Fransk protest slår mot energin och transporterna

De franska fackföreningarna har förstått vad som är ekonomins hjärta och livsblod - energin. Deras protester mot de lagförändringar som nyligen genomdrivits för att göra det lättare att avskeda anställda inriktar sig främst på energisektorn. Demonstranter har blockerat en stor del av landets raffinaderier och bränsledepåer och en del av de anställda strejkar också.

Hur viktiga raffinaderierna och drivmedelsdistributionen är för samhället illustreras av vad som hände vid de brittiska bränsleprotesterna 2000, då hela samhället höll på att gå in i väggen. Nu ser alltså Frankrike ut att vara på väg mot något liknande. Igår var en femtedel av landets bensinstationer utan bränsle att sälja, idag sägs det vara en tredjedel. Man har också för första gången sedan 2010 använt Frankrikes strategiska bränslereserv för att täcka behoven.

Nu sprider sig strejken också till elektriciteten. Ikväll påbörjades en dygnslång strejk på ett kärnkraftverk och imorgon torsdag blir det strejk på landets alla 19 kärnkraftverk, som levererar tre fjärdedelar av elbehovet. Kärnkraften kommer dock inte att stängas ner helt, då kraftverken på grund av särskilda anställningsavtal (med säkerhetsskäl som bakgrund) inte får stoppas hursomhelst. De kommer att gå på reducerad kapacitet och Frankrikes elbolag tvingas därmed att köpa in el från grannländerna, vilket gick bra under en strejk i januari. Det är i och för sig inte en garanti för att det kommer att gå bra även nu, men det verkar troligt. Det kommer dock att bli dyrt för elbolagen.

Det ser inte ut att vara någon ände i sikte för de franska energistrejkerna, då regeringen inte tänker backa den lagstiftning de efter många vedermödor lyckades få igenom för två veckor sedan, och fackföreningarna inte tänker ge sig förrän lagen backas. Vem kommer att ge sig först och hur lång tid tar det? Hur spännande kommer effekterna på samhället att bli? Bränslebrist leder snabbt till brist på allting annat i våra transportberoende samhällen.

De brittiska bränsleprotesterna 2000 beskrivs för övrigt på ett bra sätt i Therese Uddenfeldts nyutkomna bok Gratislunchen. Jag har ännu inte hunnit läsa klart den, men kan efter att ha tagit mig igenom omkring halva boken rekommendera den starkt.

Dieselbakterier!

När vi har börjat använda mer biodrivmedel dyker nya tidigare okända problem upp. Ett växande problem är dieselbakterier. Eftersom oljebolagen numera blandar i några procent FAME (fettsyrametylestrar) i diesel så finns det plötsligt "mat" tillgänglig för ett antal olika bakteriearter. Lite kondensvatten bildas ofta i dieseltanken och vips så har man bakterietillväxt. Bakterieklumparna kan sedan sätta igen bränslesystemet. Maskiner som står längre perioder (t.ex. skördetröskor) är mer utsatta för problem med dieselbakterier.

Om detta är ett problem redan vid några procents FAME-inblandning kan man undra hur det skulle bli om man skulle köra på 100 procent biodiesel.

Man försöker lösa problemet genom att tillsätta gifter, men dessa kostar. Risken är också stor att bakterierna utvecklar resistens mot gifterna.

Min slutsats blir att biodiesel baserad på FAME på grund av bakterierna inte är något att satsa på för ett framtida system för biobränslen.

Ingen verkar vilja ta ansvar för problemen med dieselbakterier.

Josef Kokot är mekaniker och delägare i Mertz:
– Bakterieklumparna kan bli stora som tvättsvampar. Det händer ofta att bilar blir stående. Då måste vi tömma och tvätta hela bränsletanken och det tar minst tre timmar.

Stephan Larsson, vice vd på transportföretaget NLX Netline Express, måste lämna fordonen på service oftare och att det är en dold kostnad för företaget. Han menar att oljebolagen undviker problemen och skyller på att åkerierna inte lagrar dieseln på rätt sätt.
– Men det håller inte. Vi har inte någon egen lagring, säger Stephan Larsson.

Inte heller försäkringsbolagen vill ta i frågan. Anna Carin Henriks fick beskedet att varken garantin eller helförsäkringen täcker reparationskostnaderna eller bärgningen. Rengöringskostnader omfattas inte av försäkringen, förklarar Lars Martin Johansson på Dina försäkring i Borgholm.

En sak som jag undrar över i sammanhanget är hur detta påverkar alla generatorer för reservkraft som finns på olika anläggningar (t.ex. sjukhus, telefonstationer och kärnkraftverk). Dessa körs ju väldigt sällan och borde därför vara särskilt i riskzonen för dieselbakterier. Troligen ser man till att dessa bara har "ren" diesel (utan FAME-inblandning) i tanken, men hur det ser ut i verkligheten vet jag inte. Risken är dock stor att någon av misstag eller okunskap råkar fylla i FAME-inblandad diesel i tanken, åtminstone för reservkraftgeneratorer som inte har så stränga rutiner som jag antar finns på sjukhus och kärnkraftverk. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) verkar vara medvetna om problematiken och skriver i en anvisning:

Inblandningen av RME i dieselbränslet innebär att lagringstiden för bränslet är mindre än ett år och att dieselns vattenkänslighet ökar. Därför bör man vid beställning av dieselbränsle till en reservkraftanläggning ange att man önskar ren fordonsdiesel MK1, utan inblandning av RME. Detta för att inte sänka tillgänglighetsgraden för reservkraftanläggningen.

Detta är särskilt något att tänka på för lantbrukare som  har reservgeneratorer som backup för strömavbrott.

Apropå bränslen ska man vara medveten om att bensin inte har särskilt lång hållbarhet, framförallt i fordonet. Följande har jag saxat från svar som en motorcykelklubb fått från Shell.

Bensin åldras på flera olika sätt -det du nämner är ett nämligen att bränsle ger utfällningar. Vad gäller vinteravställning av motorcyklar brukar det vanligaste bränslerelaterade problemet var startproblem då Mc:n tas i bruk efter avställningen. Detta beror på de lättflyktiga delarna av bensinen i förgasarens (förgasarnas) flåttörhus dunstat bort under avställningen. Det enklaste sättet att undvika detta är att i samband med avställningen tömma flottörhusen på bensin. Vid starten fylls följaktligen förgasarna med färsk bensin och starten blir säker. Risken för utfällningar kan inträffa vid längre tids avställning. I sådana fall är det bäst att dessutom tömma tanken och förbruka bensinen på annat sätt alternativ fylla den på ett trycktätt kärl, t.ex. jeepdunk.
...
Hållbarheten på bensin är normal 3-5 månader. Problemet är inte att bensinen "fäller ut". Problemet är i stället det lättaste kolvätena. De är butan och uppåt. I normala fall är butan en gas och dunstar alltså väldigt lätt. Om det lättaste komponenterna saknas blir motorn mycket svår att starta. Problemet med "utfällning" som du beskriver är i de fall när all bensin dunstat bort och endast lämnat kvar de additivpaket som finns i bensinen. Additiverna är ex. rengörande additiv o.dyl. dessa behövs för att motorerna ska fungera felfritt. Problem med detta kan uppstå i förgasare där detta kan "kleta fast". Vår rekommendation är alltså att du ska tömma tanken och dränera bränslesystemet på din motorcykel vid längre stillestånd. Vill du lagra bensin längre än dessa månader bör det ske i gastäta bränsledunkar.

Fotnot: FAME består ofta av RME, alltså rapsmetylester.

Biodiesel eller hästar?

För att producera våra livsmedel krävs arbete. Idag sköts detta arbete till största delen av maskiner drivna på dieselolja, vilket gör att endast en mycket liten andel av befolkningen arbetar inom jordbruket. Jag tänkte räkna lite på förutsättningarna för att ersätta dessa dieseldrivna maskiner med mer långsiktigt hållbara lösningar.

Vi kan börja med en grundläggande syssla för att driva jordbruk med växtodling - plöjning. Det teknologiskt enklaste sättet att vända jorden är att gräva den för hand. Jag gräver varje år min odlingslott på 100 kvadratmeter och kan intyga att grävning är tungt arbete. Enligt en siffra jag sett i någon bok om självhushållning kan en person gräva 0,5 hektar på 2-3 veckor, vilket känns rimligt utifrån mina erfarenheter från odlingslotten.

Ett stort teknologiskt framsteg var plogen. Med en enskärig plog dragen av två hästar kan man plöja upp 0,5 hektar på en dag (enligt siffra i samma bok). Å andra sidan behöver hästarna foder och varje arbetshäst kräver cirka en hektar betes- och odlingsmark för bete, hö och kraftfoder. En del odlings- och betesmark måste alltså avsättas till hästarnas behov, men arbetsmässigt blir det lönsamt. Det är minst en faktor 14 i tidsåtgång mellan handgrävning och hästplöjning. Här har jag förstås inte räknat med den arbetstid som går åt för att sköta om hästarna och ta fram foder. Gissningsvis hamnar man runt en faktor 10 på tidsåtgången gentemot handgrävning om man tar med detta i beräkningen. Hursomhelst, om vi räknar med att man med två hästar plöjer sex dagar i veckan under sex veckor kan man alltså plöja 18 hektar åker. Det ger en faktor 9 för plöjd areal delat med areal för hästarnas "bränsle".

Nästa stora teknologiska framsteg var förstås en traktor som drog plogen. Enligt Wikipedia kan man med en traktor på 100 kW och en fyrskärig växelplog plöja upp 1-2 hektar per timme. En faktor på 16-32 i tidsåtgång jämfört med hästplöjning. Enligt Överums plogar gick det åt 18,4 liter diesel per hektar för plöjning med en 135 hk traktor och fyrskärig växelplog. Diesel har blivit dyrare på senaste tiden och kostar nu runt 15,49 per liter. Detta skulle ge en kostnad idag på ungefär 285 kronor diesel per plöjd hektar.

Men om vi nu tänker oss att man skulle driva sin traktor på biodiesel - hur stor areal skulle då behövas? Enligt Jordbruksverkets statistik ger höstraps en genomsnittlig skörd på 3240 kg/ha. Räknar vi med lägre avkastning för ekologisk raps kan man uppskattningsvis få runt 2000 kg/ha av rapsfrö. Enligt en artikel i Ny Teknik med den spännande titeln "Så gör du din egen biodiesel" går det åt cirka 3 kilo raps för att framställa en liter biodiesel. 18,4 liter biodiesel skulle alltså kräva 55 kilo raps. Dessutom behöver man 2 deciliter metanol per liter biodiesel, samt lite kaliumhydroxid (0,9 cl enligt artikeln). Utifrån mina tidigare beräkningar på metanol från skogsråvara skulle det krävas 0,41 kg trä för att få fram 2 deciliter metanol. Det går förresten också bra att använda etanol för att göra biodiesel, vilket jag använder i slutberäkningen nedan. Kaliumhydroxiden tar jag inte med i denna beräkning.

Som biprodukt av biodieseltillverkningen får man 1 deciliter glycerol per liter biodiesel. Tyvärr är denna glycerol förorenad med bland annat resterna av kaliumhydroxiden. Lite resonemang kring vad man skulle kunna göra med denna glycerol hittade jag på sidan "Journey to Forever". En annan biprodukt är pressresterna från rapsen, som är värdefulla som djurfoder.

(Det blev lite tokigt från början - har skrivit om följande tre stycken)

Arbetshästarna kan under resten av året (förutom de sex veckornas plöjning) användas till andra uppgifter på lantbruket, såsom att harva, eller dra självbindare och slåttermaskin. De kan även användas i skogen på vintern för att dra timmer. Detta fortfarande med samma två hektar mark för "bränsle".

Nu ska det inte bara plöjas, även om det är det arbetsmoment som drar mest energi per hektar, utan för att odla ekologisk raps behöver man harva, välta, så, ogräsharva tre gånger och skörda. Med siffror på bränsleförbrukning per hektar från Bioenergiportalen ger det en total bränsleförbrukning på 61 liter diesel per hektar, vilket motsvarar 183 kilo raps, eller 0,09 hektar. Om vi räknar med att de 18 hektar vi brukar totalt kräver ungefär samma bränsleinsats går det totalt åt 3294 kilo raps, vilket motsvarar 1,65 hektar rapsåker för bränsle. Räknar vi också in areal för etanolproduktion skulle det gå åt omkring 1,97 hektar. För att bruka 18 hektar åker krävs alltså 1,97 hektar för biobränsleproduktion, vilket ger en faktor runt 9 för brukad areal delat med areal för bränslet.

Jordbruk med häst är alltså enligt denna beräkning lika effektivt som biobränsledrivna maskiner om man räknar på brukad areal jämfört med areal för bränslet! Självklart kräver jordbruk med häst betydligt större insats av mänskligt arbete än arbete med traktor, men samtidigt löser vi ju arbetslöshetsproblemet.

I beräkningen för traktorn har jag nu bara räknat på bränslet och inte tagit med de resurser och den energi som går åt för att producera en traktor, och inte heller reservdelar, olja med mera. Hästar har här en stor fördel. Med endast en viss ökning av arealen för att föda upp hästar kan en häst också producera en ny häst i form av ett föl. Försök att ställa två traktorer bredvid varandra och få dem att producera en ny liten traktor!

Min slutsats blir att det är mycket effektivare att satsa på arbetshästar istället för biodiesel.

Vad dessa beräkningar också visar är hur oerhört kraftfulla de fossila bränslena är när de översätts till areal för att producera motsvarande biobränslen.

Vi avslutar med en video från SM i hästplöjning 2008.


Tillägg: Rapporten "Efter oljetoppen" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden är fortfarande väl värd att läsa för den som inte redan gjort det. Den innehåller en hel del beräkningar om möjligheten att ersätta jordbrukets fossila drivmedelsbehov.

Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.

• Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
• Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
• Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
• Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
• Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
• Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
• Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
• Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
• Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
• Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
• Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
• Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.

En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.