Torkan i Kalifornien och grönsakerna

Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.

Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.

Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.

Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.

Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.

Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).

I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.

Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!

Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.

Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.

En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.

Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.

Räntesänkning kontra finansiell stabilitet

SvD:s Per Lindvall propagerar återigen för att Riksbanken ska sänka räntan. Detta i en artikel på nyhetsplats som kallas för "analys", när den snarare borde ha varit en debattartikel. Lindvall reagerar på att Riksbanken verkar fokusera på finansiell stabilitet istället för att uppfylla sitt inflationsmål och gynna svensk exportindustri. Lindvall tror uppenbarligen att ett sänkt ränteläge skulle vara en mirakelmedicin för den svenska ekonomin.

Nu ska vi komma ihåg att Riksbanken sedan slutet av 2011 har sänkt reporäntan i flera steg från redan låga 2 procent till nuvarande 1 procent. Detta har inte haft några revolutionerande effekter på kronkursen, utan kronan har efter en inledande försvagning under några månader därefter förstärkts mot de för vår export mest intressanta valutorna euron, USA-dollarn och det brittiska pundet.

Det är högst tveksamt om ytterligare sänkt reporänta skulle ha någon avgörande effekt på kronans styrka och därmed exportindustrins lönsamhet. Vår exportindustri är för övrigt beroende av att sända sina varor till andra länder och som bekant går det inte så bra med ekonomin hos de flesta av våra viktigaste exportländer. Så även om vi skulle stimulera exportindustrin genom en sänkt krona så skulle det troligen inte ha någon större effekt, för denna är beroende av att exportera till andra länder - vi kan inte exportera till Mars! Utrikeshandeln med varor har sedan 2011 sjunkit, men det gäller både exporten och importen. Handelsnettot har dock under hela perioden varit positivt och ungefär lika stort. Så länge Sverige fortsätter med handelsöverskott bidrar vi för övrigt till de finansiella obalanserna i den globala ekonomin.

Vad den sänkta räntan däremot har gjort är att fortsätta att blåsa upp hushållens skuldsättning, som fortfarande är en bra bit högre än inflationen. Ökningstakten för hushållens skuldsättning minskade ett tag, men sedan början av 2012 har den istället varit tämligen konstant runt 4,6 procent. Detta har i sin tur fortsatt att driva upp priserna på bostäder till ännu högre nivåer. Den ökade skuldsättningen har också hållit igång den inhemska konsumtionen så att vår BNP fortfarande växer. Det är emellertid frågan om en lånefinansierad konsumtion och lån måste som vi alla vet förr eller senare betalas tillbaka eller avskrivas.

Som jag ser det gör Riksbanken helt rätt när de prioriterar den finansiella stabiliteten. Som Lindvall påpekar så "framstår de svenska bankerna som bland de minst riskfyllda bankerna i världen", vilket får ses som en god förberedelse för den skuldkris som oundvikligen kommer att drabba även oss förr eller senare när den svenska skuldbubblan blåses ur - något som regeringen säkerligen till varje pris vill försöka skjuta upp till efter valet 2014.

Lindvall skriver vidare om att "För att nå sitt inflationsmål så borde Riksbanken både sänka räntan och likt Schweiz, Danmarks och Japans centralbanker intervenera för att sänka den svenska kronan". Visst har Riksbanken ett inflationsmål på 2 procent som man inte lyckats uppnå (sett till KPIX och KPIF) sedan 2010. Detta inflationsmål är emellertid högst godtyckligt satt - för att citera Riksbanken:

Att det blev just 2 procent beror på att inflationen var ungefär 2 procent när inflationsmålet introducerades. Dessutom var detta i linje med inflationsmålen i andra industriländer.

Skulle inflationsmålet introduceras idag skulle det snarare sättas till 1 procent, helt enkelt för att det är den "normala" inflationsnivån de senaste åren. Ingen kan väl heller påstå att de svenska hushållen konsumerar för lite idag, trots den låga inflationstakten.

Ett annat argument för sänkt räntenivå är att det skulle gynna utlåning till företagen. Det visar sig dock att det inte haft den effekten de senaste åren. Istället har bankerna valt att låna ut mer till hushållen. Det finns kanske en grundläggande baktanke, nämligen att som privatperson är du i princip betalningsskyldig på dina lån intill döden, medan företag kan gå i konkurs. Hursomhelst visar de senaste årens erfarenheter att en sänkt ränta inte ger mer utlåning till företagen, utan främst till hushållen. Ändå propagerar Lindvall för att Riksbanken ska försöka att sänka räntan en gång till för att se om det funkar bättre denna gång.

Att bankerna i många fall är återhållsamma med utlåningen till företag, till exempel till fastighetsbolag har troligen andra orsaker än ränteläget, till exempel att priserna på hyresfastigheter ser ut att ha nått en topp.

Finansiell stabilitet är verkligen vad vi kommer att behöva framöver, åtminstone relativt vår omvärlds instabilitet. Om Sverige offrar lite av vår potentiella BNP på att vara en ö av relativ stabilitet i ett turbulent globalt finanshav så är det definitivt värt det. Därför bör Riksbanken med flera makthavare i vår ekonomi inte tänka alltför kortsiktigt utan istället arbeta på att på olika vis göra vårt finansiella system mer resilient mot chocker från omvärlden - för sådana chocker lär det komma fler av framöver.

Sårbart, sårbart!

Jag läser idag att Karolinska universitetssjukhuset försatts i stabsläge eftersom deras datoriserade journalsystem slutat att fungera vid 11-tiden idag. Detta påverkar för övrigt stora delar av sjukvården i Stockholms län, där en del inte kunde se bokade patientbesök eller viktig information om patienterna. Vid halvfemtiden var systemet fortfarande ur funktion. Visserligen finns reservrutiner, men som presschefen säger "Man måste använda papper, ett arbetssätt som vi inte är anpassade för". Datorhaveriet kommer att orsaka en massa merarbete.

Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.

Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.

För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.

Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.