Asien med i kapplöpningen

Kapplöpningen neråt alltså, som jag skrev om igår. SvD skriver idag:

"I Kina uppgav tullen i veckan att landets export krympte med närmare 3 procent och importen med nästan 22 procent i december. Det var andra månaden i rad som Kinas utrikeshandel minskade – ännu i somras ökade både exporten och importen i en årstakt runt 20 procent.

Att exporten minskar har utlöst stor oro när tusentals kinesiska fabriker fått stänga eller dra ned på tillverkningen. Att importnotan faller beror delvis på att införseln av olja och andra råvaror blivit mycket billigare, men det visar också att den kinesiska marknaden försvagats snabbt och att betydande delar av landets industri gått ner på sparlåga."

Alla som trodde på Kinas frikoppling från USAs kris har nu fått äta upp det (jag trodde det inte). Men egentligen är det självklart. Eftersom så stor del av Kinas export gått till USA och de amerikanska konsumenterna drar åt svångremmen så måste exporten minska. Minskar exporten så minskar även importen av råvaror till exportindustrin. Om Kina ska kunna frikoppla sig måste de ställa om sin produktion till varor som kineserna själva efterfrågar. Såna stora omställningar tar lång tid, eftersom alla chefer på alla nivåer i industrin måste tänka om helt. Plötsligt finns ingen stor marknad i öster (från Kina sett) som villigt köper en stor del av vad man producerar. Vi lär nog även framöver få se dykande siffror från Kina både på export och import, liksom industriproduktionen, med tanke på att hela världen nu drar åt svångremmen. Jag har svårt att se att Kina skulle lyckas med konststycket att övertyga sina invånare att börja konsumera för att stödja sin industri. Krismedvetenheten lär nog bara få kineserna att bli ännu mer sparsamma. Dessutom är Kinas inhemska efterfrågepotential för liten - av världens BNP stod USA år 2007 för 25% av världens BNP, EU för 31% och Kina för bara 6%.

"I Japan är utvecklingen för exporten nu värre än i Kina, delvis därför att den japanska yenen stigit så mycket. Exporten rasade i november med nästan 27 procent, och de preliminära siffrorna för december ser ännu sämre ut."

Det var inget måttligt ras! Japan får nog fortsätta sin nollräntepolitik i ett decennium till...

"I Sydkorea är läget också uppskakat. Exporten sjönk med drygt 17 procent i december, vilket dock var en aning mindre än fallet i november. Biljätten Hyundai ska minska sin produktion med 25-30 procent första kvartalet och den mindre biltillverkaren Ssangyong är nära en konkurs."

Sydkoreas export har alltså rasat kraftigt, trots att deras valuta har fallit rejält under hösten, se diagrammet nedan - över 25% fall mot US-dollarn.Så till det värsta exportraset:

"Totalt sett rasade Taiwans export med 42 procent i december."

Exportkrisen är alltså generell och verkar inte särskilt kopplad till valutans värde, eftersom både Sydkorea (vars valuta fallit) och Japan (vars valuta stärkts) drabbats hårt. Det handlar helt enkelt om minskad global efterfrågan på så gott som allting. Allt detta, tillsammans med andra länders fallande export, t.ex. USAs, pekar på att ingen vändning i den globala konjunkturen är i sikte på ett bra tag. För nu kommer säkert ytterligare vågor av uppsägningar i industrin världen över. Konkurser får vi säkert också se en bunt av. Vilka ska då i slutändan konsumera? När arbetslösheten sprider sig, sprider sig även sparsamheten.

Apropå Kina så varnade Wei Jingsheng, en av Kinas ledande dissidenter i exil, häromdagen för ett kinesiskt sammanbrott p.g.a. den ekonomiska krisen.

"Om den kinesiska regeringen inte för en ny giv-politik, riskerar den att det kinesiska folket revolterar och störtar makthavarna. Över hela landet finns växande tecken på folkligt missnöje som har övergått i våld
[...]
Men om den kinesiska regeringen agerar för att skydda vanliga kineser, kommer den regerande klassen av storföretagare och byråkrater att störta regeringen och ersätta den med en regering som skyddar deras intressen"