Mikrobernas paradis

Bilden nedan från serien XKCD tog jag upp förrförra året som exempel på köttets tillväxtgräns. Förutom hur totalt mänskligheten och vår boskap tagit över fullständigt från de vilda djuren finns det en sak till som är slående med denna bild, nämligen att två arter står för större delen av jordens totala biomassa av landlevande däggdjur - människor och nötkreatur.

Jag är inte expert på paleontologi, men jag har svårt att tro att det någon gång tidigare under de landlevande ryggradsdjurens historia (drygt 370 miljoner år) funnits två arter som så utgjort så stor andel av biomassan som dagens människor och nötkreatur.

Detta är verkligen ett mikrobernas paradis. Här finns två gigantiska biomassor av två arter som bara väntar på att bli infekterade av nya stammar av virus eller bakterier.

Dessutom är den genetiska basen för nötboskapen förhållandevis smal, då de tämjdes för omkring 10 500 år sedan på gränsen mellan nuvarande Turkiet och Irak, samt för omkring 8500 år sedan i nuvarande Pakistan och Indien. Vid tämjandet av nötboskap i den bördiga halvmånen (Turkiet och Irak) kan antalet kor som dagens nötboskap härstammar från ha varit så få som 80 stycken, men för den indiska boskapen verkar det ha varit ett större antal, om än inte särskilt många sett ur ett populationsgenetiskt perspektiv. De asiatiska nötkreaturen har också delvis en större genetisk bredd tack vare att de korsats med de närbesläktade arterna jak, gayal och banteng.

De västliga nötkreaturen har avlats mycket hårdare, varför deras genetiska variation är betydligt mindre än för de indiska. Ser man på hur nära släkt olika nötraser är med varandra, ser man att framförallt de europeiska och nordamerikanska raserna är betydligt närmare släkt med varandra än övriga världens nötkreatur.

De (ofta äldre) raser som skulle kunna stå för en bredare genetisk bas består ofta av få individer och i det moderna industrialiserade jordbruket (framförallt i Europa och Nordamerika) är det ett fåtal raser som dominerar totalt. 17 procent av världens raser av tamdjur är idag utrotningshotade, medan för hela 58 procent av raserna är statusen okänd på grund av brist på data. Nästan 100 tamdjursraser har dött ut under åren 2000-2014.

Selektiv avel av nötkreatur sker inte bara i Europa och Nordamerika, utan förlust av genetisk bredd sker även i mindre skala även i andra delar av världen (t.ex. detta exempel från Kenya), då kreatursraserna avlas för högre produktion av mjölk och/eller kött.

För nötkreaturen har det alltså funnits en genetisk flaskhals vid tämjandet för 10 500 år sedan respektive 8500 år sedan. Dagens nötkreatur har alltså en förhållandevis smal genetisk bas och är därmed särskilt känsliga för epizootier (djurepidemier), en känslighet som också ökar på grund av den enorma mängden kreatur där mikroberna kan leva och muteras.

Människan har inte gått igenom någon lika extrem genetisk flaskhals som nötkreaturen, men i gengäld reser människor idag omkring väldigt mycket i världen och därmed kan pandemier snabbt spridas.

Även för våra övriga tamdjur gäller att de har gått igenom genetiska flaskhalsar vid domesticeringen, så även får, grisar, höns, getter, hästar med flera är känsliga för epizootier. Särskilt känsliga torde våra tamhöns och kycklingar vara, då de enorma populationerna i västvärldens industrijordbruk har en extremt liten genetisk bredd.

En panepizooti bland höns/kycklingar eller nötkreatur är troligen en stor risk och skulle föra med sig allvarliga problem för världens livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer den. Det skulle i sin tur försvaga många människor och öka risken för och dödligheten i epidemiska sjukdomar.

En allvarlig pandemi bland människorna skulle kunna leda till många döda, men skulle å andra sidan lätta trycket på världens livsmedelsförsörjning.

Frågan är bara vilket som kommer först - panepizooti eller pandemi. Mänskligheten har skapat ett mikrobernas paradis och effekten kommer förr eller senare. Vi vet att det kommer, men inte hur det kommer att ske.

HIV i krisens spår?

I SvD kunde man igår läsa om hur HIV sprids i Estland efter krisen, framförallt i Narva vid gränsen mot Ryssland. En av alla ofta förbisedda effekter av krisen. Men vilken koppling har detta till krisen? Nedan ser ni dödligheten i HIV/AIDS i EU-länderna samt några andra europeiska länder, enligt data från Eurostat. Jag har också tagit med 1998 som jämförelse för att se hur läget utvecklar sig.

Den snabba ökningen i Estland och Lettland är oroande. Men frågan är om den beror på krisen. Den stora ökningen av HIV verkar ha kommit tidigare och snarare vara kopplad till andra faktorer, exempelvis närheten till Ryssland. Portugal och Spanien har också en för Europa relativt hög dödlighet i AIDS, men den minskar, vilket får ses som positivt.

I ett globalt perspektiv är dock läget för HIV i Europa förhållandevis lugnt, se kartan nedan från Wikipedia (klicka för att förstora).

För Afrika söder om Sahara är dock HIV ett hot som fortfarande är lika aktuellt och påverkar samhället på alla plan.

WHO frågas ut och utreder svininfluensalarmet

Svininfluensan, 2009 års mest medialt uppblåsta icke-händelse, börjar nu generera rubriker av annat slag. I förra veckan kunde man läsa att

FN:s världshälsoorganisation, WHO, ska utreda sin egen hantering av svininfluensan A/H1N1 efter kritik om att organisationen överdrivit riskerna med sjukdomsutbrottet.

Utredningen ska utföras av oberoende utomstående experter. Det låter bra. I tisdags utfrågades också WHO för första gången i Europarådet - om svininfluensan så klart.

Den tyske Europarådsparlamentarikern Wolfgang Wodarg har exempelvis tillsammans med ett antal kollegor krävt en omedelbar utredning av vad de kallar för en av ”världens största medicinska skandaler”. Wodarg – läkare till yrket – anklagar de internationella läkemedelsjättarna för att i eget vinstsyfte ha drivit världens regeringar att agera i onödan.

”De har förmått dem att slösa med sina knappa hälsovårdsresurser för att köpa ineffektiva vaccinplaner och i onödan exponera miljontals friska människor för risken av okända bieffekter av otillräckligt testade vacciner”, har Wodarg skrivit i en motion till Europarådet.

WHO anklagas för att ha överdrivit pandemihotet efter påtryckningar från läkemedelsindustrin.

- WHO har vilselett regeringar att köpa in massvis med vaccindoser när svininfluensan i själva verket visat sig vara en mild pandemi. Detta har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm, förklarade Paul Flynn, vice ordförande i Europarådets hälsokommittée.

- Det fanns ett finansiellt imperativ bakom detta. Läkemedelsindustrin som investerat fyra miljarder dollar (för att utveckla vaccin) har drivit på samt haft egenintresse av att det fanns en fruktan och blev ett enormt överinköp av vaccin, fortsatte han.

Som vanligt när något verkar skumt bör man följa pengaströmmarna - "follow the money". Det är uppenbart att läkemedelsbolagen tjänat grova pengar på industriländernas massvaccineringar.

I december kunde man också läsa om att den finländske svininfluensaexperten, regeringsrådgivaren och WHO-rådgivaren Juhani Eskola har ett förflutet som hög chef inom vaccinindustrin (Aventis Pasteur). Han har även kopplingar till GlaxoSmith­Kline, som bland annat tillverkat Sveriges vaccin mot svininfluensan. Eskola är sedan 2009 en av 15 medlemmar i Världshälsoorganisationen WHO:s speciella rådgivningskommitté för vaccineringar.

I oktober avslöjade medicinjournalisten Bo Zackrisson tillsammans med tre läkare det hemliga avtal som Sverige skrivit med GlaxoSmith­Kline, som tvingade oss att köpa in influensavaccin till hela befolkningen den dagen WHO uppgraderade en pandemi till fas 6.

Det finns så många skumma detaljer i denna vaccinsoppa att det vore lämpligt att inte bara utreda WHO, utan även svenska myndigheters agerande.

Häromdagen kunde man också läsa att Socialstyrelsen vill att svininfluensan inte längre ska klassas som allmänfarlig sjukdom, eftersom det tar onödiga resurser från vården. Allmänfarlig? Tja, det verkar istället ha varit en ovanligt mild influensa.

Läs även vad Toxiska Epistlar har att säga om teveintervjun som nyligen gjordes med statsepidemiologen.

[Andra bloggar om pandemi, svininfluensa]

Svininfluensan 2009 års icke-händelse

Mycket intressant hände under 2009, men årets antiklimaxnyhet var väl ändå svininfluensan. Pandemilarmet blåstes upp och tidningarna fylldes av alla upptänkliga synvinklar på svininfluensan. Men det bidde ingen massdöd. Det bidde bara en tummetott.

Sammanlagt har 10 873 fall rapporterats, 1 169 har vårdats på sjukhus, mellan 240 000 och 612 000 kan ha smittats enligt SMI:s beräkningar, 20 har dött i Sverige (motsvarar cirka tio procent av de svenskar som dör "normalt" varje dag). I världen har 10 580 dött (motsvarar antalet döda i hiv-aids varje dag).

I Sverige, med en välnärd befolkning med god tillgång till modern sjukvård, genomfördes en massvaccineringskampanj även utanför riskgrupperna. Läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline jublade säkert över det avtal som man hade med Sveriges kommuner och landsting, som gjorde att vi var tvungna att köpa in flera miljoner vaccindoser den dag WHO uppgraderade svininfluensan till tillräckligt hög grad på pandemiskalan. Lägligt var det att WHO ändrade sina regler för pandemiklassificering i våras, så att det inte längre behövs att folk dör som flugor, utan att det räcker med stor spridning. När det visade sig att svininfluensan inte var så farlig, men vi trots det satt med en massa vaccindoser började masskampanjen för vaccinering med nya motiveringar. Det talades om solidaritet med riskgrupper, om att hålla Sveriges produktivitet uppe o.s.v. Nånting känns skumt i hela hanteringen.

Men inte ens i fattiga länder med stor andel av befolkningen i riskgrupper p.g.a. fattigdom och undernäring har särskilt många dött i svininfluensan.

Vi har sett det flera gånger - pandemiskräcken som blåses upp och sen avklingar. Först var det SARS, sen fågelinfluensan och nu sist svininfluensan. Risken är stor att när man har ropat på vargen för många gånger utan att den dykt upp blir folk avtrubbade. När den riktigt allvarliga pandemin dyker upp finns risken att folk inte längre reagerar. När kommer den pandemin? Ingen vet. I år, nästa år, nästa decennium?

[Andra bloggar om pandemi, svininfluensa]