Visar inlägg med etikett livsmedel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livsmedel. Visa alla inlägg

2026-03-05

Mat för 250 kronor i veckan?

Jag hör ett radioinslag om hur en familj på fyra personer kan äta för 1000 kronor i veckan, där en bok av Åsa Axelsson kallad "Matexperimentet" refereras. 250 kronor per person alltså.

För snart 15 år sedan skrev jag om en vecka på en hundring, och jag uppdaterade det för sex år sedan och konstaterade då att det fortfarande var möjligt att 2020 äta mat för bara 100 kronor i veckan.

Nu har det ju varit en hel del inflation sedan dess, så vi ska till att börja med se hur min inköpslista från 2020 skulle se ut prismässigt idag. Priserna har jag hämtat från willys.se.

Matvarakr/kgförp.kgköp kgkostnadkcalprotein g
Vitkål12,901,823,2241425
Morot12,900,151,94462
Lök11,900,283,33843
Vitlök142,140,057,11151
Havregryn13,271,51,519,905535195
Vetemjöl8,952,02,017,907140204
Jäst70,000,050,053,50
Svarta bönor37,380,80,829,902296176
Margarin39,800,50,519,9035350
Blodpudding21,000,50,510,50101560
Mjölk12,901,01,012,9070030
Passerade tomater17,800,50,58,901104
Totalt
158,9920891700
Per dag
22,712984100

(2984 kalorier per dag räcker gott och väl för att klara sig, liksom 100 gram protein.)

En bra bit billigare än bokens 250 kronor per person och vecka.

Som ni ser så har dock priset för denna matkasse ökat rejält sedan 2020. Därför gör jag om den med lite billigare val. Gula ärter istället för svarta bönor. Stryk tomaterna och vitlöken. Det får bli ärtsoppa istället för böngryta.

Matvarakr/kgförp.kgköp kgkostnadkcalprotein g
Vitkål12,901,823,2241425
Morot12,900,151,94462
Lök11,900,283,33843
Havregryn13,271,51,519,905535195
Vetemjöl8,952,02,017,907140204
Jäst70,000,050,053,50
Gula ärter25,800,50,512,901505108
Margarin39,800,50,519,9035350
Blodpudding21,000,50,510,50101560
Mjölk12,901,01,012,9070030
Totalt
125,0920283650
Per dag
18,00289893

Här klarar vi oss billigare undan. Det är alltså fullt möjligt att äta för omkring 125 kronor per person och vecka - hälften av matkostnaden i boken.

Men det går ju att lyxa till det och köpa 1,5 liter mjölk istället för bara 1 liter, fläskfärs istället för blodpudding, ett sexpack ägg, äpplen och potatis, krossade tomater och vitlök. Då tycker jag att man kan laga riktigt bra och varierad mat. Ändå hamnar man strax under bokens 250 kronor, så utan att ha läst boken så känns den helt rimlig.

Konsumentverket räknar med en matkostnad på 2730 kronor per månad, vilket blir 628 kronor per vecka, alltså omkring 2½ gånger så mycket som bokens mat.

2026-02-19

Hur stort är Stockholm?

Det talas ibland om att det skulle vara bra för miljön att koncentrera befolkningen i städer. Det resonemanget bortser dock från hur mycket resurser en storstad behöver. En miljonstad såsom Stockholm suger ut resurser från omgivande landområden och koncentrerar dem. Livsmedel, energiproduktion, råvaror, tekniska prylar och komponenter, osv. Alla dessa måste transporteras till staden.

Nu tänkte jag kika på bara en av dessa faktorer nämligen livsmedel. Hur mycket livsmedel behöver Stockholm och hur stor yta behövs för det? Siffrorna är något år gamla och hämtade från offentlig svensk statistik. Odlingsmarkens areal per län, samt befolkning per län. Sedan har jag räknat på en schablon av 2500 kvadratmeter odlingsmark per person, utifrån SLU-projektet "svensk husmanskost på 2500 kvadratmeter".

Stockholms län har inte i närheten av tillräcklig odlingsmark för att försörja sina omkring 2,5 miljoner invånare. Därför måste man ta med även de närliggande länens livsmedelsöverskott, men det räcker inte med de närmaste, utan man måste ta med Uppsala län, Sörmlands län, Västmanlands län, Gotlands län, Örebro län, Östergötlands län och Kalmar län för att få ihop tillräckligt med mat till Stockholm.

Ungefär så här stort som på kartan nedan är alltså Stockholm egentligen, om man ser på maten som invånarna behöver. Transporter, transporter!

Detta är som jag säger ovan räknat på schabloner, så det egentliga arealbehovet kan vara något tiotal procent mindre eller större, men storleksordningen borde vara korrekt.

Och nej, det går inte att öka livsmedelsproduktionen särskilt mycket i Stockholms län eller grannlänen. Den extra odlingsmark som skulle tillkomma är marginell.

2022-03-09

Global livsmedelskris kommer

En konsekvens av Rysslands invasionskrig i Ukraina kommer att bli en global livsmedelskris. Det handlar i dagsläget inte om huruvida vi kommer att få se en global livsmedelskris, utan om hur stor den kommer att bli. För även om Rysslands krig mot Ukraina skulle stoppas idag (vilket det definitivt inte ser ut som) så kommer en mängd effekter att finnas kvar. Men först lite bakgrund. Ukraina är en av världens största livsmedelsproducenter och en av de största exportörerna. Östeuropas kornbod. Några siffror:
  • Största åkerarealen av alla Europas länder
  • Världens 7e största veteproducent (3,7% av global produktion) och världens 5e största veteexportör (9%)
  • Världens 7e största kornproducent (5,2%) och världens 4e största kornexportör (11,8%)
  • Världens 5e största majsproducent (3,1%) och världens 4e största majsexportör (8,2%)
  • Världens största producent av solrosfrö och solrosolja
  • Världens 4e största potatisproducent (5,4%) dock inte stor exportör
  • Världens 7e största rågproducent (3,2%) och 6e största rågexportör (3%)
I princip all export sker via hamnar i Svarta havet, som nu är helt stängda. Och motsvarande siffror för Ryssland:
  • Världens 3e största veteproducent (9,7% av global produktion) och världens största veteexportör (18%)
  • Världens största kornproducent (12%) och 3e största kornexportör (12,1%)
  • Världens 13e största majsproducent (1%) och 6e största majsexportör (2,8%)
  • Världens näst största producent av solrosfrö och solrosolja
  • Världens 3e största potatisproducent (6,3%) dock inte stor exportör
  • Världens 3e största rågproducent (15,6%) och 4e största rågexportör (5%)
Även Rysslands export sker via hamnar i Svarta havet, och även om de inte är stängda som de ukrainska hamnarna, så lär nog inga fraktfartyg våga sig dit så länge kriget pågår.

Vete är ett av de viktigaste spannmålsslagen i världen och Ryssland och Ukraina står tillsammans för runt 27 procent av den globalt tillgängliga exporten. För korn står Ryssland och Ukraina för omkring 24 procent av exporten och för majs står de för 11 procent. Dessa tre är tillsammans med ris de viktigaste spannmålsslagen i världen. Som synes står Ryssland och Ukraina för en så stor del av den globala marknaden att även ett delvis bortfall kommer att ha mycket stora priseffekter.

Vad gäller solrosfrö och solrosolja är det lite mer komplicerat, då olika matfetter i viss mån kan ersätta varandra. Ukraina och Ryssland producerar båda var och en för sig mer solrosfrö än vad EU-länderna gör sammanlagt. Solrosfrö blir förstås till stor del solrosolja och Ukraina och Ryssland står tillsammans för 53 procent av global produktion av solrosolja. Solrosolja är dock mindre globalt än de mest producerade matoljorna. Störst är palmolja med 73,5 miljoner ton, därefter sojaolja med 50 miljoner ton, sen rapsolja med 25 miljoner ton och därefter kommer solrosolja med 18,5 miljoner ton. Ukrainas och Rysslands solrosolja står alltså för nästan 6 procent av den globala matfettsproduktionen. Eftersom priserna sätts på marginalen kommer dock även här bortfall av ukrainsk och rysk export att ha kraftig prispåverkan.

Så vad kommer nu att hända? Det mesta vetet i Ukraina är höstsått och jag tror att det är samma för Ryssland. Här är alltså årets skörd redan på tillväxt. Frågan är här mest hur länge kriget kommer att fortgå och vilka effekter det får på skörd och utskeppning. Det kan exempelvis gälla militära aktioner i området som stör arbetet, brist på arbetskraft eller brist på bränsle. Fortsätter kriget länge kommer det att påverka skörden kraftigt för Ukraina, men däremot troligen inte för Ryssland.

Det som kommer att vara mest kritiskt i övrigt är om vårsådden kommer att störas. Det gäller majs, solrosor, korn och potatis. Kommer det att finnas bränsle och arbetskraft? Kommer lantbrukarna att kunna arbeta utan att riskera att hamna i korseld? Kan lantbrukare drabbas av plundringar från ryska soldater? Vi vet ännu inte något av detta och därmed vet vi inte heller hur effekterna kommer att bli. 

Dessutom är Ryssland till stor del beroende av importerat utsäde. Hur det ser ut med importen (t.ex. är årets utsäde redan på plats) och hur det är för Ukraina vet jag inte. Vad gäller solrosor är det dock lokalt utsäde som gäller, eftersom Ryssland och Ukraina är ledande där. Om årets utsäde redan finns på plats är det dock osäkert hur det blir nästa år. Med tanke på att den ryska rubeln fallit så kraftigt kan man undra hur mycket utsäde lantbrukarna kommer att ha råd med.

Sedan behöver lantbruksmaskiner underhållas och ibland bytas ut och Ryssland är till stor del beroende av importerade jordbruksmaskiner. Kommer dessa maskiner och deras reservdelar att påverkas av sanktioner? Troligen.

Vi ska inte heller glömma att många ryska bönder kan behöva krediter och den ryska finansmarknaden har drabbats hårt av sanktioner. Normal låneränta för ryska företag ligger nu på 27 procent! 

Världsmarknadspriset på vete har ökat 62% sedan årsskiftet och är det högsta på 14 år. FAO:s globala livsmedelsprisindex steg med 3,9 procent från januari till februari och låg 20,7 procent över förra årets nivå. Och då hann kriget knappt att ha någon påverkan i februari. För mars lär det bli betydligt högre. Redan innan kriget var livsmedelsprisindexet inflationsjusterat högre än när höga livsmedelspriser orsakade den "arabiska våren" för elva år sedan.

Många länder, framförallt i Mellanöstern och Nordafrika, är kraftigt beroende av vete från Ukraina. Länder som Libanon, Jemen, Tunisien, Libyen och Marocko importerar en stor del av sitt vete från Ukraina och vete är basmat i dessa länder. Flera av dessa börjar redan nu få brist på mjöl och bröd, t.ex. Egypten, Jemen och Libanon. Även om man skulle skeppa vete från andra stora exportörer (såsom Australien, Argentina, USA eller Kanada) så tar det en eller flera veckor bara i transporttid.

Lägg sedan till att många i fattigare länder inte har råd med högre matpriser. Se t.ex. denna undersökning av viktiga importörer av vete från Ukraina och Ryssland, samt hur stor andel av deras befolkning som inte haft tillräckligt med pengar till mat någon gång under de senaste tolv månaderna.
Veteimport från UkrainaVeteimport från RysslandTotal veteimport från U & RAndel som saknat pengar till mat
Nigeria4%27%31%71%
Kenya10%24%34%69%
Filippinerna15%3%18%68%
Myanmar9%2%11%58%
Marocko20%11%31%56%
Turkiet10%65%75%51%
Egypten15%55%70%41%
Thailand26%0%26%39%
Indonesien26%3%29%35%
Tunisien48%4%52%32%
Redan innan kriget hade antalet människor globalt som riskerar svält stigit från 80 till 276 miljoner de senaste fyra åren. Högre matpriser kommer förstås att orsaka en hel del missnöje i många fattigare länder och troligen även någon eller några revolutioner.

Situationen på världsmarknaderna för livsmedel har också lett till att flera länder infört exportbegränsningar. Exempelvis meddelade Serbien att de stoppar all export av vete, majs och matoljor och Ungern stoppade all spannmålsexport förra veckan. Indonesien ökade andelen palmolja som måste säljas inom landet från 20 till 30 procent och detta kommer att ligga kvar i minst ett halvår. Det leder förstås till rejäla prisökningar på matfett globalt.

För att ytterligare förvärra situationen så meddelades att Kinas höstveteskörd kan bli "historiens sämsta" i år. Det kommer förstås att leda till att Kina behöver importera mer vete och Ryssland lär inte säga nej.

På lite längre sikt (men även för i år) är det också oroande att tillgången på konstgödsel också drabbas.

Yara, ett av världens största konstgödselföretag meddelade idag att de tillfälligt stänger ner sin kvävegödselproduktion i Italien och Frankrike på grund av de höga gaspriserna. Redan tidigare denna vinter har olika kvävegödselfabriker stoppats då och då på grund av höga gaspriser. Ryssland, Belarus och Ukraina är också stora vad gäller kvävegödselexport och bara Ryssland står för omkring 15 procent av världshandeln.

Vad gäller kaligödsel så står Ryssland och Belarus för en tredjedel av den globala marknaden. Totalt kommer omkring en fjärdedel av konstgödselkomponenterna i Europas lantbruk från Ryssland.


Dyrare livsmedel och livsmedelsbrist alltså och även dyrare konstgödsel och gödselbrist. Det är inte en övergående situation, utan kommer att vara åtminstone i år och även nästa år.

Jag läser för övrigt att EU vill skala upp matproduktionen, men jag undrar hur det ska vara möjligt. Istället kommer många lantbrukare att lägga ner produktion då kalkylen inte går ihop när priserna på insatsvaror såsom gödsel och bränsle ökar så kraftigt. Jag har redan läst om flera exempel på lantbrukare i Sverige som väljer att lägga ner eller lägga om en del produktion i år. Så det är akut nu. Regeringen måste göra något åt lantbrukarnas ekonomiska situation snarast, för att säkerställa Sveriges livsmedelssäkerhet.

Källor: 
https://en.wikipedia.org/wiki/International_wheat_production_statistics https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_wheat_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Barley https://www.worldstopexports.com/barley-exports-by-country/ https://en.wikipedia.org/wiki/Maize https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_maize_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Helianthus https://en.wikipedia.org/wiki/Sunflower_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Rapeseed https://en.wikipedia.org/wiki/Palm_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Soybean_oil https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_potato_production https://www.exportgenius.in/blog/global-potato-exports-world-top-export-countries-of-potato-444.php https://en.wikipedia.org/wiki/Rye

2020-03-09

En vecka på en hundring 2020

Våren 2011 skrev jag ett inlägg med titeln "En vecka på en hundring".
"Häromdagen när jag handlade mat råkade jag avlyssna en tjej som stod och beklagade sig till sin kompis över att hon bara hade en hundring att handla mat för hela veckan, på grund av något trassel med en utbetalning som hon skulle ha fått, men som blivit fördröjd."
Eftersom vi är på väg in i en kraftig lågkonjunktur och finanskris nu kan det vara på sin plats med en uppdatering. Är det fortfarande möjligt år 2020 att leva en vecka på mat för bara 100 kronor?

Ja, det är det och här kommer en inköpslista. Priserna har jag hämtat från matbutik online. Det går säkert att komma undan ännu billigare om man letar runt i riktiga butiker och utnyttjar tillfälliga erbjudanden. Näringsinnehållet har jag hämtat från Livsmedelsverkets "Livsmedelsdatabasen".
Matvarakr/kgförp.kgköp kgkostnadkcalprotein g
Vitkål8,331,814,9941425
Morot9,900,151,49462
Lök9,900,282,77843
Vitlök48,900,052,45151
Havregryn7,781,51,511,675535195
Vetemjöl5,952,02,011,907140204
Jäst37,000,050,051,85
Svarta bönor24,380,80,819,502296176
Margarin19,800,50,59,9035350
Blodpudding18,400,50,59,20101560
Mjölk8,501,01,08,5070030
Passerade tomater11,800,50,55,901104
Totalt9,13100,1220891700
Per dag1,314,302984100
2984 kalorier per dag räcker gott och väl för att klara sig, liksom 100 gram protein. Jag har inte räknat på alla vitaminer och mineraler, men det borde räcka på ett ungefär, för det är ändå en ganska blandad kost.
Mjölken tar man lämpligen till havregrynsgröten - det går att äta gröt utan tillbehör, men det blir förskräckligt tråkigt.
Med mjöl och jäst bakar man bröd - billigt och mycket!
Köper man gula ärter istället för svarta bönor får man 1 kg för endast 14,50 (och har då hela 5 kronor över att spendera på något luxuöst), men jag föredrar böngryta framför ärtgryta/ärtsoppa om jag ska äta det i en hel vecka. Linser har liknande kilopris som bönor.
Vitkålen är med för att man ska få i sig vitaminer. Den kan delvis bytas ut mot morötter för att få lite variation (de har liknande kilopris). Vitkål är dock billigast som helt huvud och då är nog 1,8 kg en minimivikt, fast det går nog att få tag på halva huvuden för samma pris (eller mindre huvuden) om man letar runt.
Lite tjatigt blir det med havregrynsgröt, böngryta, bröd och blodpudding varje dag, men man klarar sig i alla fall.
Salt har jag inte räknat med, utan det räknar jag med att man har hemma.

Min dotter gillar inte blodpudding och satte därför ihop följande alternativa meny.
Matvarakr/kgköp kgkostnadkcalprotein g
Pasta8,502,017,007200250
Passerade tomater11,800,55,901104
Lök9,900,454,501355
Vitlök48,900,052,40151
Svarta bönor24,380,819,502296176
Vitkål8,331,310,8323014
Morötter9,901,09,9031010
Vetemjöl5,952,011,907140204
Jäst37,000,051,85
Margarin19,800,59,9035350
Totalt8,6599,5821081668
Per dag1,2414,23301295
Även den går att överleva på, fast jag tror att min meny har mer balanserad näring.

Jag noterar att Konsumentverket räknar med 2490-2950 kronor per månad i matkostnader för en person, vilket delat på 30,5 dagar blir 81,64-96,72 kronor per dag, alltså skyhögt över den kostnad jag beräknat här. När jag ser på mina egna matutgifter kommer jag faktiskt inte upp i sådana summor, utan jag ligger snarare på 1500-2200 kronor per månad och person. Men Konsumentverket lyxar väl till det.

2018-06-27

Jemen - värsta kollapsen hittills?

I Jemen pågår sedan några år den värsta humanitära katastrofen i världen. Den bör knappast ha kommit som en överraskning för någon som tittat närmare på detta lands sorgliga utveckling.

Redan 2010 skrev Livet Efter Oljan två artiklar om Jemens stora bekymmer och Jemens olösliga problem. Dessa två artiklar är ännu idag läsvärda sammanfattningar för den som vill förstå mer om landet. Lite relevanta citat från dessa:
det fattigaste av alla länder i arabvärlden (BNP/capita ligger på under 1000 USD/år). Runt 40% av befolkningen lever på mindre än 2 dollar/dag. Bara 50% av kvinnorna är läskunniga. Samhället är starkt patriarkaliskt med polygami och stor barnadödlighet.
[...]
Befolkningsutvecklingen i detta karga och resurssvaga land har trots, eller kanske på grund av fattigdom och patriarkala traditioner varit explosiv; på bara 50 år har befolkningen fyrdubblats! Den genomsnittliga familjestorleken är sju personer och hela två tredjedelar av befolkningen är under 24 år.
[...]
står oljeinkomsterna för över 70% av Jemens nationella budget!
[...]
År 2002 toppade Jemens oljeprodukton på över 450 000 fat olje/dag. [...] år 2008, producerade Jemen bara 305 000 fat olja/dag (110 miljoner fat på årsbasis) och under årets första 10 månader exporterade man bara knappt 40 miljoner fat.
[...]
Förutom att den inhemska oljekonsumtionen “stjäl” olja som kunde exporteras för att få välbehövliga inkomster, så lägger staten dessutom hundratals miljoner dollar varje år på att subventionera den inhemska (ökande) energikonsumtionen. Redan år 2005 var olika subventioner den enskilt största posten i statens budget och bara subventionerna av bränsle uppgick till nästan 25% av statens totala utgifter.
[...]
- Landet har mycket hög frekvens av undernäring - över en tredjedel av befolkningen är undernärd (vilket är jämförbart med de fattigaste länderna i Afrika). Nästan hälften av barnen mellan två och fem år är undernärda och visar tecken på hämmad fysisk utveckling ("stunted growth")
[...]
- Vid sidan av olja har jordbruket varit en viktig del av Jemens ekonomi. Men avskogning, jorderosion och expanderande öknar gör det svårt att upprätthålla produktionen.
[...]
Ett speciellt problem för just Jemen är den starka ställning som den milt narkotiska växten kat (qat, khat, chat) har i kulturen. De flesta jemenitiska män (och en del kvinnor och till och med barn) tuggar dagligen kat
Jemen ligger trea från slutet på Fragile States Index (tidigare kallat Failed States Index). Endast Somalia och Sydsudan anses vara värre fallerade stater. Men Jemens krigsdrabbade befolkning har särskilda svårigheter, då landet ligger inlåst mellan Saudiarabien, Oman, Arabiska havet, Adenviken och Röda havet. De har helt enkelt ingenstans att fly, till skillnad från de andra värsta länderna i indexet, där det i princip är möjligt att vandra till fots (om än under svåra umbäranden) till grannländer. Till Saudiarabien i norr är det svårt att fly, dels eftersom landet är fientligt och bombar Jemen, dels eftersom stora delar av befolkningen i västra Jemen är shiamuslimer och inte skulle vara välkomna, dels eftersom större delen av landgränsen till Saudiarabien består av en av världens kargaste öknar - Rub al Khali. Det sistnämnda gäller även gränsen mot Oman. Och vad gäller att ta sig över havet begränsas det förstås av kravet på att ha en båt av något slag, men även av att på andra sidan havet finns dels Somalia (ett land varifrån människor tills nyligen flydde åt andra hållet), dels de fattiga och tämligen ofria länderna Djibouti och Eritrea, där jemenitiska flyktingar troligen inte skulle vara välkomna utan snarare slängas i fängelse även om de skulle vilja försöka ta sig vidare.
Sedan 2011 har Jemen varit i politisk kris, vilket började med protester och sedan urartat i inbördeskrig och till slut sedan 2015 saudiarabisk och arabemiratisk inblandning med flygbombningar. Omkring 2 miljoner människor är på flykt inom landet, men har som sagt mycket svårt att ta sig till något annat land.

Landets president är Abdrabbuh Mansur Hadi (som stöds av Saudiarabien), men hans anhängare behärskar bara omkring hälften av landets yta och han kontrollerar inte ens huvudstaden Sana'a, utan håller till i Aden på sydkusten. En fjärdedel av landet (den västra delen förutom sydkusten) kontrolleras av Houthi-rebeller och trupper lojala till den i december mördade tidigare presidenten Saleh. Houthi-rebellerna är shiamuslimer och anses av Saudiarabien vara sponsrade av Iran. En fjärdedel av landet (glesbefolkade delar i mitten) kontrolleras av Al-Qaida och IS-affilierade Ansar al-Sharia.

Redan innan kriget var Jemen det fattigaste landet i Mellanöstern. Den snabba befolkningsökningen är en av de främsta orsakerna. 1950 hade landet 4,3 miljoner invånare och 2016 uppskattades befolkningen till 28 miljoner. 46 procent av befolkningen är under 15 år. Huvudstaden Sana'a har växt från omkring 55 000 invånare 1978 till omkring 2 miljoner i början av 2000-talet.

Den snabba befolkningstillväxten har sin bakgrund i att dödligheten minskade kraftigt från 1980 och framförallt att barnadödligheten minskade redan från 1975. Men fertiliteten minskade inte lika snabbt - den toppade i början av 1980-talet på drygt 9 barn per kvinna! Fortfarande i slutet av 1990-talet var fertiliteten runt 7 barn per kvinna. Nu är fertiliteten nere på 4,5 barn per kvinna, vilket fortfarande är mycket högt.

Även innan kriget var Jemens vattensituation ytterst allvarlig med utsuget grundvatten och landet beskrevs av experter som det första landet i världen som skulle få slut på vatten. På grund av kriget har vattensituationen förvärrats ytterligare med bland annat förstörd infrastruktur. 80 procent av landets befolkning har svårt att få tag på vatten till dryck och hygien. Många människor har flytt inom landet, vilket satt ytterligare tryck på brunnarna i de områden de flytt till.

Vattenbristen har i sin tur orsakat världens största utbrott av kolera, med omkring en miljon smittade.

Kriget har även förstört för den lokala livsmedelsproduktionen. Skörden av den viktigaste grödan durra (sorghum) har sjunkit med över 40 procent och veteskörden med omkring 25 procent. Den inhemska livsmedelsproduktionen täckte emellertid inte ens innan kriget på långa vägar upp befolkningens behov, utan över 80 procent av spannmålen importerades!

Kriget har även försvårat livsmedelsimporten, särskilt som den viktigaste hamnstaden Hodeidah (Al Hudaydah) på västkusten kontrolleras av Houthi-rebellerna, men nu sedan 12 juni attackeras av saudiska styrkor. Större delen av landets befolkning torde därför löpa risk för en svältkatastrof av enorma mått. Saudiarabien säger att de måste ta tillbaks Hodeidah för att beröva Houthi-rebellerna deras främsta inkomstkälla och förhindra dem från att smuggla in vapen.

Livsmedelsimporten har redan minskat - för årets första kvartal minskade den med 11 procent jämfört med motsvarande period förra året. Omkring 18 miljoner av landets befolkning beräknas lida av livsmedelsosäkerhet och över 8 miljoner har svår livsmedelsosäkerhet och riskerar svält - omkring en fjärdedel fler än förra året. Dessutom är matpriserna på grund av den osäkra tillgången höga.

Oljeproduktionen då? Den har i princip sjunkit till ingenting. Därmed finns inget bränsle i landet annat än vad som möjligen kan importeras. Frågan är om det ens skulle löna sig att vid en (osannolik) fred dra igång oljebrunnarna igen. Reparationskostnaderna skulle troligen överstiga vinsten från vad som kan finnas kvar att ta upp ur marken.
Även om Saudiarabien och Förenade arabemiraten mot förmodan skulle sluta sina attacker mot Jemen och de inbördeskrigande falangerna mirakulöst skulle sluta fred skulle landet vara en humanitär katastrof av stora mått. Med fortsatt krig och inbördeskrig är katastrofen gigantisk och jag kan inte se något annat än obeskrivligt elände framöver.

Jemen saknar grundförutsättningarna för att repa sig. Fortsatt snabb befolkningstillväxt, livsmedelsbrist, akut vattenbrist, sönderslagen infrastruktur samt slut på inhemsk olja blockerar en återhämtning och gör landet för all framtid beroende av omvärldens hjälp med alla livets nödvändigheter. Ja, det låter deppigt värre, men som Livet Efter Oljan påpekade redan 2010 är Jemens problem olösliga.

2016-11-14

Mikrobernas paradis

Bilden nedan från serien XKCD tog jag upp förrförra året som exempel på köttets tillväxtgräns. Förutom hur totalt mänskligheten och vår boskap tagit över fullständigt från de vilda djuren finns det en sak till som är slående med denna bild, nämligen att två arter står för större delen av jordens totala biomassa av landlevande däggdjur - människor och nötkreatur.

Jag är inte expert på paleontologi, men jag har svårt att tro att det någon gång tidigare under de landlevande ryggradsdjurens historia (drygt 370 miljoner år) funnits två arter som så utgjort så stor andel av biomassan som dagens människor och nötkreatur.

Detta är verkligen ett mikrobernas paradis. Här finns två gigantiska biomassor av två arter som bara väntar på att bli infekterade av nya stammar av virus eller bakterier.

Dessutom är den genetiska basen för nötboskapen förhållandevis smal, då de tämjdes för omkring 10 500 år sedan på gränsen mellan nuvarande Turkiet och Irak, samt för omkring 8500 år sedan i nuvarande Pakistan och Indien. Vid tämjandet av nötboskap i den bördiga halvmånen (Turkiet och Irak) kan antalet kor som dagens nötboskap härstammar från ha varit så få som 80 stycken, men för den indiska boskapen verkar det ha varit ett större antal, om än inte särskilt många sett ur ett populationsgenetiskt perspektiv. De asiatiska nötkreaturen har också delvis en större genetisk bredd tack vare att de korsats med de närbesläktade arterna jak, gayal och banteng.

De västliga nötkreaturen har avlats mycket hårdare, varför deras genetiska variation är betydligt mindre än för de indiska. Ser man på hur nära släkt olika nötraser är med varandra, ser man att framförallt de europeiska och nordamerikanska raserna är betydligt närmare släkt med varandra än övriga världens nötkreatur.

De (ofta äldre) raser som skulle kunna stå för en bredare genetisk bas består ofta av få individer och i det moderna industrialiserade jordbruket (framförallt i Europa och Nordamerika) är det ett fåtal raser som dominerar totalt. 17 procent av världens raser av tamdjur är idag utrotningshotade, medan för hela 58 procent av raserna är statusen okänd på grund av brist på data. Nästan 100 tamdjursraser har dött ut under åren 2000-2014.

Selektiv avel av nötkreatur sker inte bara i Europa och Nordamerika, utan förlust av genetisk bredd sker även i mindre skala även i andra delar av världen (t.ex. detta exempel från Kenya), då kreatursraserna avlas för högre produktion av mjölk och/eller kött.

För nötkreaturen har det alltså funnits en genetisk flaskhals vid tämjandet för 10 500 år sedan respektive 8500 år sedan. Dagens nötkreatur har alltså en förhållandevis smal genetisk bas och är därmed särskilt känsliga för epizootier (djurepidemier), en känslighet som också ökar på grund av den enorma mängden kreatur där mikroberna kan leva och muteras.

Människan har inte gått igenom någon lika extrem genetisk flaskhals som nötkreaturen, men i gengäld reser människor idag omkring väldigt mycket i världen och därmed kan pandemier snabbt spridas.

Även för våra övriga tamdjur gäller att de har gått igenom genetiska flaskhalsar vid domesticeringen, så även får, grisar, höns, getter, hästar med flera är känsliga för epizootier. Särskilt känsliga torde våra tamhöns och kycklingar vara, då de enorma populationerna i västvärldens industrijordbruk har en extremt liten genetisk bredd.

En panepizooti bland höns/kycklingar eller nötkreatur är troligen en stor risk och skulle föra med sig allvarliga problem för världens livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer den. Det skulle i sin tur försvaga många människor och öka risken för och dödligheten i epidemiska sjukdomar.

En allvarlig pandemi bland människorna skulle kunna leda till många döda, men skulle å andra sidan lätta trycket på världens livsmedelsförsörjning.

Frågan är bara vilket som kommer först - panepizooti eller pandemi. Mänskligheten har skapat ett mikrobernas paradis och effekten kommer förr eller senare. Vi vet att det kommer, men inte hur det kommer att ske.

2016-05-12

Venezuela börjar falla samman

"Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki."

Nu börjar det komma allt mer allvarliga rapporter från Venezuela, vars problem jag skrivit om tidigare, bland annat valutan, elbrist och varubrist.

Polisen stoppade igår en protestmarsch som krävde en folkomröstning om president Maduros avgång. Det sköts även gummikulor.

Värre är att det råder svår brist på läkare (för att många lämnat landet) och mediciner.

Det är också svårt att få tag på mat - så svårt att många i städerna börjat döda hundar, katter och duvor för att få mat. Det har också på många håll förekommit storskalig plundring av livsmedelsaffärer. Jag läste till och med en notis om några militära officerare som dömts för att ha stulit några getter, då deras förläggning led av matbrist.

Blir folk alltför hungriga kommer det att bli revolution. De styrande i Venezuela bör betänka att exempelvis Franska revolutionen 1789 till stor del utlöstes av livsmedelsbrist.

Frågan är bara hur snabbt det kommer att gå och hur våldsamt det blir.

2016-05-03

Nej, grönsaker är inte dyra!

"Jag har blitt vegetarian och käkar strån och blan och dill och astrakan,
morot och vitlök och banan dessutom snackar jag persilja"
Ur Vegetarianvisan av Lasse Åberg och Claes Möllberg


"Men den som äter palsternackor, han går inte av för hackor
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen"
Ur Klas Klättermus av Thorbjørn Egner och Christian Hartmann (svensk översättning Håkan Norlén)


Ibland råkar man på artiklar som är så okunniga att man baxnar. Igår läste jag en debattartikel på DN Åsikt med rubriken "Grönsaker är alldeles för dyrt". Den är skriven av någon som tydligen är journalist, men kanske borde fundera lite på hur man som skribent väljer och kontrollerar sina fakta. Nu ska inte allt klander falla på debattartikelns författare, utan en hel del faller även på redaktionen för DN Åsikt som släppt in en så slarvig artikel.
"Grönsaker är inte billigt. Som jämförelse så kostar falukorv cirka 36 kronor kilot medan broccoli kostar runt 50-lappen per kilo. Och du måste äta ganska mycket mer broccoli för att bli mätt."
För det första så är falukorv och broccoli inte jämförbara livsmedel. Detta är grundläggande kunskap om livsmedel som man bör besitta om man vill skriva debattartiklar i ämnet. Man kan inte byta ut falukorven mot samma vikt av grönsaker och räkna med att må bra. Falukorv ger (bland annat) energi och protein, medan grönsaker framförallt ger vitaminer och fibrer. Författaren tycks ha lyssnat alltför mycket på Vegetarianvisan och liknande parodier på vegetarisk kost.

Ska man gå från köttbaserad till vegetarisk kost bör man istället se på baljväxter (ärter, bönor och linser), som tillsammans med spannmål ger protein som kan ersätta protein från animaliska produkter.
"Linser och bönor kostar mellan 40 och 70 kronor kilot."
Detta höga kilopris har hon antagligen fått genom att se på priset för burkar eller tetrapack med färdigkokta bönor eller linser. En snabb titt i matbutik på nätet ger att man kan köpa en 380 grams förpackning med ekologiska kokta bönor för 14,95. Avrunnen vikt är 230 gram, vilket ger ett kilopris på 65 kronor. Köper man icke ekologiska kan man få dem för 9,95, vilket ger ett kilopris på drygt 43 kronor.

Färdigkokta baljväxter är emellertid ett mycket dyrt och miljöovänligt sätt att köpa mat. De kräver betydligt mer förpackningsmaterial än torkade baljväxter som du kokar själv. Och det är inte särskilt svårt att koka själv - det kräver bara en aning mer planering. Linser behöver inte blötläggas, utan kokas bara en halvtimme. Bönor och ärter blötlägger man över natten innan de kokas en timme. Kokar man en hel förpackning på en gång får man förstås mycket, men det går utmärkt att spara överskottet några dagar i kylen eller längre tid i frysen.

Ekologiska torkade vita bönor kan man i matbutiken på nätet köpa för 44 kr/kg, icke ekologiska svarta bönor för 31 kr/kg. Då ska man också komma ihåg att när man blötlägger och kokar dessa kommer de att svälla till tre-fyra gånger torrvikten. Kilopriset blir då 10-15 kronor, alltså bra mycket billigare än falukorv eller köttfärs. Kokta bönor innehåller knappt hälften så mycket protein per viktenhet som köttfärs, men kompletterat med lika mängd spannmål (som är ännu billigare än bönor) får man fullvärdigt protein och då kanske man får räkna med 20 kronor för att få lika mycket protein som i ett kilo köttfärs. Det är dock inte så att vi lider av proteinbrist i Sverige (inte heller vid vegetarisk mat), så 10-15 kronor per kilo är ändå en bra jämförelse med köttprodukter.
"Fläskytterfile, kotletter och kassler hittar du för under hundralappen. Jämfört med grönsakernas rolls-royce paprikan som kostar runt 80 kronor kilot och sugersnaps, sparris och färdigskuren grönsallad i påse som du hittar för hisnande 200 kronor kilot. Och det är lågt räknat."
Fläskfilé, kotletter och kassler kan knappast kallas "köttets rolls-royce", utan paprika, brytärter och sparris ska snarare jämföras med sådana styckdetaljer som fransyska (300 kr/kg), kalvstek (250 kr/kg) eller hjortfilé (330 kr/kg). I jämförelse med dessa är inte "lyxgrönsaker" såsom paprika, brytärter och sparris särskilt dyra.

Det finns en orsak att dessa lyxgrönsaker är dyra. Jag har i min trädgård provat på att odla de flesta grönsakssorter och jag förstår precis varför de är dyra - de ger litet utbyte både per kvadratmeter och per timmes arbetsinsats, samtidigt som många av dem behöver mycket gödning.
"Vitkål och morötter hör till de billiga grönsakerna. Men ärligt ­– det blir inte kul i längden att gnaga på morötter varenda dag. Det är inte att äta varierat."
Det är med liknande resonemang inte heller särskilt kul och varierat att äta falukorv varenda dag. Det finns dock många fler grönsaker som har hyfsat låga kilopriser - förutom morot (12 kr/kg) och vitkål (12 kr/kg) kan man ta med gurka (28 kr/kg), zucchini (29 kr/kg), palsternacka (25 kr/kg), frysta brytbönor (18 kr/kg), frysta gröna ärter (23 kr/kg), savoykål (30 kr/kg), butternutpumpa (23 kr/kg), fryst hackad spenat (25 kr/kg), salladskål (25 kr/kg), rödbetor (15 kr/kg), rättika (26 kr/kg), fryst brysselkål (20 kr/kg), frysta majskorn (24 kr/kg). Jag tycker att det ser ut som om man kan få jättebra variation på grönsakerna även om man väljer de billigare.

Det går också utmärkt att variera en billig grönsak såsom morot. Morotsstavar, riven morot, kokta morotsbitar, wokade morotsbitar. Med lite olika kryddningar blir det bra variation.

Att författaren överhuvudtaget refererar till färdigskuren grönsallad à 200 kr/kg är helt absurt, när man kan köpa hel isbergssallat för 39 kr/kg och hacka den själv - det är så man börjar undra om artikeln är skriven som ett skämt. Den färdighackade salladen ska snarast jämföras med renskav à 208 kr/kg (men fryst renskav har betydligt längre hållbarhet än färdigskuren sallad - färsk renskav skulle troligen betinga minst dubbelt kilopris).
"Grönsakspriserna måste sänkas för att gemene man ska lägga mer grönsaker på sin tallrik och minska köttkonsumtionen."
Eftersom priserna för grönsakerna beror på produktions- och transportkostnaderna lär det bli svårt att sänka grönsakspriserna på annat sätt än genom subventioner. Författaren avslutar (såsom jag tolkar det - lite oklart exakt vad hon menar) med att föreslå skatt på kött, som ska subventionera priset på grönsaker. Då antar jag att hon framförallt menar dyra lyxgrönsaker. Ett problem är dock att flera av dessa lyxgrönsaker (t.ex. paprika) är betydligt mer miljöskadliga (per kilo) än kött, även om man endast ser på nutidens favoritmiljöförstörelsemått växthusgasutsläpp.

Debattartikeln i fråga har också fått mothugg på DN Åsikt, men även flera av motdebattanterna framför åsikter såsom att "vi behöver beskatta ohälsosamma och miljöförstörande livsmedel". Jag skrev för några år sedan att det är betydligt mer effektivt att istället för köttskatt slopa subventionerna till jordbruket.
Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.
Förutom att slopade subventioner är mer effektiva än skatt, så kan man även fråga sig hur det ska bestämmas vilka livsmedel som är ohälsosamma eller miljöförstörande. Vem beslutar detta och på vilka grunder?

Andra relaterade artiklar av mig:
Fotnot: Alla livsmedelspriser har jag hämtat från en online-butik. Det går säkert att hitta billigare om man letar runt lite i vanliga livsmedelsaffärer, men priserna är bara exempel för att illustrera proportionerna.

2016-03-31

Findus centraliserar från Bjuv till Tyskland

Jag läser att Findus lägger ner verksamheten i Bjuv i Skåne för att istället flytta den till Tyskland, närmare bestämt till Reken, som ligger på samma latitud som Rotterdam. Detta kommer att leda till att svenska frysta grönsaker transporteras sträckan Bjuv-Reken tur och retur, vilket fågelvägen är ungefär lika långt som Bjuv-Stockholm tur och retur.

Grattis Findus till att ni tänker på transporterna! Företaget talar om att man sparar på transporter då man kommer närmare andra marknader i Västeuropa, men det gäller så vitt jag kan se inte om man ser till helheten. Låt mig också gissa att transporterna inte kommer att gå med tåg, utan med långtradare.

Centraliseringen av livsmedelshanteringen tar därmed ännu ett steg, inte bara inom Sverige, utan inom EU. Det kommer säkerligen fortfarande att stå "odlad i Sverige" på förpackningarna, men man måste nog läsa det finstilta för att förstå att packningen sker i Tyskland, om det ens kommer att framgå.

Jag kommer att sluta köpa Findus frysta grönsaker och färdigrätter, eftersom jag vill gynna svensk livsmedelsproduktion.

2016-03-12

Kondombrist i Venezuela!

Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.

Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.

Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.

Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.

Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.

Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.

En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.

2015-01-16

Sparmat för fattiga månaden (2)

Nu går vi in i den fattigaste delen av "fattiga månaden" januari, eftersom det för de flesta är en hel vecka kvar tills man får lön. Jag tänkte därför köra del två av "sparmat för fattiga månaden" (del 1 hittar du här). Det blir en repris på ett favoritrecept.

Soppa på svarta bönor
800-1000 gram svarta bönor
3 lagerblad
3 vitlöksklyftor
1 tsk salt
½ tsk spiskummin
½ burk passerade tomater

Tillbehör: olivolja, cayennepeppar, bröd

Skölj och lägg svarta kokbönor i blöt över natten. En hel påse brukar vara 800-1000 gram. Ta en tillräckligt stor skål och mycket vatten - bönorna sväller. Dagen efter häller du av blötläggningsvattnet och häller i bönorna i en gryta. Häll på vatten så att det täcker bönorna väl och koka upp. Skumma av det skum som bildas i början av kokningen. Låt sen puttra under lock på lägsta värme i en timme.

Tillsätt då tre lagerblad, tre pressade vitlöksklyftor, en tesked salt, en halv tesked spiskummin och 200-250 gram passerade tomater. Låt sedan puttra en timme till. Kolla då och då under kokningen så att vattnet fortfarande täcker bönorna väl och tillsätt eventuellt lite mer. Orsaken att man tillsätter salt först efter en timme är förresten att om det är med från början kan bönornas skal bli hårda.

När det kokt färdigt tar du fram rotfruktsstampen och stampar runt i grytan så att bönorna blir lite mosade. Alternativet är förstås att köra runt lite med stavmixer, men då bör du först plocka ut lagerbladen. Avsmaka soppan och tillsätt eventuellt mer salt.

I sopptallriken tar sedan var och en på olivolja och cayennepeppar efter egen smak. Servera soppan med hembakt bröd och valfri grönsak.
Sammanlagd koktid är alltså två timmar, så detta kanske inte är något man lagar på vardagar, utan istället på helgen. Det blir ju en ganska stor sats soppa med detta recept, men såna här soppor är perfekta att frysa in i portionsburkar och ta fram senare. Billigare mat än så här får man leta efter.

2015-01-03

Sparmat för fattiga månaden (1)

Bloggrannen Swedish Prepper skrev igår om hur man ska hantera att bankkontot kan vara ganska tomt så här efter att man festat loss under jul och nyår. Inspirerad av detta kommer här ett recept på billig mat för dem som vill ta fasta på Swedish Preppers råd att "I första hand ska du försöka använda dig av de pengar du har så klokt som möjligt och inte köpa dyr mat, utan välja havregryn, pasta, rotfrukter och det som är billigt".

Orange linssoppa
4 dl röda linser
12 dl vatten
3 normalstora morötter
1-4 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
1½ tsk salt
½ tsk gurkmeja
½-1 chilifrukt
½ tsk malen koriander
½ tsk oregano

Skala och skiva morötterna. Häll röda linser, morotsskivor, vatten, tomatpuré, salt och gurkmeja i en gryta. Koka upp och låt därefter koka på svag värme 30 minuter. Rör om då och då (framförallt i början) så att det inte sätter sig fast i botten. Under tiden det kokar skalar du vitlöksklyftorna och pressar i dem i soppan - hur mycket du tar i beror på dina smakprefenser. Dela sedan chilifrukten, ta ur kärnorna, finhacka den och tillsätt den till soppan - hur mycket chili du använder beror förstås också på dina smakpreferenser. Efter halva koktiden tillsätter du koriander och blandar ner den. När det hela kokat klart tillsätter du ½ tsk finsmulad oregano och blandar om.
Serveras med smörgåsar till.

Röda linser är proteinrika och tillsammans med spannmål (t.ex. bröd) ger baljväxter som bekant fullvärdigt protein. Röda linser är också löjligt billiga. Ett 400-gramspaket kostar i första bästa nätbutik jag hittar 15 kronor och vill man kosta på sig ekologiska (vilket man gott kan göra med en så billig råvara) kostar en 500-gramspåse endast 25 kronor. Morötter är också löjligt billiga. Ett kilo kostar i nätbutik 16 kronor. Ett kilo ekologiska kostar 25 kronor. Båda dessa huvudingredienser går säkert att hitta betydligt billigare om man letar i billighetsbutiker.

Morötter kan man ju lätt odla själv, men har man ingen jordkällare eller stuka blir vinterförvaringen problematisk.

Linser går också att odla i Sverige, men är kanske inget man ger sig på att odla själv om man inte är entusiast med tillgång till en större bit odlingsmark. I princip finns det bara importerade linser att köpa i Sverige, men det beror nog i huvudsak på att svenska lantbrukare ännu inte har sett en marknad för detta och inte sett det som intressant att konkurrera med billig import från bland annat Kanada. Dock odlar gården Fagraslätt i Skåne linser och säljer i mindre omfattning.

Kryddorna och tomatpurén kostar inte heller många kronor.

Koriander kan man till och med lätt odla själv - utsäde behöver du bara köpa första året - därefter sparar du frön från dina egna plantor.

Oregano är flerårig och självskriven för husbehovsodlaren. Den brukar föröka sig närmast som ett ogräs i trädgården. Skär av topparna precis innan blommorna slår ut och häng upp dem på tork. Dessutom är oregano vacker i trädgården när den blommar.

Vitlök är också lätt att odla själv från klyftor som man sätter i jorden på senhösten.

En eller flera chiliplantor är lätta att odla på fönsterbrädet och om man sköter om dem lever de i flera år.

Gurkmeja är den enda kryddan som inte går att odla i Sverige. Eventuellt går den att odla inomhus i krukor, men ger då troligen inte så stor skörd att det är värt besväret. Gurkmejan ger mest färg till soppan, även om den också har en viss smak.

Jag återkommer med fler sparmatsrecept under "fattiga" januari.

2014-12-11

Norge drabbas också av lågt oljepris

Det är inte bara Ryssland, Venezuela och länder i Mellanöstern som drabbas av det sjunkande oljepriset. Idag sänkte den norska centralbanken oväntat styrräntan för att "Oljepriset har fallit kraftigt och utsikterna för tillväxten i norsk ekonomi har försvagats". Tydligen tror de att en norsk räntesänkning på något magiskt vis kan åstadkomma en ökad internationell efterfrågan på norsk exportolja.

Det enda denna räntesänkning lär göra är att blåsa ytterligare liv i den magnifika norska bostadsbubblan så att den krasch som till slut kommer blir mer spektakulär.

För övrigt är det inte bara Norges oljeexport som drabbats av prisfall, utan även den stora exportvaran lax har drabbats av fallande pris på grund av det ryska importstoppet (som är ett svar på västvärldens sanktioner).

Det finns dock en del som jublar över det fallande oljepriset, till exempel flygbolagen som varit hårt pressade av höga oljepriser, men nu plötsligt ser sina marginaler förbättras kraftigt. Fast de lär nog sätta jublet i halsen när nästa lågkonjunktur kommer - för det fallande oljepriset är ett symptom på att världsekonomin inte går riktigt så bra.

2014-10-08

Ebola!

Ingen har väl vid det här laget missat den ebolaepidemi som drabbat Västafrika. Att den är allvarlig bekräftas av att till och med den evige optimisten Hans Rosling uttrycker oro över spridningen.

Enligt de senaste officiella siffrorna har än så länge 7493 människor smittats och 3439 dött. Vi ska dock komma ihåg att spridningen framförallt skett i tre västafrikanska länder med dålig tillgång till sjukvård, varför det säkerligen finns ett stort mörkertal vad gäller både smittade och döda.

Denna ebolaepidemi startade i december 2013 i södra Guinea, nära gränsen mot både Sierra Leone och Liberia. Inte förrän i mars 2014 identifierades att det var ett utbrott av ebola. Att den fått såpass mycket större spridning än tidigare ebolautbrott beror på att den snabbt spreds till tätbefolkade områden, till skillnad från tidigare utbrott, som skett i avsides belägna områden.

Antalet smittade ökar fortfarande exponentiellt i de tre drabbade länderna Guinea, Sierra Leone och Liberia, och antalet fall ser ut att fördubblas ungefär var tjugonde dag. Detta skulle innebära att det vid årsskiftet kan bli över 120 000 smittade. Emellertid har vi ännu inte sett någon allvarlig spridning utanför dessa tre länder. Nigeria var närmast att bli smittat, men lyckades att stoppa spridningen efter 20 fall och 8 döda.

Det man ska hålla koll på framöver är om smittan sprids utanför de tre länder där den idag grasserar. Det finns många fler länder i världen som har dålig tillgång till sjukvård och där ebolasmittan om den får fäste kan utvecklas lika allvarligt som i de länder där den idag slagit rot.

Vad gäller Sierra Leone och Liberia samt delar av Guinea får nog kampen mot smittspridningen för tillfället ses som förlorad. Detta kommer att innebära att ebola kommer att ligga som en våt filt över dessa länders ekonomier för lång tid framöver. Vad som skulle kunna förändra utsikterna för dessa tre länder skulle vara om de på något sätt förändrade sina åtgärder mot epidemin, men detta har vi inte sett ännu.

När ekonomin drabbas så drabbas även statsfinanserna och framförallt Sierra Leone verkar för tillfället ligga illa till. Förutom minskade skatteintäkter leder förstås epidemin till högre kostnader för sjukvård och olika former av begränsningsförsök.

Ett problem är att de tre drabbade länderna tillhör kategorin LIFDC (Low-Income Food-Deficit Countries), alltså länder med låg inkomst per capita samt beroende av livsmedelsimport. Epidemin kan leda till att det lokala jordbruket störs och därmed ökar på beroendet av livsmedelsimport. Importerade livsmedel måste också distribueras över landet och där kan störningar uppstå på grund av epidemin. Skräckscenariot vore någon form av hungerkris i en delvis ebolasmittad population, där många börjar vandra iväg för att söka mat. Nu har det inte hänt ännu, men vi ska definitivt hålla koll på utvecklingen.

Ett okänt kort i utvecklingen är förstås också vilka insatser som kommer att sättas in från världens rikare länder, samt hur effektiva dessa insatser kommer att bli.

2014-08-22

Svenska bönor i butik

Jag läser att svenskodlade kidneybönor, svarta bönor och vita bönor nu finns i butikerna genom Lantmännenägda GoGreen. Tidigare har de enda svenska kokbönor man kunnat få tag på varit bruna bönor, men som jag skrev för några år sedan går det utmärkt att odla även andra sorter av kokbönor i Sverige. Fältförsöken har nu alltså lett till kommersiell odling av kokbönor i Skåne och på Öland.

Om vi vill ha en god livsmedelssäkerhet vid kriser måste vi ha svensk livsmedelsproduktion och då måste vi också köpa svensk mat. Därför är det positivt ur livsmedelsförsörjningssynpunkt att det nu finns svenska bönor i handeln. De bönor som hittills funnits i handeln har vad jag kunnat läsa på förpackningarna i mitt skåp mestadels kommit från Kina.

När jag för två år sedan skrev om bloggen Bara svensk mat uppmärksammade jag att Fagraslätt redan då odlade och sålde svenska kokbönor. Nu har de alltså blivit en av leverantörerna till GoGreens satsning.

Även linser går bra att odla i Sverige - jag har själv gjort försök i liten skala med puy-linser, svarta linser och gröna linser. Nu ser jag att Fagraslätt i Skåne även odlar puy-linser, men tydligen bara har dem till direktförsäljning ännu. Detta gäller även de sojabönor som Fagraslätt odlar.

Jag har själv odlat kokbönor i liten skala både på lantställe i Östergötland och på odlingslott i Stockholm, så det går bra även utanför Skåne och Öland. Om avkastningen i övriga Sverige blir tillräcklig för att det ska bli kommersiellt lönsamt vet jag dock inte.

Apropå svenskodlade livsmedel rekommenderar jag att lyssna på det seminarium som Civilförsvarsförbundet anordnade i Almedalen i somras med rubriken "Riskerar vi att få svälta i kristider?" som bloggrannen Swedish Prepper tipsar om.

Som jag skrev nyligen ökar Sveriges livsmedelsimport och vår export av spannmål minskar. I år ser det dock ut som om vi får den största svenska spannmålsskörden sedan 1997.
En förutsättning för att prognosen ska bli verklighet är att vädret i augusti blir som under ett normalår.
Nu vet vi dock att delar av Halland och Skaraslätten drabbats av väldigt mycket regn och översvämningar, vilket kan leda till att årets spannmålsskörd inte riktigt kommer upp till prognosen.

Vad gäller livsmedel noterar jag även att kycklingjätten Kronfågel köper Bosarpskyckling, Sveriges största producent av ekologisk kyckling och den enda ekologiska kyckling som finns att köpa i många livsmedelsbutiker. Vad detta innebär för produktionen i framtiden återstår att se, men detta är en del av den trend mot centralisering och stordrift som präglar svensk livsmedelsproduktionen.

Till sist noterar jag den positiva nyheten att Sveriges enda lantras av grisar, Linderödssvin, äter mördarsniglar. Kanske något för alla som har problem med mördarsniglar och har plats för svinuppfödning till husbehov. Detta kan vara positivt för Linderödssvinet. Det finns idag bara cirka 300 stycken, men börjar de födas upp av dem som vill bli av med mördarsniglar kan antalet öka. Även en liten ökning betyder mycket för en ras där det finns så få individer.

2014-08-20

Humanitära kriser

Världen upplever just nu den värsta ansamlingen av humanitära kriser sedan Andra världskriget.

Kongo
Värst i absoluta tal är kriget i Kongo-Kinshasa, som tyvärr hamnat i medieskugga bakom andra kriser. Detta krig har pågått av och till sedan 1995 och mellan tre och fem miljoner människor har dödats. Omkring två och en halv miljon kongoleser har tvingats fly sina hem. De östra delarna av landet har drabbats värst.

Konflikten i Kongo ser inte ut att ha någon lösning i sikte under överskådlig framtid. Ett antal fredsavtal har ingåtts genom åren, men striderna fortsätter.

Irak och Syrien
Värst sett till antal nya flyktingar under det gångna året torde dock kriget i Syrien och Irak vara. IS/ISIS/ISIL har skapat sig en terrorstat i östra Syrien och nordvästra Irak - ett ondskans imperium. De är välbeväpnade (särskilt efter att ha erövrat en stor mängd avancerade vapen från den irakiska armén), välorganiserade, välfinansierade (bland annat efter att ha plundrat centralbanken i Mosul), fanatiska och medialt medvetna. De har nyligen utropat ett kalifat under sin ledare Abu Bakr al-Baghdadi, numera även kallad Kalif Ibrahim. Huvudstad är ar-Raqqah i Syrien. De tillämpar en extrem tolkning av Islam och ser det som en plikt att strida i "heligt krig" (jihad) mot "otrogna" (kafir), vilket förutom exempelvis kristna och jezider1 även inkluderar alla muslimska "kättare" som inte delar deras tolkning av Islam, inklusive shiamuslimer, samt "avfällingar" (riddah), vilket inkluderar alla sekulariserade muslimer.

I Islamiska statens propaganda förhärligas jihad och de producerar effektiva propagandafilmer för att locka dit muslimska rekryter från hela världen, exempelvis "There Is No Life Without Jihad", som riktar sig till engelskspråkiga. Läs även Science of Us artikel om hur ISIS lockar nya rekryter.

Vice News har producerat ett mycket intressant reportage om Islamiska staten IS. Se det för att förstå mer av hur de tänker och vad som händer där. Intressant är hur fanatiska dessa krigare är. Jihad ses som ett stort mål i sig och de talar om att det är värt att lämna sin familj för att bedriva krig och kanske dö i strid mot "de otrogna".

Konflikterna i Syrien och nordvästra Irak får ses som ett sammanhängande krig som nu spänner över två länder och riskerar att dra in ännu fler grannländer. Redan innan det syriska inbördeskriget spillde över gränsen till Irak var det en ofattbar humanitär katastrof i Syrien - i november förra året hade uppskattningsvis 120 000 människor dött, drygt två miljoner flytt landet och omkring 6,5 miljoner var på flykt inom landet. Nu i augusti 2014 beräknas omkring hälften av Syriens 18 miljoner invånare vara på flykt och 170 000 människor har dött.

För nordvästra Irak finns inga säkra siffror på hur många som har dött i konflikten - det verkar enligt vad jag kan se hittills beräknas till mellan 2000 och 12000, men denna siffra kan nog komma att stiga om man räknar in alla flyktingar som dukat under för umbäranden och alla som avrättats. Sedan början av detta år har 1,2 miljoner människor tvingats lämna sina hem i norra Irak.

Bloggaren Morgonsur har skrivit en läsvärd artikel om varför han anser att Islamiska staten (IS) är här för att stanna. Han för fram att de inte försöker dölja att de ägnar sig åt folkmord, utan tvärtom förhärligar detta i sin propaganda. Därför är de okänsliga för omvärldens fördömanden, till skillnad från andra skurkstater runt om i världen.
IS är sannolikt den i grunden mest människofientliga statsbildning vi sett i efterkrigstiden. De får i jämförelse Pinochet att verka vara en hyvens kille, Al Qaeda att verka återhållsamma, talibanerna att kännas som progressiva rättvisekämpar och Nordkorea att likna ett trivsamt land att uppfostra sina barn i.
Morgonsur anser inte att det går att stoppa inflödet av rekryter från hela världen till IS. Islamiska statens spektakulära framgångar (som "visar att Gud är på deras sida") ger just nu en god anledning för bittra, besvikna och vilsna muslimer att resa dit och delta. Jag anser dock att detta kan komma att förändras snabbt om IS drabbas av några svidande nederlag eller motgångar (som skulle "visa att Gud inte längre tycker om dem"). Hittills har detta dock inte skett, även om IS' expansion för tillfället synes ha gått i stå då de efter att den blixtsnabba inmarschen i nordvästra Irak stött på hårdare motståndslinjer. Det gäller dock att dessa motståndslinjer håller.

Den kurdiska staten i norra Irak (Irakiska Kurdistan) har hittills bjudit motstånd, även om IS varit farligt nära huvudstaden Hewlêr (Erbil). Irakiska Kurdistan är en de facto statsbildning som verkar vara en av de mest stabila och vettiga i hela Sydvästasien. De har en demokrati som i jämförelse med grannländerna är beundransvärt välfungerande. Respekten för mänskliga rättigheter är även betydligt bättre än i grannländerna, även om mycket återstår att förbättra på detta område även här. Etniska och religiösa minoriteter (kristna, jezider, assyrier m.fl.) behandlas förhållandevis tolerant i Irakiska Kurdistan. Även ekonomin i Irakiska Kurdistan är betydligt bättre utvecklad än i övriga Irak. Att stödja Irakiska Kurdistan ekonomiskt, humanitärt och militärt i kampen mot IS torde därför vara tämligen okontroversiellt.

Värre är det med Irak (eller vad som är kvar av landet, alltså dess södra hälft), som lider av en splittrad politisk och religiös situation, terroristgrupper och en ekonomi i mycket dåligt skick. Lyckas de samla sig för att hålla fronten mot IS i norr? Den irakiska armén uppvisade en förskräckande dålig stridsmoral i början av ISIS' invasion. Kanske kan Irak få hjälp från Iran, men det skulle också i längden kunna förvärra den politiska splittringen i landet, då inblandning från det shiamuslimska Iran inte skulle ses med blida ögon av landets stora sunnimuslimska del. USA håller som bekant på att dra sig ur Irak. Vi ska inte heller glömma att Irak är en statsbildning som inte följer några naturliga eller etniska gränser och som skapats genom Sykes-Picot-avtalet 1916 och Freden i Sèvres 1920. Troligen kommer Irak förr eller senare att splittras.

Morgonsur hävdar vidare att det inte går att det inte går att strypa IS ekonomiskt, då de redan är världens rikaste terrororganisation och
De är billiga i drift, drivs av övertygelse och det kommer alltid att finnas gott om villiga bulvaner och smugglare som tryggar ett fortsatt tillräckligt inflöde av pengar, vapen och ammunition. Uppstår en brist plundrar man dessutom bara någon lämpligt stad i närheten, som vore man en här från medeltiden. Det finns alltid någon annan som kan gå hungrig så länge man tillhör en grupp skrupelfria beväpnade män i en obeväpnad omgivning.
Frågan är dock om det finns några lämpliga städer kvar att plundra i IS' omgivningar efter att de tagit Mosul och omgivande städer. Mot nordost lär det bli svårt, då kurderna där mobiliserat hårt motstånd. Västerut är det också svårt, dels eftersom Bashar al-Assads regim i Syrien fortfarande är en välbeväpnad motståndare, dels eftersom Syrien vid det här laget är tämligen utplundrat. Norrut gränsar IS mot Turkiet, som har en militär av en helt annan kaliber än vad IS hittills nedkämpat och dessutom har NATO bakom sig. Det skulle då vara söderut som de har möjligheter att plundra. Jordanien är ett land som IS talat om att överta, men de delar av Jordanien som ligger närmast är glesbefolkad öken och Jordaniens militär skulle sannolikt bjuda hårt motstånd långt innan IS' styrkor kunde ens närma sig befolkningscentra.

Därmed återstår möjligheten att gå vidare söderut i ett eventuellt sammanfallande Irak. De närmaste delarna av Irak är till stor del tättbefolkade runt floderna Eufrat och Tigris eller ekonomiskt ointressant öken i landets västra del.

IS behöver dock för tillfället konsolidera sina landvinningar i Irak innan de går vidare i sitt krig. Annars finns risken att de gapar efter för mycket och tappar kontrollen om de expanderar vidare söderut i de folkrika delarna av Irak med bland annat femmiljonersstaden Bagdad. Frågan är om IS hinner att konsolidera sitt område i nordvästra Irak och sedan expandera vidare söderut innan omgivningen hunnit organisera motståndet.

En faktor som Morgonsur inte nämner är tillgången på livsmedel. Irak importerar mer än 80 procent av sina livsmedel och den inhemska produktionen lär till följd av kriget falla kraftigt i nordvästra delen av landet. Å andra sidan har en stor del av traktens befolkning också flytt iväg. Syriens jordbruk har också drabbats hårt av krig och torka och landet importerar omkring hälften av sin mat. Risken är överhängande att IS drabbas av en svältkatastrof, vilket skulle demoralisera både befolkningen och trupperna.

En annan viktig faktor är tillgången på vatten. Turkiet kontrollerar genom Atatürk-dammen vattenflödet i Eufrat, den flod som förser större delen av IS med vatten. I juni stängde Turkiet ner vattenflödet i Eufrat till bara en liten rännil jämfört med vad det brukar vara. IS har protesterat starkt och hotat med att "befria" Istanbul om inte Turkiet släpper på vattnet igen. Detta får dock ses som ett ganska tomt hot, då IS för tillfället inte har någon realistisk möjlighet att hota Turkiet på allvar. Håller Turkiet på att försöka svälta ut IS genom att strypa vattnet? Det ser onekligen ut så. Det skulle isåfall leda till en humanitär katastrof utan like, men kanske ser Turkiet detta grymma vattenvapen som den enda utvägen för att besegra IS.

Militärt finns idag inga realistiska möjligheter att besegra IS, då som Morgonsur påpekar viljan saknas i de länder som har tillräcklig militär kapacitet. Visserligen flygbombar USA IS' trupper, men det stoppar bara upp dem. För att besegra IS krävs trupper på marken, vilket ingen vill skicka in. Det går inte heller att bara fängsla IS' trupper, utan det krävs lika hård behandling mot dem som de själva ger andra, d.v.s. att masslakta dem. Detta är ingen stat villig att göra.

Den största risken som jag ser det är dock att IS faller samman av sig självt i en kris orsakad av brist på vatten och livsmedel. När detta sker och vad som händer därefter är dock svårt att sia om. Tusentals desillusionerade jihadister kan även fungerande centralorganisation ställa till med mycket.

Övriga kriser
Vi ska slutligen inte glömma att det pågår inbördeskrig och stora humanitära kriser även i Sydsudan (250 000 flyktingar utanför landet, 800 000 inom landet), Somalia (1,1 miljoner flyktingar utanför landet, 1,1 miljoner inom landet), Centralafrikanska republiken (200 000 flyktingar inom landet) och Ukraina (300 000 flyktingar). Ingen av dessa ser heller ut att vara på väg mot någon snar lösning.

Vi kan alltså räkna med att inom överskådlig tid ha en värld med fortsatt rekordstora humanitära kriser och de följder det ger i form av flyktingströmmar.


1. Jezider kallas i svenska medias rapportering av någon anledning (troligen slapp översättning) oftast för det svengelska "yazidier".

2014-07-27

Sveriges livsmedelsimport

Sverige importerar allt mer livsmedel. Nedan ser ni hur det ser ut för några näringsmässigt viktiga livsmedel 1961-2011 (data från FAOSTAT). Något att begrunda i hängmattan.
Jag skrev 2012 om Sveriges självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel och ansåg då att Sverige nog skulle klara sig om vi bara lade om vår diet. Detta börjar dock se alltmer tveksamt ut med tanke på de trender man kan se i diagrammet ovan.

Sverige har de senaste decennierna varit en stor nettoexportör av spannmål, men trenden ser ut att peka farligt neråt och fortsätter den så har vi om tio år inget överskott där heller.

LCHF kan man glömma vid störningar i livsmedelsimporten, då vi importerar allt mer fett och kött. Nettoimporten av kött har en stabil trend mot mer importberoende sedan mitten av 1980-talet och med tanke på situationen för svenska köttproducenter kan man knappast förvänta sig någon vändning.

Vad gäller fett så skedde en jättestor förändring i mitten av 00-talet. Vad hände då?

2014-03-20

Livsmedelsverket duckar om mättat fett

Häromdagen kom nyheten om ännu en stor studie som visar att det inte finns några belägg för att minskat intag av mättat fett skulle ge några hälsovinster (SvD, Expressen, Aftonbladet). Det rör sig om en omfattande metastudie gjord av forskare vid Cambridge och Harvard, som har vägt samman data från 78 studier med tillsammans mer än 665 000 deltagare från 18 länder.

Dock kan forskarna se att det finns en tydlig hälsovinst av att äta mer fleromättat fiskfett och att undvika transfett.
– När det gäller fleromättat omega-3-fett såg vi en minskad risk för dem som åt mest av fettsyrorna EPA och DHA. Däremot saknas det belägg för ett sådant samband när det gäller alfa-linolensyra, säger Emanuele di Angelantonio.
Alfalinolensyra (ALA) är den omega-3-fettsyra som finns i alla fetter som inte kommer från havet.

Enligt Aftonbladets artikel ger studien till och med stöd för att mejeriprodukter ger minskad risk för kranskärlsjukdomar.

Ännu nämns denna nyhet överhuvudtaget inte på Livsmedelsverkets hemsida. Det finns troligen alltför mycket prestige uppbyggt runt Livsmedelsverkets kostråd, där de säger att man bör dra ner på mättat fett, för att de ska våga nämna denna studie, än mindre ändra sina kostråd.

I SvD:s artikel uttalar sig en nutritionist på Livsmedelsverket på ett rent förvillande vis (när ska representanter för en statlig myndighet sluta med det?):
– Resultaten i denna studie belyser tidigare observationer och strider inte mot nuvarande rekommendationer om fett, kommenterar Eva Warensjö Lemming.
Detta är helt uppåt väggarna! Vad studien kommer fram till strider i allra högsta grad mot Livsmedelsverkets kostråd angående fett. Där står till exempel:
Men för de flesta är det ännu viktigare att byta till rätt sorts fett, det vill säga att äta mindre mättat och mer omättat fett. För mycket fett kan leda till övervikt och mycket mättat fett kan leda till hjärt- och kärlsjukdom.
Just detta motsägs rent ut av den aktuella studien och även flera tidigare studier, som Livsmedelsverket föredrar att ignorera.

Hos Livsmedelsverket sägs även följande:
De flesta äter för mycket mättat fett och för lite fleromättat fett. För mycket mättat fett kan öka mängden kolesterol i blodet vilket i sin tur ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Enkelomättat och fleromättat fett däremot kan sänka halten av det skadliga kolesterolet i blodet och därmed minska risken för dessa sjukdomar.
Detta emotsägs också av den aktuella studien och flera andra nyare studier.

Livsmedelsverket blandar även ihop olika fleromättade fetter.
De viktigaste fleromättade fetterna är n-3 (omega-3) och n-6 (omega-6). De finns till exempel i
  • fet fisk som lax, makrill, sill, strömming och sardiner
  • rapsolja och matfetter gjorda på rapsolja
  • solros- och majsolja
  • olja från dådra, Camelina sativa, som finns i många matfetter
  • sesamfrö och sesamfröolja
  • linfrö och linfröolja
  • valnötter.
För det första blandar man ihop omega-3- och omega-6-fettsyror, som har helt olika effekter på hälsan - mycket av vår moderna mat innehåller alldeles för mycket omega-6 i förhållande till omega-3. För det andra klumpar man ihop alla omega-3-fettsyror, när man sedan länge vet att det är de långkedjiga EPA och DHA som är nyttiga, medan hälsoeffekten av ALA är mycket begränsad eller obefintlig.

De kostråd Livsmedelsverket trugar på svenska folket bidrar i förlängningen även till en katastrofal miljöförstöring när vi uppmanas att äta margarin baserat på palmolja från plantager i Sydostasien, som inkräktar på områdets regnskogar.

Det börjar bli dags för någon ansvarig att rensa upp i Livsmedelsverkets i många fall rent felaktiga kostråd och regelverk, och troligen även bland verkets tjänstemän. Fram tills det har skett är mitt förtroende för Livsmedelsverket nära noll.

Ett annat exempel på Livsmedelsverkets illa underbyggda idéer är deras motstånd mot direktförsäljning av opastöriserad mjölk. Varför måste just mjölk pastöriseras när inte andra animaliska produkter såsom köttfärs måste pastöriseras? Var finns egentligen de stora smittriskerna i dagens livsmedelsförsörjning? Livsmedelsverket silar mygg och sväljer kameler!

2014-03-18

Dyrare mandel framöver

Torkan i Kalifornien drabbar många mandelodlare och Kalifornien är världens största odlingsområde för mandel. Vi lär därför se betydligt högre världsmarknadspriser för mandel framöver - dyrare semlor och marsipangodis alltså! Den globala efterfrågan på mandel har nämligen ökat kraftigt de senaste åren av olika orsaker.

Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.
Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.

Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.

Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.

Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.

Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.

Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.

En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.