Andra AP-fonden gör brakförlust

Andra AP-fonden rapporterade i fredags en förlust på 24% för 2008. Fonden minskade med 54 miljarder kronor från 227 miljarder kronor i slutet av 2007 till nu bara 173 miljarder kronor. Fonden är därmed tillbaks på den nivå den låg på i slutet av juni 2005. Den fullständiga årsredovisningen publiceras enligt pressmeddelandet under denna vecka.

För att lyckas ta igen en förlust på 24% under ett år måste man göra en vinst på 31,6%. Utslaget på fem år skulle det behövas en genomsnittlig avkastning på runt 5,7% bara för att ta igen förlusten. Det kan man möjligen klara om den genomsnittliga årsavkastningen blir som innan 2007, men nu ser ju åtminstone 2009 inte heller ut att bli ett särskilt ljust år för finansmarknaderna. Slutsatsen är att AP-fonderna helt enkelt inte kan tillåta sig att göra sådana här brakförluster. Förutom en broms i utbetalningarna från pensionssystemet borde det finnas någon form av stoploss-broms i AP-fonderna, som gör att de tvingas ut ur aktier när förlusterna löper risk att bli för stora.

På hemsidan säger Andra AP-fonden:

"Andra AP-fondens övergripande mål är att se till att det svenska pensionskapital som fonden ansvarar för maximeras."

Det lät ju bra, fast man har ju tydligen inte lyckats så bra. Hur ska man då genomföra detta?

"Andra AP-fondens styrelse genomför årligen en intern utvärdering av den valda förvaltningsinriktningen. Som ett led i detta arbete reviderar fonden kontinuerligt den senast genomförda ALM-studien (Asset Liability Modelling), vilken ligger till grund för styrelsens beslut om fondens strategiska portfölj."

Aha, det finns en modell! Den som har läst Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan" vet hur tillförlitliga sådana modeller brukar vara, och bilden bekräftas när man läser om ALM-modellen. Där sägs bl.a.

"Scenariosimulering: Här simuleras olika utvecklingsbanor för tillgångsslagen i fondens portfölj, svensk inflation, sysselsättningsgrad och löner. Mycket förenklat innehåller modellen en del som beskriver den förväntade eller genomsnittliga utvecklingen för dessa variabler och en annan del som beskriver variationen runt genomsnittet."

Det sägs också att "analysperspektivet är 30-35 år". Det är tyvärr alltför kort tid - man undviker därmed sådana händelser som 1930-talsdepressionen i analysen - sådana omstörtande händelser som inträffar en gång per livstid. 35 år bakåt i tiden tar oss till 1973. Därmed får man en kraftig övervikt i modellen för den del av vår ekonomiska historia som har haft en unikt hög avkastning för tillgångsslaget aktier (1982-2000).

Uppenbarligen har ALM-modellen slagit fel nu, med tanke på brakförlusten. Man har långt kvar till följande: "Sammantaget bedöms fondens portfölj ge en långsiktig nominell avkastning med i genomsnitt 6,5 procent per år." Tyvärr angav ALM-modellen att "Huvudslutsatsen [...] är att den strategiska allokering som minimerar den negativa effekten på framtida pensioner har en hög andel aktier" och detta visade sig ju vara fel. Det borde därmed vara dags för en rejäl revidering av ALM-modellen - eller varför inte slänga ut den helt? Det är en skandal att våra statliga pensionsfonder styrs av sådana modeller som är dyra att ta fram och dessutom behäftade med så allvarliga strukturella fel i form av idealiserade antaganden att de får katastrofeffekter i sådana här kristider.

Återstår nu att se hur övriga AP-fonder har klarat sig. Jag har redan i höstas kommit med en gissning om hur Första AP-fondens resultat kommer att se ut - vi får snart se hur bra den gissningen var.

Pensionerna tar fler steg mot skandalen

En av dagens huvudnyheter inom ekonomiområdet var att "AMF kan tvingas sänka pensioner". Vadå kan tvingas? Det ska till ett under om de inte ska behöva sänka pensionerna genom att ta tillbaka återbäringsränta från spararna. DNs Maria Crofts varnar mycket realistiskt för att fler pensionsbolag kommer att följa efter. Detta är det andra steget i pensionsskandalen - att livbolagen börjar ta tillbaka återbäringsränta. Det första steget var alla fonder (inklusive PPM) som har gått jätteback sen juli 2007.

Jag har varnat förut för att pensionerna kommer att drabbas hårt. Tyvärr bygger vårt pensionssystem på orealistiska avkastningsprognoser och många har genom pensionsbolagens och PPMs reklam lurats att tro på en framtid som är radikalt annorlunda än den brutala verkligheten.

Tyvärr tror jag inte att det kommer att sluta med att livbolagen blir tvungna att ta tillbaka återbäringsränta. Även den "garanterade" biten av pensionen kommer att sitta löst utan statliga räddningsåtgärder.

Och den statliga biten av pensionen? Jag gissade i november att första AP-fonden borde ha raderat ut tre års vinster vid det här laget. Detta blir det tredje steget i pensionsskandalen - AP-fondernas djupdykning. Vi får nog se feta svarta rubriker när deras årsredovisningar kommer i februari.

SvD påpekade häromdagen:

"Sedan 2001 fram till halvårsskiftet i år är den genomsnittliga avkastningen per år för att alla fyra fonder efter avdragen inflation 1,6 procent. Siffran blir ännu lägre när årets bokslut presenteras. Men redan nu är de 1,6 procenten långt under de mål som fonderna själva har satt upp, som ligger mellan 4-5 procent. AP-fonderna lär få räkna med kritik framöver när det gäller deras förmåga att över tid leverera bra avkastning.

Fonderna hade för ett år sedan 879 miljarder kronor i totalt fondkapital. 150-200 miljarder av den förmögenheten är nu utraderad. Det är omkring 20 procent av kapitalet. "

Här har vi det igen - orealistiska avkastningmål och prognoser.

Nästa sko som faller till marken för AP-fondernas del blir väl förresten obligationer. Jag har inte tittat närmare, men många av deras obligationsinnehav betraktar jag idag troligen som mycket riskfyllda. Detta gäller för övrigt många räntefonder också. Företags- och bostadsobligationer, osv. Jag återkommer till detta.

Apropå pensioner så noterar jag att den kanadensiska delstaten Quebec i panik bestämt sig för att garantera en massa privata pensionsplaner under fem år till att börja med, samt möjlighet till fem års förlängning. Och redan talas om eventuellt permanentande av åtgärden. Regeringen och oppositionen var rörande eniga om åtgärden. Tyvärr kommer nog inte fonderna att repa sig särskilt, så som vanligt sitter i slutändan skattebetalarna med en fet räkning att betala. Räkna med att fler stater kommer att ägna sig åt liknande panikåtgärder. Det kommer nog hit till Sverige i någon form också, när livbolagen och AP-fonderna drabbas tillräckligt hårt. Kravkarusellen kommer säkert att snurra på rätt bra fram till riksdagsvalet 2010 och politikerna kommer att få svårt att värja sig för alla särintressen i ekonomiska kristider.

Pensionsskandalen kommer...

En av de största skandalerna i denna finanskris kommer att bli pensionsskandalen. Våra pensionssystem är uppbyggda så att de urholkas fullständigt av en sån här händelse.

Till exempel, i Första AP-fondens redovisning för första halvåret 2008 läser jag:
"Före kostnader uppgick avkastningen till -8,0 procent."
Aj, aj, det var väl inte bra!
"Fondens exponering mot aktiemarknaderna uppgick till 61 procent"
Hoppsan, det var väldigt stor andel!

Jag ska försöka mig på en uppskattning av hur andra halvåret 2008 ser ut hittills för dem. Låt oss anta att deras aktier gått ungefär som MSCI World Index, med tanke på att Första AP-fonden enligt rapporten verkar ha en global spridning på sina investeringar. MSCI World Index har hittills gått ner cirka 35% sedan 1 juli i år. Därmed torde Första AP-fonden ha haft en avkastning på cirka -20% sedan dess. Deras fondkapital borde därför enligt denna uppskattning nu ligga på runt 160 miljarder kronor, alltså endast strax över vad de hade vid slutet av år 2004. Tre års vinster (2005, 2006, 2007) så gott som utraderade alltså.

Det ser troligen lika illa ut i genomsnitt i övriga pensionsfonder. Om denna trend fortsätter kommer utställda pensionslöften inte att kunna hållas utan någon form av åtgärder eller ändring av systemet. En skandal som är under uppseglande. Och det gäller inte bara Sverige. Det är minst lika illa i stora delar av övriga världen.

Jag har aldrig litat på pensionssystemets glada prognoser och det tycker jag inte att du heller borde göra. Prognoserna bygger på alltför optimistiska antaganden.