Iakttagelser från ett terrordåd

Idag när jag i det vackra vädret gick till fots genom centrala Stockholm från ett kundmöte till nästa, så slog mig tanken "vad skulle jag göra om något exceptionellt (t.ex. terrordåd) inträffade nu?" Jag har tänkt igenom detta förut, så att jag har en mental plan klar i huvudet för hur jag skulle agera. Under min promenad gick jag åter igenom detta i huvudet. Föga kunde jag ana vad som skulle hända senare.

När jag kom ut från det andra kundmötet såg jag att något var fel i stämningen på gatan utanför. Några stod och pratade med varandra och rökte febrilt. Några människor grät. Några sprang. Några såg ut att mest irra omkring. Jag fick då höra om vad som just hade hänt bara ett kvarter från där jag var, endast några minuter innan jag kom ut.

Jag avlägsnade mig radiellt från platsen där dådet inträffat - det är alltid bäst att i sådana här fall ta sig så snabbt bort från platsen som möjligt, tills man har mer information om vad som hänt. Dels för att inte vara i vägen, dels för att det fortfarande kan finnas en eller flera farliga galningar i området, eller risk för dubbeldåd såsom i Paris eller Bryssel. Under tiden försökte jag orientera mig om vad som hänt och hur situationen såg ut. Mobilnäten var självklart överbelastade, men medmänniskor på gatan kunde upplysa bland annat om att T-centralen var stängd - troligen för att förhindra att gärningsmannen lätt skulle kunna ta sig iväg. Planen för de flesta fick därför bli fotvandring ut till närmsta plats där allmänna kommunikationer fortfarande gick.

Jag noterade att de flesta människor efter dådet också agerade helt riktigt och tog sig bortåt från platsen, för att sedan börja planera hemfärden. Det inger mig hopp att svensken i gemen verkar ha förstått hur man ska agera någorlunda rätt vid ett terrordåd.

Jag noterade även polisens resoluta agerande. Det var bara minuter efter dådet full fart med mängder av polisbilar, både blågulvita och civila. Snabbt hade de också posterat sig vid större kollektivtrafikknutpunkter. I och med att man utrymde dessa torde eventuella icke gripna förövare eller kumpaner få det mycket svårare att undkomma.

Men jag noterade även att vissa på sociala medier var väldigt snabba i att spekulera i allehanda saker, såsom förövarens motiv eller grupptillhörighet, eller polisens bristande agerande.

Visst pekar likheten med tidigare terrordåd i London, Berlin och Nice på att det troligen även här rör sig om förövare från liknande kretsar, men man kan inte vara säker förrän vi får mer information. Just nu är det bästa man kan göra att vänta tills läget förhoppningsvis har klarnat imorgon. Då kan vi också hoppas att misstänkta gripits, så att polisen kan offentliggöra fler uppgifter.

Jag kan också säga utifrån mina egna iakttagelser när jag vandrade iväg, samt från vad jag hört från en vän som befann sig instängd i ett hus nära olycksplatsen, att polisen såvitt jag kunde bedöma handlade helt rätt och adekvat. De flesta som ondgör sig över polisens påstådda brister har såvitt jag ser inte ens befunnit sig i närheten av platsen.

Asylboenden kräver polisresurser

Jag skrev häromdagen att vad gäller flyktingsituationen är det inte pengar som saknas i Sverige, utan resurser och tid. Ett tydligt exempel på det är att polisen tvingas rycka ut vid olika bråk på asylboenden.

– Alla bråk och hot på asylboenden i området tar upp mycket av våra resurser. Dels i form av utryckningar och dels vid förhör sker via tolk och är tidskrävande, säger Kenneth Magnusson, förundersökningsledare vid polisen i Kramfors.

De flyktingar som kommer till Sverige tar från hemlandet med sig de konflikter de har mellan olika folkgrupper (inklusive religiösa grupper), samt olika fördomar mot grupper (till exempel mot kvinnor eller homosexuella), vilket i vissa fall leder till bråk.

Bidragande till att det blir konflikter är förstås att större delen av de asylsökande är unga män, som först traumatiserats av våld i sitt hemland, därefter blivit slitna av en strapatsrik resa, för att slutligen trängas ihop på ett asylboende med två kvadratmeter per person tillsammans med folk de inte känner och kanske i vissa fall ogillar. Brist på meningsfull sysselsättning bidrar förstås också.

Detta tar alltså tid för polisen och är även något man måste ta hänsyn till när man planerar ett asylboende. Vissa grupper kan helt enkelt inte placeras tillsammans och vissa utsatta grupper (till exempel kvinnor eller homosexuella) måste ges tillfredsställande skydd. Även de anställda måste vara medvetna om de konflikter som kan blossa upp och även de kan bli utsatta för våld eller hot.

Om vi ska ta emot så många asylsökande måste de också få en dräglig boende- och livssituation så att de inte drabbas av frustration som tar sig uttryck i våld mot sina medflyktingar. Det är här brist på resurser - det är därför flyktingarna nu inhyses under förhållanden sämre än vandrarhem och går sysslolösa.

Några exempel från de senaste dagarna:

• En stor grupp män hotade en kvinna och hennes son med våld på ett asylboende i Nora och försökte tränga in i deras rum.
• En man på ett asylboende utanför Kramfors hotade två av sina medboende
• En man på ett asylboende i Kramfors fick böter för att ha hotat en anställd på boendet
• Man greps av polisen efter bråk på ett asylboende i Nås
• Man greps sedan han hotat ett antal kvinnor till livet på ett asylboende i Lycksele
• Två bröder anhållna misstänkta för att ha misshandlat en man på ett asylboende i Åre. Bara några timmar senare fick polisen ta sig till samma asylboende igen, då en annan misshandel skett.
• Ett asylboende i Valdemarsvik tar in väktare för att upprätthålla ordningen. Tillsättande av vakter görs nu enligt Migrationsverket på flera asylboenden landet över.

Samtidigt tycker vissa lågbegåvade svenska medborgare att det är en bra idé att attackera asylboenden (såsom detta på en mindre ort i Östergötland) - som om någonting skulle kunna bli bättre av det? Även här krävs förstås resurser i form av polis och väktare.

och så Grekland...

I hela eurosoppan tycks nu Grekland hamna lite vid sidan av nyhetsrapporteringen, som istället fokuserar på ECB och de större euroländerna. Från "demokratins vagga" läser jag att regeringen ännu inte enats om de nya besparingar som är ett villkor för ytterligare stöd från trojkan. Det är Demokratisk Vänster med partiledaren Fotis Kouvelis som satt sig på tvären. De tre koalitionspartierna ska träffas igen på onsdag, som då blir en ännu mer spännande dag där vi redan har beslutet om ESM i tyska författningsdomstolen samt val i Nederländerna. Det kan bli "två besvikelser och en begravning".

Situationen i Grekland verkar urarta allt mer. I torsdags kunde man läsa om hur poliser som protesterade mot nedskärningar blockerade kravallpolisen så att de inte kunde åka iväg till en annan demonstration. Att hålla polisen tillräckligt betald trots sparåtgärder i statens utgifter borde vara högt prioriterat för den grekiska regimen, men tydligen blir även många poliser missnöjda. Ännu har jag dock inte hört talas om missnöjda militärer i Grekland - det är väl det sista man drar in på.

Jag läser också om att ultranationalistiska partiet "Gyllene gryning" går framåt i opinionsmätningarna och nu är tredje största parti i Grekland med 12 procent av rösterna. Se deras fina symbol här till höger, som väcker vissa associationer, inte bara till gamla grekiska meandermönster.

EU-kritiska vänsterpartiet Syriza skulle enligt undersökningen bli största parti med 30 procent av rösterna. Många greker verkar nu alltså ångra hur de röstade i valet i juni. Största regeringspartiet ND får dock fortfarande stöd av hela 28 procent av väljarna. För Pasok ser det dock illa ut med bara 7,5 procent av rösterna och Demokratisk vänster har fallit från 6 till 4 procent, troligen på grund av sitt stöd till regeringen.

För övrigt var radions intervju med finansminister Anders Borg (vår borgliga regering) i lördags intressant, då han anser att Grekland kan komma att lämna euron inom en 6-9-12 månaders period.

Läs även en intressant artikel i BusinessWeek om en arbetslös grekisk läkemedelssäljare som kommit till Sverige och tagit städjobb, lämnande sin dotter i Grekland. Det är såna som dem som får betala för krisen.

I fredags tyckte vår utrikesminister Carl Bildt att vi måste prata om Europa, eftersom han tycker sig sakna en livaktig Europadebatt i Sverige. Herr Bildt har uppenbarligen missat den livliga Europadebatt som förts av mig och mina bloggrannar, fast våra åsikter faller kanske inte riktigt utrikesministern på läppen. Inte när jag t.ex. skriver att EU är ett imperium på dekis, som troligen är på väg mot sitt sönderfall, med början i Grekland. För EU är ju en del av den maktbas som Herr Bildts fina jobb är beroende av. Utan EU skulle han tvingas hålla sig till den svenska ankdammen och inte få åka runt och glänsa i Europa lika mycket.

Bildt skriver också att "vi tenderar att glömma hur annorlunda det var för ett eller två decennium sedan". Nej, jag har inte glömt hur våra politiker under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt passade på att hålla folkomröstning om Sveriges EU-anslutning 1994, straxt efter att vi drabbats av krisen 1992, så att man garanterat skulle få ett jakande svar från folket. Jag röstade dock nej och kände en stor sorg efter denna folkomröstning. Jag har inte heller glömt att Bildt ivrigt propagerade för att Sverige skulle ansluta sig till det redan på förhand dömda eurosamarbetet. Som tur var fick han inte igenom sin vilja i folkomröstningen.

P.S. Jag kan rekommendera de i mitt tycke godaste oliverna som finns att köpa i Sverige - Ica Ecos blandade oliver från ekologiska odlingar i Grekland. Ett sätt att stödja grekerna i något där de gör bra ifrån sig. Jag sitter just och smaskar på dessa utsökta oliver.

Nordkalk äter upp Ojnareskogen?

Det finska företaget Nordkalk kommer nu att sätta igång avverkningen av Ojnareskogen vid Ducker i Bunge på Gotland under skydd av ett stort polisuppbåd. 70 poliser med fordon, hästar, hundar och en helikopter kom idag från Stockholm till Gotland, vilket är den största insatsen på ön sedan Almedalsveckan och nästan en fördubbling av Gotlands normala polisstyrka.

Mellan 15 och 20 demonstranter har bott i Ojnareskogen under sommaren för att protestera mot avverkningen. De vill att Nordkalk inväntar Högsta Domstolens beslut om prövningstillstånd innan arbetet dras igång. Sedan ryktet gått om att fler poliser var på väg till Gotland har allt fler människor samlats i Ojnareskogen och föreningen Bevara Ojnareskogen sade idag att det nu var över hundra personer där.

Polisen säger att de ska "hjälpa Nordkalk i deras arbete och samtidigt tillgodose rätten att demonstrera för de som demonstrerar på platsen". Klockan ett idag kom några poliser för att tala med demonstranterna.

Imorgon tisdag kan det hetta till, då skogsmaskinerna då ska komma tillbaks till Ojnareskogen och polisen kommer då att spärra av området på något vis. På eftermiddagens presskonferens sade polisen att avverkningen ska vara genomförd inom två veckor och under den tiden ska också ett staket sättas upp.

Det handlar inte bara om "miljönissar" som protesterar mot kalkbrottet utan även de lokala lantbrukarna protesterar då de är oroliga för hur brottet ska påverka deras vattenförsörjning. För någon vecka sedan samlades ett femtontal lantbrukare med maskiner för att protestera mot det kalktäkten.

Nordkalk har idag ett annat kalkbrott på Gotland, men där kommer kalken snart att vara slut, så man har länge lobbat för att få öppna ett nytt kalkbrott. Under 25 år ska Nordkalk tömma området i Bunge på 61,7 miljoner ton kalksten, som beräknas vara värd 17-20 miljarder kronor. Cirka 150 personer beräknas få jobb i kalkbrottet. Efter dessa 25 år är det slut. Återstår gör då en stor grop på cirka 170 hektar och 23 meter djup. Sen måste Nordkalk leta upp något nytt område att sluka.

Det har tagit många år för denna process att gå igenom det svenska rättssystemet. Miljödomstolen sade nej till kalktäkten i december 2008, men detta överklagades såklart av Nordkalk och Miljööverdomstolen ändrade beslutet till ett ja i oktober 2009. Detta beslut kom som av en händelse 20 dagar efter att dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C) övertygat Riksdagen att ta bort den så kallade stopparagrafen i miljöbalken, som hindrade exploatering av områden med hotade arter. Detta efter upprepade uppvaktningar från gruv- och täktindustrin som såg denna paragraf som ett stort hinder.

Kalkbrottet i Ducker i Bunge ligger granne med flera viktiga naturområden, bland annat bara några hundra meter från Gotlands största sjö Bästeträsk, som är naturreservat, samt Bräntings Haid, även det naturreservat. Det finns även två av EU:s Natura 2000-områden. Naturvårdsverket vill göra hela området, inklusive det blivande kalkbrottet, till nationalpark. Men kalktäkten ligger mitt i. Det som kritikerna är mest oroliga för är hur kalktäkten kommer att påverka vattenförhållandena i området och därmed dess natur. Det finns också en risk att brunnar i området sinar. Man är också orolig för att saltvatten skulle kunna tränga upp från djupet.

2011 avslog Mark- och Miljödomstolen åter Nordkalks ansökan, med bland annat motivering i vattenfrågorna. Som väntat överklagades även detta. Men 5 juli i år beviljade Mark- och Miljööverdomstolen Nordkalk tillstånd för kalktäkten.

Mark- och Miljööverdomstolens dom har dock överklagats till Högsta Domstolen av totalt femton myndigheter, organisationer och privatpersoner, bland annat Naturvårdsverket, Region Gotlands Miljö- och hälsoskyddsnämnd och Naturskyddsföreningen. Åtta av dessa begärde också så kallad inhibition, det vill säga att Nordkalk inte skulle få påbörja sitt arbete förrän överklagandet avgjorts i Högsta domstolen. Högsta domstolen avslog dock i början av augusti inhibitionsyrkandena mot Nordkalks tillstånd att bryta kalksten, vilket innebär att de kan sätta igång arbetet tills Högsta domstolen eventuellt ändrar domen.

Naturskyddsföreningen anser att täkttillståndet bryter mot såväl miljöbalkens bestämmelser som EU:s bindande miljölagstiftning. Även Världsnaturfonden WWF hoppas på att Högsta domstolen ska pröva Nordkalks tillstånd och säger att "höga och oersättliga naturvärden går förlorade om inget görs".

Nu väntar man på om Högsta domstolen ska ge prövningstillstånd, vilket de har som mål att göra inom sex månader. Bara 2-3 procent av de överklaganden som kommer in till Högsta domstolen beviljas prövningstillstånd, men jag gissar att detta fall har betydligt större sannolikhet att tas upp av Högsta domstolen. Om det tas upp kan det dröja något år innan beslut och under tiden kan alltså Nordkalk sätta igång sin slakt av området, vilket börjar med att fälla skog och skrapa bort det översta skiktet av marken.

Processen runt kalkbrottet har också kantats av en del underligheter som för tankarna till korruption. Statens geologiska undersökning (SGU) har fått kritik från Justitieombudsmannen (JO) för jävsrisk, då de dels utfört konsulttjänster för över en miljon kronor åt Nordkalk för att ta fram underlag till företagets ansökan, dels skrivit ett expertutlåtande i målet till Miljööverdomstolen (där de ansåg att vattnet och närheten till Bästeträsk inte var något problem). En av tjänstemännen var till och med verksam både som konsult och i expertutlåtandet!

Ett av lantbruken i närheten, Bräntings gård påpekar också två saker till i ett brev till regeringen. För det första att en bisittare till Nordkalk vid förhandlingen är gift med en domare i Högsta domstolen. För det andra att en anställd på länsstyrelsen i Gotland är gift med Nordkalks miljöchef. Länsstyrelsen bedyrar dock att denne anställde inte varit med i samband med deras behandling av Nordkalks ärende. Nej, han kanske inte var med, men det var ändå hans arbetskamrater som tagit besluten.

TV4:s Kalla Fakta gjorde i november 2011 ett sevärt program som ger en god sammanfattning av processen kring Nordkalks täkt.

Slutligen så uppmärksammar Effekt Magasin hur Lisa Kalström (S), vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i radion idag talar befriande klart om hur den kortsynta prioriteringen ser ut.

Jobben går före naturen. Det är Socialdemokraternas bestämda åsikt, förklarar Lisa Kalström, vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i Studio Ett. Hon verkar nervös i radiostudion så jag tänker att hon kanske har sagt fel, men programledaren frågar igen om det verkligen är så hon menar: jobben först och naturen sen. Japp, det är tveklöst Socialdemokraternas uppfattning, förklarar Lisa Kalström.

Så då vet vi att den som gillar naturen inte ska rösta på sossarna - fast det visste vi nog redan.

Det blir intressant att se hur det hela utvecklar sig imorgon och de närmsta veckorna och månaderna.

Uppdatering:

Idag på morgonen har alltså skogsavverkningen satt igång. Demonstranter har ställt sig i vägen för skogsmaskinen och flera har nu burits bort av polisen.

Läs kontinuerliga uppdateringar av läget på Hela Gotland och Aftonbladet.

Demonstranterna har min fulla sympati och om jag bodde på Gotland skulle jag idag vara i Ojnareskogen för att protestera.

Frustration i England

Som ni säkert läst så har flera av Englands storstäder härjats av upplopp de senaste fyra dygnen. Den senaste natten var det lugnare i London, men i gengäld spreds oroligheterna till bland annat Manchester, Birmingham och Liverpool.

Den tändande gnistan var att Mark Duggan blev ihjälskjuten av polisen. Först påstods att Duggan skulle ha skjutit först, men idag visar det sig att det inte var så. Duggan beskrivs ömsom som gangster och droghandlare, ömsom som älskad fyrabarnsfar och taxiförare - båda bilderna kan mycket väl vara sanna, men det är egentligen inte intressant för att förstå kravallerna, då Duggans död bara var den tändande gnistan.

De underliggande orsakerna till kravallerna är förstås något annat. (Relativ) fattigdom, arbetslöshet (framförallt bland ungdomar) och utbredda känslor av frustration och hopplöshet. Detta är något som inte är unikt för engelska storstäder, utan finns i de fattigare områdena i alla Europas storstäder. Efterhand som den ekonomiska krisen förvärras ökar risken att vi får se liknande kravaller på andra ställen. Det behövs bara en tändande gnista.

I USA finns också starka sociala spänningar i många områden. Minns ni upploppen i Los Angeles 1992? Nu borde det finnas ännu fler ännu mer frustrerade unga människor där. Vilken blir gnistan där? Och när?

Extrainsatsen i England av 16000 poliser, gummikulor och vattenkanoner stoppar bara upploppen just nu. Om någon månad eller nästa år kan det vara dags igen, så länge inte de grundläggande problemen löses. Fast de underliggande sociala problemen tar åratal att lösa och det blir inte precis lättare när det samtidigt är ekonomisk kris. Premiärminister Cameron verkar ta till kontrollinjen istället med förstärkt polis.

- Vad det här landet behöver är tydligare regler för uppförande och straff för de som bryter mot dem, sade Cameron.

Men det löser ändå aldrig problemet, utan kommer bara att leda till en upptrappning. För att få en förändring måste man ta till ett stort socialt program, men det lär knappast en konservativ regering göra. För att få pengar till ett sånt program måste man också skära bort andra offentliga utgifter och Storbritanniens statsfinanser är redan hårt ansträngda och statsskulden hög. Därför har jag även svårt att se att en ny brittisk regering av annan politisk färg skulle kunna lösa grundproblemen.

Så länge de flesta får det bättre i ekonomisk tillväxt kan man för det mesta hålla sociala problem gömda under mattan, men i ekonomiska nedgångar kommer de underliggande problemen fram i våldsam form. Finns det något land som har planerat för annat än tillväxt?

Tillägg: Effekts Matilda Welin skriver intressant från London om hur hon uppfattar situationen i England.

Pressade italienare

Italien verkar som jag skrev i förrgår vara droppen för finansmarknaderna. Inte konstigt, då Italien är eurozonens tredje största ekonomi och dessutom har den största statsskulden i Europa.

Idag har Italiens senat godkänt åtstramningspaketet på 40 miljarder euro och imorgon ska det igenom underhuset i parlamentet. Det blir dock för lite för sent, eftersom de flesta åtgärderna inte får effekt omedelbart, utan det rör sig om ett paket som sträcker sig fram till 2014. Men just paketets "snällhet" gör att det troligen kommer att gå igenom, vilket troligen kommer att tolkas positivt. Finansministern Giulio Tremonti är omtyckt och respekterad bland övriga EU-ledare, till skillnad från pajasen Berlusconi.

Jag har förut nämnt att statsskulden ligger på cirka 120 procent av BNP, vilket är näst värst i EU, och räntorna på den har stigit skarpt den senaste månaden. Dessutom har Italiens statsskuld i genomsnitt förhållandevis kort löptid jämfört med andra EU-länder, vilket betyder att stora delar av den snart kommer att behöva sättas om och då till betydligt högre ränta. I och för sig är budgetunderskottet förhållandevis lågt (4,5 procent av BNP 2010) men det kan raskt förändras när räntorna stiger.

Ekonomin växer i snigelfart. Den långsamma tillväxten beror inte bara på finanskrisen, utan det har varit så i många år innan dess. Detta beror på låg produktivitet - landets industri är inte konkurrenskraftig, särskilt inte jämfört med Tyskland.

Italiens politiska situation skulle kunna vara ett dåligt skämt om det inte vore allvar. De senaste åren har visserligen regeringarna suttit i några år var, men sedan 1945 har man bytt regering 61 gånger. En stor del av politikerna (troligen majoriteten) är korrupta och ser till stor del till olika särintressen. Italienarna misstror sina politiker och det verkar oftast som om de väljer att missnöjesrösta bort den sittande regeringen. Den politiska debatten sker över huvudena på de flesta av medborgarna. De italienare som är politiskt engagerade men inte politiker verkar ofta ty sig till mer extrema politiska rörelser, från brinnande kommunister till inbitna fascister. Separatistiska och främlingsfientliga partier såsom Umberto Bossis Lega Nord har starka följen.

Italien är också splittrat i regioner med separatistiska tendenser. Landet enades först 1861 och många ser fortfarande på centralmakten med misstro. Kontrasterna är stora mellan framförallt det rika norra Italien och det fattiga södra. Lega Nord skulle vilja klippa av Italien på mitten och göra sig av med "Il Mezzogiorno", som södra Italien kallas.

Den låga respekten för staten gör att skattemoralen låg. Dessutom lider Italien av en stelbent byråkrati på många områden, men det går självklart att muta sig till det man vill ha, bara man har rätt kontakter och tillräckligt med pengar. Italien har som sagt en tungrodd byråkrati och förutom det enorma mängder lagar och förordningar, som ingen människa klarar av att hålla reda på och där många dessutom är helt orimliga. Ett exempel man ser som turist är hastighetsbegränsningarna, som ofta är så lågt satta att de strider mot sunt förnuft. Alltså håller ingen hastighetsbegränsningarna. Massorna av absurda lagar och förordningar gör att folk har en mycket flexibel inställning till laglydighet även vad gäller mer rimliga lagar.

I den positiva vågskålen kan man dock lägga att Italien till skillnad från många andra länder inte har haft någon bostadsbubbla de senaste åren. Å andra sidan är hushållens situation pressad ändå. Enligt en nyligen gjord undersökning lyckas bara 47 procent av italienarna att spara undan pengar och 44 procent har den senaste tiden behövt ta av sitt sparkapital för att klara sig. Detta är inget nytt utan en trend som funnits länge. De italienska hushållens besparingar har sjunkit med 60 procent de senaste 20 åren. De flesta hushåll har inte råd att åka på semester, vilket är en sak som förvärrats radikalt det senaste året. Enligt en undersökning kommer bara var femte italienare att åka på semester denna sommar, mot hälften förra året, vilket redan var dåligt. Av dem som åker på semester kommer 62 procent bara att ta en vecka och bara 1 procent kan ta en månads semester. Många väljer också lågbudgetalternativ för sin semester. Detta kommer såklart att slå hårt mot alla de badorter som brukar fyllas av italienare i augusti.

Italien ligger nära botten på fertilitetslistan med bara 1,38 barn per kvinna. De har länge haft låg fertilitet så befolkningspyramiden ser ut därefter.

Landet har nu nått stadiet då antalet som fyller 65 varje år är lika många som de som fyller 20, vilket gör att arbetskraften som andel av befolkningen minskar.

Italien är ett turistland som årligen drar till sig mängder av utländska besökare. Landet är fyllt av sevärdheter och så finns det många mil av fina stränder, samt Alperna med vintersport och "fjällvandringar". Italien lär ha flest platser med på Unescos världsarvslista av alla världens länder. Men det är förskräckligt dyrt att turista i Italien, så risken finns att en stor del av de utländska besökarna faller bort vid en ekonomisk kris.

I Italien finns flera tidningar av hög kvalitet, även om deras ledar- och debattsidor är skrivna med språk, stil och referenser som utestänger de flesta italienare, om inte annat för att man inte orkar läsa dessa tunga artiklar och sätta sig in i den politiska jargongen. Corriere della Sera håller en Berlusconivänlig profil, medan La Repubblica tar varje tillfälle att häckla Berlusconi. Kvalitetstidningarna läses dock inte av folkflertalet. Störst upplaga av alla italienska tidningar har La Gazzetta dello Sport, och det finns andra stora sporttidningar såsom Corriere dello Sport och Tuttosport.

Italiensk teve är ett kapitel för sig. De har många bra debattprogram som skulle få Sveriges Television att skämmas över sin dåliga kvalitet och rumphuggna diskussioner, men de flesta italienare ser istället förutom på filmer, dokusåpor och teveserier på glättiga underhållningsprogram fyllda av lättklädda unga damer, som får Let's Dance att framstå som stor konst. Även nyhetsprogrammen skiljer stort i sin kvalitet. Videokrati är vad italienarna får istället för fungerande demokrati.

Pressfriheten i Italien är halvtaskig. Enligt Reportrar utan gränsers rankning hamnar landet på 49:de plats, långt efter de flesta andra europeiska länder. Freedom House hade länge Italien i kategorin "fri press", men när Berlusconi tog över sänkte de sin bedömning till "delvis fri press". I deras rankning delar Italien plats med Turkiet! Bland EU-länder är det bara Bulgarien och Rumänien som har sämre rankning.


Till sist Italiens kanske största problem - den organiserade brottsligheten. Den höga arbetslösheten i stora delar av södra Italien utgör en god värvningsgrund för brottslighet och misstron mot centralmakten stärker maffians position. Cosa Nostra på Sicilien är troligen den mest kända grenen av maffian. De förde tidvis ett rent krig mot staten, men är nu försvagade då staten slog tillbaks hårt. På Sicilien är de dock fortfarande ett starkt inslag. De har (ofrivilligt) lämnat över mycket av sina kriminella verksamhetsområden till Kalabriens 'Ndrangheta, som har expanderat starkt, även i norra Italien och utanför landet. 'Ndrangheta styr bland annat stora delar av den europeiska kokainhandeln och beräknas omsätta 35–40 miljarder euro per år, vilket motsvarar cirka 3,5 procent av Italiens BNP. De starka familje- och klanbanden gör det näst intill omöjligt att infiltrera 'Ndrangheta. Kampaniens Camorra med centrum i Napoli är också starka, men lider av splittring och strider mellan de olika klanerna. Även Camorran har förgreningar i norra Italien och troligen kopplingar till de viktigaste politikerna. I Apulien (Italiens klack) finns Sacra Corona Unita som är den yngsta maffiaorganisationen, grundad på 1970-talet. De har kopplingar till andra internationella kriminella nätverk, framförallt på Balkan, och ägnar sig mycket åt smuggling av t.ex. cigaretter, droger, vapen och människor från Kroatien, Serbien och Albanien. De är dock försvagade nu. Alla maffiaorganisationerna ägnar sig åt verksamheter såsom pengatvätt, beskydd, mutor och utpressning. En starkt bidragande orsak till att en italienska maffian är så stark är fenomenet Omertà - ungefär "tjalla inte".

För att bekämpa brottsligheten behövs såklart polis, vilket kostar mycket. Den italienska polisen är uppdelad i åtta olika delar, som lyder under olika departement. Totalt har Italien drygt 320 000 poliser av olika slag, vilket ger störst antal poliser per capita i hela EU. En polis på 180 invånare, att jämföra med en polis på 440 invånare i Sverige. Tuffingarna är de paramilitära Carabinieri med nästan 120 000 anställda på drygt 4600 stationer. Den likaledes paramilitära Guardia di Finanza har bland annat hand om ekonomisk brottslighet, skattebrott, tull, korruption, livsmedelsbrott, miljöbrott, organiserad brottslighet, knark, terroristbekämpning och gränsbevakning. Sedan finns det den civila Polizia di Stato med ungefär 105 000 anställda, som är vanlig ordnings- och kriminalpolis. Polizia Penitenziaria har hand om kriminalvården och även att övervaka de anklagade vid rättegångar. Corpo forestale dello Stato har hand om nationalparker, skogsbränder, miljöbrott med mera. Guardia Costiera har hand om kustbevakningen, fiskeri och sjöräddningen. Polizia provinciale finns i några av de 107 provinserna (länen), men har inga större befogenheter. Polizia municipale är kommunala poliskårer som är ordnings- och kriminalpolis med mera. Poliskårernas ansvarsområden överlappar till stora delar, vilket som jag ser det bidrar till att göra det italienska polisväsendet ineffektivt. Trots att man har flest poliser per capita har man något av den mest aktiva organiserade brottsligheten inom EU.

Statsfinanserna är alltså ett stort problem för Italien, men det finns mycket annat som kan ställa till det där.

Noterat från USAmerika

Den senaste veckan har jag noterat några intressanta nyheter från USA.

• Flera kommuner i USA stänger ner sina poliskontor och andra sparar in på polisen. Detta orsakas såklart av ansträngda budgetar på grund av lägre skatteintäkter.


• Många delstaters arbetslöshetsfonder har slut på pengar.

  so far 25 states have run out of funds and been forced to borrow from the federal government, raise taxes or cut benefits

  Låna pengar, höja skatter eller dra ner på arbetslöshetsersättningen alltså.


• Bankerna i USA lånar inte ut lika mycket pengar som förut utan håller på dem. Två huvudorsaker:

  • Banks are capital constrained not reserve constrained.
  • Banks aren't lending because there are few credit worthy borrowers worth the risk.

  Nu tillkommer en orsak till:

  If you’re a bank with a relatively healthy balance sheet with adequate capital [...] you want to maintain surplus capital in order to stay on the FDIC’s list of banks they can transfer the loans and deposits from a failed institution into.
  
  This is a home run for the acquiring bank and far more of an instant benefit than any new lending.

  Det är alltså mer lönsamt att hålla på pengarna och därmed hoppas på att kunna svälja en konkurrent som stängs ner av finansmyndigheterna, än att låna ut pengarna.


• Försäljningen av nybyggda bostäder sjönk "oväntat" med 7,6 procent i december. Analytikerna hade hoppats att den skulle ha ökat med 3,1 procent. Försäljningen av befintliga bostäder i USA sjönk "oväntat" med 16,7 procent i december. Analytikerna hade hoppats att den bara skulle sjunka med 9,8 procent. Det finns stora förhoppningar om att krisen ska vara över och att man ska få se fler "gröna skott" i den amerikanska ekonomin. Att bostadsmarknaden kommer igång skulle kunna vara ett sådant tecken. Men det ser ut att peka åt motsatt håll.

Läs även Efter Oljans tredje artikel om krisens oväntade och indirekta effekter i USA.

[Andra bloggar om usa, banker, arbetslöshet, polis, bostäder]