver han fråga finansminister Anders Borg om lov) ändra i föreskrifterna för Jordbruksverket så att de inte behöver ha full kostnadstäckning för just frökontrollen. I statsbudgetsammanhang rör det sig om struntsummor, kanske högst en miljon kronor sammanlagt, vilket även är en liten summa om man ser till hela Jordbruksverkets mångmiljardbudget. För en pytteliten summa i statsbudgeten kan man alltså se till att konkurrensen inte snedvrids till småföretagens nackdel. Alternativet är att de små fröföretagen läggs ner, vilket knappast kan vara landsbygdsminister Eskil Erlandssons vilja, när han säger att "Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira". Landsbygdsministern har nu chansen att ta hem goodwill-poäng - kommer han att gripa detta tillfälle?
Vad gäller Jordbruksverket kan man fundera på om deras kontroller verkligen behöver kosta så mycket som de gör idag. Behöver de vara så nitiska i sin kontroll? Magnus Redin skrev i en kommentar på mitt förra inlägg så här.
Hur skulle man kunna skära i andra änden? Vad kan göras för att minska kostnaderna för att driva jordbruksverket och deras kontroll?Som Lindbloms frö påpekar så är kostnaderna för kontrollen väsentligt mycket lägre i övriga EU-länder, bara 5-15 procent av de föreslagna svenska kostnaderna. Dags att rensa lite i den svenska byråkratin! Enligt Lindbloms frö beror det ackumulerade underskottet hos Jordbruksverkets frötillsyn på följande.
Det är rätt typiskt att en alltför dyr verksamhet med tillgång till en obegränsad inkomstkälla löser lönsamhetsproblem genom att öka intäkterna istället för att effektivisera verksamheten.
EU:s krav kan väsentligen lösas genom egenkontroll och ett register som är tillgängligt över nätet. Ett sådant system skulle inte kosta några stora pengar.
1. Interna problem, efter att Jordbruksverket tog över frötillsynen från det nedlagda Statens Utsädeskontroll.Ska de andra fröfirmorna behöva betala för Jordbruksverkets klantighet och att frötillsynen har för stor kostym efter Nelsons flytt?
2. Sedan 2007 har inkomsterna varit lägre än budgeterat. En stor orsak är att det största svenska företaget (>50% av totala omsättningen i Sverige) 2006 flyttade sin fröpackning från Sverige (bara detta) och därefter bara rakt av slapp svensk frötillsyn och avgifter. Avgifterna höjdes då för de andra företagen, men det var inte tillräckligt.
Vad kan man själv göra då? För det första kan man skriva till chefen för Växtkontrollenheten på Jordbruksverket, Tony P Nilsson och till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
För det andra kan man undvika att köpa fröer från Nelson Garden och istället gynna de små fröfirmorna, som i mitt tycke dessutom ofta har bättre sorter än Nelson. Här följer en lista över små fröfirmor som säljer via postorder - komplettera gärna om jag missat någon.
Jag noterar för övrigt att Nelson Garden är GuldSponsor för Naturskyddsföreningen - kanske dags för Naturskyddsföreningen att tala med sin sponsor?
Några bloggar till förutom Cornucopia har nu uppmärksammat frågan:
På Allt om trädgårds forum finns två diskussionstrådar om saken (ett två).
Vi väntar nu bara på att fler tidningar än Allt om trädgård ska uppmärksamma frågan om vår frömångfald.
Inlägg
Protestbrev skickat till Eskil och Tony!
SvaraRadera//
Tack för en bra blogg!
SvaraRaderaDet vi behöver är en haverikommision som går igenom alla myndigheter och avgör om de gör nytta för medborgaren eller kan läggas ned/beskäras.
Skaran med pärmbärare har fått växa i 100 år och nu är det dags att sätta stopp. Vi kan inte gå mot en framtid där alla går runt och bär pärmar åt varandra - det är inte hållbar sysselsättning det förstår ju alla.
/ Lowrisk