Tecknen blir allt fler på att EU passerat sitt bäst före-datum och sedan några år påbörjat marschen mot historiens komposthög.
Jag noterar därför med intresse att det schweiziska parlamentet i veckan beslutat att efter 24 år dra tillbaks landets ansökan om EU-medlemskap. En parlamentsledamot sade i debatten innan beslutet att idag vill endast "några galningar" gå med i EU. Schweiz följer därmed i fotspåren på Island, som förra året drog tillbaks sin ansökan om EU-medlemskap.
EU presenterades som ett projekt för fred och samarbete i Europa, men har förutom det gett en stark centralstyrning och byråkrati. Mot detta reagerar nu medborgarna och de styrande har inte förstått varför. Brexit-omröstningen är bara ett tecken på ett bredare fenomen.
Håkan Boström påpekar i en ledare i GP att historien inte vandrar obönhörligt i en riktning mot framsteg och välstånd, utan att den går i vågor.
"I svensk debatt kan man ibland få höra uttalanden i stil med "Hur kan detta hända 2016?". Men det finns ingen automatik i att världen blir mer förnuftig, välordnad och upplyst. Framstegstanken tenderar i värsta fall att skapa fördumning och historielöshet, en bristande insikt om att inget är för evigt och att sanningar förändras."Vi kommer framöver att få se allt mer utbrett missnöje mot de styrande politikerna, då de inte lyckas leverera det som de lovat. Oavsett utgången av Brexit-omröstningen är det en milstolpe att den överhuvudtaget kom till stånd. Skulle britterna dessutom rösta för utträde blir det en av historiens mest omvälvande vändningar. Brexit kommer säkert att inspirera fler uppror mot makthavarna - på den fredliga vägen via valurnorna. Jag tror att det blir en rejäl väckarklocka för den styrande politiska klassen.
Sedan kommer i höst en uppföljning när Donald Trump troligen väljs till USA:s president. Hillary Clinton har inte en chans mot honom och det förstår hon inte - lika lite som alla välutbildade förståsigpåare förstår sig på fenomenet Trump. Clinton är en hycklare som gärna står och med socialt patos talar om rättvisa iklädd lyxkläder från Armani, något som visar hur bortkopplad hon är från verkligheten.
Det är alltså inte bara ett EU-fenomen utan ett globalt fenomen i hela den rika världen att folket gör uppror mot den styrande politiska klassen.
Brexit-omröstningen är inte viktigast för sina omedelbara följdverkningar (även om de kan bli kännbara), utan mer för de långsiktiga skeendena där den är en milstolpe i EU:s sönderfall. Efter Brexit kommer alla EU-kritiker att vädra morgonluft och en av de viktigaste trenderna att hålla koll på är hur det går för Frankrikes EU-kritiska Front National under ledning av Marine Le Pen. De fick 25 procent av rösterna i EU-parlamentsvalet 2014 och risken finns att Frankrike liksom Spanien kommer att få ett parlamentariskt dödläge i nästa nationella val, alternativt att man tar med Front National i regeringen, vilket kräver att man driver en mer EU-kritisk linje. Frankrike är ett av kärnländerna i EU och om de blir mer kritiska är det ett rejält avbräck.
Även om vi ser milstolpar ska vi komma ihåg att EU:s sönderfall är en lång lång process, som tog sin början i slutet av 2009 med Greklands första kris, och som kommer att pågå i många år innan de styrande ger upp.
Inlägg
