Mellanskog ger upp, men inte Nordkalk

Skördare transporteras bort. Foto från Facebookgruppen Ojnareskogen.

Igår meddelade Mellanskog att de avbryter avverkningen i Ojnareskogen. Mellanskog väljer alltså att bryta kontraktet med Nordkalk, bland annat efter protester från många av de egna medlemmarna, där flera valt att lämna den ekonomiska föreningen. Detta visar att missnöjesyttringar kan vara verkningsfulla.

Det är dock ännu för tidigt att blåsa faran över för Ojnareskogen, eftersom Nordkalk avser att fortsätta sitt arbete med förberedelser för kalktäkten. Det kan kanske bli svårt att fortskrida med trädfällning, då aktivisterna i Ojnareskogen nu tagit till tuffare metoder - igår blandade sig Greenpeace i och några aktivister därifrån kedjade på morgonen fast sig i skogsmaskinerna. Flera andra demonstranter tog sig också innanför avspärrningarna och satte sig också framför maskinerna. Frågan är nu om någon annan entreprenör är villig att skaffa sig en massa badwill genom att ta på sig ett trädfällningsuppdrag i Ojnareskogen. Frågan är också om någon annan entreprenör vill arbeta under de smått kaotiska förhållanden som hittills rått runt avverkningarna.

Eva Franchell skriver i Aftonbladet om hur politikerna offrade Ojnareskogen. I denna artikel finns också en bra karta som visar hur det tilltänkta täktområdet ligger inklämt mellan Natura2000-områden, men som av en händelse har inte just Ojnareskogen gjorts till Natura2000-område, trots att det fanns planer på det.

Jonas Sjöstedt skriver att frågan om kalkbrottet nu inte bara är rättslig, utan även politisk.

Det aktuella området borde ha skyddats när de angränsande områdena fick sitt skydd för några år sedan. Unika naturvärden, hotade arter och färskvattnet står på spel.

Jag skulle vilja säga att den politiska vägen just nu ser mer framkomlig ut än den rättsliga. EU-kommissionären för miljö Janez Potočnik överväger enligt Europaportalen att ta kontakt med Sveriges miljöminister Lena Ek (C).

Sedan början på året har EU-kommissionen haft kontakt med miljödepartementet i frågan och har ställt kritiska frågor kring det planerade kalkbrytningen. I och med att skogsavverkningen inletts har ärendet ställt på sin spets
...
På EU-kommissionen analyseras just nu den korrespondens som har förts med Sverige de senaste månaderna. En slutsats kan komma inom några dagar. Anser man inte att Sverige har givit tillfredsställande svar på kommissionens frågor kan man inleda ett överträdelseförfarande som innebär att frågan kan gå till EU-domstolen. Kommissionen har tidigare ställt sig frågande till att ingen domstol i Sverige har vänt sig till EU-domstolen för att få hjälp med tolkningen av EU-rätten. Men ett avgörande i EU-domstolen tar tid.
– Tyvärr kan det ta ett tag innan vi kan få ett tillfälligt stopp för en aktivitet som verkar vara skadlig. Så i det här läget har vi tyvärr inga andra medel än att lyfta upp det på politisk nivå, säger källan på EU-kommissionen.

Nordkalk rätar ut en del felaktig information som figurerat runt kalkbrottet. De fall där EU-domstolen skulle kunna bli inblandad skulle vara dels om svenska Högsta domstolen begär ett förhandsbesked därifrån, dels om EU-kommissionen beslutar att väcka talan. Något annat kan inte komma på fråga, alltså kan inget överklagas till EU-domstolen. I dessa sakupplysningar har Nordkalk rätt, men de passar också på att klaga lite.

Kommissionen har här helt okritisk tagit allt vad som påståtts av miljörörelsen för givet och aldrig ens efterfrågat Nordkalks syn på saken.

Hans Lööf, professor i nationalekonomi på KTH, skrev häromdagen på SvD Opinion om hur lite Gotland egentligen får av inkomsterna från kalkbrottet.

Ett enkelt räkneexempel visar att Gotland förlorar på kalkbrottet i Ojnareskogen. När Nordkalk så småningom tackar för sig är jobben borta. Kvar finns ett ödelagt landskap och i värsta fall förstört vatten.

Kalken är värd runt 20 miljarder kronor, men till Gotland kommer bara en bråkdel, ungefär som när u-länder säljer sina råvaror. Lööf sågar också SGU:s bedömning.

Den enda expertinstans som gett Nordkalk sitt stöd är Sveriges geologiska undersökningar. SGU dock inte gjort någon egen studie utan enbart bedömt Nordkalks beräkningsmodell av hur sprängningar djupt ner i kalkberget påverkar den närliggande vattenreservoaren Bästeträsk, som skall försörja hela norra Gotland. Problemet är att SGU tidigare gjort en rad felaktiga bedömningar i området, exempelvis beträffande val av provbrott, liksom läget för kommunens provpumpning av vatten. Samtidigt har den pågående brytningen i angränsande områden tvärtemot Nordkalks utfästelser just gjort vattnet saltbräckt och odrickbart för både människor och djur.

Hur bra Nordkalk är på det där med miljöhänsyn kan man ana av uppgifterna om att företaget polisanmälts för att ha dumpat miljöfarligt avfall i det närbelägna kalkbrottet Klinthagen.

Så vad kan man göra som upprörd privatperson? Det är för det flesta omöjligt p.g.a. jobb, familj m.m. att ta sig till Gotland för att protestera på plats.

Det finns två namninsamlingar att skriva på. En riktad till miljöminister Lena Ek och en riktad till EU-kommissionären Janez Potočnik. Sen kan man förstås själv skicka brev till olika politiker och andra inblandade.

Mest effektivt är kanske att "rösta med plånboken". Nordkalk är lite svårt att påverka med köpbojkott, eftersom privatpersoners kalkinköp är en spott i havet jämfört med industrins. Däremot är det så att Nordkalks ägare familjen Rettig även är ägare till Strömma, som bland annat kör skärgårdsbåtar i Stockholm och Göteborg, sightseeingbåtar i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt kanalkryssningar på Göta kanal. De har också de så kallade Cinderellabåtarna i skärgården. Strömma driver också busstrafik under varumärkena Ekmanbuss, Fjällexpressen, Interbus och Strömma Expressbussar. De har en skidort Hemavan Tärnaby och dessutom aktiviteter som konferenser, event, fester på Vaxholms kastell, Nya Älvsborgs fästning och i Birka. Strömma och alla dess dotterbolag kan alltså vara lämpliga måltavlor för bojkotter och protester. Det kanske skulle få Nordkalks ägare att reagera.

Läs även vad jag skrev i måndags om bland annat bakgrunden till historien om det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen.

Nordkalk äter upp Ojnareskogen?

Det finska företaget Nordkalk kommer nu att sätta igång avverkningen av Ojnareskogen vid Ducker i Bunge på Gotland under skydd av ett stort polisuppbåd. 70 poliser med fordon, hästar, hundar och en helikopter kom idag från Stockholm till Gotland, vilket är den största insatsen på ön sedan Almedalsveckan och nästan en fördubbling av Gotlands normala polisstyrka.

Mellan 15 och 20 demonstranter har bott i Ojnareskogen under sommaren för att protestera mot avverkningen. De vill att Nordkalk inväntar Högsta Domstolens beslut om prövningstillstånd innan arbetet dras igång. Sedan ryktet gått om att fler poliser var på väg till Gotland har allt fler människor samlats i Ojnareskogen och föreningen Bevara Ojnareskogen sade idag att det nu var över hundra personer där.

Polisen säger att de ska "hjälpa Nordkalk i deras arbete och samtidigt tillgodose rätten att demonstrera för de som demonstrerar på platsen". Klockan ett idag kom några poliser för att tala med demonstranterna.

Imorgon tisdag kan det hetta till, då skogsmaskinerna då ska komma tillbaks till Ojnareskogen och polisen kommer då att spärra av området på något vis. På eftermiddagens presskonferens sade polisen att avverkningen ska vara genomförd inom två veckor och under den tiden ska också ett staket sättas upp.

Det handlar inte bara om "miljönissar" som protesterar mot kalkbrottet utan även de lokala lantbrukarna protesterar då de är oroliga för hur brottet ska påverka deras vattenförsörjning. För någon vecka sedan samlades ett femtontal lantbrukare med maskiner för att protestera mot det kalktäkten.

Nordkalk har idag ett annat kalkbrott på Gotland, men där kommer kalken snart att vara slut, så man har länge lobbat för att få öppna ett nytt kalkbrott. Under 25 år ska Nordkalk tömma området i Bunge på 61,7 miljoner ton kalksten, som beräknas vara värd 17-20 miljarder kronor. Cirka 150 personer beräknas få jobb i kalkbrottet. Efter dessa 25 år är det slut. Återstår gör då en stor grop på cirka 170 hektar och 23 meter djup. Sen måste Nordkalk leta upp något nytt område att sluka.

Det har tagit många år för denna process att gå igenom det svenska rättssystemet. Miljödomstolen sade nej till kalktäkten i december 2008, men detta överklagades såklart av Nordkalk och Miljööverdomstolen ändrade beslutet till ett ja i oktober 2009. Detta beslut kom som av en händelse 20 dagar efter att dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C) övertygat Riksdagen att ta bort den så kallade stopparagrafen i miljöbalken, som hindrade exploatering av områden med hotade arter. Detta efter upprepade uppvaktningar från gruv- och täktindustrin som såg denna paragraf som ett stort hinder.

Kalkbrottet i Ducker i Bunge ligger granne med flera viktiga naturområden, bland annat bara några hundra meter från Gotlands största sjö Bästeträsk, som är naturreservat, samt Bräntings Haid, även det naturreservat. Det finns även två av EU:s Natura 2000-områden. Naturvårdsverket vill göra hela området, inklusive det blivande kalkbrottet, till nationalpark. Men kalktäkten ligger mitt i. Det som kritikerna är mest oroliga för är hur kalktäkten kommer att påverka vattenförhållandena i området och därmed dess natur. Det finns också en risk att brunnar i området sinar. Man är också orolig för att saltvatten skulle kunna tränga upp från djupet.

2011 avslog Mark- och Miljödomstolen åter Nordkalks ansökan, med bland annat motivering i vattenfrågorna. Som väntat överklagades även detta. Men 5 juli i år beviljade Mark- och Miljööverdomstolen Nordkalk tillstånd för kalktäkten.

Mark- och Miljööverdomstolens dom har dock överklagats till Högsta Domstolen av totalt femton myndigheter, organisationer och privatpersoner, bland annat Naturvårdsverket, Region Gotlands Miljö- och hälsoskyddsnämnd och Naturskyddsföreningen. Åtta av dessa begärde också så kallad inhibition, det vill säga att Nordkalk inte skulle få påbörja sitt arbete förrän överklagandet avgjorts i Högsta domstolen. Högsta domstolen avslog dock i början av augusti inhibitionsyrkandena mot Nordkalks tillstånd att bryta kalksten, vilket innebär att de kan sätta igång arbetet tills Högsta domstolen eventuellt ändrar domen.

Naturskyddsföreningen anser att täkttillståndet bryter mot såväl miljöbalkens bestämmelser som EU:s bindande miljölagstiftning. Även Världsnaturfonden WWF hoppas på att Högsta domstolen ska pröva Nordkalks tillstånd och säger att "höga och oersättliga naturvärden går förlorade om inget görs".

Nu väntar man på om Högsta domstolen ska ge prövningstillstånd, vilket de har som mål att göra inom sex månader. Bara 2-3 procent av de överklaganden som kommer in till Högsta domstolen beviljas prövningstillstånd, men jag gissar att detta fall har betydligt större sannolikhet att tas upp av Högsta domstolen. Om det tas upp kan det dröja något år innan beslut och under tiden kan alltså Nordkalk sätta igång sin slakt av området, vilket börjar med att fälla skog och skrapa bort det översta skiktet av marken.

Processen runt kalkbrottet har också kantats av en del underligheter som för tankarna till korruption. Statens geologiska undersökning (SGU) har fått kritik från Justitieombudsmannen (JO) för jävsrisk, då de dels utfört konsulttjänster för över en miljon kronor åt Nordkalk för att ta fram underlag till företagets ansökan, dels skrivit ett expertutlåtande i målet till Miljööverdomstolen (där de ansåg att vattnet och närheten till Bästeträsk inte var något problem). En av tjänstemännen var till och med verksam både som konsult och i expertutlåtandet!

Ett av lantbruken i närheten, Bräntings gård påpekar också två saker till i ett brev till regeringen. För det första att en bisittare till Nordkalk vid förhandlingen är gift med en domare i Högsta domstolen. För det andra att en anställd på länsstyrelsen i Gotland är gift med Nordkalks miljöchef. Länsstyrelsen bedyrar dock att denne anställde inte varit med i samband med deras behandling av Nordkalks ärende. Nej, han kanske inte var med, men det var ändå hans arbetskamrater som tagit besluten.

TV4:s Kalla Fakta gjorde i november 2011 ett sevärt program som ger en god sammanfattning av processen kring Nordkalks täkt.

Slutligen så uppmärksammar Effekt Magasin hur Lisa Kalström (S), vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i radion idag talar befriande klart om hur den kortsynta prioriteringen ser ut.

Jobben går före naturen. Det är Socialdemokraternas bestämda åsikt, förklarar Lisa Kalström, vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i Studio Ett. Hon verkar nervös i radiostudion så jag tänker att hon kanske har sagt fel, men programledaren frågar igen om det verkligen är så hon menar: jobben först och naturen sen. Japp, det är tveklöst Socialdemokraternas uppfattning, förklarar Lisa Kalström.

Så då vet vi att den som gillar naturen inte ska rösta på sossarna - fast det visste vi nog redan.

Det blir intressant att se hur det hela utvecklar sig imorgon och de närmsta veckorna och månaderna.

Uppdatering:

Idag på morgonen har alltså skogsavverkningen satt igång. Demonstranter har ställt sig i vägen för skogsmaskinen och flera har nu burits bort av polisen.

Läs kontinuerliga uppdateringar av läget på Hela Gotland och Aftonbladet.

Demonstranterna har min fulla sympati och om jag bodde på Gotland skulle jag idag vara i Ojnareskogen för att protestera.