Intressant att följa Katalonien

Jag läser att Kataloniens ledare Artur Mas håller fast vid att hålla en folkomröstning om självständighet 9 november, trots att Madrid-regeringen säger nej. Idag har Mas träffat Spaniens premiärminister Mariano Rajoy i två och en halv timme och diskuterat saken, men det enda som verkar ha kommit ut av detta möte är att de fortfarande inte är överens.

Jag bara undrar hur frågan kommer att drivas vidare. Om den spanska centralregeringen fortsätter att anse att folkomröstningen är olaglig - kommer de att försöka stoppa den med polis? Hur långt kommer det att gå? Detta blir en av höstens rysare.

Dessförinnan ska vi förstås se hur det går med Skottlands folkomröstning om självständighet 18 september. Där ser det dock enligt opinionsundersökningarna ut som att det kommer att bli ett tydligt nej om inget sensationellt inträffar fram till omröstningsdagen.

Veneto vill bryta sig loss från Italien

I fredags genomfördes en inofficiell folkomröstning i den italienska regionen Veneto (runt Venedig i nordöstra Italien) huruvida invånarna ville ha självständighet. Enligt dem som organiserade folkomröstningen så röstade omkring tre fjärdedelar av de röstberättigade i regionen och resultatet blev att runt 89 procent röstade för självständighet.

Att omröstningens resultat är någorlunda rimligt bekräftas av en opinionsundersökning som genomfördes runt samma tid, där omkring 55 procent sade att de vill att "Veneto skulle bli en oberoende och självständig republik". Där kommer man också fram till att självständighet främst är något som väljare på högersidan vill ha, liksom förstås de som röstar på Lega Nord och självständighetspartier. Men även bland dem som röstar för Beppe Grillos M5S finns en knapp majoritet för självständighet.

Veneto har omkring 5 miljoner av Italiens 60 miljoner invånare. Regionen präglas av små och medelstora företag och såväl entreprenörerna som arbetstagarna anser att de som en del i Italien tvingas betala för korruption, slöseri och improduktiv ekonomi i framförallt södra Italien. Veneto betalar 71 miljarder euro i skatter och får bara tillbaks 21 miljarder euro från staten.

Nu är det dock en lång väg till att Veneto skulle kunna bli självständigt. För det första måste en mer formellt organiserad folkomröstning hållas och den måste isåfall få tillstånd först från regionparlamentet och därefter från parlamentet i Rom. Regionens president Luca Zaia stödjer dock självständighetssträvandena. En debatt pågår också i regionparlamentet om att hålla en formell folkomröstning.

Eftersom ett utbrytande ur Italien är förbjudet enligt konstitutionen lär det bli svårt. Däremot kan man mycket väl tänka sig att regionen Veneto skulle kunna få ett utökat självstyre, om än inom Italien. Venetos invånares stöd för självständighet kan också vara ett sätt att visa missnöje med den korrumperade italienska staten.

Inspiration i självständighetsfrågan kommer delvis från de folkomröstningar om självständighet som ska hållas i Skottland i september samt i Katalonien i november. Hur det blir med den katalanska omröstningen återstår dock att se, eftersom den spanska regeringen tydligt har deklarerat att de kommer att stoppa den. Det kan bli en mycket "intressant" utveckling om katalanerna framhärdar i att hålla sin folkomröstning och centralmakten framhärdar i att stoppa den.

Italien är ett land med stark intern splittring, vilket visar sig bland annat i den stora skillnaden i arbetslöshet mellan landets norra och södra delar. Det finns också en språklig splittring - Luca Zaia säger att "sju av tio i Veneto talar det venediska språket hemma och tänker på venediska". Även om detta kanske är en överdrift så är det säkerligen till stor del sant. Italien enades inte förrän 1861 och processen att genomdriva ett standardiserat riksspråk är definitivt inte helt genomförd.

Venetos självständighetssträvan är bara en del i en större process som vi ser i EU, där förutom en splittring som riskerar att dela unionen det också finns separatisttendenser i många landsdelar. Belgien, säte för många EU-myndigheter, är ett av praktexemplen på länder som löper stor risk för delning. Den centraliseringsprocess som löpt över århundraden, först med nationalstaterna och sedan med EU, ser ut att ha nått vägs ände och vara på väg mot en vändning.