Visar inlägg med etikett sjukvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjukvård. Visa alla inlägg

2017-01-12

Vecka 1: Olja & gas, globala kreditbubblan, m.m.

Intressanta nyheter 1-8 januari 2017, baserat på mina tvitar och vidaretvitar på Twitter.

Olja och gas


(alltså sedan januari 2016)




Kreditbubblan





Kina


Bostadsbubblan




Beredskap och sårbarhet


Forskning och hälsa




Rymden

2016-05-12

Venezuela börjar falla samman

"Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki."

Nu börjar det komma allt mer allvarliga rapporter från Venezuela, vars problem jag skrivit om tidigare, bland annat valutan, elbrist och varubrist.

Polisen stoppade igår en protestmarsch som krävde en folkomröstning om president Maduros avgång. Det sköts även gummikulor.

Värre är att det råder svår brist på läkare (för att många lämnat landet) och mediciner.

Det är också svårt att få tag på mat - så svårt att många i städerna börjat döda hundar, katter och duvor för att få mat. Det har också på många håll förekommit storskalig plundring av livsmedelsaffärer. Jag läste till och med en notis om några militära officerare som dömts för att ha stulit några getter, då deras förläggning led av matbrist.

Blir folk alltför hungriga kommer det att bli revolution. De styrande i Venezuela bör betänka att exempelvis Franska revolutionen 1789 till stor del utlöstes av livsmedelsbrist.

Frågan är bara hur snabbt det kommer att gå och hur våldsamt det blir.

2016-03-12

Kondombrist i Venezuela!

Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.

Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.

Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.

Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.

Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.

Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.

En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.

2015-11-25

Inte pengar som saknas, utan resurser och tid

Efter gårdagens besked från regeringen att Sverige anpassar migrationspolitiken till EU:s lägstanivå ser jag i mitt medieflöde många som protesterar och säger att Sverige är så rikt, så vi har råd att ta emot fler flyktingar. Denna reaktion bygger på ett felaktigt resonemang, då det inte är pengar som saknas, utan fysiska resurser. Johan Westerholm skriver:
Om det bara var pengar som det var frågan om så kanske det hade gått att lösa men det är inte bara pengar. Den halva miljon bostäder vi behöver finns inte, inte heller de läkare, socialsekreterare, lärare och all annan personal som krävs.
Hur mycket pengar vi än öser ut blir det exempelvis inte fler lärare.
Redan innan Sverige i år tog emot rekordmånga flyktingar hade vi brist på legitimerade lärare.
Att utbilda fler lärare, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, socialarbetare och ordningsvakter tar tid. Det är alltså tid Sverige har brist på, inte pengar!

Och nej, det kommer inte en massa välutbildat folk hit som flyktingar! Som bland annat Tino Sanandaji upprepade gånger påpekat så är utbildningsnivån bland flyktingarna betydligt lägre än för svenskar. En vuxen syrisk flykting som kommer hit har i snitt drygt sju års skolgång. Bara cirka 10 procent av syrierna har en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Vi kan alltså inte räkna med något tillskott av lärare eller sjukvårdspersonal som motsvarar den ökade folkmängden.

Jag förfäras med Cornucopia över att inte miljöpartisterna verkar förstå grundläggande miljöbegrepp såsom "tillväxtens gränser, resursbegränsningar och resursbrist".
Nej, i verkligheten begränsas vi av resurser. Det handlar inte om pengar, utan det handlar om energi, mat, boenden, vatten, avlopp, vårdcentraler, sjukhus, tolkar, mobiltelefonikapacitet med mera.
...
Verkligheten är att all miljöförstöring har sin grund i antalet människor - och ju längre norrut, desto större blir det miljömässiga fotavtrycket på grund av klimatet och frånvaron av solinstrålning (=kyla) vintertid. Det kallas resursbegränsningar och det är fascinerande att Miljöpartister som Åsa Romson inte förstått begreppet förr.
Jag är förfärad, men jag är inte förvånad - Miljöpartiets nuvarande styre har fullständigt tappat sina rötter och jag har inget förtroende för dem.

Något annat Sverige har brist på är el - häromdagen nettoimporterade Sverige el motsvarande en och en halv kärnkraftsreaktor, för att det var kallt. Hur kommer det att se ut senare denna vinter? Jag kommer att fortsätta att hålla koll på elstatistik.se. En kraftig köldperiod (som ofta kombineras med svag vind) över hela nordvästra Europa kan bli högst intressant.

Att bygga ny elgenereringskapacitet tar som bekant lång tid. Det räcker inte heller med förhållandevis snabbyggda vindkraftverk, på grund av deras mycket intermittenta elproduktion, utan det måste finnas en stabil bas samt reglerkraft av sådana kraftverk som tar många år att bygga. Här saknas alltså både resurser och tid.

Migrationsverket har också uppenbara problem att hantera flyktingströmmen. Det vittnas på många ställen om utarbetade anställda - frågan är hur länge de kommer att orka med. Om inget radikalt görs snart får vi en förvärrad kris där många av Migrationsverkets anställda kommer att bli sjukskrivna eller säga upp sig. Och kommer Migrationsverket att lyckas nyanställa? Hur många skulle idag vilja ta ett jobb där? Det krävs rejält nytänkande här, till exempel mitt förslag att överföra folk från andra statliga myndigheter. För med färre tillgängliga arbetstimmar blir handläggningstiderna längre. Då kan det bli mycket som blir dåligt, exempelvis att man som nu inte hinner behandla ansökningar om vinterkläder. Även här är det tid, inte pengar, som är bristen. Ett annat alternativ är förstås att förenkla många av de byråkratiska processerna på Migrationsverket.

Johan Westerholm tar också upp en annan intressant aspekt, nämligen hur hygienen kan påverkas.
Något annat som vi inte heller är beredda på är, i skuggan av bostadsbristen, hur nu sådant som hygienen påverkas. I vissa kommuner orkar inte reningsverk och infiltration med. I tidningen kunde jag häromdagen läsa om hur avföring rann i dikena då en fastighet dimensionerad för sex personer härbärgerade 30 vuxna. Avlopp och infiltration orkade helt enkelt inte med. Konsekvenserna är redan kända – vi kommer se hur sjukdomar som kolera kan börja spridas genom att bakterier tränger ner i grundvattnet. En konsekvens som är faktisk, inte rasistisk. Andra problem som trångboddheten kommer att föra med sig är sjuka hus. Ventilationen orkar inte med och svartmögel kan slå rot. Sjuka hus ger sjuka människor som belastar primärvården och dessutom har svårt att arbeta. Trångboddhet dömer dessutom barnfamiljer till dålig studiemiljö och raserade framtidsförutsättningar.
Egentligen behövs bara sunt förnuft för att förstå att det finns gränser för hur många vi kan ta emot. Under 2014 ökade Sveriges befolkning med hela 1,06 procent på ett år - ett snabbt överslag med 72-regeln ger att detta motsvarar en fördubbling av befolkningen på mindre än 72 år. I år ökar Sveriges befolkning ännu snabbare. Sveriges befolkning har aldrig någonsin sedan folkräkningens början i mitten på 1700-talet ökat så snabbt. Det är helt enkelt ohållbart och därför gör regeringen helt rätt som drar hårt i handbromsen, även om man gjort det alldeles för sent.

För den som förfasar sig över vår regering ska man ha klart för sig att de inte är bovar i det de gör nu, utan snarare EU:s misslyckade flyktingpolitik. Kombinationen av öppna inre gränser och mycket olika asylregler i olika länder var i längden ohållbar. När Schengenområdets yttre gräns sprack i somras ställdes frågan bara på sin spets. Snarare är det denna och tidigare svenska regeringars fasthållande vid en i EU-sammanhang ohållbar svensk flyktingpolitik som gör dem till bovar, inte gårdagens beslut.

För övrigt är det intressant att se vilken kappvändning Stefan Löfven gjort i flyktingpolitiken från september till nu, där KIT har jämfört hans uttalanden då och nu.

Det kan även vara på sin plats att påminna om det så kallade Luciabeslutet som den socialdemokratiska Regeringen Carlsson tog i december 1989 och som starkt begränsade vilka flyktingar Sverige skulle ta emot. I mycket ett beslut liknande gårdagens. Notera för övrigt att då var den "rekordstora flyktingströmmen" till Sverige under andra halvåret 1989 bara 20 000 personer (jämfört med 19 000 under hela 1988). Idag talar vi om storleksordningen tio gånger så många.

Igår sade Stefan Löfven att "Avsikten är att tillfälligt anpassa den svenska utlänningslagen till minimikravet enligt internationella konventioner och EU-rätten", men jag tror inte alls det blir tillfälligt. Mängden folk som vill till Sverige kommer inte att minska framöver. Det är ett nytt permanent tillstånd vi nu ser.

2014-10-08

Ebola!

Ingen har väl vid det här laget missat den ebolaepidemi som drabbat Västafrika. Att den är allvarlig bekräftas av att till och med den evige optimisten Hans Rosling uttrycker oro över spridningen.

Enligt de senaste officiella siffrorna har än så länge 7493 människor smittats och 3439 dött. Vi ska dock komma ihåg att spridningen framförallt skett i tre västafrikanska länder med dålig tillgång till sjukvård, varför det säkerligen finns ett stort mörkertal vad gäller både smittade och döda.

Denna ebolaepidemi startade i december 2013 i södra Guinea, nära gränsen mot både Sierra Leone och Liberia. Inte förrän i mars 2014 identifierades att det var ett utbrott av ebola. Att den fått såpass mycket större spridning än tidigare ebolautbrott beror på att den snabbt spreds till tätbefolkade områden, till skillnad från tidigare utbrott, som skett i avsides belägna områden.

Antalet smittade ökar fortfarande exponentiellt i de tre drabbade länderna Guinea, Sierra Leone och Liberia, och antalet fall ser ut att fördubblas ungefär var tjugonde dag. Detta skulle innebära att det vid årsskiftet kan bli över 120 000 smittade. Emellertid har vi ännu inte sett någon allvarlig spridning utanför dessa tre länder. Nigeria var närmast att bli smittat, men lyckades att stoppa spridningen efter 20 fall och 8 döda.

Det man ska hålla koll på framöver är om smittan sprids utanför de tre länder där den idag grasserar. Det finns många fler länder i världen som har dålig tillgång till sjukvård och där ebolasmittan om den får fäste kan utvecklas lika allvarligt som i de länder där den idag slagit rot.

Vad gäller Sierra Leone och Liberia samt delar av Guinea får nog kampen mot smittspridningen för tillfället ses som förlorad. Detta kommer att innebära att ebola kommer att ligga som en våt filt över dessa länders ekonomier för lång tid framöver. Vad som skulle kunna förändra utsikterna för dessa tre länder skulle vara om de på något sätt förändrade sina åtgärder mot epidemin, men detta har vi inte sett ännu.

När ekonomin drabbas så drabbas även statsfinanserna och framförallt Sierra Leone verkar för tillfället ligga illa till. Förutom minskade skatteintäkter leder förstås epidemin till högre kostnader för sjukvård och olika former av begränsningsförsök.

Ett problem är att de tre drabbade länderna tillhör kategorin LIFDC (Low-Income Food-Deficit Countries), alltså länder med låg inkomst per capita samt beroende av livsmedelsimport. Epidemin kan leda till att det lokala jordbruket störs och därmed ökar på beroendet av livsmedelsimport. Importerade livsmedel måste också distribueras över landet och där kan störningar uppstå på grund av epidemin. Skräckscenariot vore någon form av hungerkris i en delvis ebolasmittad population, där många börjar vandra iväg för att söka mat. Nu har det inte hänt ännu, men vi ska definitivt hålla koll på utvecklingen.

Ett okänt kort i utvecklingen är förstås också vilka insatser som kommer att sättas in från världens rikare länder, samt hur effektiva dessa insatser kommer att bli.

2013-06-30

Kontantlöst problem för många

Som jag skrivit förut så skapar det alltmer kontantlösa samhället problem för många.

Ett exempel är min morbror på 75+ år som bor i en mindre stad. Där har hans bank Nordea sedan ett tag slopat kontanthanteringen. Min morbror klarar inte av att själv ta ut pengar ur en bankomat - han har inga problem att komma ihåg koden, men att följa instruktioner på en skärm för att ta ut pengar orsakar en stress hos honom som gör att han inte klarar detta. Som tur var fanns det en bankomat i anslutning till bankkontoret och den snälla personalen kunde hjälpa honom att ta ut pengar. Nyligen har dock denna bankomat tagits bort och han kan därför inte längre ta ut pengar utan att någon släkting kommer och hjälper honom att ta ut i någon av ortens övriga uttagsautomater. Kontanter behöver han förstås för att kunna handla mat - han klarar inte heller av att betala med kort i kassan, då även det blir en stressituation. Hans räkningar är inget problem, då de alla går via autogiro.

När jag fick höra om detta häromdagen blev jag förbannad och ringde till Nordea och frågade hur de hade tänkt att lösa problemet. Deras svar var att de inte hade någon lösning! Tack och adjö! Jag ringde därefter till Handelsbankens lokala kontor och de sade att visst har de kontanthanteringen kvar, men att de "inte kan bli hela ortens kontantbank". Jag hoppas dock att min morbror kan bli kund där ändå. Forex har ännu inget kontor på orten.

Detta exempel visar bara en av alla orimliga situationer som uppstår genom kontantlösheten. Ska min morbror, som ändå klarar mycket av vardagen själv, behöva sättas på institution bara för att han inte kan ta ut pengar? Då drabbas samhället troligen av extra kostnader och hans livskvalitet försämras. Bankerna externaliserar på detta sätt kostnaderna för den slopade kontanthanteringen! Det är dags att någon tar bankerna i luggen och reglerar kontanthanteringen på något sätt.

En glädjande nyhet i mörkret vad gäller kontanthanteringen är dock den som Cornucopia uppmärksammar, nämligen att kammarrätten i Sundsvall i en dom nyligen slagit fast att patientavgifter i Jämtlands län får betalas med kontanter och att landstinget inte får slopa kontanthanteringen i sjukvården.
"Ett landsting ska erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Med ett sådant krav torde något utrymme för ett landsting att ställa som villkor för vård att patienten betalar sin vårdavgift på ett visst sätt inte finnas"
Landstingets ekonomichef tror att det borde räcka med ett ställe där man kan betala kontant, men det är högst tveksamt om det är tillräckligt för att uppfylla domens villkor. Ska någon som uppsöker Hälsocentralen i Sveg behöva åka 187 kilometer till Östersund för att betala? Knappast rimligt! Snarare krävs nog att alla vårdinrättningar har möjlighet till kontantbetalning.

Frågan är nu hur övriga landsting som tagit bort kontantbetalning i patientkassan (t.ex. Östergötland) kommer att förhålla sig till denna dom. Kommer de att ändra sig? Som Cornucopia påpekar kan det bli så att landstingen ignorerar kammarrättens dom om det inte blir några påföljder för dem.

Sen är det ju förstås också så att krav på att sjukvården ska ta emot kontanter kan bli meningslösa när det blir allt svårare att få ut kontanter från bankerna.

2013-06-11

Sårbart, sårbart!

Jag läser idag att Karolinska universitetssjukhuset försatts i stabsläge eftersom deras datoriserade journalsystem slutat att fungera vid 11-tiden idag. Detta påverkar för övrigt stora delar av sjukvården i Stockholms län, där en del inte kunde se bokade patientbesök eller viktig information om patienterna. Vid halvfemtiden var systemet fortfarande ur funktion. Visserligen finns reservrutiner, men som presschefen säger "Man måste använda papper, ett arbetssätt som vi inte är anpassade för". Datorhaveriet kommer att orsaka en massa merarbete.

Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.

Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.

För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.

Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.

2012-06-25

Greklands sjukvård går på knäna

Alla har väl sett bilderna av greker som köar för att få mat, men det finns andra saker i det grekiska samhället som också slutat fungera. I spåren av åtstramningarna och den dåliga ekonomin drabbas Greklands sjukvård hårt.

Sjukhusen skär ner på nödvändiga mediciner, begränsar icke akuta operationer och ransonerar till och med grundläggande medicinskt material såsom bomull, bandage, sprutor, katetrar, handskar och papper till undersökningsbord. Det beror till stor del på en röra av obetalda räkningar från statens sida, vilket gör att man inte kan beställa nytt från leverantörer som är trötta på att inte få betalt. Grekland importerar nästan alla sina mediciner. Köerna är långa vid de fåtaliga apotek som fortfarande säljer medicin på kredit. De flesta grekiska apotek vill ha betalt kontant till fulla priset tills staten kommer ikapp med betalningarna av medicinsubventioner - de ligger efter med 762 miljoner euro. Flera apotek har också fått slut på många mediciner. Försäkringsbolagen har också problem med att betala ut pengar för medicin eller också förhalar de utbetalningarna. Allt detta drabbar dubbelt hårt de greker som blivit av med sina jobb.

Ett skräckexempel är det psykiatriska sjukhuset på Leros som inte längre har råd med tillräcklig mat till sina patienter. Sjukhuset är skuldsatt och därför vägrar matleverantörerna att leverera.

Dessutom är Grekland ett land som har stora problem med antibiotikaresistenta bakterier. De ekonomiska svårigheterna kan göra detta problem ännu värre i Grekland, som då kan bli en europeisk spridningshärd för dessa bakterier.
I Europa dör redan idag 25 000 människor årligen i infektioner som blivit motståndskraftiga mot antibiotika, enligt WHO. Det är märkligt tyst om detta. Hade EU minsta lilla ansvar hade man tvärtom gått in och försökt skyddat grekisk sjukvård från neddragningar.
Häromdagen åkte den grekiske finansministern till sjukhus och premiärministern fick opereras för näthinneavlossning, varför han stannar hemma från EU-toppmötet. För eliten finns det tydligen pengar till sjukvård.

Detta med sjukvården är också något att tänka på för alla som turistar i Grekland. Även om man har kontanter kan man tydligen inte lita på att apoteket har alla mediciner eller att det lokala sjukhuset fungerar bra. Privat sjukvård finns visserligen, men kan bli dyr. Läs för övrigt också mina råd om vad man ska tänka på om man ska resa till Grekland.

Greklands kris visar också hur det kan komma att gå för andra länder framöver, exempelvis Spanien. Den visar också hur viktigt det är att staten är solvent. Är staten för högt skuldsatt drabbar det i princip allt i samhället.

2011-10-13

Grekland vidare mot undergången

I svenska media tycks just nu turerna kring Juholts snart förestående avgång överskugga det mesta andra, men det händer fortfarande saker även utanför ankdammen.

Om viktiga världshändelser läser man ofta bäst hos ZeroHedge, som idag rapporterar om de senaste grekiska strejkerna, bland annat mot den impopulära nya fastighetsskatten. Denna fastighetsskatt ska för att effektivisera indrivningen tas ut på elräkningen - betalningsvägran skulle alltså leda till avstängd el. Fackföreningen ockuperar dock idag det grekiska elbolaget och säger att "vi kommer inte att sluta leverera elektricitet till fattiga människor även om de sätter oss i fängelse". Elbolaget säger att räkningarna kommer att tryckas ändå på annan plats.

Transportarbetare, sophämtare, sjukhuspersonal och jurister strejkar tydligen också idag och på onsdag i nästa vecka planeras en 24-timmars generalstrejk i Grekland, som protest mot nya skattehöjningar, pensionsnedskärningar och avskedanden av tiotusentals statsanställda. ZeroHedge tar också upp att de anställda på självaste finansministeriet protesterar och har utannonserat en 9-dagars strejk med början på måndag. Kan inte ens finansministeriet hålla igång är det illa.

Eurozonens länder har nu insett hur omöjlig Greklands situation är med en statsskuld som väntas nå 162 procent av BNP i år och föreslår att utöka den "frivilliga" skuldnedskrivningen från privata aktörer upp till 50 procent. Bättre en kontrollerad statsbankrutt än en okontrollerad.

Lite aktuella siffror om Greklands statsskuld. Statsbudgetens underskott för årets första nio månader var 19,2 miljarder euro jämfört med bara 16,6 miljarder samma period förra året. Enligt senaste officiella gissningen kommer underskottet för hela året att bli 19,5 miljarder (8,5 procent av BNP) vilket alltså kommer att behöva revideras upp då man redan nästan är uppe i den siffran på bara nio månader. Grekiska staten betalar i genomsnitt 5,28 procent i ränta på sin statsskuld - skulle de betala marknadsränta skulle räntebetalningarna vara större än statens hela skatteinkomster.

DI noterade häromdagen också att den elektroniska andrahandsmarknaden för grekiska obligationer i princip upphört då omsättningen har sjunkit 99,98 procent på två år och med 98 procent från augusti till september.

Krisen i Grekland slår som vanligt hårdast mot de svagaste - i en rapport publicerad i ansedda medicinska tidskriften Lancet illustrerar några brittiska forskare detta ur en hälsosynvinkel.
Framför allt är det tillgång till sjukvård och förebyggande arbete bland utslagna grupper som drabbats av nedskärningarna. [...] HIV ökar med 50 procent jämfört med förra året, mest bland de allt fler hemlösa, prostituerade och bland sprutnarkomaner. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan; 25 procent fler greker begick självmord.
Man kan fundera på hur effekterna på det grekiska samhället hade blivit om EU-politikerna redan i början av 2010 hade låtit landet göra statsbankrutt, istället för att försöka skydda banker genom att ge Grekland återkommande "räddningspaket" som egentligen inte gett annat än tillfällig respit för landet, som sen bara har hamnat i en ännu värre statsfinansiell sits än den statsskuld på bara 127 procent av BNP som man hade i slutet av 2009. Visst hade det blivit kännbart till en början, men man hade sedan kunnat sätta igång processen för återuppbyggnad och vid det här laget kanske hunnit en bit på vägen. Men feta bankdirektörer i Paris och Bryssel var väl viktigare än vanliga greker.

2011-10-10

Amerikaner sparar på läkemedel

För någon vecka sedan kom en skrämmande undersökning från USA att allt fler amerikaner hoppar över mediciner och behandlingar för att spara pengar. Nästan hälften av dem som tar minst en medicin sade att de inte tog så mycket som de fått föreskrivet av sin läkare, eller inte gjorde någon undersökning som rekommenderats av deras läkare. Det är 9 procentenheter fler än de 39 procent som sparade pengar på detta vis i förra årets undersökning. Redan förra årets siffra var skrämmande hög. På sikt kan dessa siffror leda till radikalt förändrad hälsa för USA:s befolkning.

SvD:s Daniel Kederstedt tar upp fler siffror som visar att krisen i USA inte är över.
På pappret klev USA in i recessionen i december 2007 och ut ur densamma 18 månader senare. [...]
Mellan juni 2009 till juni 2011 rasade hushållens medianinkomst, inflationsjusterad, med 6,7 procent för att landa på 49 909 dollar. Mellan december 2007-juni 2009 föll medianinkomsten ”bara” 3,2 procent. [...]
Sedan USA klev ut ur recession har inte mycket hänt med arbetslösheten. Från att ha varit 9,5 procent i juni 2009 låg den på 9,2 procent exakt två år senare. [...]
En person som förlorade sitt jobb under recessionen var i snitt utan arbete i 24,1 veckor i juni 2009. Det var upp från 16,6 veckor i december 2007, enligt Bureau of Labor Statistics. Idag ligger den siffran på 40,5 veckor – den högsta på mer än 60 år.
Har man helt enkelt fel definition av recession? Det känns som en recession i USA, fastän det officiellt inte är det. Siffrorna stämmer också med vad jag skrev i maj om att det fortfarande går risigt för USA och i februari att det inte går så bra för USA.

2011-01-12

HIV i krisens spår?

I SvD kunde man igår läsa om hur HIV sprids i Estland efter krisen, framförallt i Narva vid gränsen mot Ryssland. En av alla ofta förbisedda effekter av krisen. Men vilken koppling har detta till krisen? Nedan ser ni dödligheten i HIV/AIDS i EU-länderna samt några andra europeiska länder, enligt data från Eurostat. Jag har också tagit med 1998 som jämförelse för att se hur läget utvecklar sig.
Den snabba ökningen i Estland och Lettland är oroande. Men frågan är om den beror på krisen. Den stora ökningen av HIV verkar ha kommit tidigare och snarare vara kopplad till andra faktorer, exempelvis närheten till Ryssland. Portugal och Spanien har också en för Europa relativt hög dödlighet i AIDS, men den minskar, vilket får ses som positivt.

I ett globalt perspektiv är dock läget för HIV i Europa förhållandevis lugnt, se kartan nedan från Wikipedia (klicka för att förstora).
För Afrika söder om Sahara är dock HIV ett hot som fortfarande är lika aktuellt och påverkar samhället på alla plan.

2010-09-07

Peak Antibiotics?

Igår på SvD Brännpunkt skrev äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) och socialminister Göran Hägglund (KD) om en mycket viktig fråga, nämligen antibiotikaresistenta bakterier. Detta med anledning av att det hålls en konferens i Uppsala med namnet "The Global Need for Effective Antibiotics – Moving Towards Concerted Action".
Under tre dagar ska forskare, politiker, organisationer och läkemedelsindustrin diskutera problemen med resistenta bakterier och vad som kan göras åt dem.
Det är bra att KD-ministrarna tar upp denna fråga, men de nämner inte den viktigaste överanvändningen av antibiotika i dagens samhälle, nämligen inom djurhållningen. Bloggen Jonssons Funderingar påpekar också detta och tycker att de borde dra in en tredje minister, nämligen jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Den så kallade sjukhussjukan MRSA sprids nu snabbt inom svinbesättningar i EU, just på grund av användningen av antibiotika inom svinuppfödningen, men även på grund av de många transporterna av djur.
Det är storskalig uppfödning och intensiv handel med levande djur som gjort att den klassiska sjukhussjukan MRSA nu snabbt sprids bland Europas svin, visar en färsk analys från EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA. Många av fynden utgörs av exakt samma sorts bakterie som ökat bland människor utanför vården.
Och det är många svinbesättningar som är smittade. I Spanien påträffades MRSA i 51% av svinbesättningarna, i Tyskland 41%, i Belgien 36% och i Italien 34%. Här måste åtgärder vidtas och det snabbt! Annars riskerar vi en smitta som kan orsaka enorma problem. Något helt annat än förra årets icke-händelse svininfluensan. I mitten av augusti upptäcktes förresten det första fallet av MRSA hos grisar i Sverige. Med några enkla åtgärder skulle man kunna stoppa MRSA-spridningen hos svin snabbt.
  1. Förbjud "preventiv" antibiotikabehandling i djuruppfödning.
  2. Totalförbjud användning av vissa utvalda antibiotikaklasser till djur, så att de kan reserveras för människor.
  3. Förbjud djurtransporter längre än en viss sträcka (exempelvis 300 km).
Slaktdjursbranschens aktörer kommer att skrika högt, men de talar som ni förstår i sitt eget snöda vinningsintresse. Man hänvisar till att man "måste" ge antibiotika till grisarna för att hålla lönsamheten uppe. Men det som egentligen händer är att man externaliserar en kostnad - sjukvården får ta hand om MRSA-fall istället för att djuruppfödarna får ta hand om sjuka grisar. Även läkemedelsbranschen borde ha starka ekonomiska intressen av att djuruppfödarna fortsätter att mata sina djur med antibiotika.

Vi konsumenter måste också vänja oss vid att kött kommer att bli dyrare. De låga köttpriser vi betalar och därmed vår höga köttkonsumtion är i längden inte hållbar. Problemet med resistens orsakad av antibiotikaanvändning i djurhållningen är bara ett av problemen med storskalig köttdjursproduktion.

Slutar man ge antibiotika till grisarna kommer andelen MRSA-bakterier troligen att sjunka tillbaka - det "kostar" nämligen för bakterierna att framställa resistensämnena och det är endast den ymniga antibiotikaspridningen som gör att resistensgenerna ger en evolutionär fördel.

Men även om man skulle få bukt med antibiotikaanvändningen inom djuruppfödningen kvarstår fortfarande problemet att multiresistenta bakterier sprider sig bland oss människor och att alla våra antibiotika efterhand kommer att bli verkningslösa. Ett grundproblem är att det kommer fram så få nya antibiotikapreparat nuförtiden. Under perioden 1940-1970 kom det fram många nya antibiotikapreparat, men numera lönar det sig dåligt för läkemedelsföretagen att forska på nya antibiotika. Antibiotika tas sällan i veckolånga kurer, medan det för läkemedelsbolagen är mer lönsamt med mediciner som tas under lång tid mot mer eller mindre kroniska åkommor, exempelvis hjärtmediciner. Det är faktiskt högst tveksamt om det överhuvudtaget kommer att komma fram några nya antibiotika de närmaste åren.

Brittiska tidningen Guardian hade i mitten av augusti en intressant artikel med titeln "Are you ready for a world without antibiotics?" och det är inte bara sensationsjournalistik. Även den ansedda medicintidningen Lancet frågade sig i början av augusti "Is this the end of antibiotics?"

Stora delar av modern sjukvård försvåras kraftigt utan antibiotika.
  • Organtransplantationer blir omöjliga.
  • Många cancerbehandlingar omöjliggörs eftersom de också försvagar immunsystemet.
  • Bukoperationer (t.ex. blindtarm) blir förenade med stor risk.
  • Lunginflammation kommer att återkomma som vanlig dödsorsak bland äldre.
  • Gonorré, syfilis och turberkulos får mycket större spridning om det inte längre finns verksamma antibiotika mot dem.
Nu ska man dock inte tro att vi får en återgång till medeltida sjukvårdsförhållanden, utan snarare till första halvan av 1900-talet. En av de viktigaste milstolparna inom medicinen var nämligen att förstå hur viktigt det är med renlighet och antiseptiska rutiner hos sjukvårdspersonal. Men trots allt kvarstår hotet från "peak antibiotics". Kanske har vi redan passerat den tidsperiod då antibiotikan hade sin största globala hälsoeffekt och nu står vi inför minskande möjligheter till att få medicinsk hjälp från antibiotika.

Intressant är att Hägglund och Larsson jämför resistenshotet med klimathotet. Tittar man lite noggrannare på texten ser man att de egentligen försade sig och menade det "onämnbara" peak oil eller "energihotet".
Användning av antibiotika leder till resistensutveckling som en följd av mikroorganismers förmåga att anpassa sig till en föränderlig miljö. I den meningen kan antibiotika, precis som fossila bränslen, sägas vara en ändlig resurs.
Att fossila bränslen är en ändlig resurs borde ju ses som positivt om det är klimathotet man talar om, eftersom det begränsar våra möjligheter att påverka klimatet genom att bränna dessa fossila bränslen. Därför blir liknelsen mellan klimathot och resistens felaktig. Men liknelsen blir ypperlig om man ersätter "klimathotet" med "energihotet". Jag frågar mig därför hur det är. Har KD-ministrarna förstått hotet från peak fossil fuels men säger inte det rent ut, utan pratar istället om det mer politiskt lättsmältbara klimathotet? Eller har de bara gjort en undermedveten koppling?

[Andra bloggar om , , , , ]

2010-03-09

Los Angeles skär ner på ambulanser

Såna här nyheter läser jag titt som tätt från USA. Nån stad som drar ner på poliskåren, skolor, osv. Idag är det storstaden Los Angeles som överväger att ta bort tio ambulanser nattetid för att spara pengar. 23 miljoner dollar skulle man spara per år. Nästa räkenskapsår kan Los Angeles' budgetunderskott bli så mycket som 600 miljoner dollar.

Hur går det egentligen för det amerikanska imperiet?

[Andra bloggar om , , ]

2010-03-05

Nytt nummer av Effekt

Idag tänkte jag tipsa om att Effekt har kommit ut med ett nytt nummer av sitt pappersmagasin. Denna gång har man tittat lite extra på oljetoppen, med bland annat ett intressant reportage om omställningskommunen Knivsta. Magasinet innehåller också fler läsvärda artiklar och kan köpas i välsorterade tidningsbutiker eller via Effekts hemsida. Effekt är ett initiativ som är värt att stödja, då allt arbete med de första numren av Effekt sker ideellt.

Tänkte också passa på att tipsa om en blogg som tar upp effekterna av oljetoppen på sjukvården. "Health After Oil - The Impacts of Energy Decline on Public Health & Medicine". Tack till Efter oljan för att ha uppmärksammat mig på denna blogg, som borde vara särskilt läsvärd för läkare och läkarstudenter.

[Andra bloggar om , , , , , ]

2009-09-22

Konstig känsla för proportioner

I förra veckan var det protester i Washington mot Obamas sjukvårdsreform och den kristna högern mobiliserar mot Obama.

I mitt tycke saknar man känslan för proportioner. Denna sjukvårdsreform kommer att kosta en bråkdel av de biljoner dollar som den amerikanska staten hittills har slängt ut på att rädda fallande banker och försäkringsjätten AIG. Och till vilken nytta var detta? Visserligen tvärbromsade man en finanskrasch, men grundproblemen kvarstår och bara väntar på att få yttra sig i nästa krasch.

Sjukvårdsreformen är nödvändig för att USA:s fattiga ska få ett drägligt liv. I den rapport från Census Bureau som jag nämnde förra veckan visade det sig att antalet fattiga i USA år 2008 var det högsta på elva år, både till antal (39,8 miljoner) och som andel av befolkningen (13,2 procent). Detta ska jämföras med 12,5 procent år 2007. Och andelen fattiga lär inte minska.