2012-12-02

Den eviga tillväxtens omöjlighet

Idag kommer SvD:s Andreas Cervenka ut som tillväxtkritiker när han skriver om tillväxtens tvångströja. Han konstaterar att vi de senaste århundradena eller decennierna sett exponentiell tillväxt i det mesta - befolkning, krediter, resursförbrukning. När den ekonomiska tillväxten befinner sig på kollisionskurs med jordklotets fysiska gränser når vi till slut tillväxtens gränser och då blir det problem för vårt kreditbaserade penningsystem (som Cervenka kallar för "digital skuldmyntfot"), som kräver ständig tillväxt för att kunna betala räntorna. Cervenka konstaterar i princip att evig ekonomisk tillväxt är en omöjlighet. Inte oväntat reagerar många kommentatorer negativt på krönikan (även om det också finns många positiva kommentarer).

Jag anser det rimligt att den ekonomiska tillväxten har en gräns någonstans. Hittills har den ekonomiska tillväxten gått hand i hand med ökad energiförbrukning, och någonstans finns en gräns för hur mycket energi mänskligheten kan tillskansa sig. För även tjänster kräver energi. Facebooks megadatacenter i Luleå kommer att dra 1 terrawattimme per år, vilket motsvarar Västerås kommuns elbehov. Som jämförelse är elbehovet för hela den svenska industrin 55 terrawattimmar per år.

Nå, men låt oss säga att mänskligheten hittar någon ny revolutionerande energikälla såsom kall fusion. Om vi räknar med en årlig global tillväxt i energianvändningen framöver på 2,3 procent kommer vi enligt Tom Murphys uträkning på "Do the Math" att inom drygt 350 år ha uppnått en genomsnittlig yttemperatur på 37 grader på jorden. Detta på grund av den oundvikliga spillvärmen från energianvändningen och begränsningen i hur mycket värme som jordklotet kan utstråla. Inom knappt 450 år kommer vi att ha nått en genomsnittlig temperatur på jordytan på 100 grader, vilket sätter en definitiv punkt, då vattnet kokar. Självklart finns gränsen för mänsklighetens energianvändning långt innan 37 graders medeltemperatur.

När vi har konstaterat att energianvändningen på jordklotet har en gräns kan man ändå undra om vi inte skulle kunna effektivisera allt mer, så att vi får ut mer BNP per insatt energienhet. Visst finns det utrymme för produktivitetsförbättringar, men det är också begränsat. Vissa prylar är redan idag nära sin effektivitetsgräns, t.ex. elmotorer med 90 procents verkningsgrad. Förbränningsmotorer går inte heller att förbättra så mycket mer, då gränsen här sätts av termodynamiska samband. Det går också fortfarande åt en viss mängd energi till att exempelvis värma upp våra bostäder och ta fram vår mat.

Men om vi tänker oss att produktiviteten ändå skulle kunna öka in absurdum, genom att folk väljer att betala mer för mindre energiintensiva saker. Med en gräns för energianvändningen skulle då energin komma att utgöra en allt mindre andel av ekonomin. Idag utgör energin grovt räknat 10 procent av världsekonomin. När energin till slut skulle utgöra en pytteliten andel av världsekonomin skulle någon ägare av ett stort tjänsteföretag kunna köpa upp alltihop och därmed stoppa hela världsekonomin! Det faller på sin egen orimlighet, då det isåfall skulle uppstå en budstrid om energiresurserna och deras pris skulle stiga och därmed deras andel av världsekonomin. Någonstans finns en undre gräns för hur liten andel av världsekonomin som energikostnaderna kan utgöra.

Jag anser det därför ställt utom allt tvivel att vi någonstans inom tidsskalan något århundrade kommer att uppnå en gräns för den globala ekonomiska tillväxten. Rent praktiskt tror jag att det högst kommer att röra sig om något decennium innan vi uppnår den gränsen. Vissa länder kan redan ha nått sin gräns.

Denna tillväxtens gräns skapar som sagt allvarliga problem när vi har ett skuldbaserat penningsystem. Även pensionsfondernas framtid ter sig högst osäker i ett sådant perspektiv. Är detta ett problem som våra politiker talar om? Nej, de talar istället om fortsatt tillväxt.

Läs mer om den eviga tillväxtens omöjlighet i Tom Murphys resonemang kring huruvida ekonomisk tillväxt kan fortsätta i evighet och hans samtal med en ekonom om saken.

Läs även vad jag skrivit tidigare om "kan vi uppfinna oss till tillväxt" och "rakhyvlarnas tillväxt".

Tillägg: Observera att en gräns för tillväxten inte är detsamma som en gräns för utveckling. Mänskligheten kommer fortfarande att hitta på nya saker.

39 kommentarer:

  1. Galaktiska federationer?

    SvaraRadera
  2. "Det faller på sin egen orimlighet, då det isåfall skulle uppstå en budstrid om energiresurserna och deras pris skulle stiga och därmed deras andel av världsekonomin. Någonstans finns en undre gräns för hur liten andel av världsekonomin som energikostnaderna kan utgöra."

    Feltänkt. Det är skillnad på kostnad och pris. Bara för att priset trissas upp är inte kostnaderna högre - så andelen av BNP är oförändrad. Det blir bara en tillgångsbubbla som dels är osannolik i sig och dels punkteras så fort några går in och bygger några nya kraftverk.

    "Jag anser det därför ställt utom allt tvivel att vi någonstans inom tidsskalan något århundrade kommer att uppnå en gräns för den globala ekonomiska tillväxten. Rent praktiskt tror jag att det högst kommer att röra sig om något decennium innan vi uppnår den gränsen."

    Att innovationen skulle upphöra och värdeskapandet i utvecklingsländerna upphöra inom ett decennium ser jag som uteslutet. Jag tror det när jag får se det. Idag har vi i Sverige $50,000/capita, sisådär, medan globalt snitt är bara $10,000. Jag tror jag får uppleva ett globalt snitt över dagens svenska nivå innan jag trillar av pinn. Det finns inga som helst skäl att det inte skulle gå. Eftersom vi kan så kan alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag säger inte att innovationen skulle upphöra. Jag säger bara att tillväxten förr eller senare kommer att upphöra.

      Vad gäller utvecklingsländerna så behöver de mer energi för att utveckla sina ekonomier. Var ska den energin komma ifrån?

      Radera
    2. Ja, förr eller senare kommer tillväxten att upphöra. Senare, närmare bestämt. Långt senare. Lyxproblem mycket senare.

      Energin kan komma från kärnkraft, vind, kol, olja, oljesand, tight olja, naturgas. Tillochmed solceller, om vi vill lyxa till det. Långsiktigt är det nog kärnkraft som gäller.

      Radera
  3. Det intressanta med Cervenka är att han liksom Jackson, Rockström och Wijkman famlar på formuleringar om framtiden. Analyserna från dessa välmeriterade personer är lysande, men sen att förflytta tanken vidare i i framtiden, då blir det tunt. Tror nog att de i likhet med de flesta av oss hoppas på någon lösning, nytt jordklot är nog uteslutet, men forskarna har nog något i bakfickan och företagen ligger och lurar med redan framtagna lösningar osv. Skulle vara välgörande att en gång för alla konstatera att skulddriven ekonomisk tillväxt knutet till fortsatt tillgång till billig energi främst bränsle/olja är en illusion. Därför kan vi enbart förhålla oss och anpassa oss till detta faktum och försöka omdana samhället efter dessa förutsättningar. En krympande mängd energi och allt mindre penningmängd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med om det. Det är särskilt lustigt när tillväxten motiveras med skuldsättningen. Vi har förvisso en "skuld" till naturen, men det är inte den skuldsättningen som Cervenka mfl pratar om, utan den ekonomiska skuldsättningen. Men de glömmer ju att den enes skuld är den andres tillgångar. Totalt sett har vi ingen skuldsättning alls. Det finns folk som är skyldiga och de som har fordringar. Att använda skulderna som argument för varför vi måste ha tillväxt är absurt, särskilt som tillväxten de senaste deciennerna har lett till att vanligt folks skuldsättning har ökat kraftigt medan kapitalägarnas har minskat...

      Radera
  4. Att skapa pengar som framtida räntebärande skuld blir en omöjlighet i en värld med krympande energitillgångar. Punkt, slut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är rätt fjantigt att skriva felaktigheter och avsluta med "punkt slut". Skärp dig.

      Radera
    2. Jeppen: Jag vill inte att du kallar det folk skriver för "fjantigt". Det är på gränsen. Läs kommentarsreglerna!

      Radera
    3. Då plockar jag på mig silkesvantarna på din blogg, då.

      Radera
  5. Vi har ett exponentiellt tillväxtsystem som saknar förankring till naturliga resurser. Detta system baseras på skuldsättning.

    Dubbelfel alltså, men frågan om det finns en vits att försöka lösa skuldsättningen när systemet i sig självt är dömt att misslyckas. Kanske är skuldsättningen det som fäller systemet och därmed, paradoxalt nog, något bra?

    Jag menar ponera att systemet nollställs och alla skulder skrivs av, tillväxtparadigmen är ändå dömd att misslyckas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många har redan levt hela sina liv och dött under paradigmet, och fått oerhörd livskvalitet genom det. För dessa personer kan paradigmet inte misslyckas - succén är för dem fullbordad. Det kommer troligen inte misslyckas för någon av oss som läser detta heller.

      Radera
    2. Anonym,

      Bra och enkelt uttryckt! Det är bara allt för få som inser detta.

      Radera
    3. Vi diskuterar redovisningssystemet och effekterna av dess sneda principer.
      Med kreativ bokföring kan man som bekant komma långt.
      Själva verksamheten och dess konsekvenser förefaller sekundärt.

      Radera
  6. Andreas Cervenka har fått typ allt han pratar om från denna man Chris Martenson

    http://www.youtube.com/user/GoldMoneyNews?v=8WBiTnBwSWc

    Kolla även in han crash course som är grym!

    SvaraRadera
  7. Precis de här frågeställningarna diskuterades på Naturskyddsföreningens konferens Hur gör vi då? Ekonomin, klimatet och framtiden. Borde vara intressant för de flesta som läser här. Hos bloggarna som blev inbjudna för att skriva om konferensen går det naturligtvis att läsa vidare och hitta en hel del spännande läsning. Slänger inte in några länkar här för jag vill inte använda Flutes trevliga blogg för att göra reklam men för de med intresse för ekonomi och miljö är det ett bra tips.

    SvaraRadera
  8. Det där med uppvärmning av Jorden bara för att vi använder en massa energi tror jag inte på. Människans energianvändning är alltid extremt försumbar jämfört med den energi solen öser över oss. Och solstrålningen som träffar Jorden har inte lättare att diffundera ut i rymden än de i jämförelse väldigt små mängder energi som människan åstadkommer. Däremot kan vi förstås förändra temperaturen på Jorden med hjälp av växthusgaser och aerosoler mm.

    Du kan förstås försöka argumentera mer för det som Tom Murphy påstår i frågan men jag känner bara att man tar på sig dumstruten när man för den sortens resonemang. Det minskar definitivt ens trovärdighet väldigt mycket. Kan man tro på sådant kan man tro på vad som helst.

    En varm kropp diffunderar givetvis värme snabbare än en kall kropp, så att tro att den lilla värme som människan producerar skulle kunna göra Jorden märkbart varmare är bara dumt. Det är som att hävda att en människa med feber skulle kunna få temperaturen i en lägenhet att höjas från tjugo grader till trettiofem grader, och det bara för att han har feber.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att Tom Murphy's argumentation strävar efter att belysa det orimliga i långsiktig exponentiell tillväxt med tillhörande energikonsumtion, inte förutspå något sannolikt framtida scenario. Murphy är för övrigt doktor i astrofysik, och mycket väl förankrad i verkligheten och fysikens lagar enligt min bedömning.

      Radera
    2. Jaså, du tror inte på det? Gör beräkningen själv med 2,3 procents årlig ökning av energiförbrukningen på jorden. På något århundrade blir faktiskt spillvärmen såpass mycket att det ger en signifikant förändring av medeltemperaturen (vilket det inte ger idag).

      Radera
    3. Exponentiell tillväxt ger alltid orimligt stora siffror efter ett tag. Det är därför den inte kan pågå hur länge som helst.

      Radera
    4. Toms 2.3% ökning av energiförbrukningen är en extrapolation som som bottnar i en ganska grund förståelse av de ingående komponenterna.

      Faktum är att de flesta västländers per-capita-förbrukning av energi inte ökat alls sen 70-talet, trots att real per-capita-BNP ökat kraftigt. Det finns alltså en mättnadseffekt, och en decoupling av BNP-per-capita och energi-per-capita för mogna ekonomier.

      I sin tur betyder det att när världen planat ut kring 9-10 mdr människor och energiförbrukningen per capita i världen fördubblats i genomsnitt, så kan man anta att påföljande tillväxt kommer ske utan ytterligare ökningar i energiförbrukning. Vi kan alltså räkna med att världens energikonsumtion planar ut när den är ungefär trefaldig mot dagens. Det har dock föga att göra med ekonomisk tillväxt.

      Inga större problem, alltså, och det där scenariot med exponentiell energitillväxt motsvarar inget behov och är ingen "efterfrågad" utveckling.

      Radera
    5. Problemet ter sig så intuitivt tvivelaktigt att jag knappt ids kolla vad Tom Murphy skriver. Dessutom tycker jag att vi har extremsvåra problem så det räcker. Börjar man bekymra sig för sådana här saker är det lika bra att ta ner skylten och ge fan i allt. Eller klättra upp i träden igen.

      Det finns en massa miljötomtar eller vad man vill kalla dem som alltid är pigga på att slänga in ytterligare ett framtida problem även om de man redan har att tampas med ter sig ganska olösliga, som för att säga "inbilla dig inte att vi kommer kunna lösa det här på något sätt".

      Dessa framtidsproblem är ofta inte heller fullt så olösliga som tomten i fråga vill ha dem till, så de blir mest en onödig distraktion och demotivator. Såvida man inte faktiskt tror att vi kan backa tillbaka till något tidigare förmodat hållbart tillstånd, vilket jag inte tror på. Kan vi inte lösa våra problem så slutar det inte med en återgång till en bättre svunnen tid, utan med ett helvete som ändar först när allt går under.

      Jag skiter i det där problemet nu eftersom det är så avlägset. Får vi tid på oss så kan vi nog komma på något sätt att motverka temperaturhöjningarna vi orsakar. Nu måste fokuset vara på växthusgaser, snarare än på den här sortens avlägsna problem. Klarar vi av att stoppa höjningen av växthusgaser så klarar vi förmodligen på sikt också att sänka dem så mycket att Jorden fryser till is och då är Murphys problem ingenting värt att distrahera sig med.

      Annat än för dem som tror på att vi kan och bör återvända till gångna tider och för dem som av ett eller annat skäl vill ta ifrån människor alla förhoppningar.

      Radera
    6. Ovanligt nog är vi ense, Kuckliku.

      Radera
  9. "väldigt små mängder energi som människan åstadkommer" borde förstås varit "väldigt små mängder värme som människan åstadkommer"

    SvaraRadera
  10. Någon skrev ovan att västländer inte ökat sin energiförbrukning/capita trots att BNP/capita ökat, och det stämmer ju. Problemet med det sättet att räkna är att västländerna har flyttat energiintensiv tillverkning till bl.a. ASien, medan man behållit verksamheter som förbrukar mindre energi/BNP-krona. Läkemedel, mikroelektronik, mjukvara mm ger mycket pengar jämfört med hur mycket energi det kostar att producera & sälja dem. Det motsatta gäller för råvaror, basindustri, tillverkning. Inte minst immateriella värden som varumärkesimage etc. kostar inte mycket energi, men man kan ta bra betalt för det. Ser man globalt så är sambandet mellan bnp och energianvändning ganska tydligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer inte. Energi-decouplingen började ett par decennier innan Kina kom in på banan. Att produktion i u-länder använder mycket energi per krona beror på att de använder ineffektivare processer och för att de själva är i en uppbyggnads- och investeringsfas, inte att de har tagit över särskilt energiintensiv produktion.

      Dessutom är det så att Sverige har ett överskott i bytesbalansen - dvs vi ger bort rejält med koldioxidsnål produktion på områden som metall, trä och papper. Vi sänker därmed världens utsläpp och har egentligen ännu lägre utsläpp i konsumtionshänseende än vad en ren produktionsanalys ger vid handen. Tvärtemot vad grönisarna brukar hävda.

      Radera
    2. Man behöver inte googla speciellt mycket för att hitta siffror som motsäger det Jeppen skriver... Betänker man vad som står på spel, så är det inte heller överraskande att somliga letar intensivt efter argument som motsäger att det skule finnas några hinder för fortsatt tillväxt. Oavsett vad framtiden innebär så är det historiska sambandet mellan real global BNP och energianvändning väldigt tydligt, sedan decennier, egentligen sedan början av den industriella revolutionen. Att det på något skulle ändras på något avgörande sätt på några få år ser jag som osannolikt.

      Radera
    3. @Anonym 07:01: Men om det är lätt att hitta siffror som motsäger mig, presentera dem då!

      Korrelation och kausalitet är inte samma sak. Tittar man närmare på komponenterna i ökning av energianvändning så ser man att det är som jag säger. Per-capita-användningen har stått still i mer än 30 år i mogna ekonomier, medan per-capita-BNP ökat kraftigt.

      Radera
  11. Flute är inne på något viktigt. Att energin står för cirka 10 procent av BNP är riktigt och då ganska uppströms. Vad det är i konsumtionsledet är svårare att bedöma, eftersom det ingår i allt. Övriga naturresurser står för mindre. Men dessa kommer att öka mer eftersom de är mer kritiska och underbetalda. Exempelvis kostar järnet i en bil bara en tusenlapp, eller cirka en dags arbete, trots tiodubblade priser under de sista cirka 12 åren. För människan är järnet kanske lika viktigt som alla fossila bränslen tillsamman.

    Järnet är i varje fall långt viktigare än oljan. Att det surras så mycket om oljan beror nog mest på att folk använder den och tror att de är beroende av den. På liknande sätt tackade medvetna människor för länge sedan solen. Trodde de att den skulle slockna? Allt är ersättningsbart. Med mycket kol och järn skulle lätt oljan kunna undvaras. Här finns också det primära skälet till kollapsen, att kostnaderna i den totala utvinningen ökar, vilket är ett vitt fält på kartan inom forskningen och statistiken. Tillväxten är alltså något sekundärt för utvecklingen och har mindre betydelse.

    När energin och de andra naturresurserna högt upp i flödet står för en tillräckligt hög andel av BNP så kollapsar systemet. Vid denna tid kan man inte återgå till något gammalt typ som för 50, 100, 500, eller 1000 år sedan, utan det är rester som gäller. Resterna kanske då betyder så mycket att de hyllas som solen och tillväxten. Idag ökar kostnaderna uppstöms med cirka 5 procent om året, enligt min enkla forskning.

    Utvinningen av de naturresurser som idag tas för givet upphör till hundra procent. Systemet kommer således att slå igen som en fälla. Resurserna i jordskorpan blir låsta. Trots stora ekonomiska reserver kommer det här landet nog inte att finns kvar som en organisation om 35-40 år. De boende på platsen kommer att bli betydligt färre och leva i största fattigdom isolerade från varandra och omvärlden. Men på andra mindre överbefolkade och rikare platser får de nog ett bättre liv än idag.

    En annan vanföreställning av närmast religiös typ är att skulderna har med tillväxt att göra. De skulle kunna skrivas av i morron dag utan att det har någon betydelse. Det är ju ett nollsummespel, som det flitigt moraliseras om.

    SvaraRadera
  12. Dokumentär renegade economist, four hourseman, en tänkvärd film hur sjukt samhället o systemet är.
    http://www.movie2k.to/Four-Horsemen-watch-movie-2001182.html

    SvaraRadera
  13. Steve Keen har en intressant föreläsning om produktion och entropi.
    http://www.youtube.com/watch?v=14vVhhNvWX0

    SvaraRadera
  14. Urban, du har rätt skulderna och därmed ekonomin skulle som i antikens Grekland kunna nollställas vart 50:e år och sen skulle vi kunna börja om. Att börja om innebär att ställa om och ratta samhället med en lägre energikvalitet, t ex 7 till 1. Och det är ett helt annat samhälle än vi har idag, inget flyg, få bilar, ont om livsmedel, fler sjukdomar och mer död och elände för att nu nämna något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. EROEI på 7:1 är inget större problem, Martin.

      Radera
    2. Ett EROI på 7:1 från den dominerande energikällan skulle fullständigt sänka dagens samhälle, enligt forskning på EROI av Charles A.S. Hall. Någon som har bättre referenser som visar på något annat?

      "Think of a society dependent upon one resource: its
      domestic oil. If the EROI for this oil was 1.1:1 then one could pump the oil out of the ground and look
      at it. If it were 1.2:1 you could also refine it and look at it, 1.3:1 also distribute it to where you want to
      use it but all you could do is look at it. Hall et al. 2008 examined the EROI required to actually run a
      truck and found that if the energy included was enough to build and maintain the truck and the
      roads and bridges required to use it (i.e., depreciation), one would need at least a 3:1 EROI at the
      wellhead [6]. Now if you wanted to put something in the truck, say some grain, and deliver it that
      would require an EROI of, say, 5:1 to grow the grain. If you wanted to include depreciation on the oil
      field worker, the refinery worker, the truck driver and the farmer you would need an EROI of say 7 or
      8:1 to support the families. If the children were to be educated you would need perhaps 9 or 10:1, have
      health care 12:1, have arts in their life maybe 14:1 and so on."

      Ovan citat från:
      http://www.esf.edu/efb/hall/New_Studies_EROI_final4.pdf

      Radera
    3. Skulle ju kunna vara ett tips till Jeppen att faktiskt läsa en bok skriven av någon etablerad forskare. Vilket dock förutsätter en viss förståelse för sakers samband.

      Intressant att är även att läsa vad Göran Wall skriver om exergi:

      http://exergy.se/goran/swedish/eed/index.html

      Radera
  15. Neoliberal Agenda2012-12-06 00:31

    Vi är inte närheten av någon gräns. Du underskattar teknikutveckling å det grövsta Och att prognosticera flera hundra år in i framtiden. Det är helt meningslöst.

    Ett av de största lyften i mänsklighetens historia var när vi kunde ersätta muskelkraft med maskiner (den industriella revolutionen). Större välståndsökningen har vi aldrig sett i mänsklighetens historia, medellivslängden fördubblades tex.

    Inom några årtionden kommer vi få se en minst lika stor förändring (troligtvis många ggr större) då vi börja ersätta hjärnkraft med maskiner. Det kan låta som science fiction idag, men det var självkörande bilar, datorgränssnitt som styr med kroppen och datorer som kan slå världsmästarna i Jeopardy också för 20 år sedan.

    Inom ett årtionde kommer vi ha de första fulla hjärnsimuleringarna om processorkraften fortsätter att utvecklas som den har gjort, och det finns inget som talar emot det. Vi har inte ens börjat bygga chipen i tredje dimensionen än.

    Tänk dig själv, när om säg 20-25 år för i princip ingen kostnad kan klona det arbete som tex. en läkare gör.

    Vad tror du händer med tillväxten då? Det kostar miljoner idag att utbilda en läkare och lönekostnaderna ligger på säg en miljon per år. Det kommer du kunna få för några ynka tusenlappar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att Göran Walls uppsats är behäftad med felaktigheter då? Det skulle vara mycket intressant att få ta del av dessa.

      Radera
  16. EROI är kopplat till ett endimensionellt tänkande och tillför inte mycket. Det är oanvändbart i praktiken för där måste ekonomin styra, även om monetära tillgångar och skulder inte har någon betydelse i ett större sammanhang och är ett makroekonomiskt nollsummespel. Pengarna är vida överlägsna politiska och vetenskapliga teorier.

    Under 25 år, ofta med billig olja i världen, när det bröts alunskiffer i Kvarntorp bevisades ekonomin i verksamheten av små subventioner. Den rika närkesskiffern med cirka 18 viktprocent och kanske dubbelt så mycket volymprocent organiskt material gav cirka en tredjedel av energin tillbaka i flytande bränsle, vilket visar att EROI var mycket lågt. ”Förlusterna” var alltså stora. Mycket gick åt för uppvärmning av skiffern, förångning av vatten och förgasning av oljan. Annat blev kvar i resterna, vilket gör att kvarntorpshögen pyr än idag. Men det har ingen betydelse när det finns hur mycket som helst som kan grävas upp enkelt.

    Om mot förmodan det moderna livet inte går mot en snabb kollaps i land efter land och hela världen blir en rationell maskin så kommer material vara långt mer kritiska än bränslen. Den så kallade förnybara energin med främst solen finns ju i mycket stora mängder, om det bara fanns material att använda. För ett beslutsfattande blir då EROI än mer meningslöst. Teorierna om det förnybara och uthålliga samhället bygger ju på att det finns obegränsat med material och då är det fantasier med EROI som gäller. Det otroligt att så många akademiker kan lägga ner tid på detta.

    Istället måste man studera kostnaderna för naturresurserna och hur stor andel de upptar av BNP. Från detta kan man med hyfsad säkerhet och en extrapolering säga ungefär när kollapsen kommer, även om världen skulle fungera som en rationell maskin ända till slutet. För svenskarna är detta inget att hoppas på, utan de kommer ganska plötsligt att bli av med livlinan, när andra sätter sitt egenintresse främst. Och då är det lokalt kört med moralismen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mesta inom nationalekonomi och kanske även många andra ekonomiska teorier är mest pseudovetenskap, vilket den totala oförmågan att förutspå kriser visat gång på gång. Ekonomisk "vetenskap" är en massa logik som inte har med verkligheten att göra. Ekonomiska teorier har fungerat tack vare energikällor med hög EROI. Ekonomin måste ta hänsyn till naturvetenskap och ekologins begränsningar, annars är den lika användbar som astrologi för att skapa lycka och välstånd. Att dela ut "Nobelpris" i ekonomi är det största skämtet i världshistorien. Det tragiska är att människor tror på ekonomins pseudovetenskap, men trycket från det ekonomiska och sociala systemet gör att man målat in sig i ett hörn rent konsumtionsmässigt/prestigemässigt och måste gå igenom en förnekelsefas innan man kan börja byta ut ekonomer mot några som intresserar sig för naturvetenskap och hushållning med naturens resurser på ett ekologiskt hållbart vis. Det ekonomiska systemet är konsumtionsvänligt, men långt ifrån människovänligt.

      Och att solenergi skulle finnas i stora mängder är ett uttalande som bara visar på det totala ointresset att sätta sig in i naturvetenskapens begränsningar. Vad hjälper det att solen skiner när tekniken för att göra energi av solstrålarna bara ger ett EROI på under 3:1 (enligt Charles Hall igen)? Ska man anpassa samhället för solenergi kan man säga hej då till snabba transporter, sjukvård och utbildning av barn, men det är väl dit vi kommer till slut. Att hoppas på teknikutveckling är grovt oseriöst. Hur många nya energikällor av någon större betydelse, som inte är beroende av fossil energi för att bygga kraftverken, har kommit fram de senaste 30 åren? Svar: nada, för ekonomerna tycker vi ska konsumera oss rika istället för att utveckla förnyelsebar teknik. Gräv en grop och låt någon annan fylla igen den, så ökar BNP (detta fantastiskt dåliga mått på välstånd och lycka), det är så ekonomer tänker med alla sina meningslösa arbeten som bara ökar konsumtion och tär på naturresurserna. Att i-länders konsumtion skulle hjälpa u-länder till ett bättre liv är det näst största skämtet i världshistorien, för naturresurserna är slut innan vi kommer så långt att alla fått det som i i-länderna. Det hade ju varit trevligt om det fungera, men det gör det tyvärr inte, alla förlorar i slutändan genom en förstörd livsmiljö för människan.






      Radera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.