Oljepriset kraschar under 2008 års botten!

För drygt en vecka sedan kraschade oljepriset (Brent) under de 36 dollar per fat som noterades som lägst i december 2008. I skrivande stund ligger priset på Brentoljan runt 29 dollar per fat, vilket är första gången på tolv år som oljepriset är under 30 dollar per fat. (Klicka på diagrammet nedan för att förstora det.)

Detta kommer att ställa till ännu större problem för världens oljeproducenter (och i viss mån för andra energislag), som jag skrivit om förut.

• Varför Saudiarabien måste låna
• Saudiarabien, Ryssland, oljepriset och gas
• Nordsjöoljans problem
• Lågt oljepris negativt för förnybar energi
• USA:s skifferolja får lönsamhetsproblem
• Oljepriset dyker - drabbar oljeproducenter

I den sistnämnda artikeln från oktober 2014 skrev jag följande (när oljepriset låg på 85 dollar per fat).

Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:

• Iran $140
• Venezuela $121
• Algeriet $121
• Nigeria $119
• Ecuador $117
• Irak $106
• Angola $98
• Saudiarabien $93
• Libyen $90
• Kuwait $75
• Förenade Arabemiraten $70
• Qatar $65

Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.

Och nu är oljepriset såpass mycket lägre - det kommer snart att bli en akut situation för många av dessa länder. Och Norge:

Sammantaget kommer alltså Norges näringsliv att drabbas dels av minskad oljeproduktion, dels av minskade olje- och gasinvesteringar. Vi kan alltså förvänta oss sjunkande BNP och det är svårt att se något som skulle vända situationen, förutom ett stigande oljepris.

Högst upp på norska Dagens Næringsliv ser jag krigsrubriken "Så mange norske oljejobber har forsvunnet" och hashtaggen #oljesmellen. Sedan augusti 2014 handlar det om cirka 28000 jobb som försvunnit i den norska oljebranschen.

"Kuttperioden vil foregå frem til selskapene ser bedring i oljepris og underliggende markeder. Med en oljepris på 30 dollar fatet er det foreløpig lite stabilisering i sikte."

Och därunder nästa krigsrubrik "Prisen på Nordsjøolje falt under 29 dollar fatet". Hos NRK konstaterar en analytiker att "Nå er nesten ingenting på norsk sokkel lønnsomt".

Och DN.no säger att 2016 kan bli ett vanskligt år för plånboken för norrmännen och kommer med goda råd hur man kan leva snålare. Ett grundproblem för Norge är att det finns så stor skuldsättning i samhället, på grund av deras enorma bostadsbubbla. Denna skuldsättning kommer att slå hårt när ekonomin backar på grund av lågt oljepris.

Varför Saudiarabien måste låna

Saudiarabien har meddelat att de ska låna mer pengar. Inte så konstigt när man ser följande diagram över hur högt oljepris Saudiarabien behöver för att balansera sin statsbudget (ljusblå linje) jämfört med hur högt oljepriset faktiskt är (mörkblå linje).

Notera hur Saudiarabien har ökat sin statsbudget de senaste tolv åren - de kräver ett allt högre oljepris för att hålla budgetbalans. Men detta slog fel, då oljepriset störtdök från över 100 dollar per fat till idag 48 dollar per fat. Fast å andra sidan var ju Saudiarabien högst medvetna om vad de gjorde när de fortsatte att pumpa lika mycket trots att oljepriset dök - de ville eliminera en del av sina konkurrenter som har högre kostnader för oljeutvinningen, framförallt USA:s skifferoljebolag.

Frågan är bara hur länge Saudiarabien vågar hålla på att pumpa för fullt och hålla oljepriset lågt, samtidigt som deras statsfinanser går med underskott. En "oväntad" chock för världsekonomin skulle kunna vara om Saudiarabien plötsligt bestämmer sig för att dra ner sin oljeproduktion och driver upp oljepriset till det dubbla eller mer. Förr eller senare kommer det nog att hända.

Redan i oktober förra året skrev jag om oljeproducerande länder skulle drabbas av lågt oljepris. Då låg oljepriset runt 85 dollar per fat - nu har det passerat smärtgränsen för samtliga oljeproducentländer.

Förutom oljepriset har nu Saudiarabien ännu ett problem - kriget i Jemen, som ser ut att bli segdraget. Håller det på länge blir det en ytterligare belastning på Saudiarabiens statsfinanser. Även Qatar har ju blandat sig i detta krig och även de lider av underskott i statsfinanserna.

Imperieambitioner

I dagens värld kan vi se ett antal större makter som har ambitionen att bygga vidare på eller upprätthålla sina imperier.

Störst av dem alla är förstås Amerikas förenta stater USA (eller USAmerika som Grönköpings veckoblad så fyndigt kallar det), ett land med en militärbudget av en storlek som övriga stormakter bara kan drömma om och dessutom innehavare av världens reservvaluta, vilket ger dem oerhörda ekonomiska muskler (uppbackade av militärmakt om så skulle behövas) för att pumpa resurser från stora delar av världen till imperiets centrum. USA har ett slags demokratiskt styrelseskick, även om maktens cirklar till största delen befolkas av personer med stora finansiella tillgångar eller deras representanter.

När USA ser sina intressen i världen hotade är de inte främmande för att gå in med militär makt när de kalkylerar att fördelarna överväger nackdelarna (exempelvis i Irak och Afghanistan) eller ägna sig åt undergrävande verksamhet genom sin stora spioneriorganisation.

USA:s bytesbalans 1980-2015

USA är beroende av att världen fortsätter att acceptera dess valuta som reservvaluta och även att övriga världen fortsätter att köpa dess skuldförbindelser (obligationer), då landet sedan början av 1980-talet haft underskott i bytesbalansen på i genomsnitt över två procent av bruttonationalprodukten. Att de lyckats hålla sig med så stora underskott under nu över trettio år är ett konststycke och det har möjliggjort för USA att importera resurser från hela övriga världen till imperiets centrum. USA:s ekonomi uppvisar dock en mängd tecken på senilitet, där det krävs en ständig uppblåsning av nya finansiella bubblor och krediter för att lyckas fortsätta på den utstakade vägen. Den dag det finansiella system som ger USA dess fördel av tillgång till resurspump slutgiltigt brakar ihop kommer USA:s makt att försvagas avsevärt. Emellertid sitter USA fortfarande på några av jordens största energitillgångar i olja, kol och gas och kommer även efter ett finansiellt sammanbrott att vara en storspelare att räkna med.

Kinas kolproduktion 1950-2012

Ett land som håller på att utvidga sina imperieanspråk är Kina, en auktoritär enpartistat som öppnat upp sitt tidigare planekonomiska system för kapitalistisk marknadsekonomi, om än med starka inslag av statlig inblandning. Denna ekonomiska omställning har på det stora hela varit en stor framgång, som lyft folkets levnadsstandard och därmed undvikit för makteliten oönskade folkliga uppror. Kina har också genom sin tillverkningsindustri lyckats tillskansa sig import av stora delar av världens resurser i form av råvaror, även om slutresultatet av tillverkningen till stor del exporteras som färdiga varor till andra länder. En grund i Kinas framgång har varit landets enorma koltillgångar, vilka gjort att man kunnat driva sina industrier med billig el från smutsig koleldning. Kinas ekonomiska tillväxt och resursförbrukning har gjort att landet de senaste årtiondena inte bara har kunnat bygga upp en massa infrastruktur, utan också har kunnat stärka sin militärmakt. Kinas styrande ser på sitt land som Mittens rike, vars roll i världshistorien även i framtiden borde vara som medelpunkt.

Kinas kolimport 2005-2013

Kina står inför ett antal problem som till stora delar är bieffekter av den kraftiga ekonomiska tillväxten. Sedan 2009 räcker landets egen kolproduktion inte längre till för dess glupande aptit och den fördel de hade av billig el från inhemskt kol minskar därför.

Föroreningar är också ett stort problem Kina, både i luft, vatten och mark.

Kina har parallellt med den ekonomiska tillväxten också byggt upp en kreditbubbla av monumentalt slag - Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder.

Den senaste tiden har Kina också fått en ny börsbubbla, nästan lika stor som hösten 2007.

När Kinas kreditbubbla slutligen spricker med alla de effekter det kommer att få för investeringar, arbetslöshet med mera kommer Kinas styrande att vara i starkt behov av en yttre fiende för att avleda folkets uppmärksamhet.

Ett annat land med ökande imperieanspråk är Ryssland, som efter Sovjetunionens kollaps försvagades kraftigt, men som de senaste femton åren under Vladimir Putins järnhand åter stärkts både ekonomiskt och militärt. Detta har genomförts på bekostnad av landets demokratiska utveckling, där Ryssland idag har en mycket auktoritär regim och placerar sig lågt på rankningen enligt demokratiindex. Genom att utnyttja och exportera de enorma energiresurser som Ryssland sitter på i form av olja och gas har Putin fått ekonomisk möjlighet att bygga upp militärmakten. Denna militärmakt har vid flera tillfällen testats både inom landet (i Tjetjenien) och mot grannländer (Georgien och Ukraina). I Ukraina har Ryssland etablerat en ny form av krigföring, där man inte officiellt startar ett krig mot ett grannland eller officiellt stöder rebellgrupper i grannlandet, utan istället ägnar sig åt att inofficiellt skicka mängder av ryska soldater som "turister" samt beväpna rebellgrupperna i Donetsk och Luhansk, så att dessa nu exempelvis har mer än dubbelt så många stridsvagnar som något annat europeiskt land förutom Ryssland och Polen.

Ryssland står dock även de inför ett antal stora problem som kommer att påverka deras ekonomiska och militära makt. Ett av de största problemen är Rysslands demografi med just nu kraftigt sjunkande antal i den för militären viktigaste kategorin unga män. För närvarande har antalet män i åldrarna 20-24 år sjunkit kraftigt och kommer att fortsätta att göra så det närmsta decenniet - se befolkningspyramiden till höger. Rysslands demografi kommer även att ställa till problem för ekonomin då antalet personer i arbetsför ålder framöver kommer att minska.

Slutligen finns eventuellt ett fjärde block i världen med imperieanspråk, nämligen Europeiska unionen EU, som dock är ett imperium på dekis. EU kan på många vis ses som en filial till USA:s imperium. Det är särskilt tydligt då större delen av EU:s medlemsstater även ingår i USA:s militärallians NATO. Även andra ekonomiskt starka länder såsom Japan, Kanada, Australien, Israel och Saudiarabien ingår också i USA:s maktsfär. Israel och Saudiarabien har också Mellanösterns starkaste krigsmakter.

För tillfället befinner sig de tre imperiernas ambitioner på kollisionskurs på ett antal ställen i världen. Något som svenska media nästan helt tycks ha missat är konflikten i Sydkinesiska havet (beläget mellan Kina, Vietnam, Filippinerna och Malaysia). Jojje Olsson har igår skrivit en utförlig artikel om läget i denna konflikt, med fokus på händelserna runt de obebodda Spratly-öarna.

Förra veckan beslutade sig USA för att flyga ett spaningsplan över Spratlyöarna, vilka utgörs av ett hundratal obebodda atoller mellan Vietnam och Filippinerna.

Enligt alla gällande konventioner omges Spratly av internationellt luftrum och vatten. Men inte enligt Kinas utrikesministerium, som gör anspråk på området och fördömde den amerikanska flygningen i kraftiga ordalag
[...]
Spaningsflyget tog flera fotografier av hur långt Kina har kommit i bygget med konstgjorda öar vid Spratly. Fem av områdets atoller innehåller nu nya öar av en storlek på 800 hektar, varav 600 hektar byggts bara i år.

Bland annat har kineserna nu flygplats och landningsbana på Spratly, vilka kan användas av såväl militärt som civilt flyg.

Kina har nu också placerat militär på de konstgjorda öarna i Spratly. Viktigt att känna till i denna konflikt är att en mycket stor del av världens handel passerar Sydkinesiska havet på fraktfartyg. Hur denna konflikt kommer att utvecklas återstår att se, men den är definitivt värd att bevaka.

Ett annat område där imperiernas intressen kommer i konflikt är såklart Mellanöstern, där Ryssland länge stött al-Assad-regimen i Syrien och även levererat vapensystem till Iran, Saudiarabiens värsta konkurrent om makten i området. USA å sin sida stödjer öppet flera länder i området, framförallt Saudiarabien, Israel, Egypten och Turkiet.

Den senaste tiden har det blossat upp en konflikt i Jemen, där Saudiarabien gått in militärt medan Iran stödjer de shiitiska Huthi-rebellerna. Det kan ses som en konflikt mellan USA-imperiets och det ryska imperiets allierade. Dessutom är Jemen strategiskt beläget vid en av världens viktigaste handelsleder, genom att det ligger vid infarten till Röda havet (och vidare till Suezkanalen) vid Bab el-Mandeb.

USA och Ryssland har dock gemensamma intressen att kväsa starka islamistiska rörelser såsom Daesh (IS) och al-Qaida, där Ryssland stödjer deras motståndare Syrien och USA deras motståndare Irak och kurdiska staten.

Vad gäller Ukraina så har USA hittills inte blandat sig i konflikten särskilt mycket. USA:s filial EU har i och för sig starka intressen att Ryssland inte utvidgar sin maktsfär, men än så länge har USA:s och EU:s stöd i konflikten mest inskränkt sig till retorik. Man anser troligen inte att fördelarna överväger nackdelarna när det gäller ytterligare inblandning, bland annat för att Ukraina är ett fattigt land som har starkare ekonomiska band med Ryssland än med EU.

Saudiarabien, Ryssland, oljepriset och gas

Bloggrannen Olja för blåbär skriver idag om hur Saudiarabien har ökat sin oljeproduktion till rekordnivå i mars. Detta trots att oljepriset då låg på 52-62 dollar per fat mot runt 120 dollar per fat vid senaste rekordnoteringen i april 2013. Saudierna verkar alltså på allvar försöka att svälta ut sina konkurrenter och då framförallt de som har högre produktionskostnader per fat, såsom USA:s skifferolja (som redan kraschat). Samtidigt straffar man också de investerare som eventuellt skulle vara sugna på att investera i den skifferoljebransch som nu är en förlustbransch.

En annan bloggranne, Den hälsosamme ekonomisten, noterar att ryska gasbolaget Gazproms vinst nästan är utraderad och "Gazproms försäljning minskat från 4 600 miljarder rubel till 3 099 miljarder rubel. Med hänsyn tagen till växelkursen är det ett tapp på 65 procent".

Gazprom producerar även olja, framförallt genom dotterbolaget Gazprom Neft och är Rysslands tredje största oljebolag. Vinsten för Gazprom Neft föll 32 procent förra året.

Största ryska oljebolaget Rosneft (till 70 procent statsägt) fick se sin vinst falla med 10 procent för 2014. Sista kvartalet ökade vinsten jämfört med tredje kvartalet, men det berodde på ett bokföringstrick där bolaget ignorerar valutakursrisker.

Näst största ryska oljebolaget Lukoils vinst föll med 39 procent förra året.

Även det statsägda oljetransportföretaget Transnefts vinst minskade förra året.

De ryska oljebolagens minskade vinster är självklart orsakade av att oljepriset fallit kraftigt. Rysslands oljeproduktion var 2014 den största sedan Sovjettiden med 10,58 miljoner fat per dag. Trots detta föll exporten med 5 procent. Samtidigt ökade oljeexporten till Kina med 43 procent - det blir då mindre olja över till oss i Europa.

Oljan och gasen påverkar Rysslands ekonomi starkt och landet är på väg mot recession. "Rysslands BNP beräknas - räknat i US-dollar - minska med 40 procent från 2011 till 2015" påpekar Den hälsosamme ekonomisten. Omkring hälften av Rysslands statsbudget finansieras av olja och gas. Att det går dåligt för Ryssland är för Saudiarabien en positiv bieffekt av låga oljepriser, då Ryssland är lierade med och vapenleverantör till bland annat ärkefienden Iran.

P.S. Johan och Robert som skriver bloggen Olja för blåbär har nyss gett ut en bok med samma namn. Jag har börjat läsa den och återkommer med en recension när jag läst färdigt, men redan nu kan jag säga att boken är att rekommendera för den som vill ha något lättläst om världens oljehistoria och nuvarande oljeknipa. Kanske en bra födelsedagspresent till dina tillväxttroende vänner?

WTI-oljan under 50$/fat!

Oljeprisets ras fortsätter obevekligt. Idag föll den amerikanska WTI-oljan under 50 dollar per fat och ligger i skrivande stund på 48 dollar per fat. Brentoljan ligger runt 51 dollar per fat. Svår smärta för alla oljeproducenter.

Det kan då vara nyttigt att läsa Naked Capitalisms intervju med Arthur Berman om oljepriset. Några tänkvärda citat i översättning:

Den nuvarande situationen med oljepriset är egentligen väldigt enkel. Efterfrågan har gått ner på grund av ett högt pris alltför länge. Tillgången har gått upp på grund av USA:s skifferolja och att Libyens produktion är tillbaka. Minskad efterfrågan och ökad tillgång är lika med lågt pris.

Vad gäller Saudiarabien och dess motiv är det också väldigt enkelt. Saudierna är bra på pengar och matematik. När de står inför det smärtsamma valet mellan att förlora pengar genom att bibehålla nuvarande produktion vid 60 dollar per fat eller att ta bort 2 miljoner fat per dag från marknaden och förlora mycket mer pengar - det är ett enkelt val: ta den minst smärtsamma vägen. Om det finns sekundära skäl såsom att skada USA:s producenter av "tight oil" eller att skada Iran och Ryssland är det bra, men det handlar egentligen bara om pengarna.

[...]

Vi har sedan oljepriset började falla läst många korkade artiklar om hur USA:s skifferoljeområden kan gå ihop sig ekonomiskt vid vadhelst det senaste lägsta priset på olja råkar vara. Förstår ingen att investment-bankerna som gör efterforskningarna bakom dessa artiklar har ett egenintresse av att få folk att tro att företagen som de har investerat miljarder dollar i inte kommer att gå bankrutt eftersom priserna har fallit? Detta är total propaganda.

[...]

Oljepriset behöver vara runt 90 dollar för att attrahera investeringskapital. Så mår företagen bra vid nuvarande oljepris? I helvete heller! De håller på att dö vid detta pris.

[...]

Oljepriset kommer att återhämta sig. Åsikter om att det kommer att hålla sig lågt en lång tid tar inte med i beräkningen att alla producenter behöver omkring 100 dollar per fat. De stora exportländerna behöver detta pris för att balansera sina statsbudgetar. Producenter av djuphavs-, skiffer- och tung olja behöver 100-dollarsolja för att göra en liten vinst på sina dyra projekt. Om oljepriset stannar kvar på 80 dollar eller lägre kan endast producenter av konventionell olja fortsätta sin verksamhet genom att ignorera kostnaden för de sociala utgifterna som håller kvar deras regimer. Om detta händer kommer det globala utbudet av olja att falla och priset kommer att öka till över 80 dollar per fat. Endast en global ekonomisk kollaps skulle tillåta låga oljepriser att kvarstå under längre tid.

Kjell Aleklett skriver idag också om oljeprisets bergochdalbana.

Då vi hade vår första Peak Oil konferens i Uppsala 2002 var priset runt 25 dollar per fat och ett pris över 50 dollar per fat var då chockerande. I september 2004 var jag på en konferens i Abu Dhabi och då passerade priset just 50 dollar per fat. Radio och TV ringde och ville ha min kommentar, ja till och med BBC. Nu tio år senare är det chockerande att priset har sjunkit ner mot 50 dollar per fat. För sex år sedan hade vi samma prisras som vi haft under hösten och då tog det några månader innan priset började att stiga på nytt.

Det är alltid nyttigt att se på ett lite längre tidsperspektiv, se diagrammet nedan över oljepriset (Brent).

Som ni ser är det nuvarande prisraset för oljan det skarpaste sedan 2008, men inte riktigt lika brant som då. Nu är det inte alltför långt kvar till den botten på 33 dollar per fat för Brentoljan som sattes då. Där någonstans finns kanske möjligheten till en uppstuds för oljepriset.

Saudiarabiens Al-Naimi förklarar oljepriset

Saudiarabiens oljeminister Ali Al-Naimi utttalade sig igår om oljepriset. Han sade då att det är inbromsningen i den globala ekonomiska tillväxten som har lett till fallet i oljepriset, samtidigt som ökad produktion från högkostnadsregioner också har spelat en roll. Han säger också att nedgången i efterfrågan varit större än väntat.

Al-Naimi var dock optimistisk och sade sig anse att nedgången i efterfrågan var tillfällig och att han förväntar sig en uppgång framöver, framförallt från "emerging markets". Jag är inte lika optimistisk, men det torde ingå i hans jobb att vara det.

Det är också tydligt hur Al-Naimi kan uttala sig så säkert angående orsaken till oljeprisnedgången. Det beror på att Saudiarabiens oljeexport har minskat i volym från 7,7 miljoner fat per dag i oktober 2013 till 6,9 miljoner fat per dag i oktober 2014.

Al-Naimi sade andra saker också, till exempel att det är svårt att skära ner oljeproduktionen (för att matcha sjunkande efterfrågan) utan samarbete med andra oljeproducenter (då menar han förstås exempelvis Ryssland, Mexiko och USA).

"I en situation som denna är det svårt, för att inte säga omöjligt för kungariket [Saudiarabien] eller OPEC att vidta åtgärder som skulle minska dess marknadsandel och öka andelen för andra, vid en tid när det är svårt att kontrollera priser. Vi skulle förlora både i marknadsandelar och i pris."

Al-Naimi förnekade också att prisnedgången skulle bero på politiska överväganden. Det har spekulerats i att Saudiarabien sett till att hålla alltför stort utbud av olja och därmed sänka oljepriset för att sänka Iran, Ryssland eller kanske USA:s skifferoljeproducenter. Jag tror faktiskt att Al-Naimi talar sanning när han säger att det handlar om marknadsandelar mer än politik.

Hursomhelst är det mest intressanta som kom ut ur Al-Naimis uttalanden att efterfrågan på olja krympt, vilket i sin tur måste bero på att några köpare blivit utprisade. "Demand destruction" brukar det eufemistiskt kallas, alltså efterfrågeminskning. Det tyder på att stora delar av världen är på väg mot förnyad recession.

Oljeprisets gränser

Nedan ser ni hur oljepriset utvecklats i inflationsjusterade dollar, ända från oljeutvinningens barndom 1861. Diagrammet visar genomsnittspriset varje år. 2008 var oljepriset som bekant tillfälligtvis uppe i 147 dollar per fat, men genomsnittspriset för 2008 var bara drygt 100 dollar per fat.

2011 passerade årsgenomsnittet för oljepriset 2008 års nivå och även (inflationsjusterat) rekordnoteringen från 1980. Under 2012 har oljepriset hittills pendlat mellan 90 och 125 dollar per fat, med ett medelvärde nånstans runt 110 dollar per fat, alltså ungefär som 2011.

Frågan är nu hur högt oljepriset kan gå. Vissa talar om 200, 250 eller till och med 500 dollar per fat, men är det rimligt att oljan blir dubbelt så dyr som nu? För att sätta ett perspektiv på det kommer här ett uppdaterat diagram över oljan som andel av världsekonomin. Jag har alltså tagit det genomsnittliga oljepriset på världsmarknaden för varje år och multiplicerat det med mängden utvunnen olja det året, för att sedan dividera med total global BNP för året.

Andelen låg 2011 på 4 procent, vilket ännu inte är uppe på samma nivå som 1980. Det finns alltså utrymme för oljepriset att gå upp en bit till innan vi är uppe på den nivån. Frågan är dock hur världsekonomin skulle klara detta. Det finns stora skillnader mellan världsekonomin nu och för 32 år sedan. För det första har den globaliserats och det mesta är betydligt mer beroende av transporter än då. Dyrare olja drabbar transportpriserna hårt. För det andra är skuldsättningsnivån betydligt högre och företag, hushåll och stater är därmed känsligare för störningar. För det tredje gjorde det höga oljepriset att användningar av olja som gav litet mervärde till stor del rensades bort, t.ex. uppvärmning av hus. Vi ska inte heller glömma att detta är ett genomsnitt för hela världsekonomin. Vissa länder drabbas hårdare än andra av höga oljepriser.

Skulle oljepriset stiga till det dubbla mot idag, 220 dollar per fat, så skulle oljan ta 8 procent av världsekonomin, vilket troligen inte är hållbart, då oljan aldrig tidigare tagit så stor andel. Ekonomin skulle långt innan dess krascha i stor skala - många företag skulle gå omkull. 500 dollar per fat är fullständigt otänkbart, då oljan då skulle stå för hela 18 procent av global BNP.

Man kan dock teoretiskt tänka sig ett oljepris i trakten 200 dollar eller mer per fat ett antal år in i framtiden, då oljeproduktionen fallit en bit och därmed totalsumman av oljekostnader inte blir lika stor. Det skulle dock innebära att stora delar av oljeanvändningen (de som ger minst mervärde) skulle ha rensats bort. Jag har dock svårt att se hur denna bortrensning skulle vara möjlig utan att BNP också faller. Därmed framstår ett oljepris runt 200 (inflationsjusterade) dollar per fat ändå som otroligt.

Exakt var taket för oljepriset går är svårt att säga, men jag skulle tro att det högst ligger någonstans runt 6 procent av global BNP, alltså runt 165 dollar per fat idag.

Så finns det någon gräns för hur lågt oljepriset kan gå? Genomsnittspriset för år 2009 låg runt 65 dollar per fat. Där någonstans kanske botten för oljepriset ligger. Det finns dock en begränsande faktor på nedsidan för oljepriset och det är att många oljeproducentländer får underskott i statsbudgeten vid alltför lågt oljepris. Reuters gjorde i våras en sammanställning för länder i Mellanöstern och vilket lägsta oljepris de behöver för att hålla sin statsbudget i balans.

	USD/fat
Iran	117
Irak	112
Algeriet	105
Förenade arabemiraten	84
Saudiarabien	71
Kuwait	44
Qatar	42

Iran har de senaste åren varit världens fjärde största oljeproducent och deras oljeproduktion har sjunkit kraftigt i år på grund av sanktionerna, så de borde redan ha underskott i statsfinanserna. Det land som troligen sätter en absolut undre gräns för oljepriset är Saudiarabien, världens största oljeproducent. Valet att strama åt statsbudgeten finns helt enkelt inte där, då det skulle kunna orsaka farligt folkligt missnöje. Oljebolaget Saudi Aramco är också redan statligt, så alla intäkterna går redan in i statskassan.

Vad gäller världens näst största oljeproducent Ryssland, så tittade Cornucopia i somras på deras statsfinanser och beroende av oljeexport. 2011 hade Ryssland ett överskott i statsbudgeten på 0,4 procent och skulle det genomsnittliga oljepriset falla mer än 10 procent mot 2011 års nivå, så skulle Ryssland få underskott i statsfinanserna. Deras oljeproduktion ökar nämligen inte längre, utan ligger tämligen still. I Rysslands fall finns dock troligen en viss flexibilitet, då de skulle kunna höja skatten på oljebolagen. Protester från oljebolagen skulle nog vara ganska lönlösa i denna semidiktatur. I ett riktigt extremfall skulle de kunna förstatliga oljebolag och därmed ta hela deras vinst till statskassan - värre saker har hänt i Ryssland. Ryska staten behöver pengar till sin statskassa främst för att kunna genomföra sina ambitiösa planer för modernisering av militären.

Jag fick häromveckan frågan hur det ser ut för oljeimportberoende Sverige, nu när en allt större del av vår oljeimport kommer från Ryssland, då Danmarks oljeexport snart upphör. Troligen ligger Sverige än så länge väl till vad gäller att få importera olja från Ryssland, då det finns en mängd europeiska länder som har betydligt sämre ekonomiska förutsättningar. Ryssland är som vi sett ovan beroende av att exportera olja för att hålla ihop statsbudgeten. Så länge Sverige och svenskarna kan betala det begärda priset får vi alltså med största sannolikhet importera olja från Ryssland. Det är därför som det är viktigt för ett land att behålla sin kreditvärdighet och förtroendet för valutan.

Världens tredje största oljeproducent är USA, men de är samtidigt världens största oljeimportör, så för dem är ett lägre oljepris bara positivt.

Export Land Model?

Peak oil känner vi till och för något år sedan erkände till och med IEA att den globala produktionen av konventionell olja toppade år 2006. När man då funderar kring hur den kvarvarande oljan kommer att fördelas, så är det viktigt att tänka på att det som är mest intressant för oss i importberoende Sverige är hur mycket olja som finns tillgänglig på exportmarknaden. Där måste man nämligen dra av för den olja som de oljeproducerande länderna själva förbrukar.

Oljeförbrukningen i många oljeexporterande länder ökar och detta har tillsammans med en förhållandevis platt global oljeutvinning lett till att mängden tillgänglig exportolja nådde en topp runt 2005 och därefter har minskat något. "Peak oil exports" alltså.

Orsakerna till att Oljeförbrukningen i producentländerna ökar är flera.

En viktig orsak är att många oljeproducenter subventionerar bensin- och dieselpriserna. En liter bensin kostar i Saudiarabien runt 90 öre! Därför är Saudiarabiens städer inte oväntat fyllda av bilar.

En annan viktig orsak till ökande oljeförbrukning i producentländerna är befolkningstillväxten, och även där utmärker sig Saudiarabien.

Av befolkningspyramiden ovan utläser vi att ungefär en tredjedel av befolkningen är under 15 år och två tredjedelar är under 30 år. Befolkningspyramidens utseende garanterar också att Saudiarabiens befolkning kommer att fortsätta att växa i många år framöver. Den växande befolkningen kräver mer resurser i form av vatten, bostäder, elektricitet, bilvägar osv. Eftersom oljan är billig i Saudiarabien tas alla dessa resurser fram med olja eller fossilgas. Lägg till detta att det är ett ökenland som måste avsalta havsvatten för att få fram dricksvatten. Den ökande inhemska oljekonsumtionen kan ni se i diagrammet nedan.

Saudiarabien har dock nyligen lyckats öka sin oljeproduktion och oljeexport och är nära tidigare rekordnivåer. Frågan är dock hur länge man lyckas hålla denna produktionstakt.

Denna trend inom oljeexporten har fått geologen Jeffrey Brown att rita upp något som han kallar för Export Land Model.

Modellen visar hur den inhemska oljekonsumtionen ökar samtidigt som oljeproduktionen minskar, tills linjerna korsar varandra och landet övergår från att vara ett exportland till ett importland vad gäller olja. Ett tydligt exempel på ett land som har följt Export Land Model är Indonesien.

Notera dock att den inhemska oljekonsumtionen i Indonesien legat ganska platt de senaste åren. Ett annat exempel är Egypten, som bara häromåret övergick från att exportera till att importera olja.

Vissa oljeländer följer dock inte riktigt modellen, då deras inhemska oljekonsumtion ligger ganska platt, exempelvis Storbritannien, Danmark och Norge. Eftersom deras oljeutvinning minskar så minskar dock även deras oljeexport.

Trenden med minskande oljeexport får vissa bedömare, exempelvis bloggrannen Cornucopia att utropa att år 2030 kommer ingen råolja att finnas tillgänglig på exportmarknaden. Jag anser dock att detta är högst tveksamt och alldeles för pessimistiskt. Det hela bygger på att man extrapolerar trender in i framtiden, vilket är just sådan "linjärekonomi" som Cornucopia själv brukar kritisera. Världen följer inte linjära eller exponentiella trender annat än under vissa perioder. På längre sikt brukar de flesta trender gå i vågor.

Det vi inte heller ska glömma är att Export Land Model hittills bara prövats under en period då den globala oljeproduktionen fortfarande ökade. Det fanns alltså gott om olja tillgänglig på världsmarknaden för de länder som stängde gapet mellan konsumtion och produktion. I en framtid med minskande eller platt global oljeproduktion kan det dock bli helt andra effekter, då ett lands ekonomi är ett komplext system, där ett högre pris på olja kan göra att det kanske inte lönar sig att importera lika mycket olja, eller att det lönar sig att exportera mer olja istället för att förbruka den inom landet.

Visserligen tycker jag att Export Land Model och varningarna för den minskande oljeexporten är viktiga, då de pekar på ett problem vi står inför, men de målar upp ett lite väl domedagsaktigt scenario. De flesta av dagens stora oljeexportländer är nämligen tvungna att fortsätta exportera olja, för annars får de svåra ekonomiska problem. Saudiarabien exempelvis är starkt beroende av något så basalt som livsmedelsimport. Därför tror jag att det kommer att finnas exportolja kvar på världsmarknaden även år 2030, om än betydligt mindre än idag. Det vi i Sverige måste förhålla oss till är alltså inte en total avstängning av vår "oljekran" om 20 år utan istället kraftigt minskad tillgång på olja. Ska vi då låta en fri marknad bestämma vilka samhällssektorer som får olja, eller blir det någon form av ransonering eller kvotering?

Syrien, Irak, Iran, Israel, USA, Saudiarabien

Arabförbundets utrikesministrar träffades idag i Kairo för att diskutera sanktioner mot Syrien. Man har nu gett Syrien ett ultimatum till imorgon fredag, sedan vidtas sanktioner mot flyg och landets centralbank. Samtidigt har USA:s hangarfartyg George H.W. Bush lämnat Hormuzsundet vid Persiska viken och parkerat sig utanför Syrien. USA:s ambassad uppmanar också amerikanska medborgare i Syrien att lämna landet omedelbart. Det talas även om att inrätta en flygförbudszon över Syrien.

Albawaba news, which cites Kuwait's al Rai daily, reports that Arab jet fighters, and possibly Turkish warplanes, backed by American logistic support will implement a no fly zone in Syria's skies, after the Arab League will issue a decision, under its Charter, calling for the protection of Syrian civilians.

Fokus ligger just nu på Syrien, men det är del av ett större maktspel och det är knappast humanitära skäl som drivit Arabförbundet och kanske USA till att nu agera mot Syrien.

Syrien styrs av Bashar al-Assads regim, en minoritetsgrupp som har dominerat Syriens styre sedan 1970 då den nuvarande presidentens far gjorde en kupp. För att förstå mer om situationen i Syrien måste man se på landets demografi. Religiöst så är 87 procent av befolkningen muslimer, 3 procent druser och 10 procent kristna. Av muslimerna är 74 procent sunnimuslimer och resten olika grenar av shiamuslimer - alawiter, imamiter och ismailiter. Den största etniska gruppen är araber med 85 procent, sedan finns 9 procent kurder, 3 procent druser, samt mindre grupper av turkmener, syrianer, armenier, adygéer med flera. Stora delar av landet är ofruktbara och glest bebodda och större delen av befolkningen finns i nordvästra hörnet, samt runt Damaskus i södra hörnet.

De styrande alawiterna är alltså en minoritet som mest bor i kustremsan. Eftersom de är shiamuslimer har de lätt för att ha nära relationer med Iran. Majoriteten av befolkningen är dock sunnimuslimer och här har alltså Saudiarabien och de flesta andra arabländer som domineras av sunnimuslimer ett intresse av att fälla den shiamuslimska al-Assad-regimen. Det ligger förstås även i deras intresse att på detta vis försvaga rivalen Irans inflytande i regionen. Syrien är politiskt isolerade i arabvärlden och även Turkiet, som för några år sedan hade mer vänskapliga relationer till Syrien, har nu vänt emot dem. Den enda vän som Syrien nu har är Iran (om man inte räknar vapenleverantören Ryssland).

Syrien har alltid sett Libanon som en historisk del av Syrien och ofta blandat sig i landets komplicerade politiska spel. När Syrien nu har fullt upp med interna problem kan det bli svårare för den shiitiska Hizbollah-milisen i Libanon att få stöd utifrån, även om de fortfarande har Iran på sin sida. Därmed kan alltså maktbalansen ändras även i Libanon, vilket kan leda till att andra grupper försöker kapa åt sig en bit av kakan om Hizbollah försvagas.

Ännu finns dock få tecken på att Syriens regim skulle förlora greppet om det egna landet. Militären är stark och trots en del desertörer är den fortfarande i huvudsak enad, och mot den kan en obeväpnad eller illa beväpnad civilbefolkning inte göra mycket. Syrien har också egen olja om än inte jättemycket, men är ändå en nettoexportör. Dessutom har man två egna raffinaderier i Banias och Homs. Landets militär kan alltså inte försvagas genom något oljeimportembargo. Däremot kan man tänka sig att man vid ett eventuellt ingripande utifrån kommer att försöka stänga ner oljeindustrin för att försvaga landet.

Cornucopia påpekar att Syrien har ryskt strategiskt luftvärn av typ S-400 vilket såklart försvårar ett militärt ingripande utifrån och försök att införa en flygförbudszon. Israel har troligen inte så mycket att vinna på att blanda sig i vad som händer i Syrien, eftersom de genom sin kontroll av Golanhöjderna redan har gränsen säkrad. Snarare är det USA, Saudiarabien och Turkiet som kommer att ingripa.

Öster om Syrien ligger Irak, där USA planerar tillbakadragande av trupperna. Iran vill självklart passa på att skaffa sig inflytande där i det maktvakuum som då uppstår, men även ärkerivalen Saudiarabien vill det, och i viss mån även Turkiet, som framförallt är intresserade av de kurddominerade delarna i norr. Saudiarabien vill framförallt förhindra att shiitiska Iran stärker sin roll i Irak. Saudiarabien har redan problemet med missnöjda shiamuslimer i grannlandet Bahrain och vid sin egen nordöstra kuststräcka runt oljehamnarna. Framförallt vill man förhindra att Iran ska skaffa sig en sammanhängande inflytandesfär via Irak och Syrien ända ut till Medelhavet (genom Hizbollah i Libanon). Al-Assad-regimen i Syrien har således en nyckelroll i maktspelet i Mellanöstern och därför blir landet nu viktigt för omvärlden trots små oljetillgångar. Skulle regimen i Syrien mot förmodan sitta kvar och Iran även lyckas stärka sitt inflytande i Irak förändras läget även för Israel, men som det ser ut nu så agerar övriga aktörer på ett sätt som gynnar Israels intressen och därmed behöver de som jag ser det inte blanda sig i.

Troligen känner sig varken Saudiarabien eller Iran särskilt frestade att ingripa militärt i Irak. Det är helt enkelt inte värt kostnaden att skicka in trupper i detta getingbo. De agerar istället genom att stödja olika grupper i Irak.

Det har på senaste tiden åter talats om ett eventuellt israeliskt anfall mot iranska kärnanläggningar, men frågan är hur sannolikt detta är, med tanke på de svåröverskådliga konsekvenserna. Vid en attack mot Iran öppnas möjligheten att de som hämnd kan få för sig att stänga Hormuz-sundet, där större delen av Persiska vikens oljeexport passerar.

En militär insats mot Iran är också utesluten annat än i liten skala. Iran är som ett närmast ointagligt fort, som domineras av Zagros-bergen. Dessa berg är omöjliga att inta, vilket Saddam Hussein bittert fick erfara under 1980-talet. Landet är stort som hela Västeuropa och har 70 miljoner invånare. I norr skyddas det av Elburz-bergen, som även löper längs Kaspiska havet. Visst kan man flygbomba, men att kontrollera detta land skulle kräva landstyrkor i en omfattning som ingen stormakt har råd med. Den enda chansen för främmande makter är att sätta igång revolter bland Irans minoritetsfolk. Endast 53% av landets befolkning har persiska som modersmål och skulle baluchier i öster, azerier i norr och kurder i väster göra uppror samtidigt blir Iran kraftigt försvagat och måste ägna sig åt att stabilisera sitt eget territorium istället för att kunna utöka sitt inflytande i andra länder. Iran har dock en oerhört stark statsmakt och regimen verkar inte visa något som helst tecken på att släppa järngreppet om folket och så länge de håller greppet även om ytterområdena sitter de starkt.

Iran har en stark militär delvis tack vare att Ryssland har sålt avancerade vapensystem till dem. Allvarligast för USA är Sunburn-missilerna, som är gjorda för att slå mot fartyg. Sunburn har aldrig använts i strid, så vi vet inte hur bra eller dåligt amerikanska stridsfartyg skulle klara sig mot dem. Sunburn har en aktionsradie på runt 150 kilometer och kan bära en kraftig sprängladdning. Den flyger i dubbla ljudhastigheten och har ett avancerat flygmönster då den flyger nära vattenytan och när den närmar sig målet gör snabba undanmanövrar för att förvilla eventuella motmedel. Om en amerikansk flottstyrka skulle lyckas detektera en inkommande Sunburn-missil skulle de bara ha några sekunder på sig för att skjuta ner den och det är en öppen fråga ifall de klarar av det. En missil räcker för att sänka ett stort stridsskepp. Det som USA:s flotta kan göra är att med hjälp av AWACS-plan försöka hålla koll på potentiella missilavfyrare och oskadliggöra dem innan de får chansen att skjuta - inte helt lätt. Problemet vad gäller Irans Sunburn-missiler är att Persiska viken är ett långsmalt innanhav (bara 350 km på bredaste stället) med bara ett smalt utlopp i Hormuz-sundet. På nordsidan av viken finns Irans berg, där det är lätt att gömma olika kustförsvar såsom mobila missilramper.

Iran har som bekant ett kärnkraftsprogram som i förlängningen kan bli ett kärnvapenprogram, men mycket återstår innan man har kapacitet att avfyra kärnvapen mot sina fiender. Frågan är om man ens på allvar planerar detta, eller om man bara vill hålla sina fiender på halster. Kärnkraftverket beräknas sätta igång någon gång nästa år. Vad gäller kärnvapen så har Iran ännu inte ens utfört något underjordiskt prov (till skillnad mot Nordkorea). Även om man skulle komma så långt så återstår en hel del arbete innan Iran kan ha en kärnvapenstridsspets som kan avfyras med en missil. För överskådlig framöver är hotet från Iran inte att de skulle kunna avfyra kärnvapen, utan istället att de stödjer olika shiamuslimska rörelser eller regimer i grannländerna.

I sammanhanget ska vi inte heller glömma ryssarnas fulspel i området, då de glatt beväpnar olika regimer som kan betala med oljepengar. I och för sig är väl inte USA så mycket bättre när de beväpnar Saudiarabien.

Saudiarabien och oljepriset

Som jag har påpekat förut börjar Saudiarabiens kung sedan sex år Abdullah bin Abdul-Aziz Al Saud bli väldigt gammal - han fyllde 87 år i augusti. På grund av landets ovanliga tronföljdsregler så är även alla som står närmast på tur som tronarvingar mycket gamla. I lördags dog kronprins Sultan bin Abdul-Aziz Al Saud vid en ålder av nästan 81 år. Igår utsågs som väntat kungens halvbror prins Nayif (eller Nayef bin Abdul-Aziz Al Saud) till ny tronarvinge, bara 78 år gammal. Nayif är för närvarande inrikesminister i regeringen. Vem som blir näste kung är viktigt i en absolut monarki. Kronprins Nayef är en hårdför man, som sägs vara en av de mest konservativa i huset Al Saud, vilket knappast är ett gott tecken för framtiden för en av världens mest brutala diktaturer.

Nu läser jag också att Saudiarabien kan komma att skära ner sin oljeproduktion framöver för att hålla priset uppe. Detta eftersom de behöver ett högt oljepris för att hålla igång sina statsfinanser, som bland annat inkluderar stora subventioner och bidrag av olika slag för att hålla den egna befolkningen lugna.

"We believe Saudi Arabia now requires oil at $92 a barrel to break even fiscally, up from $60 a barrel in 2008, on higher post-Arab Spring spending," Deutsche Bank oil analyst Paul Sankey wore in a research note earlier this month. The Saudis "will cut production to defend $92."

De behöver alltså ett ännu högre oljepris nu än när jag skrev om saken i december 2008, då de nu dragit på sig större utgifter. Frågan är hur väl de kommer att lyckas med att lägga ett golv för oljepriset - de kan ju inte heller skära ner sin oljeproduktion hur mycket som helst, för då minskar också inkomsten.

Drygt 1/3 av befolkningen är under 15 år, knappt en tredjedel är mellan 15 och 30 år. Vad säger detta om framtiden? Många unga män - potentiellt arga unga män - såna som brukar göra revolutioner. Dessa måste alltså hållas lugna genom statsbudgeten. Hittills har ju oljeinkomsterna gjort att Saudiarabien kunnat behålla spenderbyxorna på, men de sjunkande oljepriserna gräver raskt hål i statsbudgeten.

Så här ser Saudiarabiens befolkningstillväxt ut de senaste femtio åren. Är det hållbart att sjufaldiga befolkningen i ett ökenland?

Den snabba befolkningstillväxten tillsammans med ökande levnadsstandard och därmed oljekonsumtion per capita gör att den inhemska oljekonsumtionen i Saudiarabien stiger allt snabbare, se den svarta linjen i diagrammet nedan.

Med tanke på att Saudiarabien är världens största oljeexportör är detta ett STORT problem för världen.

Apropå Saudiarabien läser jag att vår svenske kung Carl XVI Gustaf hade den dåliga smaken att besöka deras kung Abdullah nyligen och förära honom en scoutmedalj. Mysigt och pysigt verkade det vara och att landet är en grym diktatur med medeltida rättssystem (inklusive offentliga avrättningar) bekymrar tydligen inte vår naive svenske monark ett dugg.

Rättning: Kung Abdullah är född 1924 och alltså bara 87 år gammal.

Vart tog Saudiarabiens reservkapacitet vägen?

Idag kom OECD:s energiorgan IEA med sin månadsrapport där man konstaterar att den globala oljeproduktionen sjönk till 88,3 miljoner fat per dag i mars från 89 miljoner i februari. Detta gäller alltså "all liquids", d.v.s. även NGL och biobränslen. Minskningen beror såklart till största delen på bortfallet av stora delar av Libyens olja. I slutet av februari räknade många med att Saudiarabien skulle kunna ersätta bortfallet av Libyens olja med sin berömda "reservkapacitet" (enligt IEA på 3,2 miljoner fat per dag). Detta trots att många (bland annat Wikileaks) sagt att denna "reservkapacitet" kanske inte är så stor som påstås. Nu anar jag en viss besvikelse när IEA skriver som följer.

"Den nu nästan helt stoppade libyska produktionen och uppgången om 25-30 procent i oljepriset har hittills lett till ett begränsat svar från Opec-medlemmarna. Producentgruppen fortsätter att avfärda behovet av ett extramöte för att diskutera utbudsnivåerna innan det tidigare schemalagda mötet i juni, med hänvisning till att marknaden har tillräckligt med olja"

Saudiarabiens oljeproduktion var nämligen oförändrad på 8,9 miljoner fat i mars. Det skylls på att jordbävningen i Japan har lett till en dämpad efterfrågan på Saudiarabiens olja, men de höga oljepriserna skvallrar om något annat. Det finns en stark efterfrågan från övriga världen, som i måndags drev upp Brent-oljan till 125 dollar per fat.

Så vart tog Saudiarabiens reservkapacitet vägen?

Apropå oljepriset så varnar idag investmentbanken Goldman Sachs för en bubbla i råoljepriset. De anser att cirka 20 procent av priset idag utgörs av spekulation.

Goldman Sachs har tidigare gett rådet till sina klienter att satsa på olja och andra råvaror, som koppar. Men bankens ekonomer ser nu att efterfrågan på olja i USA ser ut att dämpas samtidigt som risken för ihållande negativa effekter på oljeutbudet från Libyen och Nigeria minskar.

Det höga oljepriset leder inte oväntat till dämpad efterfrågan, vilket i sin tur sänker priset. Brent-oljan har nu fallit från måndagens 125 dollar per fat till 119 dollar per fat i skrivande stund.

Vad gäller det höga oljepriset skriver IEA att "Det finns reella risker att ett varaktigt pris i området över 100 dollar kommer att visa sig oförenligt med den takt i ekonomisk återhämtning som för närvarande förväntas." och att "Det säkraste botemedlet mot högre priser kan i slutändan visa sig vara de höga priserna själva."

IEA är inte ensamma om att varna för de höga oljeprisernas inverkan på ekonomin. Igår kom IMF med följande varning i sin konjunkturrapport.

IMF varnar också för att en oljeprischock (på grund av tilltagande oroligheter i oljestaterna) kan försämra konjunkturen rejält.

Jag har skrivit om hur jag ser på oljeprisets inverkan på ekonomin i "Peak oil - inflation eller deflation".

SEB:s råvarustrateg Filip Petterson tror att oljepriset kommer att hålla sig kvar på en hög nivå över sommaren, vilket bland annat beror på att "det bara är någon månad till den så kallade ”driving season” börjar, då amerikanerna har semester och åker mer bil, vilket således resulterar i en ökad bensinkonsumtion".

Så vi kommer nog att sätta nya rekord för bensinpriset framöver. I måndags var det enligt SvD 14:48 kronor per liter och dieselpriset var 14:44 kronor per liter.

Hänt i veckan 20-27 mars

En sammanställning av intressanta saker jag läst denna vecka, men inte hunnit kommentera.

Matpriser

• Torka i Texas drabbar vete och boskap:

  The worst Texas drought in 44 years is damaging the state’s wheat crop and forcing ranchers to reduce cattle herds, as rising demand for U.S. food sends grain and meat prices higher.
  
  Texas, the biggest U.S. cattle producer and second-largest winter-wheat grower, got just 4.7 inches (12 centimeters) of rain on average in the five months through February, the least for the period since 1967, State Climatologist John Nielsen- Gammon said. More than half the wheat fields and pastures were rated in poor or very poor condition on March 20.

Olja och gas

• IEA: Spekulation inte främsta orsaken till volatila oljepriser

  The results of the IEA’s analysis, however, show that the price of crude oil fluctuated in a similar pattern to the seven non-exchange traded commodities throughout the decade. This suggests that speculation is not the only cause of volatility and that market fundamentals, notably strongly growing demand in emerging markets, are also at play.
  [...]
  For the past decade, many have tried to blame speculative oil traders for causing fluctuations in oil prices. As a result, policy-makers have responded to this point of view with a bevy of proposals that aim to control the activity of speculative traders. This recent IEA study casts doubt over both this pervasive view and the effectiveness of such policies.
  
  Previous IEA analysis suggests that other factors, such as data transparency and market distortions within the physical market may be at least as important in causing oil price volatility.

• "Det blir ingen mer provborrning efter naturgas i Skåne, åtminstone inte från företaget Shell. Shells nuvarande tillstånd att borra går ut i maj och man kommer inte att ansöka om nytt."

Japan

• Polisen angav 10 066 bekräftade dödsfall. Därutöver saknas 17 443 personer och hundratusentals har blivit hemlösa.
• Det förödande jordskalvet och tsunamin i Japan kan kosta Japans ekonomi upp till motsvarande 1 475 miljarder kronor, fyra procent av BNP, enligt Världsbanken.
• Världsbanken säger att återuppbyggnaden efter jordbävningen och tsunamin kan ta upp till fem år.

Kärnkraft

• 27 mars: Kärnkraftverket Fukushima har fått evakueras på nytt sedan höga strålningshalter uppmätts i vatten som läckte från en av reaktorerna
  [...]
  Krisen kan pågå i veckor eller till och med månader, sade chefen för internationella atomenergiorganet IAEA
• Skrämmande läsning från Euan Mearns på The Oil Drum om de långsiktiga utsikterna för kärnkraftkatastrofen i Fukushima Dai-ichi. Problem framförallt med korrosion från det inpumpade saltvattnet.

  Fukushima is like a cancer eating away at the habitat of the East coast of Japan. Whilst the situation appears to be stable, a number of slow burning processes must inevitably be eating away at the heart of these reactors. The solution to a number of these problems is to restore fresh water circulation to each of the cores and the spent fuel ponds. Whether or not the pumping systems work remains to be seen. Disposing of the salty radioactive sludge from inside the reactor vessels presents another major challenge.
  
  It seems possible that the current meta stable condition may persist for many more weeks, and all the while the release and accumulation of radioactive isotopes in the environment will continue. And there is still risk of a catastrophic failure due to heat or corrosion that would result in the status degrading rapidly. It is too early to call this crisis over.

• 25 mars: Japan fick skrämselhicka när tre arbetare i Fukushima fann sig stående i radioaktivt vatten. Spekulationer om ett sprucket reaktorhölje tonades dock ner i dag, men invånare nära kärnkraftverket uppmanas att evakuera.
• 25 mars: Reaktor 3

  är en av de värst drabbade av kärnkraftverkets sex reaktorer efter jordbävningen den 11 mars. Den 14 mars inträffade en vätgasexplosion i reaktorn, som är den av de sex reaktorerna vid kärnkraftverket som innehåller störst andel plutonium.
  [...]
  Hittills har 4 000 ton vatten dumpats över reaktor 3. Det är fem gånger mer än på någon av de andra reaktorerna, enligt Japanska myndigheter.
  [...]
  Enligt Nisa utesluter man inte att uppgradera olyckan från en femma till en sexa på den så kallade Ines-skalan.

• 24 mars: Strålning i vattenverk
• Härdsmälta nära i Forsmark 2006
• Elkablar inkopplade

  Enligt kraftverkets operatör har man nu lyckats koppla elkablar till alla de sex reaktorerna, även reaktor 3 och 4 som anses vara de värst drabbade enheterna. Men innan kylsystemet sätts i gång måste det kontrolleras tillsammans med en rad andra mekanismer inne på kraftverket.

• The Archdruid Report om "Nuclear Vaporware"

  It’s worth noting, for example, that for the amount of money it would take to replace the 23 US nuclear reactors that have the same flawed design as the ones at the Fukushima Daiichi plant – $276 billion, at an estimated average total cost of $12 billion per reactor – we could give every one of the 130 million homes, apartments, and condominiums in the United States a $2000 conservation retrofit, including caulking, weatherstripping, insulation, and the like, with room in the budget to spare. That would save more power than those nukes would generate, and do it with no fuel costs, no security threats, no radioactive waste, no risk of catastrophic meltdowns, and an annual maintenance budget per home equal to a couple of takeout pizzas.

Komponentbrist
Kan bli den kommande veckans tema!

• 72% av tillverkningen av kiselplattor är utslagen. Kiselplattorna används till integrerade kretsar, alltså till i princip all elektronik idag.
• Toyota kommer inte igång med produktionen efter driftstoppet som orsakades av jordbävningen. Och prognosen ser oklar ut.
• SvD 22/3:

  Flera japanska företag med tillverkning i drabbade områden, bland annat Hitachi, Panasonic, Nec och Nikon, har rapporterat om olika typer av störningar antingen på grund av direkta skador av jordskalvet eller på grund av strömavbrott, skriver Financial Times.
  
  Även många biltillverkare är beroende av japanska underleverantörer och hittills har bland annat Volvo, Renault, Opel och Volkswagen meddelat att produktionen riskerar att påverkas av komponentbrist.
  
  I dag meddelar elektronikjätten Sony att man stängt ned totalt 12 fabriker i landet, enligt nyhetsbyrån Direkt. Fabrikerna tillverkar bland annat digitalkameror, mobiltelefoner och tv-apparater. Orsaken till produktionsstoppet är svårigheter att få fram komponenter och material. Om bristen håller i sig kan Sony komma att flytta delar av produktionen till andra länder.
  
  Men det är inte bara japanska företag som påverkas av situationen. I måndags varnade Nokia om problem med tillgängligheten på vissa komponenter.
  [...]
  I ett uttalande från förra veckan uttrycker Sony Ericsson en liknande oro. Företaget gör bedömningen att situationen i Japan kommer att påverka mobiltillverkarens verksamhet. Den främsta anledningen är att en stor del av den japanska produktionen av elektronikkomponenter ligger i den del av landet som drabbats av naturkatastrofen.

• "Japanese electronic components maker Mitsubishi Gas Chemical has been unable to operate plants in Fukushima and Ibaraki prefectures since the massive earthquake last Friday. MGC produces bismaleimide triazine resin, a key material in manufacturing smartphones and tablet PCs and accounts for 50 percent of the global market for the product.
  
  Most global IT companies have a three-tiered supply network. Japan supplies the materials and core components, Taiwanese and Korean companies import them and turn them into intermediate goods, and manufacturers in China and Korea assemble them into finished products. So if problems arise at Japanese parts and materials makers, the global supply network could end up falling apart."
• Kiselbrist - lite andra siffror än ovan. Undrar var sanningen ligger?
  

  The semiconductor industry faces possible shortages of silicon after the Japan earthquake caused suspension of 25 percent of the world´s production of the material key to manufacturing chips, IHS iSuppli said.
  [...]
  Shin-Etsu said March 17 that there was damage to its Shirakawa plant and that it is unclear how long it will take to restore operations.
  The company intends to set up production elsewhere, it said. ISuppli said that facility accounts for 20 percent of world output.
  
  MEMC´s Utsunomiya plant had been evacuated and operations suspended as of March 17, according to the company. That factory produces 5 percent of world output, according to iSuppli.

• Kostnaderna för kopparframställning ökar p.g.a. stängda fabriker i Japan.
• Volvo PV kan stänga.

  Volvo Personvagnars produktion i Göteborg kan stoppas redan nästa vecka. Det råder stor osäkerhet om tillgång på elektronikdelar på grund av jordbävningen i Japan.
  – Vi vet att vi klarar den här den här veckan, men sedan vet vi inte, säger Volvo Personvagnars presschef Per-Åke Fröberg.

Saudiarabien

• 25 mars: Protester i östra Saudiarabien
• Lång, uttömmande artikel i SvD om Saudiarabien:

  Den dagen Saudiarabiens folk reser sig blir effekten på oljemarknaden som om det börjar brinna hos brandkåren. Det är det enda landet som kan släcka oljetörsten när produktionen drabbas i andra länder.
  [...]
  Saudiarabien är en absolut monarki, där nationsbegreppet bygger på en ultrakonservativ tolkning av sunniislam, wahhabismen. Kungen, den 87-årige Abdullah, ska efterträdas av kronprins Sultan som är skröplig och gammal. Efter honom i successionsordningen kommer den hårdföre prins Nayef, som avskys av saudiska liberaler. Saudiarabien kan snart stå inför ett skakigt maktskifte, samtidigt som den arabiska våren har spritt sig till grannländer som Jemen, Bahrain och Syrien.
  [...]
  Redan i dag använder de 26 miljoner personer som bor i landet - 18,6 miljoner saudier och åtta miljoner migrantarbetare - mer olja än vad 190 miljoner brasilianare gör.

Bahrain

• 21 mars:

  Bahrains kung Hamad bin Isa al-Khalifa sade på måndagen att "den utländska sammansvärjningen" mot hans kungadöme hade misslyckats och tackade soldaterna som tagits in från grannländerna för att de hjälpt till att få slut på oroligheterna efter veckor av protester.

  En diktators verklighetsbeskrivning...

Jemen

• sammandrabbningar mellan rivaliserande grupper inom militären
• Mindre olja från Jemen:

  Däremot sker det en utveckling i andra länder som Bahrain och Jemen som kan leda till att det produceras mindre olja. Sammanlagt producerar dessa två länder i vanliga fall 350000 fat olja per dag. I Yemen sprängdes den 15 mars en oljerörledning med en kapacitet på 120000 fat per dag och produktionen vid två oljefält har stoppats.

• Ingen överenskommelse i Jemen
  

Jordanien

• Flera jordanska demonstranter fick föras till sjukhus sedan de på torsdagskvällen attackerats av regeringsanhängare. Polisen stod passivt och såg på, enligt ögonvittnen.

Syrien

• Våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i Daraa i södra Syrien. Regeringen lovar att genomföra reformer. Undantagstillstånd sedan 1963.
• Musik @ Centrifugen: "Syrien får klara sig själv eftersom de inte har något att ge världen (läs:Olja)"

Libyen

• Libyska rebeller avancerar
• Humanitär katastrof

  Redan rapporteras om stängda och tomma affärer på flera håll och bristen på raffinerade drivmedel i landet gör också att transporter av varor och livsmedel minskar. Tidigare rapporter från hjälporganisationer talar om att cirka 600.000 människor inne i Libyen är i behov av humanitära insatser, ytterligare en kvarts miljon har flytt.
  
  FN:s flyktingorgan UNHCR befarar nu också en våg av flyktingar från krigets Libyen till Europa. Italien bereder sig att ta emot 50 000 libyer.

• Gaddafi har 144 ton guld - det gör honom inte så mycket om utländska bankkonton fryses.

Elfenbenskusten

• Ecowas vill intervenera "Ledarna för de västafrikanska länderna har enats om att be FN om mandat för att genomföra militära aktioner för att stoppa krisen i Elfenbenskusten."
• Inbördesstrider: "Anhängare till Elfenbenskustens internationellt erkände president Alassane Ouattara intog på måndagen staden Bloléquin i den västra delen av landet."
• Svårt att få fram hjälp

  500 000 människor har flytt våldets Elfenbenskusten. FN ber om medel för att hjälpa flyktingarna men gensvaret från omvärlden är svagt.
  [...]
  FN har knappt någon hjälp att ge när det västafrikanska landet närmar sig inbördeskrig.
  [...]
  Laurent Gbagbo som officiellt förlorade presidentvalet i november mot oppositionsledaren Alassane Ouattara.

• Nära en miljon invånare i Elfenbenskusten har nu flytt undan striderna i den största staden Abidjan och andra håll i landet, rapporterade FN:s flyktingkommissariat UNHCR på fredagen.
• Wikipedia om Elfenbenskusten.

  har naturtillgångar i form av petroleum, naturgas, diamant, mangan, järnmalm, kobolt, bauxit, koppar och vattenkraft.
  [...]
  Elfenbenskusten är en av världens största producenter och exportländer av kaffe, kakao och palmolja.

  För att vara ett u-land har Elfenbenskusten en väl utbyggd infrastruktur.

  In 2003, forest products accounted for $269 million in export value, providing the third most important source of foreign revenue after cocoa and petroleum products.
  [...]
  In 1983, the government acknowledged that the nation’s forest area, which totalled approximately 16 million hectares at independence in 1960, had dwindled to about 4 million hectares. However, the deforestation rate still averaged 3.1 percent during 1990–2000. The lingering political instability since the outbreak of hostilities in 2002 has contributed to illegal logging and increased deforestation.

Övriga Afrika

• Indiskt företag köper upp stora mängder jordbruksmark i Etiopien
• Kondombrist i Kenya. Mer HIV och fler oönskade barn?
• Stor livsmedelsbrist i Zimbabwe
• Moçambique nytt centrum för droghandel

  The United States believes heroin and other drugs, mostly from south Asia where Suleman's family originally hailed from, are being sent to Europe and South Africa through Mozambique.

Israel / Palestina

• Israeliska stridsflygplan genomförde minst fem attacker mot Gazaremsan sent på måndagen

USA

• De höga oljepriserna ett hot mot återhämtningen i den amerikanska ekonomin
• "Försäljningen av villor i USA rasade med 16,9 procent i februari [...] Det var en betydligt lägre försäljningsvolym än väntat."
• "Försäljningen av befintliga bostäder i USA sjönk med 9,6 procent i februari, till en beräknad årstakt på 4,88 miljoner enheter." Även detta större ras än förväntade 4,5 procent.

  Tillgången på befintliga bostäder för försäljning, i relation till aktuell försäljningstakt, steg i februari och "lagret" räcker till att täcka försäljningen under 8,6 månader, jämfört med reviderade 7,5 månader i januari (7,6).
  
  Medianpriset sjönk 5,2 procent till 156.100 dollar, jämfört med motsvarande månad föregående år.

  När återkommer krisen med full kraft på USA:s bostadsmarknad?

BIGPISS-länderna

• "Portugals parlament avslog på onsdagskvällen den socialistiska minoritetsregeringens fjärde sparpaket inom ett år. Strax efteråt lämnade premiärminister José Socrates in sin avskedsansökan."
• "Det är rätt oundvikligt" att Portugal kommer att behöva räddas.
• "Kreditvärderingsinstitutet Moodys sänker kreditbetyget för 30 banker i ett eller flera steg. [...] Kreditbetyget för de tre största spanska bankerna, Banco Santander, BBVA och La Caixa, påverkas inte och de nuvarande betygen bekräftas."
• E24:s Per Lindvall

  Grekland, Irland och nu plats på scen för Portugal! Efter en period av dalande intresse är det inte oväntat dags för nästa deltävling i ”Eurovision bad bond contest”.

• Portugal begär ingen hjälp:

  Tidigt på fredagsmorgonen slutade EU-toppmötets första dag. Portugals just avgångne premiärminister José Socrates fick förklara krisläget i nationen på mötet, efter det att hans krispaket röstats ner i parlamentet. Men han begärde inget nödlån för att klara av att betala skyhöga räntor på statsskulden.

• IMF förbereder sig för ”hot mot det finansiella systemet”
• Italiens premiärminister har problem av annat slag:

  i synnerhet åtalet för affären med den unga dansösen Ruby. Åklagarna har i det fallet lagt fram ett så omfattande material att Berlusconi med hänvisning till tidsbrist försökt få rättegången uppskjuten. Den begäran har avvisats av domstolen i Milano. Berlusconi skall inställa sig där den 6 april klockan 09.30.

• Stor protest i London mot nedskärningar

Fastighter och bostadsbubbla

• Kris för kommersiella fastigheter
• "Stockholmarna står för merparten av lånen till bostadsrätter i Sverige. Enligt kreditupplysningsföretaget UC har Stockholm 63 procent av borättskrediterna medan Göteborgs andel är elva procent, Malmös tio procent och resten av landet står för 16 procent."
• "Lånevolymen för småhus är nära tre gånger så stor som summan för bostadsrätter; 1 057 miljarder mot 515 miljarder."
• Lever svenskarna i en lånad dröm?

  Bostadspriserna har i stället fortsatt att klättra uppåt det senaste året, trots att Riksbanken har höjt styrräntan och bankerna sina utlåningsräntor ännu mer.
  
  Vad gäller den kommersiella fastighetssektorn blev krisen bara ett mindre hack i kurvan.
  [...]
  Vad gäller den kommersiella fastighetssektorn så finns det knappt någon diskussion alls om någon eventuell bubbla eller några andra problem. De kritiker som ansåg att fastighetsbolagen var alldeles för optimistiska i sina värderingar under krisen 2008 och 2009 har, om inte tystnat, så i alla fall drunknat i mängden av alla positiva budskap. På aktiemarknaden sitter man också nöjd. Fastighetssektorn har utvecklats mycket starkt och för många bolag ligger kurserna nu över rekordnivåerna från den ljusblå våren 2007. Och bland vinnarna hittar man de mest högbelånade bolagen, med Balder i spetsen. Det senare är en stor skillnad gentemot vår omvärld där synen på vad som anses vara en komfortabel belåningsnivå har skruvats ner ordentligt.

• Rea på hästar - Prisfall på hästar - Prisfall på hästar slår ut uppfödare - Ett kungarike för en häst
• Svenskar tidigast i Europa med att lämna boet

  Svenska ungdomar flyttar hemifrån tidigast i Europa. Kvinnorna är i genomsnitt 20,7 år och männen 21,6 år. I Slovakien är männen 31,5 år och kvinnorna 29,8 år när de lämnar föräldrahemmet, skriver tidningen Hem & Hyra. Den stöder sig på statistik från EU och Statistiska centralbyrån.
  
  I en fjärdedel av EU-länderna är männen i snitt 30 år eller äldre när de lämnar föräldrahemmet. Kvinnorna flyttar hemifrån tidigare än männen i alla EU-länder.

• Rekordrika hushåll lånar allt mer . Hushållens lån ökade 7,4% över ett år inte lika snabbt som tidigare, men ändå en hög takt, betydligt högre än exempelvis BNP.

Banker

• Så tjänar bankerna på dina kortköp

  Butiken får sen förra året inte lägga på någon avgift på dig som kund, men måste däremot betala en avgift till inlösande bank på mellan 1–3 kronor om det är ett vanligt bankkort, kopplat till ditt lönekonto. Är det istället ett kreditkort, tillkommer förutom grundavgiften ett påslag på mellan 1,5–3 procent av köpesumman. Vad som är en direkt förlustaffär för kioskinnehavaren är en fin-fin inkomstkälla för banken, som dessutom tjänar pengar direkt av dig, eftersom du betalar en årsavgift på ditt kort.
  [...]
  Idag görs 70 procent av alla betalningar i Sverige med kort.

Livsmedel

• Fettskräck - det började med en bluff.

  1953:
  Den amerikanske forskaren Ancel Keys publicerar forskning som visar ett samband mellan högt intag av fett och risken att dö av hjärtsjukdom. Några år senare visar en annan forskare att Keys bluffat genom att välja ut de sex länder som gett maximalt samband. När alla 22 länder som fanns med i studien togs med försvann det starka sambandet.
  [...]
  1980:
  Ancel Keys publicerar resultat från The Seven Countries Study. Inget samband mellan högt fettintag och hjärtsjukdom hittas, och Keys ändrar sin hypotes till att bara gälla mättat fett. Professor John Yudkin (bilden) kommer fram till att det var när vi började äta den processade, stärkelserika, västerländska kosten som vi drabbades av välfärdssjukdomar.

• Så blev fett farligt - och nyttigt igen.

  Akta dig för fett, eller? I 30 år har forskarna varnat oss för fet mat - för att vi blir feta och hjärtsjuka av den. Men nu gör den ena professorn efter den andra helt om: Ät fett och bli smal och frisk!

• Farligt transfett blir förbjudet.

  I torsdag beslutade riksdagen att förbjuda industriellt tillverkat transfett.
  [...]
  Det började redan för åtta år sedan, när reportern Per Snaprud upptäckte flera grova felaktigheter på verkets hemsida som helt förnekade transfettets hälsorisker. När DN hade påtalat felen togs uppgifterna bort.
  [...]
  Ändå fortsatte Livsmedelsverket sin egendomligt defensiva hållning. Informationen på hemsidan var inte längre helt felaktig, men inlindad i irrelevanta fakta så att den blev obegriplig och motstridig. Till och med produkter märkta med Nyckelhålet för särskilt nyttig mat fick innehålla upp till 14 procent transfett. (Men den Nyckelhålsregeln ändrades efter DN:s larm.)
  [...]
  Sambandet mellan industriellt transfett och hjärt-kärlsjukdom är ett av de bäst belagda som finns. Bara en enda faktor är lika tydligt bevisat farlig för hjärtat, och det är snabba, lättsmälta kolhydrater som finns i exempelvis läsk, potatismos och vitt bröd.
  
  Nu väntar vi med spänning på att Livsmedelsverket ska agera enligt den kunskapen. För inte ska väl riksdagen behöva ingripa?

  Jag fortsätter att inte lita på Livsmedelsverket! Här har vi ett verk där politikerna borde rensa upp ordentligt!
• Svenskarna äter allt mer kött

  Konsumtionen av kyckling ökade med fem procent 2010; nöt och fläsk med drygt tre, enligt Jordbruksverkets siffror uppger Ekot.
  
  Radion rapporterar att köttimporten i fjol var "rekordhög" medan svenska köttbönder pressas av dålig lönsamhet.
  [...]
  Importen av kött och köttvaror ökade med 1 procent 2010 jämfört med året innan.

Kina

• Kinas 64 miljoner tomma lägenheter - mer om de berömda spökstäderna.

Nordkorea

• Sex miljoner människor hotas av svält i Nordkorea enligt FN

Egypten

• Egypten och militären:

  När Egyptens militär förhindrade blodsutgjutelse på Kairos gator så berodde det delvis på att de ”helhjärtat stödde egyptiska folket törst efter frihet” (bla bla bla?), men det berodde också på att det Egyptiska folket utgör deras kundbas.
  [...]
  “What's little known outside Egypt is that the army plays a crucial role in the economy as well. That raises the question: Will the military back reformers if they threaten to dismantle its business interests?”