Brexit politisk chock

Lång näsa fick premiärminister Cameron

Det var nog många som satte kaffet i halsen nu på fredagsmorgonen, när det visar sig att den svarta svanen har landat och Brexit vinner folkomröstningen om brittiskt EU-medlemskap. Slutresultatet blev 51,9 procent för Brexit mot 48,1 procent för Bremain.

Valdeltagandet på 72 procent var det högsta sedan parlamentsvalet 1997.

Valresultatet visar också hur värdelösa oddsen på vadslagningsmarknaderna var som indikatorer på hur det skulle gå. Igår låg oddsen på 84 procent för Bremain.

Storbritanniens premiärminister David Cameron meddelar att han avgår. Han lovar att "hålla skutan stadig" de närmaste månaderna tills han avgår i oktober. Det var han som i januari 2013 meddelade att Storbritannien skulle hålla en folkomröstning om EU-medlemskapet. Han hoppades kunna använda detta hot för att förhandla bättre villkor mot EU, men han hade nog inte trott att det skulle gå som det nu gick.

Frågan är om det även blir nyval i Storbritannien senare i år. Det är inte otänkbart.

Vadslagningsmarknaderna gissar nu på att det blir Londons före detta borgmästare och Brexit-förespråkaren Boris Johnson som kommer att efterträda Cameron som premiärminister, men med tanke på hur "bra" de var på att förutsäga folkomröstningsresultatet gissar jag att det blir någon annan.

Nu väntar för Storbritannien två år av röriga utträdesförhandlingar med EU. EU-parlamentets talman Martin Schulz säger att han räknar med att förhandlingarna om Brexit kommer att starta snabbt, eftersom en segdragen process varken är i Storbritanniens eller EU:s intresse. Men det är väldigt många oklara frågor som ska lösas, så jag räknar inte med någon snabb process.

EU-kritiker vädrar morgonluft

Detta får anses vara det hårdaste slag som EU hittills drabbats av. Omedelbart kom reaktioner från EU-kritiska partier i andra länder.

Nederländernas ledare för Partiet För Frihet Geert Wilders förespråkar nederländsk folkomröstning om EU-medlemskapet och påpekar att enligt en opinionsundersökning nyligen vill en majoritet av väljarna ha en sådan folkomröstning och att en majoritet förespråkar "Nexit".

Marine Le Pen, ledare för franska Front National, lovordade det brittiska omröstningsresultatet och sade att hon vill ha folkomröstning om Frankrikes EU-medlemskap och ser gärna att även andra EU-länder ordnar folkomröstningar.

Matteo Salvini, ledare för italienska Lega Nord skriver på Twitter "Tack Storbritannien, nu är det vår tur" och antyder därmed att han skulle vilja se en folkomröstning även i Italien.

En representant för tyska AfD kräver att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och EU-parlamentets talman Martin Schulz avgår. Nu kanske inte EU:s ledare tar henne på så mycket allvar, men i förlängningen kan den politiska kris som EU nu kastats in i leda till att Juncker och Schulz tvingas avgå i förtid.

EU-ledare nu självkritiska

Flera EU-positiva EU-ledare kommer nu på morgonen ut med kritik mot EU i nuvarande form. Polens utrikesminister Witold Waszczykowski säger att Brexit är dåliga nyheter för Europa och Polen och att det är en signal att vissa koncept i unionen måste förändras. "Detta är ett stort dilemma för eurokraterna, vi vill alla behålla EU, frågan är i vilken form. Vi kommer att försöka att använda denna situation för att få de europeiska politikerna att förstå varför detta hände. Och det hände därför att detta koncept, som skapades för ett bra tag sedan, inte längre är populärt i Europa".

Ungerns premiärminister Viktor Orbán säger att "Bryssel måste lyssna till folkets röst, detta är den största lektionen från detta beslut".

Så kommer denna unionens hittills kraftigaste politiska chock att leda till något slags reformarbete inom EU? Nej, det tror jag inte. Troligen kommer man att tillsätta utredningar och om det blir några förändringar blir de troligen mest av kosmetisk art. Centralbyråkratin är alldeles för ingrodd i EU för att den ska gå att förändra utan att först rasera den.

Idag ska EU-ländernas EU-ministrar träffas i Luxemburg. Det blir nog inget muntert möte.

Upplösning av Förenade kungadömet?

Men det är inte bara inom EU som upplösningsförespråkare nu stärks, utan även inom Förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland. I England och Wales röstade de flesta för att lämna, men i Skottland och på Nordirland röstade en majoritet på 62 respektive 56 procent för att stanna i EU.

Redan idag sade Skottlands försteminister Nicola Sturgeon att Skottland har gjort klart att de ser sin framtid i EU. Skottlands Green Party har också startat en namninsamling för att Skottland ska stanna i EU, som en av mina skotska vänner länkade till i morse. Denna namninsamling är uppenbarligen mycket populär, eftersom deras hemsida nu kraschat.

Och irländska Sinn Féin säger idag att det måste bli en omröstning om Irlands enande och att "Den brittiska regeringen nu har förverkat sitt mandat att representera Nordirland i förhållande till den Europeiska unionen".

Dessa slitningar inom det Förenade kungadömet kan i förlängningen leda till dess upplösning. En upplösning av Förenade kungadömet skulle förstås också göra förhandlingarna om landets EU-utträde oerhört mycket mer komplicerade.

Som jag skrev i förra veckan så blir Brexit en milstolpe på EU:s vandring mot historiens komposthög.

Intressant att följa Katalonien

Jag läser att Kataloniens ledare Artur Mas håller fast vid att hålla en folkomröstning om självständighet 9 november, trots att Madrid-regeringen säger nej. Idag har Mas träffat Spaniens premiärminister Mariano Rajoy i två och en halv timme och diskuterat saken, men det enda som verkar ha kommit ut av detta möte är att de fortfarande inte är överens.

Jag bara undrar hur frågan kommer att drivas vidare. Om den spanska centralregeringen fortsätter att anse att folkomröstningen är olaglig - kommer de att försöka stoppa den med polis? Hur långt kommer det att gå? Detta blir en av höstens rysare.

Dessförinnan ska vi förstås se hur det går med Skottlands folkomröstning om självständighet 18 september. Där ser det dock enligt opinionsundersökningarna ut som att det kommer att bli ett tydligt nej om inget sensationellt inträffar fram till omröstningsdagen.

Inför 2013

Här kommer lite tankar om viktiga faktorer som kommer att påverka världens utveckling under 2013. Förutom dessa faktorer finns alltid risken att det dyker upp någon "svart svan" som ställer till saker.

• Vi har ett oljepris som ligger runt 110 dollar per fat (Brent), vilket blir som en straffskatt på alla oljeimporterande länder, d.v.s. större delen av världsekonomin. (Men självklart jättebra för oljeexportörer som Norge, Ryssland och Saudiarabien.) Genomsnittspriset under helåret är ett av de högsta (inflationsjusterat) som vi sett någonsin och på ungefär samma nivå som 2011.
• Skulle oljepriset däremot gå ner alltför mycket får många oljeexportörer problem med ekonomin. Detta skulle kunna ske om en kraftig nedgång i världsekonomin (delvis orsakad av högt oljepris) gör att efterfrågan på olja sjunker.
• Norges oljeproduktion lär fortsätta att sjunka med omkring 6 procent per år. I vårt västra grannland kanske inte en kraftig nedgång i oljepriset kommer att ge så stora problem med statsfinanserna, men det kan komma att spräcka den norska bostadsbubblan, som troligen är en av de mest uppblåsta i världen.
• 
  Vi har 2012 haft en dålig spannmålsskörd i flera av världens största producenter. Livsmedelspriserna på världsmarknaden är därför höga - visserligen inte riktigt lika höga som 2011, men mycket högre än 2009 och 2010. Detta ger en ökad risk för social oro i fattiga länder med stor livsmedelsimport (vilket gäller de flesta fattiga länder). För 2012/2013 förutspår FAO en lägre global spannmålsproduktion än för 2011/2012. Hur kommer det att se ut för 2013/2014? Lagren är fortfarande på låga nivåer, så det finns små reserver att ta av vid missväxt.
• Vi har fortfarande en global kreditbubbla av proportioner som aldrig förr skådats i historien. Det är inte bara i EU, Japan och USA som skulderna är alltför stora, det finns också en överhängande risk att Kina drabbas av baksmälla efter sin alltför starka kredittillväxt. Vilken av dessa bubblor kommer att spricka först? Vilken av dem det än blir kommer det att sätta igång ytterligare kaos i den finansiella delen av världsekonomin.
• EU-cirkusen lär fortsätta, med återkommande "räddningar" för Grekland och Spanien, samtidigt som situationen i dessa länder urartar allt mer. Hur kommer det att gå i Grekland? Tar nynazisterna över, blir det något annat folkligt missnöje som ger en revolt, eller blir det militärkupp? Vilka åtgärder kommer EU-eliten att vidta för att försöka hålla ihop den vittrande unionen? Kommer några länder (t.ex. Storbritannien) att säga ifrån på allvar när de anser att de fått nog? Storbritanniens politiker överväger faktiskt på allvar en folkomröstning om EU-medlemskapet.
• Förutom att det blir allt svårare att hålla ihop EU självt, så pågår sönderfall inom vissa länder. Den spanska regionen Katalonien har bestämt sig för folkomröstning om oberoende 2014, vilket den spanska regimen under Rajoy såklart motsätter sig och säger bestämt att en sådan folkomröstning skulle vara emot Spaniens konstitution. Från Storbritannien ser vi mer fredliga tongångar, då premiärminister Cameron och ledaren för skotska nationalistpartiet Alex Salmond kommit överens om att hålla en folkomröstning om skotskt oberoende år 2014. Just nu ser det inte ut att finnas majoritet för oberoende, men om ekonomin utvecklas i negativ riktning kan en opinionssvängning komma att ge de brittiska politikerna deras livs överraskning.
• Under hösten blir det förbundsdagsval i Tyskland och risken finns att Merkels koalition CDU/CSU kommer att slängas ut och ersättas av en rödgrön allians. Detta skulle såklart påverka EU:s framtid. Om Merkel åker ut skulle båda EU:s axelmakter Tyskland och Frankrike styras av regeringar till vänster om mitten och skulle då lättare kunna samarbeta, fast troligen i annan riktning än under "Merkozy". Sitter Merkel kvar finns risken för att den politiska klyftan vidgas mellan Tyskland och Frankrike. Att det är valår gör att Merkel i sin EU-politik kommer att tvingas balansera mellan att hålla ihop ett allt mer spretigt EU och att hålla sig väl med de tyska väljarna.
• Här i Sverige kommer vi troligen att få se större skillnader mellan befolkningsgrupper, då lönerna förväntas öka (för dem som har stabila jobb), medan arbetslösheten förväntas öka. Bostadspriserna kommer knappast att budas upp ytterligare under sådana förhållanden. När slår den svenska skuldfällan igen?
• På klimatfronten vet vi att isvolymen och isens utbredning i Arktis var rekordsmå under slutet av sommaren. (Detta uppvägs inte av att isutbredningen i Antarktis var rekordstor.) Det kanske inte blir nytt rekord 2013, men det lär i alla fall fortsätta med liten havsisutbredning i Arktis, eftersom så mycket av den fleråriga isen försvunnit. Vi har haft ett stökigt väderår med extrem torka i bland annat USA, men ett av de regnigaste åren i modern tid i Sverige. Exakt hur vädret kommer att bli under 2013 vet vi inte, men vi kan vara ganska säkra på att det blir extrema väderhändelser av olika slag. Detta bland annat eftersom högre temperaturer i Arktis gör att de stora Rossbyvågorna rör sig långsammare.
• Mellanöstern ska vi inte heller glömma. Där kommer troligen al-Assad-regimen i Syrien slutligen att falla. Hur det sen går för landet står skrivet i stjärnorna. Detta kommer självklart att starkt påverka kringliggande länder som Israel, Libanon och Turkiet.
• I Saudiarabien blir kung Abdullah bara allt äldre (han fyller 88 i år) och kan trilla av pinn när som helst. Blir det några förändringar i landets politik efter hans frånfälle?
• Iran är försvagat av sanktionerna och där kan regimen behöva hantera folkligt missnöje. Israel hotar förstås fortfarande med att bomba deras kärnanläggningar, men jag gissar att det fortfarande bara stannar vid ett tomt hot. USA lär inte ge sig in i något krig mot Iran.

Ni mina kära läsare får gärna fylla på med sånt som ni tycker att jag glömt bort.Det är alltid svårt att göra förutsägelser om vad som kommer att hända, men de punkter jag har radat upp ger en "karta" att utgå ifrån för att bedöma årets händelser. Försöker man att göra alltför exakta förutsägelser har man ofta lika stor chans att pricka rätt som en chimpans som kastar pil.

Gott nytt år allihopa!