Brexit en milstolpe

Med mindre än en vecka kvar till Storbritanniens folkomröstning om utträde ur EU ser vi troligen en historisk milstolpe i antågande. Som jag skrev häromdagen så ser opinionen ut att vända allt mer till Brexit, alltså brittiskt EU-utträde. Det ser allt svårare ut för stanna-sidan att lyckas få en majoritet av rösterna.

Tecknen blir allt fler på att EU passerat sitt bäst före-datum och sedan några år påbörjat marschen mot historiens komposthög.

Jag noterar därför med intresse att det schweiziska parlamentet i veckan beslutat att efter 24 år dra tillbaks landets ansökan om EU-medlemskap. En parlamentsledamot sade i debatten innan beslutet att idag vill endast "några galningar" gå med i EU. Schweiz följer därmed i fotspåren på Island, som förra året drog tillbaks sin ansökan om EU-medlemskap.

EU presenterades som ett projekt för fred och samarbete i Europa, men har förutom det gett en stark centralstyrning och byråkrati. Mot detta reagerar nu medborgarna och de styrande har inte förstått varför. Brexit-omröstningen är bara ett tecken på ett bredare fenomen.

Håkan Boström påpekar i en ledare i GP att historien inte vandrar obönhörligt i en riktning mot framsteg och välstånd, utan att den går i vågor.

"I svensk debatt kan man ibland få höra uttalanden i stil med "Hur kan detta hända 2016?". Men det finns ingen automatik i att världen blir mer förnuftig, välordnad och upplyst. Framstegstanken tenderar i värsta fall att skapa fördumning och historielöshet, en bristande insikt om att inget är för evigt och att sanningar förändras."

Vi kommer framöver att få se allt mer utbrett missnöje mot de styrande politikerna, då de inte lyckas leverera det som de lovat. Oavsett utgången av Brexit-omröstningen är det en milstolpe att den överhuvudtaget kom till stånd. Skulle britterna dessutom rösta för utträde blir det en av historiens mest omvälvande vändningar. Brexit kommer säkert att inspirera fler uppror mot makthavarna - på den fredliga vägen via valurnorna. Jag tror att det blir en rejäl väckarklocka för den styrande politiska klassen.

Sedan kommer i höst en uppföljning när Donald Trump troligen väljs till USA:s president. Hillary Clinton har inte en chans mot honom och det förstår hon inte - lika lite som alla välutbildade förståsigpåare förstår sig på fenomenet Trump. Clinton är en hycklare som gärna står och med socialt patos talar om rättvisa iklädd lyxkläder från Armani, något som visar hur bortkopplad hon är från verkligheten.

Det är alltså inte bara ett EU-fenomen utan ett globalt fenomen i hela den rika världen att folket gör uppror mot den styrande politiska klassen.

Brexit-omröstningen är inte viktigast för sina omedelbara följdverkningar (även om de kan bli kännbara), utan mer för de långsiktiga skeendena där den är en milstolpe i EU:s sönderfall. Efter Brexit kommer alla EU-kritiker att vädra morgonluft och en av de viktigaste trenderna att hålla koll på är hur det går för Frankrikes EU-kritiska Front National under ledning av Marine Le Pen. De fick 25 procent av rösterna i EU-parlamentsvalet 2014 och risken finns att Frankrike liksom Spanien kommer att få ett parlamentariskt dödläge i nästa nationella val, alternativt att man tar med Front National i regeringen, vilket kräver att man driver en mer EU-kritisk linje. Frankrike är ett av kärnländerna i EU och om de blir mer kritiska är det ett rejält avbräck.

Även om vi ser milstolpar ska vi komma ihåg att EU:s sönderfall är en lång lång process, som tog sin början i slutet av 2009 med Greklands första kris, och som kommer att pågå i många år innan de styrande ger upp.

Mer om Polen och schweizerfrancen

Idag fick som ni säkert sett finansmarknaderna en käftsmäll när schweiziska centralbanken tog bort valutakursgolvet mot euron. Jag nämnde att polska banker och bolåntagare kan drabbas, då 46 procent av bolånen är noterade i schweizerfranc. Nu kommer lite mer kött på benen.

Warsawa-börsen är i skrivande stund ner 1,8 procent från igår, trots att de flesta övriga av världens börser nu ser ut att ligga på plus igen. Framförallt har banker fallit - Polens största bank PKO Bank Polski samt den tredje största banken Bank Zachodni WBK (BZW) är båda ner runt 6 procent.

Den polska valutan zloty har fallit omkring 18 procent mot schweizerfrancen, men bara omkring 1 procent mot euron. Det är dock hur mycket den fallit mot schweizerfrancen som är intressant för hur hårt det kommer att drabba bankerna och bolåntagarna.

Chefen för mBank, tyska Commerzbanks polska avdelning, ser sig tvungen att gå ut och säga att "det finns ingen orsak till oro för polska banker. Situationen kommer att stabiliseras inom en vecka". Bara det faktum att han känner sig tvungen att säga det borde inge oro för de polska bankerna.

Även Ungern kommer troligen att drabbas på liknande sätt då de också har en stor andel bolån i schweizerfranc. Eftersom ungerska staten drivit igenom (för bankerna) hårda lagar för banklån i utländsk valuta kommer dock effekterna för Ungern inte att bli lika svåra som för Polen.

De mest exponerade av de polska bankerna sägs av en analytiker vara Getin Noble Bank, BPH, Millennium, mBank, BZW och PKO, men han anser att de två sistnämnda är starka nog för att kunna leva med problemet.

Källor i Warszawa säger att det nu kan bli tryck på regeringen att införa något slags hjälp för de låntagare som har lån i schweizerfranc, särskilt som det är president- och parlamentsval i Polen i år.

Käftsmäll från Schweiz

Världens finansmarknader har alltså som jag skrev nyss fått sig en rejäl käftsmäll från Schweiz nationalbank SNB då de plötsligt tog bort valutagolvet på 1,20 schweizerfranc per euro. Så här står det i SNB:s pressrelease:

"Växelkurstaket infördes under en period av exceptionell övervärdering av schweizerfrancen och en extremt hög nivå av osäkerhet på de finansiella marknaderna"

SNB har just genom sitt agerande troligen återskapat en "extremt hög nivå av osäkerhet på de finansiella marknaderna". Så är inte bara schweizerfrancen tillbaka på ungefär samma kurs som innan valutagolvet infördes, utan även tillståndet på de globala finansiella marknaderna.

Några citat som visar chocken och paniken på finansmarknaderna:

"Det kom som en blixt från klar himmel" Stefan Mellin på Danske Bank

"Som om miljoner makrohedgefonder plötsligt skrek ut i skräck och plötsligt tystades" ZeroHedge

"jag saknar ord" ... "dagens åtgärd från SNB är en tsunami; för exportindustrin och för turismen, och slutligen för hela landet" Nick Hayek, VD för schweiziska klocktillverkaren Swatch

"Det sätter igång panik över alla tillgångsslag" Lex van Dam, hedgefondsförvaltare

"Stora förluster i euro-franc-affärer skapar panikförsäljning och 'deleveraging' [minskad belåning för att minska hävstång] över hela linjen" Chris Beauchamp, marknadsanalytiker på IG

Som sagt - vilka har hamnat på "fel sida" av denna jättelika överraskning för finansmarknaderna? Svaret får vi se de närmaste dagarna.

Några som vi omedelbart kan se drabbas är polska banker, som har runt 46 procent av sina bolån i schweizerfranc! Inte då bara bankerna förstås, utan även deras bolånekunder.

Och jag beklagar verkligen alla som köpt en semesterresa till schweiziska alperna och nu får se sin resebudget spräckt.

Schweiz nationalbank skapar kaos!

Igår skrev jag att Sverige kan bli först med att experimentera med negativ styrränta, men det stämmer ju inte, då Schweiz nationalbank SNB redan tidigare hade en styrränta på -0,25 procent. Idag har SNB chockat finansvärlden då de sänkte styrräntan till -0,75 procent och samtidigt slopade valutagolvet mot euron på 1,20 CHF/EUR. Valutagolvet hade tillämpats sedan september 2011. I diagrammet nedan över valutakursen CHF/EUR de senaste fem åren utmärker sig dagens stapel genom att öppna på 1,201, därefter tappa nästan 30 procent ner till 0,8473 och sedan gå upp igen 23 procent. Inom en dag är detta enorma rörelser för en av världens större valutor.

Frågan är nu vilka aktörer som blev fångade på "fel sida" av schweizerfrancens plötsliga stärkning. I april 2012 skrev jag:

Världens valutaspekulanter har nu fått en fantastisk möjlighet att sälja av schweizerfranc vid 1,20 mot euron - det är ju garanterat "säkert" då SNB kommer att intervenera vid denna nivå. Med hög belåning kan man säkert göra finfina affärer på bara minimala uppgångar och många valutahandlare kommer troligen att ta denna chans till "gratispengar". Det kommer att funka jättebra ända tills det inte funkar längre - den dag då SNB plötsligt ändrar sig och släpper sin spärr - då blir det istället en jättedålig affär.

Några har säkert också gjort väntade eller oväntade jättevinster idag.

Schweizerfrancens kraftiga rörelse har självklart smittat av sig till övriga finansmarknader - aktiemarknaderna startade dagen på plus, men gick raskt ner på minus. I skrivande stund ligger Stockholmsbörsen runt nollan jämfört med igår.

Vi får se vad sluteffekten blir. Imorgon är det januaris optionslösendag, och det brukar finnas starka intressen som vill driva upp aktiekurserna till dess. Vi kan alltså säkert se fram emot stor volatilitet de närmaste dagarna.

En annan sak som kommer att ge volatilitet på världens finansmarknader är förstås att alla som fångats på "fel sida" av schweizerfrancens stärkning och dessutom är investerade med någon form av hävstång de närmsta dagarna riskerar att drabbas av "margin calls" och tvingas att sälja av olika tillgångar för att kunna betala tillbaks sin belåning. Vilka tillgångar som säljs av är svårt att förutsäga.

Schweiz bekräftar trenden

Jag skrev nyligen om hur protektionismen ökar, även inom EU, samt att det är en trend som inte bara gäller varor och tjänster utan även ser ut att gå mot mer begränsad rörlighet för människor. Schweiz bekräftar idag denna trend genom att i en folkomröstning kräva en begränsning för invandring.

Större delen av invandrarna till Schweiz kommer från EU-länder och folkomröstningsresultatet är förstås ett slag för EU-imperiet, när en vasallstat nu säger emot. Schweiz har nämligen sedan 2007 ett avtal med EU om fri rörlighet för personer och arbetstagare. Detta avtal ser alltså nu ut att behöva förhandlas om, vilket kan bli minst sagt trassligt.

Jag spår att vi lär få se fler reaktioner av detta slag. Franska byggnadsarbetare reagerar exempelvis som jag skrev nyligen över "prisdumpning" från spanska konkurrenter som kommer dit. Den fria marknaden inom EU kommer troligen att begränsas framöver.

SvD anser att "schweizarnas proteströst mot ökad invandring [är] tecken på starka högervindar" i Europa. Jag håller med att det finns en trend i Europa, men jag håller inte med om att det skulle vara särskilt "höger", även om många av partierna ifråga återfinns på politikens högerkant. Motstånd mot invandring har inte särskilt att göra med den traditionella skalan från höger/kapitalistiskt till vänster/socialistiskt.

NIRP-klubben

ZeroHedge konstaterar att det nu finns hela 12 större länder där räntan på tvååriga statsobligationer ligger under 1 procent. Fyra av dessa är nu med i NIRP-klubben (Negative-Interest-Rate-Policy) där räntan på tvååriga statsobligationer är negativ. Schweiz (-0,4%), Danmark (-0,3%), Tyskland (-0,04%) och Nederländerna (-0,0007%) är alltså länder där staten får betalt för att låna pengar. Utöver dessa fyra extremfall har Kanada, Sverige, USA, Storbritannien, Japan, Frankrike, Österrike och Finland alla räntor på tvååriga statsobligationer under 1 procent. Räntan på tvååriga finska statsobligationer var också kortvarigt nere under noll idag.

Räntan på svenska tvååriga statsobligationer ligger runt 0,8 procent, vilket är lägre än inflationstakten enligt KPI, som i juni var 1,0 procent (KPIF-inflationen var 0,9 procent). Svenska staten får alltså också i praktiken betalt för att låna.

Denna absurda situation med rekordlåga räntor för vissa och rekordhöga räntor för andra illustrerar vilken enorm obalans det finns i världsekonomin. Ovanligt många investerare vill placera sina pengar så säkert som möjligt, vilket driver ner räntorna på de statsobligationer som upplevs som "säkra". Just de stora och ökande obalanserna ökar risken för en global finanskrasch liknande den som Feasta beskriver.

Schweiz negativa räntor

Dagens mest absurda nyhet torde vara att den schweiziska statsskulden nu ser ut att på sikt vara på väg att betala tillbaks sig själv tack vare negativ ränta. Marknadsräntan på tvååriga schweiziska statsobligationer hamnade idag på -0,13 procent! Investerare betalar alltså för att ha sina pengar parkerade i schweiziska statsobligationer, trots att schweizerfrancen är kopplad till euron till en kurs av minst 1,20 CHF/EUR och därmed tappar stort mot exempelvis dollarn.

Ännu värre är det på korta löptider. Idag sålde schweiziska staten statsskuldsväxlar till ett värde av 689 miljoner franc (574 miljoner euro) till en ränta på -0,62 procent!

Schweiziska nationalbanken testad

De globala finansmarknaderna har åter övergått i läget "Risk Off", vilket innebär att allt som upplevs som riskfyllt (aktier m.m.) säljs och spekulanterna istället köper upplevt trygga tillgångar (dollar m.m.). Vi har märkt detta exempelvis genom det kraftiga börsfallet i Sverige igår.

Det hela orsakas just nu bland annat av att spekulanterna oroar sig för Spaniens statsskuld och strejker där. "Det här påminner lite om Italien som satte skräck i marknaden förra sommaren, säger SEB:s analyschef." Spanska staten försökte häromdagen sälja lite nya statsobligationer, men auktionen gick inte särskilt bra. Det blev högre ränta än förväntat och man lyckades inte sälja så mycket obligationer som man hade hoppats på.

Detta skapar oro runt euron och investerarna flyr över till upplevt säkrare valutor. De gjorde också ett försök att fly till schweizerfrancen och i morse testades den botten som Schweiziska nationalbanken (SNB) satt upp på 1,20 CHF/EUR. SNB reagerade snabbt med att köpa utländska valuta och återställde därmed ordningen. De bekräftade därmed vad de sade i höstas - att de kommer att köpa "obegränsade" kvantiteter av andra valutor för att upprätthålla 1,20-gränsen, se bottenspetsen i diagrammet nedan.

Världens valutaspekulanter har nu fått en fantastisk möjlighet att sälja av schweizerfranc vid 1,20 mot euron - det är ju garanterat "säkert" då SNB kommer att intervenera vid denna nivå. Med hög belåning kan man säkert göra finfina affärer på bara minimala uppgångar och många valutahandlare kommer troligen att ta denna chans till "gratispengar". Det kommer att funka jättebra ända tills det inte funkar längre - den dag då SNB plötsligt ändrar sig och släpper sin spärr - då blir det istället en jättedålig affär. Eller om SNB bestämmer sig för att den "rätta" valutakursen istället är 1,15 CHF/EUR. Är SNB villiga att låta schweizerfrancen följa med euron hur djupt som helst? Slår eurokrisen till på allvar i Spanien och Portugal kan euron försvagas kraftigt. Jag gissar att vi får se en mycket "intressant" sommar och höst.

ZeroHedge kommenterar och säger bland annat "In other words, as we have been warning for weeks, the period of fake LTRO-induced calm is over, and the market is demanding more central planner liquid heroin." Nu börjar effekten av Europeiska centralbankens LTRO-utlåning klinga av och finansmarknaderna behöver ännu en "fix".

Schweiziskt valutavansinne med mera

Igår förmiddag hade den schweiziska centralbanken tröttnat på sin "övervärderade" valuta och bestämde sig för att sätta ett golv på 1,20 schweizerfranc per euro, kosta vad det kosta vill. De sade att de står beredda att köpa "obegränsade mängder" utländsk valuta för att hålla kursen nere.

Den schweiziska centralbanken tänker alltså fylla upp sin balansräkning med euro som de köper för schweizerfranc. Fullständigt vansinne. Nåja, dagens besked fick schweizerfrancens kurs mot euron att uppföra sig så här.

Kursen hoppade på cirka 45 sekunder från 1,12 till 1,21 - frågan är hur många valutahandlare och spekulanter som fick sig en rejäl käftsmäll. Tittar vi i ett längre perspektiv ser francen mot euron ut så här (sista dagen saknas i diagrammet).

Francen har sedan finanskrisens början 2007 stärkts mot euron och stärkningstakten har ökat. För någon vecka sedan var det nästan nere på 1 franc per euro, men studsade tillbaka. När francen så stärktes igen den senaste veckan kom alltså vansinnesåtgärden.

Det verkar ännu så länge inte som om några övriga centralbanker medverkar i valutainterventionen och frågan är hur länge schweizarna kommer att lyckas hålla sin valuta nertryckt. Risken finns dessutom att många kommer att spekulera i att de snart blir tvungna att släppa sitt "golv" på 1,20. Det känns tämligen riskfritt att köpa på sig schweizerfranc för lite drygt 0,83 euro styck (alltså 1 / 1,20) och sitta och vänta på att centralbanken ger upp. Risken för att schweizerfrancen plötsligt skulle försvagas mer mot euron får väl anses vara minimal. Så hur mycket motspekulation klarar schweiziska centralbanken av innan de ger upp? Och hur kommer den schweiziska centralbanken att må i längden?

- Det kommer att få en enorm påverkan på den egna balansräkningen. Det är faktiskt svårt att se hur de ska kunna upprätthålla den kursen utan medverkan från Europeiska centralbanken (ECB), säger Carl Hammer, valutastrateg på SEB, till TT.

I den "flykt till säkerhet" som nu präglar finansmarknaderna är inte längre schweizerfrancen lika attraktiv när den i princip peggats mot euron, så möjligheten finns att andra "säkra" valutor stärks, exempelvis den norska eller svenska kronan, japanska yenen eller kanadensiska dollarn.

En effekt av den schweiziska valutainterventionen var att guldet gick mot nya prisrekord.

Guldpriset har stigit med nästan 35 procent i år och flera bedömare tror att uppgångarna för den ädla metallen fortsätter.

Bloggrannen Cornucopia konstaterar att guldet har gått nästan dubbelt så bra som börsen hittills i år.

När centralbanker börjar ta till sådana här extrema åtgärder förstår man att någonting håller på att gå rejält snett i det globala finansiella systemet. Den schweiziska centralbanken ger genom gårdagens pressmeddelande en kraftig varningssignal!

Apropå krisen så kan man läsa att man kan spela hos spelbolag på vilket land som först lämnar eurosamarbetet. Grekland är såklart en lågoddsare och Tyskland är högoddsare.

ZeroHedge noterar att VD:n för Dexia, Belgiens största bank med tillgångar på 163 procent av BNP, just avgått. Jag har nämnt Dexia förut, då de räddades av belgiska staten och Federal Reserve 2008, men nu är i riskzonen igen bland annat på grund av stor utlåning till Grekland.

Från Italien rapporterades i måndags att demonstranter ockuperade Milanobörsen. Igår var det stora demonstrationer och strejker över hela landet mot regeringens förslag till sparpaket.

På flera platser hamnade demonstranter i bråk med polisen, brände flaggor samt kastade ägg och rökbomber mot bankkontor. [...] Strejken gjorde att många flygplan, tåg, bussar och färjor ställdes in eller försenades. Dessutom höll museum, gallerier och stora turistattraktioner stängt. Sjukhus och postkontor påverkades också. [...] Protesterna var dock inte lika omfattande som de varit i Spanien och Grekland.

Lycka till, Berlusconi! Demonstrationerna kan nog bli värre framöver - italienarna är inte kända för att härda ut i tysthet.

Idag kan också bli en spännande dag då den tyska konstitutionsdomstolen ska komma med sitt utslag om räddningspaketen för eurozonens krisländer.

Idag kommer också Riksbankens räntebesked klockan 9.30, där många har börjat tvivla på att de kommer att höja igen och många ifrågasätter Riksbankens bedömningar. Cornucopia gjorde en snabbenkät om vad Riksbankens räntebeslut blir. Det ser enligt den ut att bli en höjning, även om många också röstat på oförändrad ränta. Jag skulle vilja påminna om min egen ränteprognos från februari i år, som fortfarande gäller.

Däremot tror jag att Riksbanken kommer att fortsätta att höja räntan med 0,25 procentenheter vid vart och ett av de tre närmast kommande räntebesluten (20 april, 5 juli, 7 september). När det sen är solklart att nästa finanskris slagit till med full kraft och bankerna skriker högt kommer Riksbanken att tvingas paniksänka räntan mot nära noll igen. Detta är min gissning, men med stor osäkerhetsmarginal (plus minus två räntebesked), beroende på hur långt bort nästa finanspanik är. Jag vet att det är farligt att komma med prognoser, men att detta händer känner jag mig tämligen säker på. Frågan är bara när. Det finns alltför många obalanser i det globala finanssystemet som bara väntar på att blomma ut och utlösa fullskalig kris.

Vi får se om jag får helt rätt, eller om jag måste ta till osäkerhetsmarginalen på plus minus två räntebesked. Nästa räntebeslut ligger såpass långt fram som 27 oktober och då borde vi enligt min prognos få se en första räntesänkning, vilket inte känns helt orimligt så som det globala finansiella systemets hälsotillstånd ser ut.

Lågräntefällan

ZIRP står för "Zero Interest Rate Policy", alltså nollräntepolitik, det som jag brukar kalla "näranollränta". Vad vi sett i världen de senaste åren är en historiskt unik situation - aldrig har så stor del av världens största ekonomier haft näranollränta. I USA ligger Fed Funds Rate på 0-0,25 procent, Bank of Japan har en styrränta på 0-0,1 procent, Bank of England har en styrränta på 0,5 procent, Swiss National Bank har en styrränta på 0-0,75 procent. Dessutom är räntan nere på rekordlåg nivå i euro-området - ECB:s styrränta ligger sedan Finanskrisen kvar på 1 procent. Sveriges Riksbank är inte långt efter - trots flera höjningar ligger reporäntan på låga 1,5 procent, vilket är en historiskt sett ytterst låg nivå.

När styrräntan sitter nära noll har USA och Storbritannien till slut tagit till så kallade kvantitativa lättnader i sina försök att genom penningpolitiken stimulera igång ekonomin. Dessa skrev jag om häromdagen. Det ser dock inte ut att gå så bra - det talas om att man skulle ha hamnat i det som keynesianska ekonomer kallar för en likviditetsfälla där man inte på något sätt genom penningpolitiken lyckas stimulera igång ekonomin så att den blir självgående. Huruvida det definitionsmässigt är en likviditetsfälla eller inte får dock ekonomerna diskutera. Jag konstaterar bara att de penningpolitiska åtgärderna inte ser ut att ha någon större effekt. I recessionen runt Finanskrisen försvann 8,8 miljoner jobb i USA, men i den så kallade "återhämtningen" som pågått i nästan två år har bara 1,3 miljoner nya jobb tillkommit, trots de sanslösa mängder pengar som östs in för att stimulera ekonomin.

Centralbankens styrränta styr (normalt) den korta "riskfria" räntan, alltså statsskuldsräntan. De längre räntorna kan trots det variera och är vanligtvis högre. Dessutom kan det vara stora räntespreadar mellan den "riskfria" statsskuldsräntan och marknadsräntor för exempelvis företagslån eller bolån. Vad har då näranollränta för effekt?

Schweiz har en statsskuld på högst måttliga 40 procent av BNP. Skulle centralbanken där höja styrräntan skulle det inte få någon farlig effekt på statsfinanserna. Orsaken att den schweiziska centralbanken håller sin styrränta så låg är att man vill hålla värdet på den egna valutan lågt. I tider av finansiell oro ses schweizerfranc av investerare som en relativt säker tillflyktsort, varför valutakursen pressas upp. Men samtidigt vill Schweiz inte att deras exportföretag ska drabbas av den ofördelaktiga valutakursen, så därför håller man näranollränta. I en värld med stigande råvarupriser skyddas också Schweiz' ekonomi i viss mån mot dessa av den starka valutan. Schweiz' ekonomi är dock i ganska gott skick och högre räntor skulle kanske ställa till vissa problem, men inget katastrofalt.

I länder med hög statsskuld (som andel av BNP) är situationen annorlunda. I Storbritannien med en statsskuld på över 76 procent av BNP skulle en höjning av styrräntan bli kännbar, liksom i USA med en statsskuld över 90 procent av BNP.

För Japan med en statsskuld på närmare 200 procent av BNP skulle högre statsskuldsräntor innebära katastrof. Räntan på tioåriga japanska statsobligationer ligger idag på 1,31 procent. Bara en höjning av statsskuldsräntan i Japan på en halv procentenhet tvärs över hela linjen skulle medföra snar statsbankrutt. Japans statsskuld är nämligen inte bara stor i förhållande till BNP, utan den är också stor i förhållande till statens inkomster. Japans statsskuld är cirka 20 gånger större än de årliga skatteinkomsterna! Enligt professor Ken Rogoff (som jag nämnt flera gånger förut) så går det en gräns vid en statsskuld runt 4,2 gånger större än statens inkomster, där situationen blir ohanterlig.

Japan är därför intvingat i näranollränta utan någon utväg. Den dagen då världen inte längre vill betala bara 1,31 procents ränta för statsobligationerna närmar sig - dagen har till och med fått namnet "X-day". I takt med att befolkningen blir allt äldre behöver de använda sina besparingar (i statsobligationer) till att leva på och säljer av dem, istället för att nettospara. Detsamma gäller pensionsfonderna. När X-day kommer så blir Japans centralbank tvungen att ta till kvantitativa lättnader och börja köpa statsobligationer, med valutafall som effekt, vilket i sin tur förvärrar räntetrycket, o.s.v. i en ond spiral.

Frågan är om inte USA och Storbritannien redan målat in sig i samma lågräntehörn. De ser sig redan tvungna att ta till kvantitativa lättnader, men det kommer nog att dröja ett tag tills de når sina respektive "X-dagar". De har inte heller samma demografiska problem som Japan.

Vad gäller Europeiska centralbankens styrränta för euroområdet är situationen något annorlunda. Även om Grekland och Irland har väldigt stora statsskulder så är det än så länge inget akut problem, då dessa redan har fått sina statsskulder "losskopplade" från den vanliga räntemarknaden genom euroländernas och ECB:s räddningsaktioner. I längden är dock situationen för dessa länder självklart ohållbar. Men vad händer med exempelvis Belgien (statsskuld nästan 100 procent av BNP) och Italien (statsskuld över 100 procent av BNP) om deras statsskuldsräntor stiger? Hur många fallerade euroländer kan räddas? ECB-chefen Trichet talade visserligen nyligen i "hökaktiga" ordalag som antydde räntehöjning, men hur kommer verkligheten att se ut?

USA, Japan, Storbritannien och euroland ser alltså alla ut att sitta fast i lågränteträsket.

I Sverige har vi en lite speciell situation. Vi har en statsskuld på bara runt 40 procent av BNP, men vi har ett starkt växande berg av bolån, som till stor del har rörlig ränta, som påverkas av Riksbankens styrränta. En fortsatt räntehöjning här skulle inte ställa till det direkt för statsfinanserna, men däremot för många hushåll. Även om inte hushållen skulle drabbas av betalningsproblem kan de i alla fall tvingas minska sin konsumtion och det kan också sänka bostadspriserna. Följdeffekterna med spräckt bostadsbubbla och allt vad det innebär kan bli en belastning för statsfinanserna. Därmed har vi kanske också redan målat in oss i lågräntehörnet.

Schweiziskt världsrekord i valutaintervention

Bloggrannen Musik @ Centrifugen tipsade redan förra veckan om den rekordstora valutaintervention som Schweiz' nationalbank gjorde i maj. Eftersom svenska ekonomimedia helt tycks ha missat detta är det värt att påminna om det igen. Ta en titt på diagrammet nedan över Schweiziska nationalbankens (SNB) innehav av utländska obligationer.
Notera hur de har formligen exploderat sedan årsskiftet. Redan under 2009 var det en kraftig tillväxt (ungefär en fördubbling), men bara under de första fem månaderna i år har de alltså ökat med en bra bit över 100 procent! Allt detta för att hålla nere värdet på schweizerfrancen, som ju ses som "säker" valuta i ekonomiska orostider. Särskilt i och med krisen i omgivande euroland har schweizerfrancen blivit populär.

Mark Chandler noterar att bara i maj köpte SNB europeiska obligationer för smått otroliga 55 miljarder euro, vilket är mer än Europeiska centralbankens (ECB) inköpsprogram för att stödja PIIGS-länderna, som "bara" var på 40 miljarder euro. Hur man än jämför är ökningen i SNB:s innehav av utländska obligationer otroligt stor - drygt 50 procent på en månad! Drygt 130 procent av privatkonsumtionsbiten i Schweiz' BNP! JP Morgans analytiker kommenterar att detta är världsrekord i valutaintervention "We would need to check my records a little more careful but we suspect the SNB has set a new world record with its FX intervention in May." Tracy Alloway på FT Alphaville säger att det är "Some pricey FX meddling" - en väldigt dyr valutaintervention.

I svenska media går det som sagt inte att hitta något om denna smått sensationella ekonominyhet. Det mesta man hittar vid en sökning på Schweiz är att de överraskande vann matchen i fotbolls-VM i förrgår mot Spanien. Det är överhuvudtaget rätt svårt att gräva fram riktiga viktiga nyheter just nu, eftersom allt döljs under dubbla lager av fotbolls-VM och prinsessbröllop. Dock kan man i notiser från igår i E24 och di.se läsa att SNB inte överraskande fortsätter med näranollränta ett tag till, men "Enligt banken har deflationsriskerna nu i stort sett försvunnit". Det som man kan tolka som någon form av hänvisning till SNB:s intervention är "SNB kommenterade inte valutakursen i sin kommuniké men kommer att agera vid behov om förstärkningar i francens växelkurs hotar att leda till deflation." Men utan att veta vilka händelser som detta refererar till torde läsarna helt missa vad detta egentligen betyder. SNB tänker alltså fortsätta med sitt världsrekord om det behövs?

Vad SNB:s agerande kommer att innebära i längden är svårt att sia om, men en sak är säker - det leder inte till någon stabilisering av det globala finansiella systemet. Frågan är bara hur länge vansinnet kan fortgå. Det globala finansiella systemet börjar alltmer likna en gammal risig luftballong där varje ny läcka har lappats på med en tygbit. Det kan fortgå tills ballongen blir så tung att den inte längre kan lyfta. Och för varje ny tyglapp som tynger ner ballongen måste man elda på mer gasol för att få upp den i luften - det blir dyrare och dyrare. Sen ska vi inte glömma att gasolen under tiden blir allt dyrare på grund av peak oil. Kombinationen av rekordstor kreditbubbla och oljetoppen är ingen höjdare.

[Andra bloggar om schweiz, valutakurs, centralbanker]

Schweizarna har förödmjukat sig själva

Idag läser jag att en grundlagsexpert i Schweiz säger att minaretförbudet som röstades igenom i söndags inte kan införas eftersom det strider mot internationella konventioner som Schweiz skrivit på. Schweizarna har därmed förödmjukat sig själva genom att rösta för förbudet, då de inte kan införa det utan att bryta mot internationella konventioner. Det kan bli en allvarlig kris för den schweiziska direktdemokratin och det ska bli intressant att se hur regeringen nu agerar. Kommer de att följa folkets vilja som den uttryckts i folkomröstningen och införa förbudet? Det skulle säkerligen orsaka en internationell proteststorm där Schweiz distanserar sig från omvärlden, som de är ekonomiskt beroende av. Eller kommer regeringen att gå emot folkets vilja och därmed riskera en konstitutionell kris?

Frågan är också hur minaretförbudet kommer att slå mot redan krisdrabbade storbanken UBS. En stor del av deras rika kunder kommer från rika arabländer och om de i avsmak inför Schweiz' agerande flyttar sina pengar till banker i andra länder kan det innebära en akut kris för UBS. Kommer rika araber att rösta med fötterna, eller kommer de att se genom fingrarna med minaretförbudet och föredra den personliga fördelen av den Schweiziska banksekretessen?

[Andra bloggar om schweiz, banker, främlingsfientlighet]

Lagom till hajj

Dubai World valde verkligen rätt dag att meddela att de vill få uppskov med betalningarna på sina lån. För det första dagen innan USA:s Thanksgiving-helgdag och ännu viktigare - dagen före den fyra dagars islamska helgen Hajj, alltså den stora pilgrimshelgen i Mekka. Därmed får världen sväva i ovisshet fram till imorgon måndag innan man får veta något mer om hur det går med Dubaikrisen, eftersom flera viktiga personer är borta på pilgrimsresa i helgen, bl.a. Dubai Worlds styrelseordförande, och det mesta i arabvärlden håller stängt under denna långhelg.

Jag läser idag att Förenade arabemiratens centralbank kommer att säkra tillgången på pengar för landets banker. Man vill uppenbarligen förekomma och undvika en uttagsanstormning mot landets banker. Det kan bli en spännande morgondag på finansmarknaderna - eller så var det falskt alarm och ingenting alls händer.

För den som vill läsa mer om Dubai rekommenderar jag Johann Haris artikel "The Dark Side of Dubai", som tar upp många mindre kända baksidor av Dubais "framgång". Bloggen Badlands Hyena påminner också om vad Johan Staël von Holstein sade om Dubai för två år sedan:

Men vilket "wake up call" och vilken källa till inspiration. Landets ekonomi växer med 12 procent om året. En tillväxt som helt och hållet kan tillskrivas vision. [...] Fantastiskt!

Jag minns att jag då för två år sedan läste den kolumnen i Metro och tänkte "vilket pucko". Undrar vad han säger idag... anser han fortfarande att "Sverige borde göra som Dubai"?

Apropå Hajj, så har tydligen schweizarna idag röstat för minaretförbud i en folkomröstning, också sådär lägligt under Hajj-helgen. Ett fullständigt idiotiskt förbud - jag väntar bara på att det ska prövas av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Innan dess lär det orsaka rätt kraftiga reaktioner i muslimska länder. Räkna med flaggbränningar och bojkotter av scheiziska varor.

Schweiziskt näringsliv varnar för att landets export till muslimska länder, värd över hundra miljarder kronor årligen, kan drabbas.

Humanistbloggen sammanfattar bra:

Att tro att man kan komma åt de farliga delarna av islam genom att förbjuda minareter är som att tro att man kan stoppa katolska prästers pedofili genom att förbjuda kyrktorn.

[Andra bloggar om dubai, främlingsfientlighet, islam, kreditbubbla, schweiz, religion]

Förnyad bankoro

Finanskrisen är på intet sätt över, även om media numera ibland talar om den i dåtid, utan problemen i finansvärlden gör sig med jämna mellanrum påminda. Här några färska exempel från USA, Storbritannien och Schweiz.

Slutfacit för oktober vad gäller bankdöden i USA kom i fredags. 20 banker stängdes under oktober ner av de delstatliga inspektionsmyndigheterna, vilket är rekord för en kalendermånad. Den totala storleken på bankerna räknat i tillgångar var dock bara runt hälften av den i augusti - "bara" 22 miljarder dollar. Som synes av diagrammet verkar ingen trendvändning ännu vara i sikte.
I söndags ansökte också det amerikanska kreditinstitutet CIT Group (inte att förväxla med bjässen Citigroup) om rekonstruktion - de hade 71 miljarder i tillgångar. "CIT är ett av USA:s största finansföretag med drygt 7.000 anställda i Nordamerika, Europa, Latinamerika och Asien och över en miljon kunder". CIT hade fått 2,3 miljarder i nödlån från amerikanska staten - dessa får nu bokas in som pengar in i svart hål. Även om rekonstruktionen lyckas kan CIT:s utlåningskapacitet minska till 20% mot tidigare. CIT var viktiga långivare för omkring en miljon småföretag - frågan är hur detta kommer att påverka dessa. CIT tillhandahöll enligt Bloomberg 70% av all factoring i USA. Det handlar alltså om ett företag motsvarande t.ex. Svea Ekonomi, som köper fakturorna av småföretag så att de kan få bättre likviditet. Redan i somras florerade ryktena om CIT, men tydligen har man lyckats skjuta upp rekonstruktionen av CIT tillräckligt länge för att julhandeln i USA ska vara räddad. Andra finansföretag, t.ex. Wells Fargo, verkar stå på kö för att kapa åt sig CIT:s marknad, så vilka följder rekonstruktionen får är ännu så länge oklart.

Brittiska banker får mer statsstöd
I förmiddags meddelades att den brittiska regeringen kommer att gå in med ytterligare miljarder i krisdrabbade bankerna Lloyds Banking Group och Royal Bank of Scotland (RBS). Lloyds tänker också göra en rekordstor nyemission på 13,5 miljarder pund. Lloyds ägs idag till 43% av brittiska staten och RBS kommer efter kapitalinjektionen på 25,5 miljarder pund att vara 84% statsägt. Därmed blir räddningen av RBS världens hittills dyraste bankräddning. Tjosan! Jag har ett minne av att någon brittisk minister tidigare i år gick ut och sade att det värsta var över för bankerna - trodde någon på honom? Och brittiska statens finanser då? Redan innan den senaste bankräddningen räknade man med ett underskott på 175 miljarder pund för 2010 - 12,4% av BNP. Totalt har räddningen av Lloyds och RBS kostat den brittiska staten 68 miljarder pund, men IMF räknar med att räddningen kan komma att kosta totalt 132 miljarder pund. Men de näst dyraste bankräddningarna (hittills) var inte heller så pjåkiga - 45 miljarder dollar vardera till Citigroup och Bank of America.

Hursomhelst tvingas Lloyds och RBS att sälja av stora delar av verksamheten för att minska beroendet av statsstöd och uppfylla villkoren för stödprogrammet. Då ska man alltså för det första hitta köpare som inte vill pruta för mycket. För det andra ska Lloyds lyckas göra en rekordstor nyemission med en börs som ser ut att ha toppat för ett tag framöver. Det kan bli intressant...

Schweiziska UBS - krympande koloss
I morse rapporterade också Schweiziska storbanken UBS en förlust på 564 miljoner schweizerfranc mot förväntade 499 miljoner i förlust. Det var det fjärde förlustkvartalet i rad. Tydligen litar inte många av deras rika kunder på dem längre, utan har tagit ut pengar ur deras "wealth management". 26,6 miljarder schweizerfranc närmare bestämt - en ökning av utflödet jämfört med andra kvartalet i år. Dock har takten i nettouttagen totalt minskat från 39,4 till till 36,6 miljarder från andra till tredje kvartalet. Fortfarande är det väldigt stora nettouttag. Men "Business is steadily returning to normal" säger Oswald Grübel, ny vd sedan i våras. Är det normala att rika kunders uttag ökar och att folk i stort fortsätter att ta ut sina pengar i en strid ström? Hmm...

Hittills har UBS gjort de största förlusterna i finanskrisen av alla europeiska banker, vilket borde kunna förklara folks dåliga förtroende för banken. De har varit tvungna att göra sig av med flera tusen anställda och även sålt av bitar. I oktober 2008 tvingades de att be om statsstöd för att inte kollapsa. De fick en kapitalinjektion på 6 miljarder schweizerfranc och en fond med 40 miljarder dollar för att lyfta bort problemtillgångar från balansräkningen.

Ett grundproblem vad gäller UBS är storleken. Schweiz hade 2008 en BNP på 488 miljarder franc. UBS' balansräkning är på 1476 miljarder schweizerfranc, alltså tre gånger BNP. Det ska dock tilläggas att UBS' balansräkning har krympt rejält - för två år sedan var den på 2487 miljarder franc, se diagrammet nedan från kvartalsredovisningen.
Det finns i kvartalsredovisningen också en intressant del som heter "Off-balance sheet", som innehåller diverse finansiella derivat. De beräknar här värdena enligt någon modell (mark-to-market, mark-to-model eller kanske mark-to-fantasy) och positiva och negativa derivatpositioner tar i det närmaste ut varandra - 501 miljarder CHF mot 487 miljarder. Det underliggande värdet på positionerna är i en helt annan division - 45 biljoner CHF (tolv nollor). UBS är alltså involverat som part i närmare en tiondel av världens samlade finansiella derivat. Det är bara att hoppas att inget går snett. Att motpartsriskerna inte innebär någon fara. Att kontrakten verkligen tar ut varandra så som UBS påstår. Om det bara slår någon promille fel på 45 biljoner ger det gigantiska belopp. Hu!

För att liva upp stämningen med något positivt, så har den näst största schweiziska storbanken Credit Suisse rapporterat det bästa resultatet på två år för det tredje kvartalet - plus 2,4 miljarder schweizerfranc. Credit Suisse är inte lika stor som UBS, men ändå stor. Balansräkningen är på 1064 miljarder franc - "bara" lite drygt dubbla Schweiz' årliga BNP. Det borde dock inte vara något problem så länge banken går bra.

Detta med storleken är något som är gemensamt för många av världens problembanker. Flera banker världen över har tillåtits växa sig alltför stora, tills de börjar utgöra en risk för det land där de är baserade. "Too big to fail" - de blir för stora för att kunna tillåtas gå under. Enda lösningen är att stycka upp och/eller krympa bankkolosserna. Som jag ser det kommer detta att bli mer eller mindre oundvikligt för att lösa några av de strukturella problemen i den globala finansvärlden.

Läs andra bloggar om banker, schweiz, usa, storbritannien, derivat

Mer deflation

Igår rapporterades att USA nu har prisdeflation på årsbasis för första gången sedan 1955. Jämfört med mars ifjol sjönk konsumentprisindex med 0,4%.

Även i Sverige ligger enligt SCB inflationen mätt med konsumentprisindex nära noll på årsbasis, närmare bestämt på 0,2%. Visserligen tar KPI också hänsyn till ränteläget, vilket är borträknat i inflationsmåtten KPIF och KPIX för underliggande inflation. Tittar man på pressmeddelandet från SCB ser man att dessa mått ännu har en bra bit kvar till deflation (1,9% respektive 1,5% på årsbasis), men de sjunker ändå snabbt - de var på 2,3% respektive 1,9% i februari och den underliggande inflationen på årsbasis har alltså sjunkit med 0,4 procentenheter på en månad.

"Inflationen har fallit snabbare än väntat" sägs det, men jag skrev redan i början av oktober förra året att vi måste se upp för deflation. Inte snabbare än väntat för mig, alltså. Enligt SEBs prognos får vi se deflation på årsbasis redan i maj i år. Det kan jag också skriva under på.

Riksbanken förväntas nu försöka reflatera genom att sänka den redan rekordlåga styrräntan till 0,5 procent i nästa vecka. Men därmed är räntevapnet i princip slut och endast den underliggande deflationstrenden återstår. Som jag sagt tidigare är risken stor att dessa kraftiga räntesänkningar leder till oönskade bieffekter som förvärrar situationen på sikt. Riksbanken försöker visserligen kämpa emot deflationstrenden, men kan bara skjuta upp det oundvikliga, som vi ser av exemplet USA, som ligger före oss på kurvan och nu har kommit till prisdeflation på årsbasis.

Vad gäller priserna fanns följande intressanta kommentar från en analytiker på SEB:

Framför allt steg inte klädpriserna så mycket som förväntat vilket antyder att handlarna inte kan eller vill kompensera sig för den svaga kronan, enligt Kopelman.

- Klädhandlarna har svårt att höja priserna, säger hon.

Det låter högst rimligt. När konsumenterna har ebb i plånboken kan man helt enkelt inte höja priserna. Istället för att sitta med kostsamma osålda lager tvingas då handlarna att hålla låga priser och ta förlusten själva. Detta kommer vi att få se mer av framöver - detaljhandeln kommer att drabbas hårt av denna kris. Vi får säkert se förluster (eller åtminstone kraftigt sjunkande vinster) och utslagning av svagare aktörer. Därmed drabbas på sikt också fastighetsbranschen, som ju har satsat hårt på t.ex. köpcentra de senaste åren. Till en del för lånade pengar...

Deflation brukar ju utmålas som något farligt för ekonomin, då det sägs kunna leda till en nedåtspiral då konsumenternas förväntningar om lägre priser framöver gör att de skjuter upp sina inköp. Här kan man dock ifrågasätta orsakssambandet - det kan lika gärna vara så att butikerna sänker priserna eftersom de sitter på för stora lager och förväntar sig lägre konsumtion framöver på grund av konsumenternas sjunkande köpkraft. Grundorsaken är i så fall sjunkande inkomster kopplat till ett överutbud av varor. Vad kommer först - hönan eller ägget?

En varning är dock på sin plats - att vi är i ett deflationsskede just nu utesluter inte att vi får inflation framöver. Det är i dagsläget oerhört svårt att göra några förutsägelser om när vändningen kommer, men när det händer kan det gå snabbt. Det är just de snabba vändningarna i ekonomin som gör det svårt att i dagsläget investera långsiktigt i någonting. Endast snabbfotade aktörer med järnkoll lyckas göra vinster i dagens marknader, och flera av dem har säkert också drabbats av storförluster.

Ambrose Evans-Pritchard (domedagsanalytiker på brittiska Telegraph) kommenterade i förra veckan att Schweiz blev det första västlandet att officiellt halka in i deflation då konsumentpriserna föll 0,4% på årsbasis. Något som också till stor del hamnat under nyhetsradarn är att även Kina befinner sig i prisdeflation (KPI -1,6% i februari).

Apropå snabba vändningar så noterar jag att Zimbabwe, som för inte så länge sedan hade den smått osannolika inflationstakten på 231 miljoner procent på årsbasis nu har gått in i prisdeflation. Det beror på att man helt enkelt har slopat sin egen värdelösa Zimbabwe-dollar och sedan januari tillåtit användandet av utländsk valuta. Nu faller istället konsumentpriserna i Zimbabwe med runt 3% per månad.

P.S. Ta en titt på bilden av en 50-miljardersedel i Zimbabwe-artikeln!

STIBOR sjunker tillbaka

DI noterar att STIBOR sjunkit rejält. Därför tyckte jag att det var dags för en uppdatering här också av räntediffen mellan 3-månaders STIBOR och statsskuldsväxlar.Som synes klättrade räntespreaden tillbaka uppåt sen sist jag uppdaterade läget. Men de senaste dagarna har STIBOR sjunkit ordentligt, som DI mycket riktigt noterar, men inte bara det, utan räntespreaden har också sjunkit rejält och ligger nu på drygt en procentenhet.

Det verkar alltså som om läget för utlåningen mellan bankerna har ljusnat rejält. Även om vi säkerligen får mer "fladder" i STIBOR-spreaden framöver så är trenden klart neråt nu när vi fått en lägre topp och nu gått under novemberbotten. Vi ska dock fortfarande komma ihåg att räntespreaden är på historiskt höga nivåer och vi har en bra bit ner till "normala" nivåer.

Imorgon klockan 9.30 kommer Riksbankens räntebesked från dagens penningpolitiska möte, som tidigarelagts med två veckor. Förväntningarna är enligt DN på en sänkning med minst en procentenhet, vilket i så fall blir en rekordstor sänkning.

Imorgon rapporterar även Bank of England och Europeiska centralbanken sina nya räntor, klockan 13.00 respektive 13.45. Även från BOE förväntas en sänkning på en procentenhet och från ECB mer måttliga 0,5-0,75 procentenheter.

Min gissning är att orsaken till att Riksbanken tidigarelagt sitt räntebesked är att man vill komma med det samma dag som BOE och ECB, för att undvika "onödiga" rörelser i valutakurserna mot våra viktigaste handelspartner.

Vad som framförallt kommer att följas med stort intresse av finansmarknaderna imorgon är vad respektive riksbankschefer säger. Minsta antydan i pressmeddelanden och tal kommer att analyseras sönder och samman.

Världens centralbanker har de senaste månaderna toksänkt styrräntorna. Schweiz ligger nu på en styrränta på 0,1%! Se på grafen här till höger hur snabbt det har gått. Ungefär likadant ser det ut vilken centralbanks styrränta man än tittar på. Det säger väl allt om hur kraftig denna kris är.

Kommer då alla dessa panikräntesänkningar att hjälpa? Jag tror de mest ger konstgjord andning åt finansmarknaderna ett tag. Snart är "räntepatronerna" slut i magasinet hos flera centralbanker. Vad gör de då när krisen fortsätter?

Det kan förresten tyckas att det är orimligt att ha nära noll procents ränta, men då måste man betänka att vi troligen befinner oss i ett kraftfullt deflationsskede, vilket snart kommer att synas även i KPI. Därmed blir realräntan, alltså den inflationsjusterade räntan, betydligt högre, eftersom inflationen blir negativ.

Tillägg 2008-12-04: Låt mig förtydliga - vi är ännu inte officiellt i prisdeflation (sjunkande KPI), men risken är stor att vi hamnar där. Än så länge leder dock 0% ränta till negativ realränta.