Den välsignade tar plats

Idag är den stora dagen då USAs nyvalde president Barack Hussein Obama svor presidenteden med allt sedvanligt firande runt omkring. Det finns oerhört stora förhoppningar runt den nye presidenten, både i USA och runt om i världen. Just nu både skrattar och gråter USA av lycka, verkar det som.

Barack Obama har ett oerhört stort symbolvärde på många sätt. Han är son till en svart och en vit och symboliserar därmed enighet över rasgränserna och att hudfärgen inte betyder så mycket. Han har kämpat sig upp från fattiga förhållanden till USAs och världens mäktigaste jobb och representerar därmed den ultimata amerikanska drömmen. Han är son till en man från det fattiga Afrika och en kvinna från det rika USA. Han är son till en muslim och en kristen (visserligen sekulariserade, men ändå) och symboliserar därmed försoning mellan de två största världsreligionerna. Hans tilltalsnamn Barack kommer från det arabiska ordet barak, som betyder "den välsignade". Hans kärnfamilj med välutbildad arbetande fru och två söta och välartade barn representerar den "ideala" moderna västerländska familjen. Han har arbetat för fattigas medborgerliga rättigheter. Han efterträder en av USAs mest impopulära presidenter, som har startat två kostsamma krig som inte ser ut att ge något positivt för USA, och dessutom har kört landets finanser i botten. Obama är lång (187 cm) och ser bra ut - båda är saker som man vet tilltalar människors undermedvetna.

Barack Obama kallas för "USAs förste svarte president", men egentligen är han ju lika mycket vit, om man ska vara noggrann! Men ändå är det epokgörande att en "färgad" person kan bli president i USA, där många fortfarande har mer eller mindre uttalade rasistiska åsikter. Nu väntar vi bara på den första kvinnliga presidenten.

Men kan Barack Obama infria alla förhoppningar som är kopplade till honom? I många fall är nog förhoppningarna överdrivna eller orealistiska. Hans handlingsfrihet är ytterst begränsad på grund av den ekonomiska kris och två krig som han får ärva. Han kommer säkert att visa handlingskraft genom att köra igång med en rivstart, både inom USA och utrikespolitiskt. Men kommer det att hjälpa? Vissa av grundproblemen är så allvarliga att de helt enkelt inte går att lösa på något tilltalande sätt. Bilindustrin till exempel, själva symbolen för USA som industrination, är idag ett stort svart hål, där mycket radikala åtgärder måste vidtas i form av ytterst smärtsamma nedskärningar om det inte bara ska bli pengar i sjön. Hur populär kommer Obama att bli när han blir tvungen att genomföra dessa åtgärder?

Risken är som sagt överhängande för att det efter några månader kommer att bli en besvikelseeffekt i USA på grund av orealistiska förhoppningar som inte infrias. Frågan är om denna besvikelse tar sig våldsamma uttryck eller inte.

Frågan är också hur epokgörande Obamas "change" kommer att bli. Hans händer är ju till stor del bakbundna av ekonomiska och politiska realiteter. Och vad är det egentligen för några han har utsett till ministrar och stab? Det verkar vara många inflytelserika konservativa krafter med i det gänget.