2012-11-01

Oljeprisets gränser

Nedan ser ni hur oljepriset utvecklats i inflationsjusterade dollar, ända från oljeutvinningens barndom 1861. Diagrammet visar genomsnittspriset varje år. 2008 var oljepriset som bekant tillfälligtvis uppe i 147 dollar per fat, men genomsnittspriset för 2008 var bara drygt 100 dollar per fat.
2011 passerade årsgenomsnittet för oljepriset 2008 års nivå och även (inflationsjusterat) rekordnoteringen från 1980. Under 2012 har oljepriset hittills pendlat mellan 90 och 125 dollar per fat, med ett medelvärde nånstans runt 110 dollar per fat, alltså ungefär som 2011.

Frågan är nu hur högt oljepriset kan gå. Vissa talar om 200, 250 eller till och med 500 dollar per fat, men är det rimligt att oljan blir dubbelt så dyr som nu? För att sätta ett perspektiv på det kommer här ett uppdaterat diagram över oljan som andel av världsekonomin. Jag har alltså tagit det genomsnittliga oljepriset på världsmarknaden för varje år och multiplicerat det med mängden utvunnen olja det året, för att sedan dividera med total global BNP för året.
Andelen låg 2011 på 4 procent, vilket ännu inte är uppe på samma nivå som 1980. Det finns alltså utrymme för oljepriset att gå upp en bit till innan vi är uppe på den nivån. Frågan är dock hur världsekonomin skulle klara detta. Det finns stora skillnader mellan världsekonomin nu och för 32 år sedan. För det första har den globaliserats och det mesta är betydligt mer beroende av transporter än då. Dyrare olja drabbar transportpriserna hårt. För det andra är skuldsättningsnivån betydligt högre och företag, hushåll och stater är därmed känsligare för störningar. För det tredje gjorde det höga oljepriset att användningar av olja som gav litet mervärde till stor del rensades bort, t.ex. uppvärmning av hus. Vi ska inte heller glömma att detta är ett genomsnitt för hela världsekonomin. Vissa länder drabbas hårdare än andra av höga oljepriser.

Skulle oljepriset stiga till det dubbla mot idag, 220 dollar per fat, så skulle oljan ta 8 procent av världsekonomin, vilket troligen inte är hållbart, då oljan aldrig tidigare tagit så stor andel. Ekonomin skulle långt innan dess krascha i stor skala - många företag skulle gå omkull. 500 dollar per fat är fullständigt otänkbart, då oljan då skulle stå för hela 18 procent av global BNP.

Man kan dock teoretiskt tänka sig ett oljepris i trakten 200 dollar eller mer per fat ett antal år in i framtiden, då oljeproduktionen fallit en bit och därmed totalsumman av oljekostnader inte blir lika stor. Det skulle dock innebära att stora delar av oljeanvändningen (de som ger minst mervärde) skulle ha rensats bort. Jag har dock svårt att se hur denna bortrensning skulle vara möjlig utan att BNP också faller. Därmed framstår ett oljepris runt 200 (inflationsjusterade) dollar per fat ändå som otroligt.

Exakt var taket för oljepriset går är svårt att säga, men jag skulle tro att det högst ligger någonstans runt 6 procent av global BNP, alltså runt 165 dollar per fat idag.

Så finns det någon gräns för hur lågt oljepriset kan gå? Genomsnittspriset för år 2009 låg runt 65 dollar per fat. Där någonstans kanske botten för oljepriset ligger. Det finns dock en begränsande faktor på nedsidan för oljepriset och det är att många oljeproducentländer får underskott i statsbudgeten vid alltför lågt oljepris. Reuters gjorde i våras en sammanställning för länder i Mellanöstern och vilket lägsta oljepris de behöver för att hålla sin statsbudget i balans.
USD/fat
Iran117
Irak112
Algeriet105
Förenade arabemiraten84
Saudiarabien71
Kuwait44
Qatar42
Iran har de senaste åren varit världens fjärde största oljeproducent och deras oljeproduktion har sjunkit kraftigt i år på grund av sanktionerna, så de borde redan ha underskott i statsfinanserna. Det land som troligen sätter en absolut undre gräns för oljepriset är Saudiarabien, världens största oljeproducent. Valet att strama åt statsbudgeten finns helt enkelt inte där, då det skulle kunna orsaka farligt folkligt missnöje. Oljebolaget Saudi Aramco är också redan statligt, så alla intäkterna går redan in i statskassan.

Vad gäller världens näst största oljeproducent Ryssland, så tittade Cornucopia i somras på deras statsfinanser och beroende av oljeexport. 2011 hade Ryssland ett överskott i statsbudgeten på 0,4 procent och skulle det genomsnittliga oljepriset falla mer än 10 procent mot 2011 års nivå, så skulle Ryssland få underskott i statsfinanserna. Deras oljeproduktion ökar nämligen inte längre, utan ligger tämligen still. I Rysslands fall finns dock troligen en viss flexibilitet, då de skulle kunna höja skatten på oljebolagen. Protester från oljebolagen skulle nog vara ganska lönlösa i denna semidiktatur. I ett riktigt extremfall skulle de kunna förstatliga oljebolag och därmed ta hela deras vinst till statskassan - värre saker har hänt i Ryssland. Ryska staten behöver pengar till sin statskassa främst för att kunna genomföra sina ambitiösa planer för modernisering av militären.

Jag fick häromveckan frågan hur det ser ut för oljeimportberoende Sverige, nu när en allt större del av vår oljeimport kommer från Ryssland, då Danmarks oljeexport snart upphör. Troligen ligger Sverige än så länge väl till vad gäller att få importera olja från Ryssland, då det finns en mängd europeiska länder som har betydligt sämre ekonomiska förutsättningar. Ryssland är som vi sett ovan beroende av att exportera olja för att hålla ihop statsbudgeten. Så länge Sverige och svenskarna kan betala det begärda priset får vi alltså med största sannolikhet importera olja från Ryssland. Det är därför som det är viktigt för ett land att behålla sin kreditvärdighet och förtroendet för valutan.

Världens tredje största oljeproducent är USA, men de är samtidigt världens största oljeimportör, så för dem är ett lägre oljepris bara positivt.

12 kommentarer:

  1. Det är en intressant tanke, och förmodligen sann, att varje gång oljepriset stiger för mycket går något i ekonomin sönder och ersätts efter ett tag med något nytt som är bättre anpassat efter de nya förhållandena. Ett slags ekonomismens Darwinistiska utveckling.

    För oss som befinner oss mitt i kan det verka skrämmande, men i slutändan kanske de som överlever kommer ut i en bättre värld...

    Noterar även att krascherna kommer oftare och oftare, kanske ett järtecken på förebådande snar anarki och kaos.

    SvaraRadera
  2. Reflektion 1: Om oljepriset sjunker under $100 upphör delar av USAs oljeproduktion (shaleoil). Man kan undra vad som är värst.
    Reflektion 2: Vid ett skyhögt oljepris blir vissa aktörer mycket rika. Dessa aktöer lär sätta sprätt på dessa pengar så kapitalet återkommer någonstans i systemet.
    Reflektion 3: Bla Sverige har dubbla bensinpriset mot USA och har haft så under lång tid. Borde då tex inte Sveriges statsskuld vara tripplad mot USAs och inte tvärt om?
    Tore

    SvaraRadera
  3. Vad säger du om påståendet att USA om några år kommer att gå från att vara oljeimportör, till att bli exportör istället? Är det ens möjligt för dem att öka produktionen så mycket att de kan börja exportera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om USA skall bli exportör av olja måste deras produktion öka från nuvarande 6.2 millj. fat per dag till minst 18 millj. fat per dag. Det är mer än vad världens två största producenter Saudiarabien och Ryssland var för sig producerar i dag.

      Radera
    2. Det beror väl även på vad som räknas in i USA. Toge de med, som delstater eller territorier, det som nu är Iran och Irak kanske USA kan bli oljeexportör ganska snabbt... Det kanske räcker med att företaget som utvinner oljan är skrivet i USA för att man skulle kunna räkna USA som oljexportör.

      Radera
  4. Intressant att diskutera oljepriset i förhållande till BNP!

    Men du verkar glömma (eller åtminstone inte diskutera) det faktum att volymförändringarna kan (och troligtvis kommer att till viss del att) kompensera för prisökningarna.

    Om oljekonsumtionen halveras så skulle oljans andel av världs-bnp vara konstant även med ett fördubblat oljepris.

    Mvh,

    /Jon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver även om det, fast kanske inte så tydligt, i stycket som börjar "Man kan dock teoretiskt tänka sig...". Jag har dock som jag skriver svårt att se hur oljekonsumtionen skulle kunna ändras så drastiskt att vi skulle kunna se ett säg dubblat oljepris utan att även BNP skulle sjunka drastiskt.

      Radera
    2. Det har du säkert rätt i. Men den teknologiska utvecklingen som skulle krävas är svårbedömd och beror så klart på hur lång tid det tar för oljepriset att stiga/utbudet minska. Jag är av någon anledning optimist.

      Och återigen, tack för en läsvärd blog!

      Mvh, /Jon

      Radera
  5. Jag tror i alla fall att muskelbilarnas och hummertruckarnas tid är förbi. Det håller inte att bränna tre liter bensin för varje mil man kör.

    Unk 22.44, refl. 3:
    Helt om bakfoten där. Det är inte staten som betalar för bensinen, staten tar ut skatt på den!

    SvaraRadera
  6. Flute, har du sett detta dokument?

    http://www.chathamhouse.org/sites/default/files/public/Research/Energy,%20Environment%20and%20Development/1012pp_opec.pdf

    "Oil Prices: Energy Investment, Political Stability in the
    Exporting Countries and OPEC’s Dilemma"

    SvaraRadera
  7. Det är bra Flute att du rullar upp det som en del av oss insett!
    Martin Saar ASPO Sverige

    SvaraRadera
  8. Fan läsaren har raderat inlägget två gånger:

    Vilket bensinpris tål Sverige?

    30% skatt
    bruttolön 27kkr
    netto 19kkr
    5 mil pendling enkel
    pendlingskostnad 5000kr (2*5*25*20) 25kr/mil
    netto efter arbetsresor
    14kkr
    Lön för lokalt arbete som give samma nettolön 14kkr/0.7 = 20kkr och mer fritid.

    Det tål att tänka på.

    Dilemmat är att det finns inga lokala arbeten på grund av för höga totalskatter (80%) som slår ut i princip all företagsamhet.


    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.