Bilden nedan från serien XKCD tog jag upp förrförra året som exempel på köttets tillväxtgräns. Förutom hur totalt mänskligheten och vår boskap tagit över fullständigt från de vilda djuren finns det en sak till som är slående med denna bild, nämligen att två arter står för större delen av jordens totala biomassa av landlevande däggdjur - människor och nötkreatur.
Jag är inte expert på paleontologi, men jag har svårt att tro att det någon gång tidigare under de landlevande ryggradsdjurens historia (drygt 370 miljoner år) funnits två arter som så utgjort så stor andel av biomassan som dagens människor och nötkreatur.
Detta är verkligen ett mikrobernas paradis. Här finns två gigantiska biomassor av två arter som bara väntar på att bli infekterade av nya stammar av virus eller bakterier.
Dessutom är den genetiska basen för nötboskapen förhållandevis smal, då de tämjdes för omkring 10 500 år sedan på gränsen mellan nuvarande Turkiet och Irak, samt för omkring 8500 år sedan i nuvarande Pakistan och Indien. Vid tämjandet av nötboskap i den bördiga halvmånen (Turkiet och Irak) kan antalet kor som dagens nötboskap härstammar från ha varit så få som 80 stycken, men för den indiska boskapen verkar det ha varit ett större antal, om än inte särskilt många sett ur ett populationsgenetiskt perspektiv. De asiatiska nötkreaturen har också delvis en större genetisk bredd tack vare att de korsats med de närbesläktade arterna jak, gayal och banteng.
De västliga nötkreaturen har avlats mycket hårdare, varför deras genetiska variation är betydligt mindre än för de indiska. Ser man på hur nära släkt olika nötraser är med varandra, ser man att framförallt de europeiska och nordamerikanska raserna är betydligt närmare släkt med varandra än övriga världens nötkreatur.
De (ofta äldre) raser som skulle kunna stå för en bredare genetisk bas består ofta av få individer och i det moderna industrialiserade jordbruket (framförallt i Europa och Nordamerika) är det ett fåtal raser som dominerar totalt. 17 procent av världens raser av tamdjur är idag utrotningshotade, medan för hela 58 procent av raserna är statusen okänd på grund av brist på data. Nästan 100 tamdjursraser har dött ut under åren 2000-2014.
Selektiv avel av nötkreatur sker inte bara i Europa och Nordamerika, utan förlust av genetisk bredd sker även i mindre skala även i andra delar av världen (t.ex. detta exempel från Kenya), då kreatursraserna avlas för högre produktion av mjölk och/eller kött.
För nötkreaturen har det alltså funnits en genetisk flaskhals vid tämjandet för 10 500 år sedan respektive 8500 år sedan. Dagens nötkreatur har alltså en förhållandevis smal genetisk bas och är därmed särskilt känsliga för epizootier (djurepidemier), en känslighet som också ökar på grund av den enorma mängden kreatur där mikroberna kan leva och muteras.
Människan har inte gått igenom någon lika extrem genetisk flaskhals som nötkreaturen, men i gengäld reser människor idag omkring väldigt mycket i världen och därmed kan pandemier snabbt spridas.
Även för våra övriga tamdjur gäller att de har gått igenom genetiska flaskhalsar vid domesticeringen, så även får, grisar, höns, getter, hästar med flera är känsliga för epizootier. Särskilt känsliga torde våra tamhöns och kycklingar vara, då de enorma populationerna i västvärldens industrijordbruk har en extremt liten genetisk bredd.
En panepizooti bland höns/kycklingar eller nötkreatur är troligen en stor risk och skulle föra med sig allvarliga problem för världens livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer den. Det skulle i sin tur försvaga många människor och öka risken för och dödligheten i epidemiska sjukdomar.
En allvarlig pandemi bland människorna skulle kunna leda till många döda, men skulle å andra sidan lätta trycket på världens livsmedelsförsörjning.
Frågan är bara vilket som kommer först - panepizooti eller pandemi. Mänskligheten har skapat ett mikrobernas paradis och effekten kommer förr eller senare. Vi vet att det kommer, men inte hur det kommer att ske.
Visar inlägg med etikett bakterier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bakterier. Visa alla inlägg
2016-11-14
2012-06-05
Dieselbakterier!
När vi har börjat använda mer biodrivmedel dyker nya tidigare okända problem upp. Ett växande problem är dieselbakterier. Eftersom oljebolagen numera blandar i några procent FAME (fettsyrametylestrar) i diesel så finns det plötsligt "mat" tillgänglig för ett antal olika bakteriearter. Lite kondensvatten bildas ofta i dieseltanken och vips så har man bakterietillväxt. Bakterieklumparna kan sedan sätta igen bränslesystemet. Maskiner som står längre perioder (t.ex. skördetröskor) är mer utsatta för problem med dieselbakterier.
Om detta är ett problem redan vid några procents FAME-inblandning kan man undra hur det skulle bli om man skulle köra på 100 procent biodiesel.
Man försöker lösa problemet genom att tillsätta gifter, men dessa kostar. Risken är också stor att bakterierna utvecklar resistens mot gifterna.
Min slutsats blir att biodiesel baserad på FAME på grund av bakterierna inte är något att satsa på för ett framtida system för biobränslen.
Ingen verkar vilja ta ansvar för problemen med dieselbakterier.
En sak som jag undrar över i sammanhanget är hur detta påverkar alla generatorer för reservkraft som finns på olika anläggningar (t.ex. sjukhus, telefonstationer och kärnkraftverk). Dessa körs ju väldigt sällan och borde därför vara särskilt i riskzonen för dieselbakterier. Troligen ser man till att dessa bara har "ren" diesel (utan FAME-inblandning) i tanken, men hur det ser ut i verkligheten vet jag inte. Risken är dock stor att någon av misstag eller okunskap råkar fylla i FAME-inblandad diesel i tanken, åtminstone för reservkraftgeneratorer som inte har så stränga rutiner som jag antar finns på sjukhus och kärnkraftverk. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) verkar vara medvetna om problematiken och skriver i en anvisning:
Apropå bränslen ska man vara medveten om att bensin inte har särskilt lång hållbarhet, framförallt i fordonet. Följande har jag saxat från svar som en motorcykelklubb fått från Shell.
Om detta är ett problem redan vid några procents FAME-inblandning kan man undra hur det skulle bli om man skulle köra på 100 procent biodiesel.
Man försöker lösa problemet genom att tillsätta gifter, men dessa kostar. Risken är också stor att bakterierna utvecklar resistens mot gifterna.
Min slutsats blir att biodiesel baserad på FAME på grund av bakterierna inte är något att satsa på för ett framtida system för biobränslen.
Ingen verkar vilja ta ansvar för problemen med dieselbakterier.
Josef Kokot är mekaniker och delägare i Mertz:
– Bakterieklumparna kan bli stora som tvättsvampar. Det händer ofta att bilar blir stående. Då måste vi tömma och tvätta hela bränsletanken och det tar minst tre timmar.
Stephan Larsson, vice vd på transportföretaget NLX Netline Express, måste lämna fordonen på service oftare och att det är en dold kostnad för företaget. Han menar att oljebolagen undviker problemen och skyller på att åkerierna inte lagrar dieseln på rätt sätt.
– Men det håller inte. Vi har inte någon egen lagring, säger Stephan Larsson.
Inte heller försäkringsbolagen vill ta i frågan. Anna Carin Henriks fick beskedet att varken garantin eller helförsäkringen täcker reparationskostnaderna eller bärgningen. Rengöringskostnader omfattas inte av försäkringen, förklarar Lars Martin Johansson på Dina försäkring i Borgholm.
En sak som jag undrar över i sammanhanget är hur detta påverkar alla generatorer för reservkraft som finns på olika anläggningar (t.ex. sjukhus, telefonstationer och kärnkraftverk). Dessa körs ju väldigt sällan och borde därför vara särskilt i riskzonen för dieselbakterier. Troligen ser man till att dessa bara har "ren" diesel (utan FAME-inblandning) i tanken, men hur det ser ut i verkligheten vet jag inte. Risken är dock stor att någon av misstag eller okunskap råkar fylla i FAME-inblandad diesel i tanken, åtminstone för reservkraftgeneratorer som inte har så stränga rutiner som jag antar finns på sjukhus och kärnkraftverk. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) verkar vara medvetna om problematiken och skriver i en anvisning:
Inblandningen av RME i dieselbränslet innebär att lagringstiden för bränslet är mindre än ett år och att dieselns vattenkänslighet ökar. Därför bör man vid beställning av dieselbränsle till en reservkraftanläggning ange att man önskar ren fordonsdiesel MK1, utan inblandning av RME. Detta för att inte sänka tillgänglighetsgraden för reservkraftanläggningen.Detta är särskilt något att tänka på för lantbrukare som har reservgeneratorer som backup för strömavbrott.
Apropå bränslen ska man vara medveten om att bensin inte har särskilt lång hållbarhet, framförallt i fordonet. Följande har jag saxat från svar som en motorcykelklubb fått från Shell.
Bensin åldras på flera olika sätt -det du nämner är ett nämligen att bränsle ger utfällningar. Vad gäller vinteravställning av motorcyklar brukar det vanligaste bränslerelaterade problemet var startproblem då Mc:n tas i bruk efter avställningen. Detta beror på de lättflyktiga delarna av bensinen i förgasarens (förgasarnas) flåttörhus dunstat bort under avställningen. Det enklaste sättet att undvika detta är att i samband med avställningen tömma flottörhusen på bensin. Vid starten fylls följaktligen förgasarna med färsk bensin och starten blir säker. Risken för utfällningar kan inträffa vid längre tids avställning. I sådana fall är det bäst att dessutom tömma tanken och förbruka bensinen på annat sätt alternativ fylla den på ett trycktätt kärl, t.ex. jeepdunk.Fotnot: FAME består ofta av RME, alltså rapsmetylester.
...
Hållbarheten på bensin är normal 3-5 månader. Problemet är inte att bensinen "fäller ut". Problemet är i stället det lättaste kolvätena. De är butan och uppåt. I normala fall är butan en gas och dunstar alltså väldigt lätt. Om det lättaste komponenterna saknas blir motorn mycket svår att starta. Problemet med "utfällning" som du beskriver är i de fall när all bensin dunstat bort och endast lämnat kvar de additivpaket som finns i bensinen. Additiverna är ex. rengörande additiv o.dyl. dessa behövs för att motorerna ska fungera felfritt. Problem med detta kan uppstå i förgasare där detta kan "kleta fast". Vår rekommendation är alltså att du ska tömma tanken och dränera bränslesystemet på din motorcykel vid längre stillestånd. Vill du lagra bensin längre än dessa månader bör det ske i gastäta bränsledunkar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
