Sårbart, sårbart!

Jag läser idag att Karolinska universitetssjukhuset försatts i stabsläge eftersom deras datoriserade journalsystem slutat att fungera vid 11-tiden idag. Detta påverkar för övrigt stora delar av sjukvården i Stockholms län, där en del inte kunde se bokade patientbesök eller viktig information om patienterna. Vid halvfemtiden var systemet fortfarande ur funktion. Visserligen finns reservrutiner, men som presschefen säger "Man måste använda papper, ett arbetssätt som vi inte är anpassade för". Datorhaveriet kommer att orsaka en massa merarbete.

Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.

Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.

För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.

Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.